lördag 31 januari 2015

den 31 januari 2015

(jonglör)

han släpper hamnen
av fjäderskrud



jonglerar
med bollar
givna ur snö



gnistrande eldfacklor
skimrar i ringar



bollar
landar


en lykta lyser väg
där isvandrare
irrar
i blindo


han vakar med lågan
skänker syn

*
(isklätter)

is
klättrar upp

kisar
in i solvind


vassens dunbolster

yr moln
ur sommarhänder

vinterängen
håller isens blad


bergsbild
tonar
in


breder ut händer

*

(viteldsbärare)


snövandrare
gnistfolk

viteldsbärare


skrider
in i


vintertempel


tänder med facklor
tysthetens stämma


fötters bara sonater
smälter

i isskålar

synes rosenminnen

*

(trädväktare)


trädväktare
skådar


vägarna
är täckta

sju hermeliner
dansar i ring


fem korpar
vilar stilla i åskådan


hjorten är
ett gnistrande lanternaträd

*

(sorgestege)


på en sorgestege
klättrar jag
uppåt
för att snudda vid
molnen

mitt hjärta säger mig
att markens rotfingrar
håller fästet

stadigmjukt



(”)

det talet är ej delbart
det talet existerar ej
det talet är
oändlighetens stämma

*

(”)


det har alltid funnits de vilka vet vad sikt är
och de finns

*

(”)

omfamna tystnaden med din hud
lyssna


fredag 30 januari 2015

den 30 januari 2015

(eldrök)


rök
stiger
upp


ur ringen de lade


stjärnfingrar
rör vid
slöjor



ur himlar svävar
spindelnät


skimras
in
i

toner av
ädelstensljus


mannen smeker harpan
med lyhördhet
gives

nycklar
till

*

(du är)


tonen
den ton

vilken rör vid
trådarna
ur silver smidda


nycklarna
kan du
ana


älskade

jag begav mig till skogen
där människoblommor växa
så skira i bladkronor
så vackra

vävda av det vilket hon andas
pärlemorblad havsblad gryningsblad
det går att se igenom dem de har intet att dölja
ty de är sannhet ur det dolda stiget ren
de nakna ansiktena

i mitten synes de mest sällsynta pärlor
pärlorna lyser upp
i milda toner den dunkla natten

där vandrade jag en stund så lycklig
plötsligt stelnade bilden
eller knöts mina steg samman
is lades
dun
blad
begynte falla
smälta
fuktade mina sinnen

jag bars in i mina släckta rum
ej helt släckta
ty en vakarlampa skimrade

det kunde ha varit
havets slutna mussla
kröp in i hörnet
en skugga

så begynte
vakarlampan mjukt nynna

jag såg att lampan var
mina kupade händer
vilka höll lågan

insåg sakta att detta är ej det slutna
hörde dina ord
du är vacker
jag kunde
ta in
orden

varsamt öppnade jag musslan
såg i spegellågan mitt hjärtas urton

bakom mina ögon spreds ljus
detta är spirande insikt
i detta förblir jag

du är

tonen
den ton

vilken rör vid
trådarna
ur silver smidda


nycklarna
kan du
ana

*

(doft)

doften
given ur trädens blad


träder bilder
av nåd

in i naknade fotblad
tåknoppar
bidar


solgrynings sländor
spinner

livstrådar


väver
doften
given ur

träd
in i dina pärlsteg

*

(lyfter du)

lyfter du
berget

planterar du
pärlan

berget lyfter
breder ut
vingar

kondor
möter örn

mitten
origo
hälsar i vidhet


däri orden spirar
planteras pärlan


förenar
stammars språkstavar


därur växer ett bergsträd
med
vingar av enhet

*

(silverdag)

silverdag
i solöga

ödla
vakar i vindens månhand


fjällen
kammar bäckens
kristallhår

ödla
lyfter sammetssand ur stenkorgar


stjärnor gnistrar
slår varsamt rot
i vandrarens såkupor


solöga blommar
i silverkallas
nätters klarhet

*

(”)

du kan drömma sotflagornas befrielse
därigenom öppnas
urdrömmens ton
dessa flagor bad elden regnen lösa

*

(”)

det finns händer böjda till klor av slag
dessa händer kan bli sugrör, dränage, livsdränage
hör dock
dessa händers bön; giv oss liv
det finns händer böjda till kolor av slag
badda dessa händer med helandeessens
detta är öppnandet av mirakelvägens alltid närvarande

*


(”)

det finns händer fyllda med skvallertoner
dessa brännmärker renhetens hjärta





den 29 januari 2015

(vit kaftan)



du lägger
din hand


över ditt bröst
i gesten av ditt hjärtas närvaro

vad
bär din korg
i mognad


din vänstra
hand


håller du sänkt
vattnar skuggorna med ljus


din högra hand
höll du


in i stjärnrymder
den vattnades
med är


den handen
håller du
över ditt bröst

vad
bär din korg
i mognad


så är jag det träd
i vilket den röda fågeln sjunger


så är jag
kvisten

vilken bär pärlor till blad


lyssnar
till


jordens sånger
när du lyfter min skugga
in

i

ljus

du danar iklädd
vit kaftan

du är
vacker i din rörelse

*


(plymsånger)



isen reser sig nu
sköljer purpurhimlar


klättrar



tvätta
mina ögon

i solblad



jag smälter i vinden
den vilken löper fri




lägg mig
varsamt

i floden
livsflodens spegel




säg mig



den droppen
vilken
är


stämman ur
havets cirkel




i trädens fingrar
torkar bladens skrift

och vassens plymer sjunger

*

(himmelsbrunnar)

sakta
särar

hemmelsöga
brunnars lock


sidenbands
gyllenturkosa skimrar


lyfter
regnvirvlar
in i vassens plymer

reser segels
vida färder

*

(flodlera)

flodlera
rinner
blänkande

mellan fingrar


mjukt
kupade
är händers

omfamnscirkel


träd skivan snurrar


han drejar
rosenskålens morgongåva

*

(eldklocka)

klocka
ur eld


järn gavs
ur himmelshänders visdom


klangen
manar lugn i dalen


rinner
uppför bergsblad


dessa väggar
är ej slutna


klangen lägger sig
i detta mjuka
vakarmoln

*

(”)

du vet väl att vilsenrösten kretsar
låt oss säga starkare
när du upphör fjärma dig från
låt oss säga hemmarösten

*

(”)

hällde du pusslet i sanden
pusslet är än då
pussel
du vet i ditt inre hur bitarna ligger
var bitarna ligger
bitarna kröp darrande in i sanden i undran

bitarna stiger fram näri lugnet infinner sig

onsdag 28 januari 2015

den 28 januari 2015

(natträd)

natträd
flätar fingrar


tätt så
tätt

samman

i korgen gungar vind
skimrar


stenarna i gryning
badar purpur


vita moln landar

färgas



flamingo vilar
ben

flamencon
stilla



lyfter nattvandrare
träden löser fingrar


vind
lyfter flamingo                




*

snöfågel
du smälter in

sjunker
tonar
in
in


du
rör vid
mina ögon


snöfågel


din vinge
är handen vilken


sköljer

min skuldra


du

är tonen vilken
väcker tonen i mitt hjärta


ditt namn.



andas.
älskade


*


(dagseld)



dagen


tänder elden
handtrummor ljuder


öknen
ett vaggande skepp


sammetsdjupguld


han tvagar huden
i sandhav


vit
är kaftanen


han hoppar högt
över eldens flammor


landar
i oasens källa

*

(mild)

mild
skrider
andningen

kristalltoner
tonar
in


uppfyller
hjärtskålen

vari rosenblad
lugnt skådar


essensen
av tankeblommans
rena ådring

*

(grenen)

grenen
är ditt hjärtas navel


strängen
är harpans
tongivan


spela
dina stigar
tomblomma

vidga
pupillens
djup


naveln
nålens öga
håller strängen
ej
fången

*

(”)

för att droppar
skall bli regn
faller dropparna i strida strömmar
detta är ej. det. strida är ej . den . striden
det är det enskildas upphörande

*

(”)

det är bra lyfta luren för att kunna ta emotta in budskapet
kanske luren är märgen, livsstängeln


den 27 januari 2015

(tillägg till bekännelse)

och
det är detta
denna hösts
denna vinters
stämmas vindar
regnfloder
visar

*
(nålsöga)




hon sitter
i kammaren


viker röda sidenblad





eldskål
skimrar
skuggorna
in i milda toner





och kammaren är nålens öga
och ögat är ett rede
bäddat med


dun
svanen gav hägern gav
tranan storken den vita örnen gav

kolibri
sätter luften i rörelse
kysser hennes fingrar


och udden
är


en månstrimmas
silveråder





och sidenbladen
är silkesblad





hon lyfter handen
till den hand
vilken


når henne





han möter en silkesros
i grynings
strimma


*

(i insikt)


i insikt av nåd
faller


silverblads
strimmor


in i de dunklaste av
nätter



skär kedjor
skär
vrider
upp



nåden omfamnar
det blinda

ögats


spruckna

*
(stenviskning)


den
sten


vilken lade sig stilla


bredvid
tröskeln
av de trasade stegen


viskar stegens
hålrum


fyllda
med stigande


hav


maneter
bränner ej
bladen

rullade i bidan

*


(solfamnsvalpar)


valpar
i solfamn


droppar
i dansande
mjukvindar


hoppar
skuttar

ur

grenar
kvistar
tak


förenas
rinner i porlandebäckar


glittersmeker
ögons blick

*

(snövandrare)



snövandrare
sitter

lutad
till ekens stam


täljer spilåpipa


lyfter flöjten
andas
mjukt


snöhjord
nalkas lugnt


betar kristallgräs


allt medan
tonerna

sjunker
in

*

(klocka)

klocka
i äng


blå
andas färden


pendeln
vaggar

orden i rymd


vad är vad
i de stigar rådjuret lagt


vem skäller
vem råmar


klocka i äng
blå

andas färden

*


(”)

det är väl egentligen kroppen
vi skall fylla med liv med
det ande är
i balans

*

(”)

detta bryta är ej att bryta dina fingrar
det är att hela dina fingrars rörelse

*

(”)

detta böja är ej att knäcka
det är stjälkens böjlighet
och är det knäcka

är det skalets uppsprickande