onsdag 31 december 2014

den 31 december 2014

(blicken)

är

en snäcka
lyft
ur


havet


han lyssnar
med hudens
sand

ser med händernas
öppna skålar

han formar
med sinnen vita


lyktor av
snö

hon vaknar i gryningen
i ringen av

lyktor
ler i rosengårdens

diamanters
rubinglöd
*

(skälver)


skälver du
droppe

av år given


andas du
havets närhet


trädet
höll dig


håller dig

i varsamhet


skälver du
droppe

i din mognad

*

(lotussjön)

hon stiger
in

i lotussjön


håret
utsläppt


rinner
utmed ryggen


blänkande mantel


ebenholtssvart

kimonon
är strandens turkosa sidensand


lotussjön
mottager hennes längtan

*

(kom)

han
kom

till rummen

hennes doft
andas


hennes närvaro
ännu

kännbar


en pärla ur havet
har hon lämnat


till hans synvinkel

*

(”)

är det så svårt inse
att allt kan flyga
samt gör det ständigt

*

(”)

studera livets rörelse i medvaro
samt instig varsamt i rörelsen
var ett medvetet känslospröt; tentakel i fjärilsljus

*

(”)

det gamla är ej det gamla
det nya är ej det nya
allt är en gång vackerkommande
vackervandrande
därmed är allt; är

*

(”)

synvillor ber dig att avkläda dem de bojor de lagts i
synvillor är en slags skuggor


tisdag 30 december 2014

den 30 december 2014


(ankomst)

träden
beviljade

hans bön

träden
visade honom

båten
han band deras vilja fri
in i form


båten bar honom
med hans dröm i händer


till den strand
där hon väntar hans ankomst


det växer sju träd på en strand
komna ur en båt



ur en mans en kvinnas
tacksamhet


*

(floden minns)



han


breder ut


sin kärlek




smeker ut


hennes taggtrådsstängsel
hennes förnekelse


av sig
själv

smeker ut
hennes hud




han doftar rosenord


kysser sidenhjordarnas
kristalltoner




floden minns deras närvaro

*

(nattvita)

lätt
faller

nattens vita
dun
in


bäddar in henne
kvinnan

vilken lagt sig
helt

stilla

i väntan


hon är


en skimrande snölykta


sakta


följer
lågan med


stjärnsländan

*

(nätta)

nätta

är stygnen

i dukens lagda
fållar


hålsöm
näversöm


nålen följer
hjärtats väg




ser genom
öppnat öga


stigen

och fållarnas
läkepärlor

*

(dessa träd)

dessa träd
i nio


sluter händer
handmattor


runt
eldväkterskan


mjukt
smeker hon

trummans hud


målad med
mönster av månfingrar

*

(”)

livet
kan te sig att vara en dragkamp
du håller i repet
kanske en navelsträng
drar du eller släpper du efter

*

(”)

du har fotsulor
så benämns dessa
kanske har du också handsulor
hur det än är möts dessa i mitten

*

(”)

bygg dina rösen med ädla stenar


måndag 29 december 2014

den 29 december 2014


(vågade)


jag vågade mig ut


resa mig
ur

käftarna
klornas
klösande

en stämma manade mig

jag vågade
mig

ut

det
förstärkte



tomheten

uthärda är en känsla en ger

*

(så)


kan jag se
mina händer

följa vandrade leder
öar vari
stjärnor
brunnit ut

kratrar
trianglar

oktaver
cirklar

berg dalar
åsar
ryggar

ängder

en ö ser jag
och jag undrar


varför dess vilja ej besannades

det sveder
mitt hjärta

*

(silver)

ur
silverhimlars klara
andning


skrider vinterfolken
gnistfolken

målar med mjuka penslar


kristalltoner


väggar
knäpper

lutar sig
in i vitstillhet


kölden

en himmelsros doftar
renhet

*

(valna)

valna fingrar


kryper in
i röda vantar


ullmoln
skänkandes
värme


hon darrar med
hjärtat i sina händer


lyssnar
lyssnar till


den svaga stämman

knappt
hörbar

*

(sockermoln)

snurra
snurra


sockermoln


droppar
droppar purpur


stavar till gång
polka i sång


ljusen glimmar
i granens händer


polkagrisar
tänder ögons ljus


allt medan
sagan

väver

*

(”)

visst kan stillhet bli kramp
stelhet
vem löser den

*

(”)

allt har en vandring
exakt det förtäljer dig fröet

*

du andas därmed är du ett
med allt
allt är sammansmältning samtidigt frigörelse
du andas

därmed

den 28 december 2014

(vak)

hon steg
ut

i morgonblommans händer


marker
böljande
sidenjordar


kristallhjordarna
gav hon

vithalm
till livs

begav sig till isen
klargjorde pupillens vidgade syn

vakna
vak
upp

och isen öppnade vaken
vägen till vatten

hon öser med solskopa
vatten till kitteln


den vilken
inväntar henne

över elden
i skogshusets
härd

*

(träden)

träden
träden

i den vida skogen


i kronorna betar molndjur


lyfter
bekymren
träden tagit sig an


molndjur breder ut vingar


bär
bekymren
till floden

floden där tvätterskor
tvagar dem

in i är


träden
träden


i den vida skogen


bär
tystkronor

*

(månrand)

vägg av
månrand


silverne slöja

skir

lyfts

hon andas vita rosor
in i sömnens öga


hon lyfter den gråtandes
själ in i bröst


vaggar en stund
in i ro

*

(nåd strimma)

det vandrar
en strimma av nåd


in i källan
den mörknade


belyser
stenarnas härdar


vari kolen flämtar

*

(”)

att domna är att stiga in i skymningen

*

(”)


lev i varje rörelse
skola din kropp
in i andning

*

(”)


meningen är ej alltid
den du tror den är

meningen är visshet

lördag 27 december 2014

den 27 december 2014

(öva)

bron
är flätad


förenar
tvenne


floden brusar strid säger de

floden viskar
smeker stenar

bergens
rötter


avgrund säger de
stup säger de


i djupets djup
så viskar floden



på bromitten står en man
mannen övar
rörelsen

mannen kan vara en kvinna


med en stav
i


balans


upprepande
upprepande

saktmods visshet

*

(krus)


kruset


snidat ur
stjärnglöd

välter



en handknut slog omkull


bläcket spills ut


kåda
droppar ur solstänk


färgat
in i tjära


rinner ut över ryggen

sprids ut i nätverk


färgar
slutet

svart


in i längtans glömska

*

(fönstren)


fönstren
är fläckade av slag


mot syn

streckade av
tårfält

tårar
fällda av stup
av rännor

sol stryker
milda fingrar

söker vägar in
att värma
hennes frysande
fingrar


hon lindar
lager om lager
av kläde


spisen är slocknad

allt är av
ände

*

(den)

den
vilken kan röra
vid

pulsen av
det

hjärtat


den vilken ser knutens
vägar

den
kan lämnas tillträde

till dessa glömda
stränder


kanske
när

gryningen
vänder
blad

*

(livstycket)

livstycket
är knytet


med sju gånger sjuhundra
slag

knapparna är
in åt vända


allt
för att hålla samman
dessa steg


för ansiktet är lagt
en slöja


för ögonen kopparmynt


hon vandrar
med ett knyte


knytet är fyllt med
helandeblad


hon är den vilken
helar

de uppkomna
såren

de brustna strängarnas sår

*

(”)

alla väggar är resta
låt det resta resa fria

*

(”)

det finns ljusglimtar
i de mörkaste vrår

*

(”)

stig in i sinnena
och se att dessa är krusningar på ytan




fredag 26 december 2014

den 26 december 2014


(knopp)

berget


viker ut
bladen


bladen vilka var slutna

berget är
en


öppnad lotus

vit


i

pärlemorhavet

älskade
jag bjuder dig


in
i

tonen

*

(solströsslade)

solströssalde
ängder


träd
fyllda med
gnistmoln


fågelandnings
rörelse


skönheten
uppenbarar

det är
är


det
andning
är

*

(luta)

luta
din heta panna


in i
snöäng


svalka dina tankar
i kristallklarhet


fråga din själ
vad ängen är

*

(utkastad)


utkastad
ur mänsklighetens garn


sitter den
fria andningen


ser
djupt in
i klippstäderna


ser havet
kyssa klippor

ser dem
upplösas
tillsammans

*
(smälter in)



älskade


klippstäderna
är

upptända



havet
kysser
klippor

upplöses
tillsammans


fingertoppar
faller ned

på rygg


snö
smälter in

*

(”)

i allt gives bilder
finns bilder
av själens rörelser

*

(”)

säg är det icke förunderligt
att allt detta vita är hav

*

(”)

harmoni är urtonens klang
den lever i dig