onsdag 13 maj 2015

maj 2015


(skogsstall)

träden
sluter sig samman i ring
av värn


kronor flätas samman
till tak till värn


vindar leker
regnen
springer
med

mjuka tassar


träden är stallet
vilket skänker vandraren lä


och gullvivorna i skogen
släpper silvertoner
fria ur klockor

*


(skogscello)


det sitter en
ur ålder stigen


i skogen
på en sten

i en stenhand
klädd i mossa


den ur ålder stigen
håller en cello
mjukt intill bröstet


för stråken i mjuka rörelser
varvid cellon
stubben
spelar

ljuder
vemodsskönhet


ur ålder
rör vid
hjärtspann

*
(för gångna)


för
gångna
är stegen


i dem alla
en gång

en tinderdroppe

hoppvävd


för
gångna
är stegen

droppar
steg ur


av stegbärarens ohörsamhet


droppe
bubbla i tal


sprack

bidar
i andning

in
i

gång

nugång


*

(fästen festen)


fästen
festen


bron är lagd

in
över havets
panna


diadem
ögonflimrande
i solsherpa


svindlande
höjd


hur gives mig stegen

bron
är lagd


in över
havets panna

stegen
är dig
givna

*

(ur dis)

ur dis
stiger sol


de
lyfter slöjor vävda

i skirsiden


häggen andas vita
sockermoln


cinnobertulpaner
följer med vidgade pupiller


purpurfjärilens möte
med lungörtens kalk


kärrhöken
svävar vida cirklar


de
fläktar


synen in i klarhet


med slöjor vävda i skirsiden

*
(”)

lev med upplevelsen av att allt det du möter
har du aldrig mött
var upptäckarbarn eller varför ej en upptäckarvalp

*

(”)

det är sant; varje steg taget/utverkat bar en gång en glitterdroppe en tinderdroppe
något gjorde att du ej hörde varvid droppen blev en
talbubbla, en sådan där de har i serietidningar
för gångna är stegen
var nu
lyhörd

*

(”)

den vaggande rörelsen är vaggande av en orsak
den kan vara fram samt bakåt eller bakåt samt fram
det är behagligt
så är livets övande
rörelsen kan vara sidledes
så är livets rörelse
höger vänster
eller vänster höger (hjärtat belivar gärningen)
vaggmakaren visste behovet av balans; därav detta finslipande av medarna, meridianerna samt balanspunkten
vaggan viskar dig visdom
urmodern är balans

*

(handled)


hon hör pulsen
sjunga


han leder henne
uppför berget


hennes hand i hans
hans hand leder


hon följer
i tillit


hans ögon
skimrar i natten


skimrar
lyser upp


bergets krona når dem
de skådar in i gryningen


hand i
hand

*


(avklädda)


hettan
flimrar i ögonen


sanden andas
guld


savannträden skådar avklädda
in i molnkorgar bärandes
av kvinnorna
komna
från


havsbrunnen



kvinnorna vattnar sanden
sanden skimrar kopparröda toner


savannträden
bär gröna fingerblad
med vita
blommor


de möts
vid den uppkomna sjön
*



(syrener)


syrener
ljuder



djupvioletta

ögonrymder skådar in i
ängens

solbollsfält
gräsets smaragdfingrar

spelar

i tonföljder av
syrener

lagda
*

(det är)


det är
i gryningen

i östans ögonvinge

du kysser min hud vaken

*

(ensamhetens blad)

dessa
ensamhetens blad


jag river dem sönder


virvla
vind
virvla
dessa vita hägrar
in i spann av forsar


virvla
dessa blad
in i regnbågsdroppar


enhörning skimrar
pärlemor


hägrar
hägringar


dessa ensamhetens blad


*

(blodsskrift)

och jag skriver
med mitt blod
mitt hjärtas sånger

vad

läser dina ögon
sonater eller harmonierande duetter

*

(”)

är det så svårt att inse att blodet är
alla vattens järnklanger
tankar påverkar vattnen så och ditt blod

*

(”)

naturligtvis talas det om det timligas yttre
med detta byggs fängelser
vilka håller livet tillbaka

*

(”)


barn
har en innerlig vilja i att gå framåt
resa sig upp – ur
samt gå framåt
det torde vara ett skeende att efterhärma
det torde räcka med att påminna dig om detta faktum

*

(gömd)


gömd
av sina egna händer


dold
av sina

egna händer


skymmer stigarna sakta


sakta
saktas


åderns lopp


en vinge
rör vid hennes låga

en hand
leder henne in
leder henne ut


ur buren


hon läser
bladen


skrivna
av den kvinna
hon
gömde


med sina egna
händer

ler
in i lyssnande
ögonrymder

*


(glaset)


hon lyfter
glaset


mattat
immat


källan rann ur


ögonen hennes viskar
det är kommet


glaset
svävar

möter grunden


faller i tusende bitar


hon dansar med bjällror
i ökensanden

kupar händerna in i
oasens
källa


en bit glas
bär hon
till

smycke

var gång hon glömmer sitt liv

viskar glaset
mod

*
(vasston)

vasston
böljar i vind


båten
vaggar stenarnas
drömmar


slutna ögon
lyssnar
till

stämman hägern
bär i viss av vingar

kvinnans ansikte
skimrar

i röstens närhet


ansiktsoblat
smälter


hägern
bär hennes andning

han
tar emot

*

(ordtassar)


ordtassars
mjuka spår


borstar gräsets skira

barnen
blåser gräsflöjt


molnen ler
skänker

ljusdroppar

barnen dansar i regnbågsdroppar

huden skimras
in i kaskadljus


höken bär bud
ur västans händer

*

(han vilar stilla)


han
vilar stilla


i stäppens blå
salviahav


hans andning kom tung


nu
andas han
fri

han skådar
bergens öppnade ögon

vindarna rusar

bergshår rufsas

han kammar
med fingrar fyllda av mån


*


(din hand)


din hand

ett solöga skimrande


rör vid
regnknopp


stämman
en silverklockas


rena
ton


din ton


regnlotus
kronbladshymn

*

(”)

tanken kan låsas in
frihetsberövas
säg; är det icke bättre att valla tanken
ja
var en tankeherde

*

(”)

silvertonen är alltid närvarande
tilltala silvertonen
den tonen lever i allt

*

(”)

studera vindarna med ditt hjärta
med ens skall det uppenbaras vad dina stormar egentligen är

*

(”)

det du ser är icke det du tror att det är
det du hör är icke det du tror att det är
ser du; reningen av templet


*