nio

Årsringar

Trädets ringar

årsringar

års ringar

Sten faller

ringar vidgas

Droppe faller

ringar vidgas

Ringar

Vidgas

stiger upp i Träd


Kärna faller

ringar vidgas

stiger
upp i träd
…
Gonggong

Ceremonimästaren står stilla
Andlöst stilla
Hud skimrar
Lyfter armar
slår med klubban

gonggongen ljuder dånande
markerna vibrerar
allt flyter samman
blir klangväv
…
Ljuskälla
Ljuskälla instängd inlåst glömd
sitter bak galler med stenskärva i hand lyssnar på droppars fallande rytm
Solstråle letar springa
Månstråle letar springa

Ljuskälla sitter på iskallt fängelsegolv säckväv runt kropp tovat hår mumlar nynnande med stenskärva gnuggar hon gnider hon repen runt vristerna runt handlederna
Stenskärvan löper stilla rörelse
fransar fransar rep

brister
stenskärvan ligger stilla på golv

Solstråle vidgar springa
Månstråle vidgar springa

Ljuskälla flyr
på golvet finner de represter
en blomma av blodsilver

hennes vindfötter bär henne över ängar genom skogen till klippan
hon susar viner uppför känd stig
där uppe river hon sliter hon av sig säckväv
kastar sig ut
virvlar
in i hav
ler glittrande
ljus
ro
…

Stiltje

Ur stiltje

Föds regns tårar


Ur stiltje föds regns tårar

Tårar

Är

ogivna svars

Spetsar

Punkterar dröms livgivande hopp

Regns tårar

Föds

Ur

Stiltjehänders

Slags

Fängsel
…

Morgonljus 2

Morgonljus stämma hälsar dagen

Vingar

Sveper

Daggs droppe

Strör silver

I ängs
hår

andas okända marker

silverljus

grådalar

vita blommor
fåglars
sång

steg ännu icke tagna
drar
i
fötter
fottrådar

spinnsväverklangväv
vinge av ljus

tröttsteg gives vingar


skira klockor

målar

regn

vinge av ljus

svingar molnsolregn strömmar

molndans


andas okända marker
vita blommor

vinge av ljus

svingar
molnsolregn strömmar

molndans
…
Kittelregn

Stegsånger famnar




Bladkåpa


Faller

Ned




Över




Nerver kittlar


Fingrar rinner



Strömmars porlsång




Strängar

Vibrerar




Kittelregn




Silverklang stiger



Gnistregn



Bröst häves



Knoppas



Slår ut



Hjärtvingar



Omfamnar

Sols

Gyllenguld

Tår
Rinner sakta utför

Kinds båge
...
Morgonljus

Hon sitter vid källan

I

dess svepande kjolar



Lyfter vemodsströmmar


Ur

Svartvatten


Morgonljus stämma


Lyfter skirslöja


Ljuspärlor klingar
Handglädje

Fötter

Klingar



Ansikte


Vänds


In i daggs droppe


Hon lyfter ljusblomma in i din hand

...
Havsöga

Havsöga
lyfter


vågvingar
skimrar

djupregn


droppar
glittrar

pupill vidgas




flamma vind
flamma



förlös

frysande hjärtas

brustna
sträng

håll händer runt

låt inre krona blomma

ur mun fladdrar strömmar blad

näckrosskålar synes flyta
stilla

bär eldljus i händerna
…
Fottrådar


Dagenandas okända marker
silverljus
grådalar

vita blommor

fåglars sångsteg ännu icke tagnadrar
i
fötter
fottrådar
spinnsväverklangväv
vinge av ljus

svingar molnsolregn strömmar

molndans

tvenne strofer

Till ro

jordhudar flätar koppars ådror

grön ärgade händer
darrar

vind



linjers nerv

vandrar


strålande ovaler


spets tindrar silver



grå duvblå böljande sammets mantlar

fylls


hon vandrar skrudad i lång fotsid purpurklädnad

svepande lång

samma

steg


hans grå duvblå böljande sammetsmantel
sveper om henne i kärlek

bär henne till ro.
…
Opaldal

Klippas opaldal
andas


svart måne i silverring

stiger
ur safirs öga


fransar smeker

blinkar




violslöjor

skira

faller vågor

hennes linjer anas



ur vit krona stiger stjärnjungfrun



vänder ansiktet upp

åt


lyfter händers skålar

väntar



droppes ljus


Måne

skimrar
guld

i grön hand.

Fyrklang

Allt i allt

I gräshavet

Med

Himlars mantlar över

Runt

Stod hon



Om natten slöt hon kronan

Böjde knoppen in till bröstet

Vilade under trädet



I gryningen väcktes hon av vinds smekning



Lyfte ögonljus in i träds krona

Lyssnade

Jag dricker mina färger ur jorden

Jag dricker mina färger ur jords linjer


i dess inre växer den vänaste ros

skimrande röd

är skålen


i dagen sluter hon mig inom bladen

ser du hennes skönhet

pärlor

blad


stiger uppför min stam

lindas runt mina grenar

jag bär hennes kärlek i mina händer

våra fingrars ljus är i varandra

varande


vinden susar
smaragder klingar

blad
gröna öppnas

ur skålen faller dagg in i hennes famn

…
Bärnsten

svart väg

skimrade bärnsten


väg
svart
osynlig
gjord

ands dess frid
bränd

umbra



skimrade bärnsten

havs vågor


barks bladformer

ögon

ovaler

lyfter blad ur jorden

ur jords händer

ljusa möter

varje
enskilt blad


lätta fötter, i spiral

uppför stam


klär
grenar



fingrars ljus

skimrande bärnsten ler havs våg
…

inomutomutominom

inre värld

liv




andas
liv




bladstoff


förmultnade

förmultnande


andas

vaknar
färg

ur hud



andas ut

vår

inom
utom
utom
inom


vinteräng


sommaräng

…


Optisk

Begrunda

be om grund



rötter


jordmån


optiska fjäll


optiska synvillor



förmåga är att träda in i ett rum
inte synas


smygande gång


vandra in och ut genom salsvärldar


se

verkligt
eller en optisk synvilla


lever värme inom
lever ljus inom

eller är det en neonbild
vilken har sclerotiserat väsendets hela öga

optisk synvilla
sclerotiserat öga

våga
vakna


huvudskålen

ögonhålor


ögat

ägget omsluter hela kroppen


Öga

aura


skikt

målning


jords händer

öppnar himmelsljus

himmelsljus


öppnar jordvärme

till och med den 27 april 2009

Solstrålssteg


belysa




samla


kropp


tvagar


vind



snällsång ljuder


genom dälden


klipphot


brisera


stjärnstoff stiger


stjärnring


upplyser


bladkrona
…

Klingande mynt sjunger runt fotleder
Runt midjan
Höfterna dallrar
Rytm
Extas

Hans ögon följer bröstens skönhet
Linjerna
Rörelserna
Han lyfter flöjten till munnen
Spelar
Tjusar

Skänker löften in i tillitsögon
In i älskandens tindrande tillitsögon

Dricker sig otörstig
Lämnar
Trasorna
av

Den vilken i klingande stunder skänker löften in i den älskandes tindrande tillitsögon,
Dennes steg förs av vindar in i dälden, i suckarnas dal.

Klingande mynt sjunger runt fotleder
Runt midjan
Höfterna dallrar
Rytm
Extas

Hans ögon följer bröstens skönhet
Linjerna
Rörelserna
Han lyfter flöjten till munnen
Spelar
Tjusar

Skänker löften in i tillitsögon
In i älskandens tindrande tillitsögon

Dricker sig otörstig
Lämnar
Trasorna
Av
*
vulkanen har lagt sig
sjunkit samman

i dalen
i dalgången
i den kupade handens
sänka
omgiven av klippors stenformationer
block av tankegjord verklighet

Hon sitter i ringdalen binder blomsterkransar

Jungfrur dansar runt

Lyfter solguld

In i molns händer

Blomblad regnar

Dofters färger in i ögons vågsvall

Hon lägger kransar i deras hår
Kransar omfamnar deras huvuden

Ser tankens vingar famnas av solvinden
*
gärning ger klippan liv
gagnar
alltet
allt

botgörelse
ger bot
ges bot

ge bot

bots botande

levande samström

Denna hennes gärning ger klippan liv, detta gagnar alltet.
Det är en slags botgörelse, hon ger bot.
Det är inte en uppdelning, ty denna gärning sker icke givande till skuld, ur skuldupplevelse eller egenbefrielse
…

lyssna

till

den sanna ståndpunkten


vakta på tungan



lösa tungans band för tidigt
låta tanken ta över tungan

den krossar

då

drömmen


den sanna ståndpunktens vertikal
…

epitel
cilier

senor muskler
förbundna
med hjärtat

talet är
i

strupen


Strupvingarna följer luftström


fågelbo
ord

Fågelungar

matas av tanken, av världstanken/fadern
matas av själen, av världssjälen/modern


Orden blir tanke, tanken blir ord
genom hjärtats värme


fågelbo

ägg
knoppar

spricker


vakar över


näring gives

maskar, larver känner jorden
de bevingade känner luften

Fågelungar gives lärdom


Djupt ned, djupverkan stiger

…
Outhärdlig smärta


rinner utför

utmed strupe


ned

runt

hjärta



brinner



sannheten

stiger

renad

upp
ur

strupes vingsegel

O härliga är hennes steg
…

vad är ett sista andetag
såg en vacker fjäril dansasåg en vit fjäder
en vit handskål
dala
sväva
fyllas med ljus
visshet
händer tar emot
ett sista andetag är att släppa taget
ande tag
*
Han ser henne blöda svårt ur sargade stegen

hans ögon


fångar in hennes tråd


lindar den runt finger


sveper om vid mantel


vaggar
vaggar
ros sömn


ett sista andetag

drar gryningsstrimma

genom svartnade hjärtas dok

lyfter vit glödgande marmors åder

upp

solådror putsar yta
molnfjäders hand dricker solgnistor

blå iris smeker huds torka

krater blommar krans
runt seende öga

av sky

till sveks innebörd

han väcker henne i gryningens ljus
rosen kysser hennes panna
morgon glöder i hennes sköte
havsvind andas slöjor
vattnar markernas knoppande ljus
runt revbensbågar lindas gröna pärlors band
bladskålen tindrar dagg
drömväv lägges över hennes ansikte
hon ser något
skymta


flyr bort


fly flyende vind smek min kind
fly flyende vind vänd om
tag mig om
inom, låt mig skänka
dig
värme

vind faller om
bär

känner vinden lyfta mig in i ingenting
andas lä

sjunker

in
i

frids
hav

han väcker henne i gryningens ljus
rosen kysser hennes panna
…

Bakom mina förtorkade bröst ser jag solen glödande sjunka in


Ler in i dödshavet
nu har du en vacker kvinna


Hör hjärtats röst brista
Hör ekot av tomma ord skalla


Ser purpurvingar


Flyende söka
andas
…

trenne solstrålar
trenne solvägar
flödar

runt

boplats

öga strålar silver

blommor öppnar händer
silver

stoff
regn bågs prismas

sånger

bär mitt hjärta
…

O vet ande
Valv

Svar ande


Pärlvattens vitblomma


Fjädervinds strimma


Lägges mjukt runt rodnande kind


Världars regnbågsbrunnar darra under
Fransar vibrerar

Ovalljus



Han böjer henne varsamt bakåt

Lägger henne ned i ängsvind

Hans fingerljus
Följer ryggs radband


Befrias


Daggens blommor

Strör silver i hennes hår


Hon blommar gryningsljus

…
Den skira



Viskar

Var sann



Så


susade ängsvinden



Älskade
lyft dina steg


Sarga icke min skrud


Lämna grovstövlarna utanför dörren





Varmflöden svepa runt träds stammar


Porlande pärlskratt


Fyller fingerljus



Bladskålar susar


Är sann


Den skira ängsvinden

Dansar

Kronvingar

Berör



Älskade

Tack
…

Älskade
jag sitter i gryningen håller spindelväven i händerna silverne nål rinner flödar porlar pärlor av dagg sys däri jag sitter i gryningen och sömmar vit väv jag ser dig ej

din hesa djupa stämma väver sveper runt mig jag känner dig nära dina fingrar vidrör
varje sträng själen känner för ett ögons blick liv

sjöar öppnas i mitt inre porlande strömmar pilträden doppar sina fingrar däri
vatten stiger vattenfall sjunger virvlar andas befriande regnbågs prismas kärlek

skiraste blomskålar seglar med skimmerlågors drömmar i månljusa stjärnor ler solpärlor
röda blå mantlar omfamnar in i violers ömhet jag sömmar vit väv silvernålen rinner flödar

jag stiger upp ur den sjö de lagt mig i lyfter blommor in i dina händer ögon ler
vind andas vi svävar böljar lever morgonstjärnan andas purpurblad omfamnar

lägger mig till vila i den sjö de lagt mig i mellan träds grenar synes vit väv skymta dags ljus.

…




inre rösten
är


gnista
tänder fackeleld


inombords




vindar andas


flammor står


slår
höga


förbränner falskhetens ord


han lyfter flöjten
andas ut det han tog
sannhetens ord stiger fram i klart ljus, älskade jag ser



ur strupe stiger vita fyllda segel


seglar i himlens hav
seglar vit drömvävs linjer


daggens pärlor glittrar grynings silver
hennes lätta fjärilssteg
vidrör ängen


hennes hjärta vilar mot hans bröst
…

brinnande elds

landskap


en oas
mångfaldigad oas





förnekelse


ökenstormar viner


täpper till

andnings vägar


kvävande
flämtande

andning hörs


törstar

vatten


ögon förbränns
torkar ut


ökensanden är över oasens kärna




Så höres en svag viskning; hjälp mig att se ordens mening

Regn faller


prismas ljus

faller
över

kransar är blommande ögons ringar

…

Singularis kan användas i pluralisform för att beteckna det stora i livets väv,
det aldrig upphörande skapandet

Universums
oändliga trådar


Se himmelsmaneten sväva

trådarna brännas icke


Brännande trådar

Kjolar

Kjolsvep bärandes liv

Livs trådar


Pluralis kan användas i singularis form för att uttrycka det stora i livets väv,
det aldrig upphörande skapandet


former
formskapande
form skapande andes ljus


formskapande liv
upphör i samma stund du är

kärlek

öppnar dig för kärlek

innehåll

gemensamma ursprung

ursprung


utsprungen
ur klippans åder
vandrar kärlekens blad

se bladen upplysas visa flödets linjer

…
presens

ceremonimästaren

stöter staven tre gånger i jorden

utropar den annalkandes namn


de bugar sig inför varandra
böjer sitt liv
för varandra

till gemensamt liv



ingen är ett neutrum
är ingenting
är inte något

någon söker bli något
ur rädsla av att vara ingen ingenting

vilket är att uppstiga i helhetens inre cirkels ljus


Ceremonimästaren stöter staven tre gånger i jorden utropar den annalkandes namn

De bugar sig inför varandra
De böjer sitt liv för varandra

Till gemensamt liv

sju steg

Det kallas timmar

Det kallas tid

Satte mig ned i solen

Upptäckte vad upplösning är
…

Berätta för mig om sagovinden

Berätta för mig om verkligt liv

Han lyfte hennes hans in i sitt hjärta
…

jag skalar

Jag skalar jag skalar

skal efter skal in till det innersta

Jag skalar
Jag skalar

djupt in

till evigheters andning

en gammal kvinna sitter vid elden
i eldens sken
hon ler kärleks strömmar ur ögons brunnar
hon har en korg framför sig
vid fötterna

hon lyfter äpplen ur
hon känner vet att i äpplets inre ler stjärnas ening
hon lyfter äpplen ur
den ena kinden
äppelkinden är vit den andra röd
doften är aromatisk söt välgörande honungslen

hon har en kniv av smide i handen
hon skalar frukterna
skal
ringlas i spiraler ned
de faller av, jag ser dem ej
hon andas djupt

hon mumlar jag skalar jag skalar djupt in i själs djupa grotta
hon sjunger vaggar ler kärleks strömmar ur ögons brunnar

Jag skalar
Jag skalar
befriar hav
befriar vind

hon ler in eldens ljus
skänker värme till jordringar.

...
fingerborg av silver

Natt omger dig

Havet är
du känner doften, hör andningen


ljusstrimma finner väg genom molnfingrar

du ser havet

Silver ljus fyller ögats spegelglas

Molnfingrar smeker själs hav


Du sitter vid stranden, vid strandlinjen
Inväntar gryningsstjärnan

Du känner hennes närhet

Du vandrar in i havs famn, känner tilltro
Vandrar med, förbehållslöst med

Allt är stillnat runt dig, utan eftertanke fortsätter du vandringen, känner tilltro
Utan eftertanke vandrar du in i djupet
hör vattnets, havets röst

Delfinens sång
Valens sång
Visdomens sång sköljer skönjbart genom

I genom dig


Det dånar inom dig, du känner kroppens organs vilja till sprickning

Fingerborg av silver faller ned över dig

Klocka av järn faller ned över dig, du är kläppen

Havets sång sjunger genom allt

I genom allt

Du öppnar ögonen

Ser

havs liv

Ser

Stillheten

Medföljandet

All rörelse är strömmande i

Fötterna tar avstamp

du stiger för fort, du kippar efter andan

Vackerbubblorna runt dig stiger in i dig

du känner kroppens organs vilja till sprickning, du är i fara

Händer läggs runt dig, du är i tryckkammare

Du återförs in i balansportalen
Blomstergirlanger lindas runt du vandrar in i silverdalens hägn.

...
Skotankar

Förr lärde sig barnen att knyta sina skor
För längesedan nära, fanns skor med parallella hål, drömmar

hål, ett hål, ett tomrum ofta inneslutet i en ring
en metallring
ett tomrum

i tomrummet talar tystnaden

den tystade tanken gives vingar
flyger in i solens strålar

väver gyllene band

parallella hål
parallella drömmar

band träddes däri
korsvägar skapades av viljande hands händer

skon, skodon, skoläder, hud omslöt fot

drömvind
drömmar
allt livs liv


barfota känner hård mark under fotsulor
grov sprucken hud ångar hetta förbränd mark sprickors
djupa svarta blixtar jorden ropar efter vatten


hennes hjärta andas dess nöd
hon stannar faller ned på knä
lyfter markerna in i sköte de stiger upp till hjärta
hon vaggar dem vaggar dem stilla
lyfter nöden ur dem
känner dem sakta läkas
lyfter dem ur
breder ut dem
deras steg vandrar fria
blomstrande ängder möter

drömvind
livets liv upphör aldrig
…

Sakta
lindar

natten

skönhetens sjalar runt stegen
dimslöjor andas

andas

regnbågsdanser

Skira vingar

läggs sida vid sida

blomansikten ler ängsljus
…
vindar

famnar vindspel
klanger stiger
svävar
runt
rena klara höga
öppnar slutna rumdörrarfönsterLuften andas
tyllgardiner

andas renhetLyssna
hör

vindspelens sånger bära
…

Liljeblad


lindas runt hand


Kalk öppnas



Silverdroppe

strålar


klar natt

bjuder ängssteg att dricka




Vit vandrar hon in i purpurgryning

varför äter du

Varför


äter du mitt hjärta

frågade
hon


Jag

vill ha dig nära

svarade
han

han såg blodet lämnas hennes kinder


insåg vad liv är

livsvärde.

ene

Livstrådars vävnad spinnes


En gång för länge sedan såg jag himlens väverskor fästa trådarna vid vävram
Snidad av

Ved från alla träds träd

Ene var dess doft


Jag såg drömvinden sväva
Såg drömljuset spräckas


Såg väverskornas helande fingrars kärlek
varsamt finna trådars ljus

Hela

Helas


Fästa trådarna vid vävramen
Snidad av

Ved från alla träds träd

Ene var dess doft


Jag såg den sväva högt upp ovan ängen, dess skarpa blick,
mönstret på vingarnas utsträckthet, vingars bredds lugn,
oändlig frids skönhet, den slog aldrig ned,
den var över mig, inom.

Hon strävar tomsvar

Tom
Tom
Tom

tom

tyst
tomhet

hon klättrar uppför berget följer stigen

sitt liv

lägger kläderna i helgade sjön

lyfter armarna

fingrar

andas ut


hon ropar se mig

se

mig

mitt liv

vind andas


sveper
om


vind fångade henne

hon flyger
fri

strömmar med


svävar intighet


av tyngd löst

sextett

Duvblå eld


Skapar

Jordsols blomma



Hon vandrar in i skymningstimma


Vänder ansiktet om



Skogstjärns djupsvar

Hälsar



Hon stiger in med barnet i sitt bröst



Glömdes

…
Måne


Månskära


Månhavs tår

Lindar drömväv

Runt
Kropp


Hjärta stiger ur



Havs våg rinner över strand



Sidenklädnad frasar



Smeker



Hans sovande hy
…

Fjolårsgräs rassel


svartskimrande djupgrå linje

zick zack rörelses skönhet

flyter över handled

lugns stillhet


Vid bäck fann själskvinnan vila


andekvinnan flög solvind


målade vingar av glas

kristallådror


dansade


knopp steg fram

bladvingar av glas
kristallådror

blomma steg ur


jag steg in


krona slöts om

av solvind bars pärlan in i hav

händer slöts om

där finner jag ro.
…

Satt i älskad skog


sitter


Solstrålar fann väg


finner



Vävde hängmatta


Vaggar dröm

I evighetens händer

…

Lade manteln med den vida huvan om mig

Kände dess flödesljus

Indigo rann ned över

in
dig
gå

viskade de

jag fäste silverspännet över hjärtat

steg in i mig bad eld om flamma
rök sköljde dimstråk


trebent järngryta vaknade

bad källa om vatten
ånga sköljde dimridå

örter regnade i

ornamenterad stav rörde

nynnade sång

steg
sjönk
steg

klarhet


såg den sargade kvida
andas flimmerlåga

kupade händer in i gryta
omfamnade dryck

gav honom att dricka


vakade över


såg den sargade helas

såg hans steg

vandra
bort

tackar örter
tackar källa
tackar eld


lyfter händer högt


dimman skingras

löser silverspänne från hjärtat

mantel med vid huva rinner av


jag stänger dörren

reglar den

sju
gånger
sju.

silversträng

Strängars silver


lindas


varv runt nycklar


fingrar
smeker


vemodsklanger


vissnade blad i hennes hand

minns

doften av hans närhet


hand kastar ut
nyckel vilar djupt i havets botten



Månmoder ser röd ros falla


färgar

ögons tårar röda


Rubiner faller


gnistrande gröna smaragdblad höljer


Fjäril omfamnar dem


Vit ros

färgas

Purpurs blå dröm

kärna

Kärnan ligger i handen

Handen viks ut

Kärnan

Faller mjukt i jordring


Händer kupar jord över


Kärnan ligger i handen

Handen sluts om

Värme

Ljus

Ur kärnan växer bladen

Två

Ljusmantel omfamnar ljusmantel

Elliptisk dans

sepia

väggars sepia bar hud nakna fotsteg
vit bomulls klädnad rinner över, följer


fingrar rör vid lågor, väggar upplyses skimrar värme


vinddrag blåser ut, kylan greppar om
hon längtar, längtar hem.


lämnar kylan, vänder sitt själv in i natten
lång vit klädnad släpar graciöst efter

vind

rör vid vass

fjäderlätta vippor
vajar


mjuk sepia


solstänkt silver
markers steg är i fötter, jag längtar hem.

dimma sänks över, lång vit sidenklädnad följer linjer

Vargmodern strövar sorg, pälsen mister sakta lystern, ögon mattas hon brinner inom.
De höga stenhusen fyrkantshusen med svarta fönster, vinklar inträngande vrår, de skärande bländljusen tröttar hennes hjärta, hon vänder blicken bort, hon vänder stegen in, ser honom vänta, en vindfläkt bringar hans stämma, lindas runt hennes frysande livslågas flämtande ljus.

Vargmodern vandrar genom tids tunnlar vandrar vandrar vind lyfter hennes steg, hon brinner inom, känner skogs andning nära, känner lufts andning fylla, känner frihets andning värma.
Han skymtar bak träds ljus, insvept är han i buffels hud,

ögonen blickar

starka

milda

i kärlek

till

henne

hon längtar, längtar hem, lämnar kylan, vänder sitt själv in i natten, lång vit klädnad skimrar, pärlbroderiers smaragder rubiner safirer klingar, håret böljar vågor, trenne fjädrar är däri, hon bär mantel av silverljus, i kupade händer bär hon låga, bäcken porlar tindrar ljus, stenar andas värme, hon lyfter blicken möter pelarljusen, lyfter låga, ser bilder vävas inom, i varsam väntan lägger hon lågan i hjärtats famn, träd bjuder henne vila, hon lutar livet, nynnar, nynnar visshets ljus.
han följer hennes rörelser, han stiger fram, de ser in i varandra, ögon blandas, andning blandas, liv blandas, skogen susar mäktig sång, hon sträcker fram hjärtats låga, han tar varsamt emot hennes hand, de skänker varandra ljus till värme, värme till ljus, de andas hem, skogen susar mäktig sång in i kvinnan och mannen, högt ovanför synes örnen sväva.

deras ansikten

Deras ansikten omfamnar varandra
ansiktens bågar passas in

Elliptisk dans
andnings
rörelse

två ansikten
ansikts linjer

Deras ansikten omfamnar varandra, ansiktens bågar passas in

världspussel

hand, sprid mjukt runt bitarna
lyft dem en och en i taget
studera färgerna
linjerna
bågarna

Begrunda

Varje

Del

Av pussel

Bitar förs sakta samman,

utan att du, behöver lyfta handen
utan ansträngning vandrar de behagligt
susar de behagligt samman

bitar är helhet
bitarna är inpassade, inte anpassade

de vilar, är skönhet i varandra

världssjäls längtan till rörelse
samstämmighet

Se hur allt innefattas i ett skal, skalet kan verka hårt, det är det, i bemärkelsen av skydd och värn, skalet är inte hårt i bemärkelsen av växande.
Kärna faller ned i jordring
Vattnas

Med regn – med måndroppar
Med ljus, med värme, med färger.

Kärnan öppnas, grodden spirar ur kärnan,
grodd, hjärtblad

de bådas ansiktes menings väg

rörelse

hjärtats rörelse
moral, etisk religion
trohet till sitt själv
till universums levande vilja

Sann religiositet.

skymtar bak träds liv

Han skymtar bak träds liv,
Insvept är han i buffels hud
Ögonen blickar
Starka milda
I kärlek till henne.

Vackerskogar andas djup vilja
ur ålders stammar

höga träd
höga granar
vida

vidfamnande

djup grön färg

berg klippor är bakom

markers skönhet

hon har vandrat länge
inte sökt

känt

ensamheten lindas kring

den ensamhet vilken är ensamheternas ensamhet

hennes gåva är inte lätt att bära

hjärta trängtar in i trygghet

värme
värmande

Samarkand
Fridsplats
Shamballa


dimmor lägger sig runt skogen

hon andas skönheten
känner
varje
rörelse


sakta rinner klädnaden av

hon strålar

skira regnbågsådringar


ringars strömmar


Silverblad gyllenblad lindas runt kroppens linjer


tårar rinner ur hennes ögon

källtårar

kristallklara

klanger

ur hjärtats händer


utan att veta lyfter hon armarna

händerna

girlanger

vandrar spiral uppför

blad vecklas ut blommande fingrars ljus andas

hon ser honom skymta

han
den vackre bär lång mantel av buffels hud
fotsid är den han bär vargens päls

han är stark
hög

han väntar henne

han bär blå och röda band runt hårets fäste
han bär fjädrar i håret

han väntar henne
han följer hennes steg

andas nära

hon
är
nära

han
stiger fram

dimman lindas runt dem
binder deras steg samman

Vackerskogar andas djup vilja
ur ålders stammar

höga träd
höga granar
vida

vidfamnande

djup grön färg


han lägger händerna runt hennes

de vandrar vägen

de vandrar in i riken höga

klipporna är ljusgenomlysta
kristaller

luften är hög ren

de är i sin fridsfamn
i sannhets kärlek

Ögonen blickar
Starka milda
I kärlek till varandra till liv

femklang

De mörknade stammarna är de bortglömdas riken
är de vilka gav

gav

upp

hoppet

de vilka vetande kände slagens hårdhet
kände rostig lies raspande röst
de vilka kände stegens hårdhet
genomborra huden

Dessa
vände sina ansikten inåt i bön
såg hjärtats skönhet
såg hjärtats sannhet

Slöt mantlarna runt

Indigoljus lever i natten
Zinnober skänker värme till kyla

Strålar fram

Detta

För att den sanna viljan vaknande skulle söka dem
*
se de höga stammarna. de vänder ansiktet mot marken. till bröstet. de andas inåtvägen ut. de är bortglömda av hårdstegens oseende vilja. de verkar. ständigt. evigt. i kärleks vilja. O
oförglömligt i sitt livs kall. dessa är ständigt i andens ljus. de bortglömdas riken är de orörda markernas liv. sällhetens vida gärning. dödens. icke död. sälla marker är där själarna vaknar. vandrar renad gång. befriad. från begär. befriad. fri. svävar anden. detta är kristallsångernas riken. detta är den sanna biktens riken.
*
Vreden glöder
ur mörknade stammars hjärtan

hjärtan glöder
ur upplyftade händer

hålls ifrån markernas verop

stammarna är mörknade, icke av svarttankar
de är mörknande åskmoln

Stammarna hör människans vesuktan
icke ve dig orättfärdige

människan ropar ve över den rättfärdiges gång

Ser icke eldhavet
inför gnistan i eget öga

Ser icke vattenhavet
inför droppen i eget öga

Ser icke stenhavet
inför grumset i eget öga

ser icke lufthavets andning inför nöden i eget öga
ropar jag kvävs
jag kvävs

känner icke vet icke jord eld vatten trä metall

ser icke elementens skönhets verkan
ser icke smolket i bägarens kristalljus

besudlade ögon snurrar
jämmer

deras jämmer får blommorna att önska sitt liv in i hennes blida värme
de fryser i isandetag

de antänder gnistan


Flammor dansar
sky höga
dånar

Hettan vänder deras ansikten
de vet vad kvävas är
deras ögon
vidgas
inför synen av handens gest


Vidgas; vad har vi gjort


frigjord av skyar dansar ljuder andas elementens cirkel

ögon stillnar lugn ser deras skönhets verkan
ser bägarens kristalljus väva
famna om
hela
läka

I kärlek stor

ur de svedda markerna stiger hjärtblad
grodden spirar i andens ljus

Bröllopsfesten
Skrider in i
cirkelns
krets

Stammars hjärtan strömmar ljusets värme in i kronas skål
…

Natten vill inte vara en hotbild, vill inte omfamna dig med rädsla
dess enda önskan är att upplysa dig om kärlekens liv
Den rena sanna kärleken så långt bort från alla lösa krav
Så fylld med alla djupa krav
Sannhet
Renhet
Liv.

Natten är liljan är rosen är sols ögon är månes ögon är jords ögon
planeters dans planeters minnes sånger fram då nu
i nattlig sfär dansar stjärnornas klanger
fyller markernas steg
väcker hud
till kittlande glädje
Lyfter din hand till
Stickan famnar låga tänder ljusets värme
Rädslans mantel gives vingar
Sjunger grynings ljus

Natten vill inte vara en hotbild, vill inte omfamna dig med rädsla
dess enda önskan är att upplysa dig om kärlekens liv
Den rena sanna kärleken så långt bort från alla lösa krav
Så fylld med alla djupa krav
Sannhet
Renhet
Liv.
…

strimma

mods steg

livs steg



mjuka kännande





vandring





vidrör i kärlek



faller

lyfts

snubblar

tas emot



alltid, alltid i evig tid





Barnet sover med rosiga kinder, hårets lockar ringlar kringelsång, hudens värme, händers ljus vaggar rosensömn, drömmen lyfter rosens vinge, stjärnor dansar i ring, barnets hand vilar i stjärnas hand, allt är frids stillhet.





Strimma med ljus

kikar in i ögats vrå



Gardinen rullas upp



Barnet skuttar ur bädden in i dagens blad



Skriver drömmens steg

Lever drömmens steg

Ur natt varde gång.

…

Dagen
vandrade skimrande grå

ur
grynings händer

hon log purpurblad

dagen huttrade
frös
i isande vindars tag
vindar
var inte vindar

Träds kronor
skimrar gröna slöjor
de vackra trippar runt i ljusets värme
Blommor blommar inom
Solens strålar väver blåskimrande hav.
…
piskan

Piskan viner

tidstanden

tuggar



Piskan viner

åsar stiger

rödsmärta





svart skuggspricka





Piskan viner

skalar av

hennes hud



Piskan viner

tystsmärta

är inom



Vind viner om

remsor

hänger i träd



hon lyfter dem ned



varsamt

syr hon skrud



Månsilvernålen vandrar ljustrådar



Vind smeker kind mjuk beröring



han lägger solmantel runt hennes axlar



säckar öppnas börda faller av



skuldror strömmar

forsar



Vattenfallet

sjunger



hon stiger in i sjöns

liv

nio

Ögon tindrar
i krona


vind slingrar armar runt


händer omfamnar


mellan träds fingrar


väver fjärils vingar


citrusljus

11 april


Katt


svart


Månmoders händer


skira slöjor



skimrar nattljus


strålar

blixtrar


krökt är ryggen


bro över bäckars lek

förenar


tassar mjuka spinner måntrådar


stjärnögons fransar


målar silverbollar


droppar

stålblå


stenar stiger upp

dansar lekande lätta med stammars längtan

sveper gröna mantlar om


hon sitter djupt in i dalen

klädnad är riven i trasor

hon gömmer ansiktets skålar

i händer stumma
11 april



Havets vågor
stiger
skyhöga

Turkosvindars ringar

dånet stänger alla
snäckors
spiraler

Raka strålar skär svärta

svart är inte svart
svart bär alla möjligheter


Hon sätter sig
i soldroppen

håller armarna runt hjärtat

händerna pressar vingar samman

stanna
stanna
liv stanna


Tår

faller tung
över
stensuckan

klädnad skimrar
havs
grön
anemoners vita linjer spinner runt
svartögon ser
pupiller
blodstenar

stenstol stiga ur molnen

famnar henne

hon ryser
skälver

hon lyfter blicken

ser solstrålar
fästa
vid
markernas rötter

hon lyfter fingrar

andas in soltrådar

solvögon ler

hands skyttel
fots tramp

väver gyllen mönster

förenar
himmel och jord
10 april

…

Silverdalen stiger upp bär skimrande silvers mantel
sveper
sans i hudarnas längtan
ro fylld andning höljer knoppande ljusen
Fåglars vingar dansar ljus, mantlars veck skimrar guld
vindars händer fattar varligt runt flikars yttre spets
böljande vågors smäckra linjer
vårblå skimrar himlars höjd
stjärnorna sluter ögon
pärlors skimrande ljus speglar inre ljus
aura, auraljus lindas runt växande liv, blad rullas sakta ut grönskimrande matta, grönskimrande fingrar andas in i sol
Solens strålar skriver växande liv.

Strängar sträcks i tomrum
ådring lever
Fingrar andas stämma

Strängar sträcks i tomrum
ådring lever
Fingrar andas stämma

Himmelsfärder(na) töms
Molnseglare är stilla

Kanalen har avsatser, trappsteg.
Vattennivån regleras med kugghjul,
hör deras klanger,
järnets eko ur svunna ådrors skönhet,
svunna ådror vilka är i sångljus,
järnets sång, blodets sång.
Vattennivån regleras med kugghjul, rattar, portar.

Du ser vallgraven,
hör trumpetstöten ljuda från det silverne hornet,
vimplarna smäller i luften,

kastanjetter, hon dansar med svepande kjolar, rosen bär hon i håret.

Du hör kugghjulen och ser vindbryggan fällas,
du hör dunsen, det är samma duns då den stängs,
urdunsen är det
det befästa steget,
den befästa viljan,
du ser slottsportarna,
tvenne är de, grova träds stammar, järnbeslag.
Du ser vakter, väktare, var väktare över ert liv.

I kanalen förs, steg för steg skeppet, farkosten in i havsfamn.

Du ser vallgravens ring runt slottet,
du ser de tvenne portarna,
du ser tvenne vita svanar segla i vallgraven,
du ser dem lyfta och segla i silversjön,
i näckrossjön inom slottets murar,
i paradisängens famn, i slottsträdgården.

Himmelsfärder(na) töms,
Molnseglare är stilla.
moln smeks ut
planas ut
föränderliga bilder
enhetlig yta

vattenvägg
luftvägg
stiger
andas lever i varandra
skimrar i tusende ljuspartiklar
guld, silver, vit, turkos till grön, gul och orange

Det är lufttomt, det är vacuum, det är verkligen att tömma himlarna på luft, den gjorda andningsluften, den tagna andningsluften, det uppblåsta självförverkligandet.

Det uppstår ett ”sterilt” rum, ett skinande rent rum. Skulle du se vacuum, skulle du upptäcka detta skimmerljus, det är total balans.

Se barnet inom livets moder, detta rum är ”lufttomt”, ett tätt rum. Pärlan är tät i sin densitet, musslan eller snäckan, du tycker om den bilden, snäckan. Snäckan är tät, den är en hand runt pärlan.

Lyran, Harpan består av en kropp vilken är en ram av trä, given av träd. Det finns skruvar, stämskruvar runt vilka eller i vilka strängar fästs.
Var sträcks de.
Strängarna sträcks i tomrummet.
Endast i tomrummet kan den rena klangen leva.

Strängarna stäms med en nyckel,
framförallt genom lyssnande öra, kännande fingrar och gehör.
Gehör var en omedveten gåva, gehöret har aldrig sinat. De gudomliga gåvorna sinar aldrig, däremot avmattas stundtals er förmåga att ta emot, ta till er.
Gehör är och vill att du övar upp det.

Gehöret är den himmelska dansens parallell till den jordiska dansen eller tvärtom varken eller; de är i varandra, de är doftande blomstergirlanger.

Doftande blomstergirlanger,
Det var en gång vintermarker
vita sidenjordar böljade ljusgnistrande färder
skolade ögats renhet, tvagade linsen i silverne gyllenljus
Själens ande var ren strålade turkos grön gul orange i vit.
Ljuset blev starkare i varje dags famn givet av stjärnornas visdoms kraft i nattliga salar.
Solens händer kupades runt, isarna smälte sakta,
jordens hudar drack siden, vit siden in.
Jordarna dansade spiraler
knoppar steg ur hjärtats händer
knoppar, pärlor, skruvar.
Stämskruvar.

Ofta återkommer vi till Träden och de har en större betydelse än den människan vill inse.
Se åter trädens stammar, upplös den och se strängarna skimra silver, ser du strängen, den är en skir tråd, en ljusklangstråd, runt den i spiral lindas trådar för att befästande ge styrka.

Vandra under jordytan och se rötterna, du ser pärlor runt dem, pärlor eller skruvar, kanske vingmuttrar, ja – det är en go bild, behåll pärlan i bilden.
Rötterna är avkännande i jordfamnen, stammen är där och se så kronan, den är beströdd med pärlor och bladen rullas sakta ut.
De rullas ut och linjerna blir synliggjorda,
De skimrar i tusende grönljus.
Ser du pärlorna, skruvarna,
De spänns eller sträcks i tomrummet.

Stammen har icke blivit sönderflisad, den har vidgat sitt liv, den har blivit ram till strängarna.
Strängarna är de ljus och värmeströmmar vilka är livets två grundpelare.

Vi behöver icke gå djupt in i stämnyckeln ty naturligtvis är den i alltets händer, stundtals händer det att väsendet roffar åt sig stämnyckeln, ofta sker det då att tråden brister, det gör den förr eller senare, det går icke att vandra bort från sitt klangväsen.
Vi sade att den brister förr eller senare, skenbilden brister, den falska ytan brister,
Vi är alltid runt och lyssnar, vi känner stämnyckelns styrka och strängens liv.

Var är då förbindelsen

Förbindelsen är i det moderliga varat
i ömhetens famn

Förbindelsen mellan mor och barn
är moderkakan

Navelsträngen
Strängen
Stängeln

Tvinnade
spunna trådar

stäms till liv

Modern bär barnet
Vi bär barnet

Börd är bära sitt liv

Efterbörden är moderkakan

Lev efter mening
Efter börd
Gudomlig börd är alla väsens liv.

…


Tunnel

autostrada, en vid väg en asfalterad väg, en sådan där väg där människan kan fara fram likt, låt oss säga en virvelvind.

jordborr borrar
runtrörelse

tunnlar

borren snurrar runt
jord lägges runt

tunnel, en åder

Dessa tunnlar kan liknas vid blodådror, de bebos av strömmar, av blodströmmar vilka innehåller vita och röda krafter.
Vita riddare och väna jungfrur.

guldglitter
kopparglitter

jordens guld, olja kallas det av vissa den är svart, då solen belyser den skimrar den i de färger Skalbaggen bär
olja
motorer går

förbränningsprocesser

Skalbaggen
Scarabe´

Förbränningsprocesser

Olja smörjer också, olja ger värme, det gör även blod.
Svarta Modern
Röda Modern
blodets lavaströmmar
allt länkas
samman


tunnel
virvlande rörelsen
borrörelsen

stjälken, alla stjälkars stjälk, bladen lindar sig i spiralform runt stjälken, de följer stjälkens insida, de följer denna spiral/borr/virvelrörelse.
Den är icke gjord eller ditlagd för att susas förbi, den är där för de stilla medlevandet

Visshetslevandet

Bladen lindas i spiral
följer den inre spiralen
varje blad har en nerv vilken länkar samman bladet med stjälken, från denna nerv finns ”utskott”, linjer, skrivna linjer, med de inre ögonen går det att skönja dessa linjer, de målar hela växtens varelse.

Blad skimrar gröna
i själen vaknar en längtan
en vilja till aktivitet

en slags förbränningsmotorik
levandegörande av ljusminnet

Genom att ”vila” i det gröna, det yttres betingelser inte dras med i susandet förbi, väcks i det inre viljan till att levandegöra ursprunget

Hjärtats liv

Det minne vilket går att utläsa i varje spädbarns ögon, de bär framtiden i ögonen, då du ser in i dem, vänder du dig samtidigt bakåt och ser deras tillblivelse ur kärleks händers gärning.
Så borde det vara. Så är det då den svarande sundviljan lever.

Tunnel

Utlopp

Silverne stjärna

vänd till dig
omsluter
dig

Det går att likna vid trollkarlen vilken sluter handen runt örat och visar dig ett mynt.
Stjärna
kristall
silver

sluter handen om

I det ögonblicket vänder den ut och in är pärlfästet runt knoppen.
Så öppnas knoppen sakta.

tunnel
virvlande rörelse
stjälk, alla stjälkars stjälk
blad lindas i spiralform runt
följer insida, följer spiral/borr/virvelrörelse

stilla
medlevande

visshetslevande

Blad
följer
inre spiral

bladnerv

länkar
samman

”utskott” lemmar

linjer, skrivna linjer
målar hela växtens varelse

Blad skimrar gröna
väcker längtan
håg komst

levande gör ande av ljusminnet

Genom att ”vila” i det gröna, det yttres betingelser, inte dras med i susandet förbi, väcks i det inre viljan till att levandegöra ursprunget

Hjärtats liv

Det minne vilket går att utläsa i varje spädbarns ögon. De bär framtiden i ögonen.
…

de träder in i salen, ledda av, möter Ceremonimästaren en staty i liv

Slottet stiger fram
höga torn
vimplar smäller i luften
kastanjetter

Ljuskaskadslycka berör för

Slottsporten öppnas
Dov andning

Vindbryggan faller med djup duns

Hovar trummar trummar
stolt vackerbud

Han bär hennes band runt spjutet

Hennes rodnande blossande kinder
flödar över ögons breddar

Ögon tindrande blå gröna
turkosbrunnar öppnas

Fransarna
målar hennes skrud

Håret är kammat lagt i vågor
bestrött med vita pärlors ljus

Hon hör livshjulen snurra hastigt nära lugnt
Hjärtat andas åter stilla vind

Hon förs in i slottssalen
balsalen andas hennes skönhets vackergång

Marmorgolvet en blank sjö med seglande vita svanar

Uråldriga ådror strömmar under bågars gång
genom cirklar

Väggar skimrar purpurljus
Pelare bär
Taket tindrar strålar

Ceremonimästaren slår staven i golvet

Havs droppar stiger upp ur marmorgrotta

Han skrider fram lägger bandet
runt hennes hand
Deras ögon blandas
De svävar
dröm
…

Den vita duvan flyger in i kupolen

Grönskande kvistar sveper om körsbärsträden blommar
Berättar om frukten om bärets sötma om kärnans sannhet

Om det vilket är liv, livs ursprung

Fjärilen sprider ljustrådar
in i vinden
…

Havs vindars silver brud
glittrande
tindrande
ljushav
känn silvret

Havssilvret fylla själen

vårtecken
vita skrivna

o skrivna

evigt skrivna

alltid

fylld med liv

allt är alltid i liv till för genom med. Det livet är kärlek, kärleken är Rosornas blad, alla rosors rosor, de dansar i ring kring kärlekens bud; det högsta ögonblicket är då ögonens linser flätas in i varandra, blir till hjärtskålar fyllda med rubiners tårar

Brunnar
Skimrande röda
Drick drick
Älskade drick vårens regn

Se blommorna andas ur hennes mun
Ur hennes kärleks bröst stiger blommornas doftande bud
..

Ålderträdet gav honom grenen

bergsfolket gav honom smidet


kniven i hans hand

andas lugna jämna tag


lyfter ådrings livs doft


dalars gräshav

hand vilar fast runt


herde vandrar med

snidad stav, staven med den böjda bågen
sjunger steg


fåren, lammen skuttar är runt honom
i detta hav, de doftande blommorna, fjärilar dansar runt hans steg. Han kände hennes liv, han kände hennes mjuka hud, värnade om henne.
Lammen, fåren, herden vandrade i gräshavets dalar, utmed bergsryggars åsar, uppför bergens länder, de vilade under träds sjungande kronor, han lutade sig till stammarna, snidade en flöjt andades med vinden, han lyfte sitt drickdon tog emot källans vatten.
Han kände hur liven runt glömde, glömde skönheten och vandrade in i hets, hetsägandet, hetsätandet, hets,
Hets.
Vid varje steg kände han hennes övergivenhet, hennes suckan, hennes tårar vilka steg upp ur jordarna, han kände hennes kärlek vilken aldrig ebbade ut.
Han såg hennes klädnad sjunka in under markslöjor, han såg hennes hud torka, bli till synes hård.
Genom sina svarande steg,
Oändliga evighetssteg
Aldrig förtröttandes
Fann han svar
Han upprätthöll hennes livsglöd
Så strålar solen i rosen
Så doftar rosen i solen.
…

Se den vida ängen,

I vinterns händer är den vidsträckta snöjordar,
en gång för längesedan var den hav,
hav havsljus, silver, havssilver,
hon dansade virvlade cirklade

Slöjdans var hon
en kropp var hon
ett hav var hon

allt har vänts ut och in så även då

rörelser
eteriska strömmar
fostervatten
livets rörelser

ur vatten stiger hennes kropps gestalt
fötter, vader, lår, höfter, höftkammar, ryggrad nacke huvud och så vidare.

Hon är där.

ängen, vinterängen
havet var en gång där

vita sidenjordar, havssilver, stjärnor

Våren anträder och jordarna är mörkt fuktbruna
Mitt i ängen står trädet i jordarnas hårsvall, kammade jordar är det

Grönska
stiger upp
skimrande grönt är nu havet

Trädet, rötterna och stammen kronan

Omnejden

rötter dricker in
näring

livsöden
gemensamt livsödesträd

dricker in den näring det behöver, det är ofrånkomligt

tolvklang

Orden virvlar ned genom luften orden är fragment vilka sugs samman till kropp

Kropp i alla kroppars kropp

Faller ned i hav

Mot stranden

Stiger upp

Är gestalt


Människa


I andens ljus levande andning levandegjord levandeskapande andning

Förklaringens ljus

Strålar genom allseende öga

Trygghet att befinna sig inom

Triangel

Inom allseende ögat

Visshet
Ultrarapidisk lugn

Långsam

Medkännande rörelse

Vackerrörelse

Skönhetsrörelse

Hastighet
Virvla

Kaststjärnor
Kastbyar
Kastvindar

slöjdansbilden är belysande det går icke att röra sig omedvetet
hafsigt eller hastigt med slöjor de trasslar in sig i varandra kolliderar

Slöjor

Själens rörelse

Själars rörelser

Belysande bilder
Belyser andens verkan

att befinna sig inom det allseende ögat är en andningfas vid varje detta ögas utandning befinner gärningen sig i sitt själv i den så kallade yttre världen så andas ögat in och du är i livmodern eller inom ögats svarta pupill du befinner dig därvidlag i regnbågslandet ser du irisens ekrar skönhets dans hand i hand

Alla är solstrålar

Trygghet

Ultrarapidisk lugn rörelse

Lugnrörelse

Övande steg

Bi ett med själen

var gång du känner denna hast greppa om känn då bilden av den hastiga inbromsningen inför en fara eller se en stoppskylt vickas upp helt plötsligt ”släng” dig på bromsen sant är det att detta icke är en välbehaglig bromsning inbromsning men hur skall den kunna vara det

hasten är ett illagörande grepp

en örfil

hastverk rasar alltid samman

det är väl värt att öva de långsamma stegen

känn slöjorna svepa med dig
…



lemmar
egenlemmar
egenriken


glömska


ökenmarker
sumpmarker



elkabel lossnar från fästet

blåst
regn


kabel slingrar sig

väsande, orm

ilsken orm

egentligen skriker den ut sin smärta
slingrar den sig i smärta

fantomsmärta

amputation

Kallbrand

kallt liv

brinner inifrån i smärta

Hjärta söker rena blod

ruttnande
blod

går att hela

smärtsam process

lyfta ut var
tvaga såren rena i kärlek

allt går att hela

lemmen är förbunden med kroppen

kabeln fästes vid stolpe
pelare

ormen lägger sig stilla väntar med.
…
solfoting

solsteg

lemmar
beröringssinnen
vidrörandets sinnen

Varje steg
ett dop

alltid närvarande dop

Solsteg
Dopsteg

Solfotingar

glädjerika steg

lovsångssteg

barnens livfulla skutt
det är

solar


Varje ord
en Sol

en kropp

Innan ordet kan bli en kropp virvlar det runt i luften

fragmentbilder virvlar runt

stjärna ser jordens skönhet
väljer sin städseblivning

Virvlar virvlar virvlar

Berättar

Fragment sugs samman

faller ned i hav

I livshav
Havets botten
svall, mjuka vågor
orden
kroppen följer vågors svall
havets strömmar

Kroppen strömmar med
förs av havet
till stranden

Stiger upp
är liv

Ur Havet stiger det levande väsendet

Ordet orden, orden sugs samman
komprimeras till en kropp
en mänsklig gestalt

Ordet är Hjärtkroppen
...

”konfettiblad”

tusende blomsterblad falla, regna ned,
innehar alla färgers möjligheter,
regnar ned,
målar ängens alla blommor

Förverkligar himlarnas skapande skönhets vilja
blad, såpbubblor
blåses i solen
Av vind
svävar
stilla
lugn

Faller in i ängen
en blomma
strålar

Varje blomma bär i sig alla färgers färger
Du ser en blomma, se alla blommor i denna blomma.


Från himlen regnar tusende blomsterblad
Regnar in i ängens famn

Vandrar
genom
över
i

Land och riken till

Blomstrar
Skänker
Färg

Till liv
För liv

Med i genom för till kärlek



…
Ligger under körsbärsträdet, ser blad falla ned.
De faller inte, de dansar, de lägger sig stilla ur dem stiger hoppet.

I körsbärsdalen vill jag andas

Jag ligger under körsbärsträdet

I deras hägn

Under en båge

Jag ser två grenar växa till varandra
De snuddar vid
Slingrar sitt liva runt varandra
De blir ett

Jag ligger under körsbärsträdet

I deras hägn

Under en båge


Ser körsbärs blom blad falla

Täcka marken

De faller icke

De dalar

Ned över
Täcker marken med doftande liv

De täcker markerna med doftande

Hopp.
…

dimmans uppstigande ur svarttjärnens stängda ögon
Hon vandrade in i dess djup, hon lades i dess djup av människans glömskegärning
*
Grön Jaspis
blods sten
ogenomtränglig yta,
blank,
sammanslingrad skog
doftar
djupt grön
barrträds verkan
höga sångers andning
Hematit
blods sten
gråskimrande svart
svarthinna
pupills bländare
skogstjärns svarta yta, svarttjärn
*
Svarttjärnens yta kupar sig runt henne, hon är nu innesluten i denna svarta pärlhand/stenhand.
Hennes hjärta strömmar röd värme inifrån.
Hon känner de viljande samlas runt, hon känner deras hjärtan skimra värme, värma ytan, hon ser dem. Hon inväntar den tolftes gemål, då han åter vänder sitt ansikte till skall stenen rämna.
Hon sörjer med det övergivna hjärtat.
*
vandrar i Silverdalen
Månsilverdalen
känner
dess poler
inom
höga orörda skogars famn
uråldriga granar är tätt sammanslutna runt
stiger högst upp
inom ringen av stenar
på klippans högsta platå
vid Silversjön
vid Månsjön
vid de helgade sjöarna.
är i stillhetens trädgård
allt andas vitt
ljust blått
duvblått silverljus med små guldgnistor
träds andning
in i varandra
alla träd
allas träds träd
rötterna är förenade
båge
träds grenar
huvudstamgrenar
flätas
samman

blommors förhoppnings stillhet

mognad faller

mognad dalar

täcker marken med dofter

ur dessa blommor stiger hon upp
stiger hoppet upp

Månsilver
gräset blommorna träden
allt är silverne ljus
ur marken stiger
daggens droppar
knoppar
slår ut i sakta stillhet
i sakta mod

i saktmod

Marken är täckt med kristaller
kristallskålar
ur deras händer stiger
ånga
dimma
skira är de
vattens eldväsens slöjor smeker luften
svävar varsamt
de berör
de vidrör
deras ögon är ljuskristaller
deras munnar är purpurblad

vingar är blad
visar hoppets ursprung

endast i stillheten kan hoppet växa
*
de ytliga rötterna kan skadas
den synliga stammen kan huggas ned
de djupa rötterna kan icke skadas
sannhetens stam kan icke brytas
*
Hoppet är en vacker blomma
den vaknar ur stilla förhoppning
den är skir
den är vit

Se luften fyllas av tusende ljusvingar.
…
Vid

var vid

oändlighet
vid krets
vid sträckt land skap

Vind

Vind böjd av ålder


Vida vidder
Vida händer

Omfattar liv i kärlek

Vida händer
Hjärt vingar

Fyller luft

Lockar tinderblad

Fågels vinge skriver solens guld
…

Det lever mycken klokskap i den mänskliga världen,
Det fanns kloka gubbar
Det fanns kloka gummor i dåtiden,
De brändes då på bål eller avrättades.
Av rättades,
de rättades av andras dogmer,
De tilläts icke att inneha de helande krafter vilka var dem givna, är dem givna.
De föranledde att de så kallade högre darrade av rädsla, ty dessa kloka bar förmågan att se bakom falskheten, bakom masken.
Naturligtvis ville icke dessa dignitanter inte att deras inre skulle avslöjas. Därför föredrog de att dessa kloka avrättades, det vill säga rättades av dem innan de kloka lyfte fram det vilket var rätt och är rätt.

Av rätta var dessa kloka givna dessa gåvor de kunde hantera dem, ty de var skolade, de var helande ljusbärare. Det var egentligen inte märkligt att de så kallade höga hade detta test att se huruvida de kunde flyta.
Ty dessa kloka var ljus och är ljus, de bär också källans vatten inom sitt liv, därvidlag sjönk de icke.
Källan har inte en önskan till att dränka liv, den har viljan till att uppfylla liv med sannhetens värde.
Dessa kloka är alltid närvarande,
De vandrade av rätta de avrättades i rädsla för det de kunde lyfta fram
De rättar alltid av,
Rättar det vilket blev förvrängt,
De förlöser.

Klok skapar seende vilja,
känner vetande
ramens mönster
Bortser från det vilket icke är
Ser ramen upplösas, bilden fyllas med rörelse,
Rörelsen vidgar hjärtats ström.
Genom den rädda tanken
läggs den ena lagerramen efter den andra över livets bild,
bilden/tavlan blir mindre för varje lager
Detta föranleder ljusets vrede i templet
månglarnas rop förstummades
deras rörelse stannades vem var ljuset, det ljus vilket lever i alltets hjärta.
…

Stjärnstrimma böjs över havs linje
Hämtar solstänkta stränder
Väver klädnad till hennes ögon

Med tindrande pepparkornsögon
uppväcker hon kärlek i hopsjunkna brustna bågar

hon lägger hand över
ser bröst hävas

de ser den gamla vandra sävsteg
mjuka lätta smygande

klädnaden är allomgiven
örterna följer hennes spår

hennes hud är smyckeslöst, bar
ansiktet är utan ålder

i högra handen håller hon läkekvinnans stav
den leder vägen

linjer sjunger
sjunger
andnings ljus

hon vilar under bar himmel
i djupa skogars hägn

vid havs strands vågor
vid elds lågor
samtalar de stilla
…

Grå svällande blad seglar in

tornar
tornar upp

händer spänner baldakin

stålblå gråis
täcker blå dröm

luft stillnar
kväver

Fågels vinge
stannar

markerna andas in bävan

skriet stiger
silverpil flyr genom spricka

regntrumma ljuder blå dröm stiger fram


vindar vänder spegel


Svartklädd
står han


i handen är svärdet

han känner dess väg


hon väntar med händer vid sidorna




Blixt
från klar himmel


böjd klinga skär genom luften


huvudet lättar


blommor stiger
upp


hon lämnar vit ros till

vitklädd

svarar
han
…
I gryningen andas markerna ljus
källans vatten stiger upp för varje strå
daggkåpans blad kupas
droppe skimrar silver
morgonens steg andas silver
droppar rinner ner för gräs strå
fukt andas
dimman stiger in i sols armar
dagen vandrar in i salen

Stegen är synbart
klara
tydliga
snubblar inte över rot och gren
fötter armar händer rives ej av taggar av snår
allt är synbart tydligt
stegen bärs av hennes händer
markernas djupa fukt omger
flyter under broar
under valv
fuktar mossan

Mjuka händer lägges runt fötter
kyla
godkyla kryper upp
solstrimmor andas i mossblommors trattar
ljuder in i själens dans
stegen är synbart
klara
tydliga
märker icke att skogen tätnar
fåglarnas sånger höres avlägsna
marken andas djupare fukt
kylan greppar om,
stegen saktar
andningen hålls åter
återhållsam är
pulsen stegras blodet strömmar fors
andas
andas ropar hjärtat
hjärtat brister
stå still

Stegen
stannar
blir
kännande
är tydliga
klara

Rädslan viker undan blicken vänds in
stegen följer andetagen
andens händer
är runt
mörkret stiger upp
viker undan mantelns fållade sömmar

Vad vill du
Jag vill se

Skogen är tät stammarna är mörka
mörka är mantlarna runt
rädslan viker undan
du ser
Granarnas mantlar
känner
doften av
frigjord andning
Fåglarnas sånger uppfyller själen
Närma, närmre är de
inom bröstet lever klara ljusets stämmor

Mitt ibland dem,
ur det mörka blänker det
En vit stam
Den sanna blänker bland de mörknade stammarna.
…
Mörknade stammar
sveper armar
runt hjärta

suckan genomljuder

hårdsteg klyver dröm

stöveltramp
skövlar

lägger vägar


marker vibrerar

giv mig fri

mörknade stammar
sveper armar
runt hjärta

glöder
glöder

glödeld
inom


dröm klyver hårdsteg

lägger mjuk sula under stövel

frigör vägar

markerna vibrerar

jag är fri


ljuder genom suckan

ljusnade stammar
lyfter armar
öppnar hjärta
runt

facklor

Fjäders lätta steg svepande gångs sans
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
svarta himlars turkosslingor speglar svarta havs tysthet
speglar, spegelblank yta tycks stilla
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
ytan krusas, strömmar liv silverögon dansar i natts svarta minne
klippors svarta linjer, av hennes kropps skönhet är gömd av glömska
Fåglars månsilver reser henne ur, hon vandrar svartklädd gömd av glömska
hennes hjärtögon ser ödslig suckan fångas under ytan in i lä

De gamla tänder facklor, söker genomkorsar skogars snår
lysande bloss synes upplysa mellanrum, ser henne
ser henne vagga hjärtat i stenöknen hör hennes nynnande lugn
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
av Modern läggs hon i grav, vitklädd med blå turkosslingor
med vita skogsstjärnor i håret, huden är stilla rodnar icke mer
de gamla ställer sig runt lyfter facklorna högt stjärnringar tändas över

Vita vingar sveper luftandning han synes sväva allena
Vargen den vita finner vägen spräcker väggens yta vandrar genom gyllenramen
i eoner sökte han, fann hennes händers bön lyfter henne ur gravens mörker
hennes tårar stiger upp i himlarna vattnar vita rosor röda stjärnringen faller runt dem
naken möter hon sin älskade, vita vingar faller ned över kroppen

två vita vargar vandrar sida vid sida i kärlek
människoavund söker döda med lyftade vapen
vingar uppfyller luften de flyger ur
han, hon synes sväva fria i vinden
månsilver, stillhets blå vishet höljer hjärtvingars mening
strör gyllenguld i ängens händer

svart himmel svart hav svarta klippor vänder insidan ut
silverögon dansar i natts ljusminne
de gamla ler
svar

tolvklang

Ballonger
Se jaget vandra med ballonger i sin hand.

Jaget
Liv

Vandrar med ballonger i hand
Snören fäster därvid

Ballonger dansar
Alla färgers dans

Fyllda med
Gas

Fyllda med luft

Fnitter
Andning
Blåsa in
Fnitter

Stiga

Släppa

Åka med

Åka med släppa


Vandrar med ballonger i hand
Snören fäster därvid

Ballonger dansar
Alla färgers dans
…

Oas

Bränt ansikte

törstande strupe

de flyger cirklar ovanför

stelnade vågor
vacklande gestalt

innanför ögonlock
flyter bilder

hennes dans doften av

de flyger cirklar ovanför

marken andas skimmer

ögon ser

oas

släcker begär

oas skänker sitt ljus

den törstande drack in otörst

oasen skänkte kärlek

vacklande steg anades ut gåvan genom stormens öga

sandvingar vaggar oasens sömn
ingen vet var

vacklande steg tar glada skutt

de flyger cirklar ovanför
sänker sig sakta ned

tömmer skuttens glädjetjut
hackar ögon ur
hålor gapar
tomma

sandvingar öppnar oasens sömn
ingen vet var
…
Blå kjolar

Silvergräs i ängen
sjöar
jord suger om


steg hörs nära
vida omkring

koltrast sjunger
han och hon

duvor märkligsång
han och hon

de små strålar klanger ur bröst


steg stannas

ansikte flyger in i solaura

blå kjolar

slingor utmed stenar tar hand

grön mossa möter hjärtan

blå kjol sluter om
vi talar stenblommande sånger
…

Be grav ning
I gryningen bars hon in i ängderna
tårflodernas vemod sköljde stegen

hon bars på en bår av flätade kvistar
granris skimrade smaragdljus

händerna låg stängda över bröst
rosen vilade i
kinderna vita
ögon slutna

skruden bar purpurguld

de bar henne uppför klippans ringlande stig
den stig vilken hon alltid vandrat

den helgade sjön väntade
tårflodernas vemod sköljde stegen

ensam trumma andades hjärta

ur stenarnas händer steg flammande tårar
färgade nattens ljus

vita stjärnblommor öppnade vägen

de satte båren i helgade sjöns händer
såg hennes bröst hävas

sjön omslöt

vattenfallet dansade utför klippan in i silverdalen
regnbågsljusets skimmer steg ur

fyllde marken med tusende knoppars liv
…

Vilsesvävan

Sväva vilse
sorg

andas

andas

seende svarande öga
solguld

händer

kronblad

öppnar skålar

vitpärlor ler månsilver

vaggar sorgs vilsesvävan
…

blå

Runt axlarna lindas blå sjal, hon
bär smidig klädnad, fötter smygande lätta ler solljus vattens tinder, bäckars porlande sånger, fingrarna andas vindars strömmar, spelar vinds sång, i snodd runt midjan bär hon örtaknytet

Skogen tät är framför, vägen är dold, stiger sakta uppåt, träden hör fingrarnas andning stiger åt sidan, hon
ser vägen, bugar sin ande inför, själen gives inträde, händer sjunger klingande klanger, strör vitblommande stjärnor runt träds fötter, stensöta ler yrvaket, mossan skimrar bädd, stenarna ruskar manar, stegrar sig in i luften, manars linjer strömmar vind, hovar dundrar taktfast rytm, hon stannar, trött.
lägger kroppen ned
rullar armar runt
sluter sig inom sitt själv
ger upp andan

Hovar dånar, han
rider barbacka, skynke runt höfterna andas blå, huden skimrar liv
runt armarna bär han tvinnade läderremmar
runt halsen skimrar turkosers liv
ögonen gnistrar
han böjer kroppen i vid båge
lyfter henne upp, ur
de rider uppför stigen

Skogen sluter sig runt
hovar stannar
han glider av ryggens linje med henne i famn
lägger henne i mossans bädd, lägger sig tätt intill
andas värme in i hennes uppgivna anda
sakta känner han hennes puls åter vända ansiktet till
huden skimrar rodnad
hon vaknar in i hans ögon

han ser ett blad, droppar faller ur
han kupar händerna, tar emot
bjuder henne att dricka
skogens sånger andas runt dem
vitblommande stjärnor dansar uppför deras livsstänglar
viger dem samman

hon ser stensötans yrvakna ögon
sätter sig invid, ber om lov, lutar sig till stenen
smeker lyrans strängars sånger
av skogens gåvor bygger han deras koja
lägger eldens gåva i ringen bjuder henne in
hon andas liv i glöden
tillagar måltid av skogens gåvor
så lever de i fridsstegs
kärleks kraft

Runt axlarna lindas blå sjal, hon
bär smidig klädnad, fötter smygande lätta ler solljus vattens tinder, bäckars porlande sånger, fingrarna andas vindars strömmar, spelar vinds sång, i snodd runt midjan bär hon örtaknytet

…

Lyssnande

Träd, stav, stam,

livs flödessånger

rötter känner
marker

allt vilket är däri

armar är surrade vid kropp

icke med spikar
med läderremmar

remmar

icke av ett djur
alla djurs djur

samman foga
fog fogade fogas foga

samman

tvinna
runt
punkt


remmar
*
*
*
dån av stormarnas hav
begär strider med behov

hjärtats rytm lever
takt fast andas hjärta genom fyra vägar

trumman vilar i vänstra armens famn
högra handen smeker dess hud

ram av trä
membran, trumskinn av hud
skinn är surrat vid ramen med remmar

hjärtat är i mitten
genom hjärtat strömmar de fyra vägarna

vandringsväg
stads myller
på var sida står månglare
ropar ut sina varor

begär strider med behov

brösts kulle
bågar
viadukter
hjärtats punkt

dag slocknar
natts mörker

hänvisad
andas in
ut
livet lämnar
det livet lämnar

läggs i grav
sten
rullas för

hjärtas kraft rullar stenen bort
utropar med visshet;
Jag Vill
Kärlek.
…

Allt

Paradisäng

Gräshavs silver guld

Tusende gröna nyansers språk

Gräs hav
Hav gräs

blommors kjolar andas
nektar svävar i luften

djur betar
är

månar om
varandra

nektar
är
ömhet

ömhet är nektar

Allt är i
…


I bergs sprickor

bland de höga bergen

växa

i sprickor utan jord

fann ett blad
bladet blev jord

grenar, taggar, knopp, krona

doftande värme står i tidsanden


eviga samtal


händer lyfts

vidrör

blods droppar omsluts

läggs i kala grenars veck

fingrar omsluter
knoppar

Törnen blommar med röda rosor i hjärtans krets
…

Hjärtat vet

vita sidenjordar är inom
jordarnas hudar har druckit stjärnornas regnbågsgnistor

kristallsångers prismor
ljuder inom

liv giv ande

jordars, huds djupa fukt
bastoner mumlar
umbra
umbra

vibrerar
inom

uppfyller
fotvalv

Bonden vandra i åkern
håller tömmarna i handen
Hästen, Oxen drar plogen, jordarna dansar spiraler
gläds med minnet av blommande fröjordar vet såningens visdom

rosömn stiger upp vaknar i kärlek med liv

Fåglar återvända
eller reser de vidare, bort plogar kammar lufts jordar himlarnas jordar
Stjärnor ler Frön ler de ser i varandra Himlarna dansar spiraler
gläds med minnet av blommande fröjordar vet såningens visdom

dröm, i inspirationens ljus
lyssna

jord dansar spiraler vid minnet av det vilket var meningens är
gläds med minnet av blommande fröjordar
vet såningens visdom

rosömn stiger upp vaknar i kärlek med liv

Överallt parallella drömmar
förverkligas de eller icke
Hjärtat vet.

…
Spegelblank

Natt
i duvblå vingar

Blank
tårad lins

Molnseglare andas

Hennes vackra ögon
ler silver
föder stjärndans

Bugar mig inför


Sitter helt stilla
rörd

Strandlinjens kisel
samlas runt

Boken är i händer
Läders doft

Vindar vänder blad
ögon vidrör var sidas djup


Sitter vid strandlinjen
Horisonten skimrar

Hjärtat är i mina kupade händer

Jag smeker dess linjer
Viskar tacksamhet

Lyfter händerna
Ser Fågeln flyga fri

In i horisontens cirkel
…

Lämnar över

Då
blommade Jasminen


i silvergräset

under kala grenars snår

i mellanrum

lever

under

bugar hon sitt vita kjolhår

blygt
stark

i kretsen av grönspjut

inför yngre solkjol


lämnar över

mjukmossa sluter stegen

fri porlar meningens vilja

två

Spricka
fann en spricka i den svartmålade väggen steg in stjärnor tog av kroppen såg landet är såg de höga kristallbergen de helgade sjöarna de blå klara skyarna

Väver slingor runt mig, lyfter vatten över mig, lyfter vindar runt mig, motar bort motar bort
eldskålar vandrar i ring, upplyser väggar
En
ljusstråle greppar ögat
fann en spricka i svartmålad vägg, steg in, står handfallen i väntans hav armarna förs åt sidorna, silverljus faller över, stjärnor knäpper upp pärlknappar, tyngden faller av
molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln.
ande fri i landet långt bort nära, natur vackervild, frihet, freds frid,
molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln.
stark ren fri andes kraft, blå skyar, ändlösa floder av visdom, höga berg kristalljus andas helande, helgade sjöar,
Regnbågskrigares stavar lyfts, snäckan vibrerar, trummas hinna spricker, sprickan vidgas
Solögat möter Månögat,
Hjärtat ler, jag
stiger in ser landet det vackervilda i frihet freds frid
Molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln
Molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln
Stark ren fri andes kraft omsluter.

Floder, visdoms floder
Forsa
uttorkade marker dricker
hjärtblad stiger fram ur kupade händer
kupade händer nattens mantlar
icke nattens mantlar
den svartmålade väggen
sprickan öppnas
vaknar ser
Regnbågskrigares stavar lyfts, snäckan vibrerar, trummas hinna spricker, sprickan vidgas
Solögat möter Månögat,
Hjärtat ler, jag
stiger in ser landet det vackervilda i frihet freds frid
Molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är molnklädd

…
Sköra

darrande trådar


väv spunnen

tillit

uppgående sol
omsluter


ny dag

oskrivet blad i daggdroppe

i öster i väster i söder i norr

väntar
luftens andar

svar


se oskrivet blad

möta

inte se


vända ansiktet bort

luftens andar
andas

bladet virvlar

vindars havs elds jords grotta
vakar

sorgeväntan

stalaktiter
stalagmiter



tidsströmmen andas

blads tårar skimrar
ljus fyller världshavs famn

floden återvänder till stranden

löser upp

vänder ansiktet till
hav.

rektangel

Fågel Fågel…

berget, klippan växer hög i all oansenlighet, i det inre skimrar hjärtat, vågen av hopp har stillnat, hjärtat slutit mantel runt, vilar stilla mörker.
de smyger runtom, smygande tassasteg, viskar mumlar planerar strategier.
klippan strålar i solens varma ljus, träden susar stilla om, stjärnblommor smeker hennes fötter.

det fräser, explosionen hörs vida omkring, klippan rasar samman.

Fågel, Fågel hann famna hjärtat, bar det in i himmelens hjärthamn.

livet rasar samman, klippblock stenar damm.
stjärnblommor sjunger tröst, träd susar stilla.

stenkrossen mal mal sönder, söndrar drömmar hopp längtan, hjärtat i hjärthamn, gråter, känner hennes smärta.
nynnar, nynnar månsång, stendamm virvlar tätt slutande, stänger ögats lins, hon orkar ej mer, de vill röja väg, anlägga väg, skopor söker lyfta stendamm, plana ut, markerna vibrerar.

Träden susar åkallan,
Vinden lyfter stendamm virvlar, virvlar,

de flyr.

Solen skrider in, stendamm skimrar kopparskimmers varma ljus, regnbågsfärgers ljus, skruden faller över, hon står helt stilla, stjärnblommor är i hennes hår.

Fågel, Fågel bär andehjärtat in i hennes bröst, själen vaknar lägger händerna runt lyfter hjärtats enda önskan in i Solens famn.
Egentligen har jag bara en önskan kvar
Den är att dö i vetskapen av att jag skänker glädje till andra
Skänker ljus till andra.
…

Sländan

Benådad slända

spinner

rena daggdroppars blad


samlade i grynings timma

av

vaknande Solens strålar

skimrar

doftande skogsblommor

grynings
kärleks
ljus

hjärtans
liv
hjärtans
väv

benådad slända

spinner

ödmjukhet

ömhet

innerlighet

sannhet
…

Stenkross

Djupa bopålar
sluter om
om
om

Mardröm virvlar

sten till sten till sten
på
på
på


över på i hjärta


krossas icke krossas

förblöda eller leva


makt makt makt
rädslofyllda skälvande händer

bödel



Förnimma
Veta

Kärlekens hjärta kan inte krossas

pulsslag
världshavets andning
sanning

andning hjärta puls dånar
sannhet


dånar i själens svikna samvetes röst

av makts händer
rädslofyllda skälvande händer angriper



obalans
vakna
SE
Växande

Beundra det sköna
Beundra det vackra

Leva i


Om det inte krossas av ovarsam sovande hand



evig källa


livgivande väsen


stenkrossen mal
mal
mal

Förnimma
Veta

Kärlekens hjärta kan inte krossas

stendammet virvlar
smärta smärta smärtans skri

ögon är blinda

Sol skrider in i salen
blåskimrande mantel

stendamm skingras
ögon ser


Regnbåge stiger


lägger mig i

vaggas vaggas vaggas in i soldans

djupa bopålar
sluter om
om
om

Bäckars rötter dansar
stiger

pålar öppnar kronors ljus
Pärlband skimrar
Stammar ler
…

Blomma

Vackra blomma
du är i Månmoderns famn

Hon smeker dig med silverne händer
Hon trär daggens droppar i ditt hår
Hon doftar rosenstoff i kinders skålar

Hon skrudar dig i himlens blå siden

Vackra blommalåt tamburinen sjunga runt din älskades dröm