torsdag 31 januari 2013

kast



hör mig






hon vilken bär eldvärme
till knopparnas bris

breder ut vingarna






smärtan skär hudluften i strimmor





jag kastar mina ögon i skymningshavet





strandbladet
omfamnar
min tystnad

nattöga



hon ropar in
i nattens ädelstensöga


moderfader
fadermoder

hör mig
kom



mitt hjärtas
vilja är klar
hjälp
mig



vinden bär hans stämma till henne
hans ord kysser hennes hud


sköljer
henne

vida
in i

hans famn

släppt



hon har släppt den vida
kristallpälsmanteln
i mjuka svall ligger den runt bäckens fötter
hennes hår är ännu flätat
fåglar flyger kvittrande vingar
molnen silar ljus
bergen bär vitskira
brudslöjor

droppe av himlar



himladroppen
skimrar gulsilvervit


citronträdens blad
är

malakithjärtan

än doftar
citronögons frukter
ur stjärnhus
av kärnor

citrontårar
bänder upp skal

citrontårar är lundens inre
av glädje


urpipa



han sitter lugnt
blickande på trappan

ur pipan stiger
sagomoln


en kvinna lyfter ansiktet
ser seglande drömmoln


stiger in i sagorna
möter honom

på stranden vid eldbladens
skimrande händer

han rör vid pipan
bäddar in denna i fodralet hon i kärlek sömmat

du
kom