den 28 februari 2015

(stiglagda)

stigarna

är lagda

i träda in under

lavor

lovorden sattes i grodd

av hjärta

träd

viker ut barkmantlar

märg porlar vit stillhet

vilka

löften bar orden

lovorden

kan

hända

vila i

sällsam tystnad

in

stigarnas lyftande

*

(det är)

det är

i den stunden

älskade

du lyfter bladets trycksvärta

jag skall inse detta

älskade

du är

in till den stunden

sluter jag min längtan i handfäste

mig

in i tystnad

*

(det är i)

det är i den stunden

de lyfter bladet

den vackra tomheten framträder

*

(lek ej)

lek ej

med min längtan

det är

piskrapp för själen

*

(avhuggna)

min rötter

är avhuggna

stegen drogs åter in

i knoppar

alveoler

stegen drogs åter in

i knoppar

så gör hårt

längesträckta fästen

stammen

är mossans utbredda

gömmer

smycken jag aldrig bar

ej mer

ej mer

*

(”)

stunden är knoppen i din hand

se knoppen öppnas

du

är

i

*

(”)

allt detta tyckliga

knycklar samman skönheten

murklor är ett säreget släkte

lyssna in i vinden

*

(”)

det är när de lyfter bladet du ser ögonens klarhet

daggens rena lins

den 27 februari 2015

(dessa)

dessa

blad

lägger jag i skalet

skalet det täljda

med silverblad

jag såg dem vrida

sina händer

vid floden

vattnet glittrade

glittrade

ikapp

med

deras ögon

lärften

den

vita

vred de

hängdes i vinden till tork

och i detta vridande

såg jag stjälkar

stiga

upp

ur jordfingrars särade

så viskade allt

får jag

lov

så trädde de alla sidentrådar

genom nålens ellips

dansade

i tima

sju

*

(punkt)

i insikten

av

mina händer är svedjemarker

kolglöden falnar

askan virvlar

upp

i grånaders alltoner

jag ser natten träda in

blodstenar

på

trådar av

moln

i natten

synes ibisstorken lyfta

jag tager steget

ut

in i intigheten

ögat sluts runt

mig

jag upplever

irisfälten sköljas in i svarta

kolblad

jag sätter punkt

punkt

natten manar

punkten är stormens

öga

är

kornet

är fröet

är

knoppen

är

den sammandragande

skönhetsandningen

är

modet att våga

vara

stilla

jag planterar

denna punkt i

denna

beredda

jordhandsbädd

*

(nät)

de drar samman

näten

ögonnäten

blänkande sken

synvillor

dras

upp

i strandpenslar

skenet

putsas med sand

blänket

stiger in i

befrielsens tårar

*

(detta)

detta är stigen

vilken skänker bergen vingar

granen

sveper mantlar om

andas

andas

du borne

allt är

väl

*

(händer vissna)

händerna

är de vissnade bladen

så

fyllda med längtan

plockade

murens stenar ned

fingrarna

malde hindren till grus

grusades

gjordes de ej

den lagda ringen

vari

rosenträden

andas tempelsånger

dessa händer

är hällda

står med bröstet

blottat

*

(”)

vilan är stillhetens droppe

skänker näring till dagens klättring

*

(”)

kan du se bergen vandra

då kan du se din egen tyngds illusion

*

(”)

i virveln sker förlösningen

den 26 februari 2015

(rotsånger)

regnvåta

stenar

lagda runt brunnen

i silvernatten

isas

regn

stenar skrudas med isrosor

vem

hör

mina rötters

sånger

skrida in i vinden

jag följer

skuggornas spel

tänder

eldskålars milda

skuggor

ikläds

ljusskimrande klarhet

tinar

isbladens

lagda

brunnen

vattnar

rosengångens

spiral

*

(gryningstoner)

de väver gryningstoner

träden kisar

i solvind

mossa

bär pärlor

stigna ur isblad

ängens

vida

vingar

lapar sol

silver

måndroppar

hällda i natthav

sjunker in i

mognad

*

(bergshäll)

bergshäll ångar

ur ismantlar gångna

tallar

barfota

skådar in i sjöstillhet

isflarn

skänker ånga

ur ångans dis

synes de

vars fotblad smeker sjöhud

*

(stjärngårdar)

hon vandrar

i stjärngårdar

med silverbladssteg

lyfter skuggor ur suckar

sjögräs

böljar

skymmer

kristallers toner

hon bär ett spann

en silverkanna

sköljer

skuggornas bärmantlar

varvid

var

vid

sjögräsets manarblottar toner

ur

är

*

(vem är)

mästare

mästarinna

säg mig vem är mästarinnan

mästaren

dessa är de

vilka släpper orden fria ur bojor

se fjärilsdansen

älvdansen i ängens skira

se

barnens lek

hur barnen snurrar med solen

helt

utan

stigandeyrsel

*

(”)

i vimlet kan du känna den stora ensamheten

i stillheten med

uppleva medheten

*

(”)

månne ångan ur isen är röksignaler lagda

vilka nu sänder bud

*

(”)

ett mantra – mantran

kan vara den vagga vilken stillar orossinnet

samt därmed irrtanken

den 25 februari 2015

(nattbläck)

nattsvanen

breder

ut

vingpennor

nattens bläck

hälls i stjärnkrus

fjädrar

faller

in

i hans händer

han skriver färder

in i

fotblad

*

(välva)

passa

passar

passare

passaren ritar

cirklar

harmonier

floden strömmar i cirkeln

vagga

vagga

mosvagga

moset rodnar

doftar fruktmognad

plättlaggen svarar

spisen

den svärtades eldglöd

bordet är dukat med bästa silvret

jag har skurit mig själv

i tusen remsor

nu

nu

böneremsorna

hänger i träden

torkar i trädvävarhänder

välva

välva om

*

(såg)

du

såg mig vandra

i ängen

ett strå

i gräsets hav

mitt ansikte

skimrade

i lyckoblad

när din närhet

snuddade vid

min vandring

*

(detta)

detta träd

höljer ditt hjärtas mening

detta träd

bär bladen du skrev

ser du

hör du

knoppar blom

väver

rötterna är havets

alla vatten

*

(bergsvävan)

berget

svävar fritt

i vinden

en albatross

en himmelsrocka

i murens spricka

synes

rosenknopps

livsär

berget

bugar

kärleksmjukt

inför vildrosens ankomst

*

(”)

detta träd detta berg är sannhet

när du inandas

när du lever i andningens klarhet är det så

*

(”)

sannhet kan du ej knåda i dina händer

är ej att knåda i dina händer

sannheten omfamnar dina händer

*

(”)

omdana

omvälva

knoppar skälver i visshet av dessa om

*

(”)

varför hindra tanken

när tanken tycker så mycket om kullerbyttor

du är ju den vilken ”ser till” att underlaget ej skadar barnet

kullerbyttor är ju ett slags befrielse när de ej hålls fast

kanske är tanken den vita färgsnurran

den färgsnurran har ju alla färger i sig

och vid en viss hastighet framstår färgernas klarhet

den 24 februari 2015

(vidgehjärta)

floden

den floden

skänktes av regn

droppe

droppes klarhet

droppe

given

av

regnmolnsdrömmar

spirar i

jordmån

källa

kallas

åder

spirar

stiger upp

skådar in i havet

vidgehjärta

förenas

med

källa

flod

så mötas tvenne

komna ur

droppe

droppe

klarhet

*

(bergshöga)

bergshöga

målar

klipphänder

vita

soldaning

skimrar

henna

in i

bäckar

följer uppströms

klättrar med

lätta

fjät

molnen seglar

viskar

se

genom glaset

i dalen sträcker

tallar

pinje

ansikten

in i vita strofer

svanen

med de

gyllne vingarna

doftar rosenblad

in i gryningsviolen

*

(nattstängsel)

nattstängsels

värnandehänder

är öppnade

vindar

löper fria

jagar

lekande pärlljus

regnmolnen släpper in i

tonhav

nattväktare ler

i kärlek

stängslen är

vandringsstavar i vävarramar

varpen är

ljussträckta trådar

skälen är

själens bejakelse

*

(vidjekorg)

hon vandrar

i ängsvida

vidjekorgen bär

vide

spinnandemjuka

tassar

morrhårs

soltrådar

lapar

solbladshänder

skingrar

dikens

mulna tankar

släpper porlandefröjd

in i vägbårder

*

(”)

undanflykter

det omedvetnas känsla av olust

viska till detta; undan flyktbeteende

*

(”)

i lek biter valpar sig i svansen

dansar runt i cirkelns skönhet

kanske vet de cirkelns meningskärlek

*

(”)

lyssna in i trädens rörelse

hur rörelsen följer vinden

hur vinden följer bejakelsen