torsdag 30 april 2015

den 30 april 2015


(bryne)


stenen
ligger lätt i hans hand


smeden
vilken smider stjärnsilver



stenen ur
kol


slipar
bladet


han höjer bladet
in i solguld


så täljer han
asken
med


intarsiarosor
ur hans hjärta


till henne

*

(minnesaska)


han bär
eldbörd


i
händer


följer stigen till
bergen

de vita


de berg vilka aldrig avkläds
renheten


i bergskretsen
skimrar sjön


han stiger i sjön
tänder salvia


strör askan
minnesaskan


in i vinden
tas in av

sjön

*
(sade)

och vinden sade
jag döper dig
till människa

andas

och havet sade
jag döper dig
till människa

följ

och jorden sade
jag döper dig
till människa

lyssna

och elden sade
jag döper dig
till människa

hjärtbrinn

brinn
ja viljelev ur ditt hjärta

och stjärnorna sade
jag döper dig
till människa

svara

*

(skodda)

de skodda
drar ur
spikarna

barfota möter de
åter

hennes andning


spikarna flöt
in i himlar


järn faller styrka
in i blod

och skorna förenade sig
med järnet
in i blod

gräset
böljade friskt frodigt

bufflarna bär drömmolnen

vildhjordarna
vakar med folkens
svarandevilja
de oskoddas följen

*

(händer)

hon lyfter händer
in i molnvisa


öppnar bollen hon bar


toner
svävar fria


tysta faller de
in i hjärtandning


ur detta tysta höres
hennes hjärtstämma


hon tänder elden
i stenarnas ring


trumman
hennes hud


vibrerar reningsrörelsen

*
(dalkvinnor)



kvinnorna
i dalen
dansar med elfenbensvita slöjor

ögon strålande
blå safirer
pupiller vidgas
in i ebenholts in i obsidian
munnar läppvingar
djupröda rubiner körsbär

kvinnorna i dalen
dansar med elfenbensvita slöjor
andas pärlemor

kvinnorna i dalen
lyfter dessa fallna
hösteldsblad
i lotusskålen
smidd ur bergstoner
sänks bladen in
skänks bladen tecken

kvinnorna i dalen
skrudar träden
komna ur menhirers
druiders stämmor
stenarna
stenportarna öppnade
strålar ädelstensljus

kvinnorna i dalen dansar
med elfenbensvita slöjor
andas pärlamor

havet stiger i flodens andning
sjunker in i ebbens vila
allt har vila inom sig

kvinnorna i dalen
besjunger havet
lyfter
är
in i dalen
*
(”)

så vad är att vara människa
är det påbud eller vilja

*

(”)

det är lätt att det blir en vana att ej tala
så när talet behövs kryper orden skygga undan in i hörnet
(skygga – blyga)


*

(”)

så är varje ord ett lekande barn

se barnets allvarsamma lek

tisdag 28 april 2015

den 28 april 2015


(alla)


ser
alla blad


allt

hand i hand


kan ej
tvaga sorgen
ut ur


mig

alla dessa stigar
jag ej


vandrat

*

(och)



och klipporna
viskar



kom
kom


sjöstjärna
fall
in


i mig


och klipporna är sjöjungfrur
fyllda med längtan


och klipporna är havet
fyllt med svar


ur midnattsblå
händer


släpper en stjärna taget


faller
faller


in

*

(glitter)


tallarna
de vilka står vilandes
i bergsgrund


rörs av solvingar
barren
djup
gröna


glittrar


skänker lindring
skänker


ögonfröjd

*

(tundra)

tundran

är min utbredda hud


regnen
är

knoppar


stiger upp


löven faller in
över marken


klättrar


träden i körsbärsdalen
blommar

*

(solhänder välver)


solhänder
välver

över mig


vaggar mig i vindens
andning


solhänder välver
över mig
in


träden andas skimmergröna
toner


blå fjäril
snuddar lätt


vid tonhav


frigör harmonier

*

(molnvalar)

molnvalar
vita


strömmar stillhet


andas skirblå
in i violett skirhet


molnvalar
skänker

den andning
du så länge glömt


människoblomma


bak dina hårt sammanpressade
slutna
läppar

*

(”)

är du skuggan över ditt ansikte
sänk dina ögon in i solskålens spegel

*

(”)

är du själv taggen i ditt bröst
eller vem är taggen
det finns överlämnande i kärlek
och du skall höra kärlekens rena ton urhjärtat – lever i allts inre - svara dig

*

(”)

nystanet med tråden
det går att knyta knutar även i det nystanet
frågan är bara varför
kanske gör du det – var förvissad om att knutarna smälter
så var samt är den mödan verkligen nödvändig
knutar kan vara vackra i andra sammanhang
vävknutar till exempel liknar harmoniska åttor
lemniskataflöden
solar plexus tycker inte om knutar i det nystanet
knutar – knytnävar i magen


(”)

tiden är ett olöst faktum
däremot ej olöslig





måndag 27 april 2015

den 27 april 2015

(safirögon)


midnattsansikte
skådar
in


klara
klarhet
glittrar


safirögons tusenfaldigade
skönhet



floden svarar
skrudad i
vitt


*

(sjögräs)


hon sitter
lutad till klippträd



kammar med
mjuka rörelser


smaragdgräshårets
böljande svep


skrudad i röd klädnad
solnedan målade den


kammen är elfenbensvit
pupillens vidgade
ebenholts



hon  skådar in i björkarnas stammar


reder ut
sjögräsets knutar


dyker in i
hav


*

(näktergalen min älskade)

näktergalen min älskade


landade i körsbärsträdet


där bäcken
stiger
upp
ur


bädd



kaveldunen
bär djupbrun sammet



nyckelpiga dansar
till humlesången



mandelögd i
frasande siden
bär elfenbensvita kammar

hon rör med fjädersolspennor vid

rosentemplets
silverklockor



näktergalen min älskade

svarar
vinden

vad
svarar du


*


(näktergalen i mitt hjärta)



näktergalen

i mitt
hjärta

sjunger
toner

jag icke önskar höra


jag sluter mig i tystnad



kransen
jag bär
i ögonrymd


viker ut sammetshöljen


magnolia
bar är kvisten


skymningen nalkas

näktergalen i mitt hjärta


vänder
blad

in i gryning

ser
du

göm dig icke


*


(näktergalen i mina händer)


näktergalen i mina händer


flätar samman
mina fingrar


i min jordekorg
växer
körsbärsträdet


silvermånen
häller

silverbäcken
runt mina rötter

näktergalen i mina händer


visar med
kärnor

stjärnstigens vilja


de sångerna
andas

är

näktergalen i mina händer

ur dem
svävar

blommen

*

(näktergalen hörde jag)



och han sade


näktergalen
hörde jag
i ängen

vari koltrasten väver


till den vilken lever i vingen
bad jag


förneka ej ditt själv
ditt hjärta


tonerna i ditt blod

näktergalen
hörde jag

i ängen bära toner

ur koltrastens bröst

*

(av bilden)

hon
lyfter ansiktet
av bilden


nätet
badar


i månauras
silver


ansiktet
baddar de

i skymningsdaggens
baddar de
i gryningsdaggens
droppar

det ansiktet
bär hon i dagen

kommen

*

(liljor i lä)


liljor i


en gång vandrade hit


andas smaragdljuse
in i väggarnas ögon


syrenen
bär knoppar


maskrosor
putsar
kiselstavar


baddar husets hud


tröskeln ligger
blottad


vinden lyfte dörren av


solljus
flödar
in över smärtkroppen


månljus
skimrar


in i detta blottlagda

liljor i lä


väktare av hus


en gång vandrade hit


andas
smaragdljus

*

(”)

tröskeln håller ej fast dörren
det gör vredet
din hand
handvrede är ett sällsynt innebördsord

*

(”)

det uppkomna är ej där du tror eller tanketror
det handlar om en slags tillitstro
den oförstörda barnatron
hjärttron