Krumbuktsteg
Barnet krumbuktar för att lära sig gå, finna balansen
Den vuxne krumbuktar sig för att slippa ifrån sitt själv
Krumbuktsteg
akvedukt
vattenströmmar
drick min själ
viadukt
vandra min själ
över bron till
bukt
rundad mjuk form
Se lagunen, havet glittrar i månens sken, stjärnorna stiger fram, silver, silver
Du rena klara sjunger själen var min källa var mitt ljus.
bågar
revbens bågar
Djupt i bröstet
I bröstets valv ligger hjärtat
omslutet av händer
jorden är händer, planeten jorden är
en oval, eller en cirkel
en boll
Se barnet fatta händerna runt bollen, se barnet beundra bollen
Barnet håller bollen tätt intill vill inte kasta iväg det barnet är.
Djupt i bröstet är hjärtat, i hennes inre strömmar hjärtats skimmer
Stiger upp stiger in är barnet är sant liv.
de dansar runt
de bugar och krumbuktar
bugar sig till marken
får svårare att
andas
hjärtat ropar;
jag kvävs, res dig
res dig ur gravens kammare vilken du bygger genom dig själv
se ljuset uppenbaras, bröstkorgen häves
Självet häver illusionen
prakten faller
krackelerar
bröstplåten, harnesk
Hjärtat ropar; res dig.
se den bördiga jorden bli lera, torkad lera utan grönska, en plan uttorkad yta.
Hjärtat känner viljan
bröstkorgen
hävs
andningen frigörs, blodet strömmar
växterna återvänder
grönskande är
dalens liv
Korg
revbensbågar fästade vid bröstbenet, sternum, omgärdande, skyddande rörliga är dessa bågar.
skytteln väver mellan bågarna
vasskorg
videkorg
Livets frukter
Livets frukter är i korgen i
bröstkorgen
bröstkorgen
häves
andningen
befrias
Hjärtat lever
fasta former upplöses
bröstplåten
upplöses
Bågar
Valv
Broar
Bukter
innanför bröstkorgen ligger hjärtat bröstkorgen består av muskler av ben av brosk av hudar av alla elementen bröstkorgen bär hjärtat inom sig, i händerna.
jorden är händer, planeten jorden är en oval, eller en cirkel, eller en boll.
se barnet fatta händerna runt bollen, se barnet beundra bollen
Barnet vill inte gärna kasta bollen bort från sig.
nu kastar barnet bollen
barnet vet att bollen aldrig lämnar det
bollen
faller
alltid
in i
dess famn
Barnet fylls av djup innerlig glädje, det tar inte krumbuktsteg för att slingra sig bort från sannheten, det tar krumbuktsteg i glädje för det vet att stegen slingrar sig ringlar är porlande vatten in till sitt själv.
det lilla barnet lär sig gå, lederna, lemmarna är krumbuktande utskott
barnet upplever lemmarna vara hindrande, de är i vägen
barnet upplever att lemmarna hindrar dess framfart
de utskjutande lemmarna hindrar barnet
Barnet upplever att lemmarna rör sig
av sig själv, de hör inte till kroppen
ändå gör de det.
Se djuren se kalvarna, fölen, de nyfödda djuren, de gör krumbuktande steg.
dessa steg leder till balans.
Fjärilsbetraktelse
Vingars skira lätthet soltrådar
smeker fram vinds gestalt
följsamhet tillhörighet
blomman väntar
fjäril lystrar
värdväxt
värdblomma
värd
vård
vårdande gest
samspelar
eko av med vinden ger
varandras liv till
varandra
nektarförbund
nektariniskt förbund
nektarium är
blomma till fjäril
så öppnas kronans blad
solögons silver ler
bjuder fjäril att
dricka
gudadryck
soldryck
kärleksdryck
sitter helt stilla breder ut vingarna
andas andas sol
känner
verkligt vetande känna
solen beröra
känna
solens ljus stiga in, sjunka in
väcka rörelsen, vingarna vibrerar helt lätt
så är fjärilen åter i luftens sfär
vidrör, berör
gudadryck andas
fjärilen möter fjäril
dansar runt med
varandra
varande
kärleks dans rörelse
ägg lägges pärlor lägges säg var, säg var
hos värdväxten, i värdväxtens händer
sol vind vatten jord stjärnor berör
larven vaknar led efter led, led till led
en kropp flera kroppar
delar
rör sig
hårstickor fjun pilar spjut strån päls följer med
mjuk gladgestalt sjunger
oh, vilken vacker värld jag är, mumsar smakar
utforskar
upptäcker
krumbuktbuktkrumumom
tingelingningningensingsång
sätter sig stilla lystrar
känner soltrådar
vävas
lindas
vävas
om
i min linda drömmer jag stilla liv
ser ut att vara tung sten
vem är jag
jag är
vingars skira lätthet
berättar solens trådar
ljusets trådar
Solens sång
målar fram vinds gestalt
sjunger vinds sång
är följsamhet
är tillhörighet
vet blommans väntan
Vad är det fjärilen berättar,
Fyrkanters fyrkanter
liven vandrar i fyrkanter, lever i fyrkanter, blir fyrkanter.
Visdomen i runda former är vishet
Djup vishet.
I den runda formen
rinner
vätskan
av,
faller in i sanden
silas
filtreras.
Öken
är fyrkanter
förbrända ögons ljus
de irrar vilsna
jag smeker sanden lyfter dess damm
ser sanden omfamnas av vind
ser solen smeka
ser sanden uppfyllas
ser rörelsen
ser stjärnornas sannhet
sanden faller stjärnornas ord faller in i
sanddyner
vågor
hav andas
Visdomen i runda former är vishet
djup vishet.
I den runda formen rinner vätskan av,
faller in i sanden
silas
filtreras.
Oasen vaknar
Där är skönhetens stilla tystnads liv
liven vandrar i fyrkanter, lever i fyrkanter, blir fyrkanter.
Jag lägger den ena fyrkanten i sanden
Lägger den andra över
Det blir en stjärna med
Åtta vägar
Stiger in i dess mitt vilar stilla tystnad
Han kände
Vemodsluft
andas
han
den gode
kände min tår
genom molnmantels strimma
sträckte han handen
kupade varsamt om
lyfte tåren till sitt hjärta
gav mig värme
silverdroppar
Möter silverdroppar överallti blads händerförundrasdras in imedskönhets kristalljushörohörbarahörbara klangertystafylldauppstigasvepa ombära
Regndal
Regndal
Silversträngar
Alla träd omfamnar
Fingrar vidrör
Mjuka svepande
Silver ljus
Vibrera
Ansikte vänds till hjärta
Hand
Lyfter
Varsamt
Stilla
Blygögons våg
Möter
Värme
Blads hand
Smaragdljus strålar nära
Pärla är klarljus tystnad
Stiger in
I
Är
Dig nära
tisdag 5 maj 2009
måndag 4 maj 2009
nio små steg
Tatueringen
Hon vandrade med såriga fötter
ögonen var böjda till marken
fransarna
målade
skönhet
inom
dröm
rygglinjen var en böjd stängel
blomman
var sluten
knopp
vilade stilla
i
hjärtvingar
hon räknade varje andetag
till
detta
sluts början
dagarna nätterna stegen var långa
han såg henne
följde hennes steg
övermannade
henne
han sökte tränga in i henne
varsamt hårt
hon brast
tusen blodregnsfjädrar föll ned över hans rygg
hon andades bort
tusen blodregnsfjädrar målade
tatueringen av hennes brustna hjärta
Lerfjädern(ur en bils perspektiv)
Vattnet forsar över mig
händer tvagar
bubblor
skimrar
Vattnet forsar över mig
I
Över
Allt
händer torkar
sämskinn
hudnärhet putsar
jag strålar jag skiner
känner mig
vacker
vägen ligger framför
dammet virvlar
groppöls
vatten
stänker
lerfjädrar
de vackra
ler
menande
vecklar ut solfjädrar med en pisksnärt
jag ställs in i bon
garaget
jag gömmer
mig
Andas stilla vackersjäl
Andas
stilla
vackersjäl
Var i ditt själv
lockas icke till flyende smärtsteg
Andas
Andas
lyft dina vingar
Andas
Andas
stilla
Se
din rädsla stiga fram
omfamna famna om rädslan med
din kärlek
känn
rosenvingar omfamna
Er
lämnar jordbädden
I gryningen lämnar jag jordbädden
sätter mig vid bäcken hör
strömmar kalla
lägger ögonen däri känner
linser klarna
Maskrosen bjuder mig morgonmjölk att dricka
florstunn skrud lindas runt kropp
jag vänder åter till min fridsbädd
lägger mig stilla
sjunker in i jords omfamn
vilar stilla
värmes
ljus
timber
forsande
timret dånar virvlar
berättar för dig om livet,
om skogarna,
om markerna,
hur de fann rötter,
hur de växte upp mot ljuset,
berättar om djuren, de fyrfota, om de vingklädda,
om människans frö
om elden,
om glöden vilken gavs in i människans hjärtan,
till att bruka
till att värna om
till att vara hjärtats glöd,
alltid evigt skimrande värme,
värmandes upplysandes grottas väggar,
stenens väggar.
Träden berättar om människan vilken växte fram ur fröet,
växte upp,
växte ur fröets kapsel,
blev vackerblommors doftande skönhet,
med svepande händer,
svepeblad med skrivna smäckra skira linjer,
varje deras steg följde linjerna,
de var svepeblad,
de var omslutna av blad,
se skalbaggens kroppstyngd, se vingarna skimra,
se solen öppna vingarna, hör den djupa sången,
se skalbaggen, vet dess visdom.
Människan vandrade, stenar lades i ring, de satt vid eldarna,
samtalade,
sam talade,
sam sam sam
tal ade
sam
sam
talade samman.
reste sig över sitt själv,
eldarna slocknade i glömskans ögon,
det fanns platser där glöden ännu skimmerandades,
den glöden lades i ännu rofyllda sinnen,
dessa sinnen planterade glöden i hjärtans rum, dessa frön vaknar sakta.
Se timret se det forsande vattnet.
se yxan vina genom luften,
se sågens tänder,
se skogshuggaren hör honom ropa timber,
den höga furan faller med en dov duns,
marken vibrerar, skälver, trädet vilar stilla, kronan, grenarna, allt skalas av,
Rötterna är i hennes sköte i hennes hjärtfamn.
Timret rullar i forsens virvlar.
Virvlar,
se honom hoppa från den ena timmerstocken till den andra med kroken i hand,
se timrets väg till bräda till hus, hör timrets saga, vet dess sanna ljus.
Timret virvlar i forsens dånande virvlar, kronan grenar är avskalade,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar,
det virvlar, själen ropar högt: se upp du krossas.
Forsen virvlar i bröstet, hjärtat skälver,
Skälver in i tanklöshet,
Tanken är gärningen
Hjärtats röst är kroken vilken söker få dig att stanna,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar, det virvlar,
själen ropar högt:
se upp
du krossas.
Forsen stannar
Du är åter i de höga skogarna,
Du hör honom ropa timber, trädet faller med en dov duns, en bejakande duns,
Marken följer mjukt trädets rörelse.
Han smeker stammen, skalar varsamt av grenarna, kronan.
Han känner med handen han karvar ur stammen, han känner vet stammens linjer,
han lyssnar han ser, kanoten är där. Han bär den till flodens vatten
Håller paddeln i handen.
Kanoten följer flodens strömmar,
han för paddeln fram och åter,
fram och åter
Sitter i dess mitt.
Rofyllt sinne
Uppmärksamt sinne
Ro
Fyllt
sinne
Endast där lever
det rena klara vattnets samtal
Ur källan kommer det
Kommet ur källan talar talets sanna väsen
Förenar tanken med det otänkta, otänkbara
det otänkbara med det tänkta
känslan med det okännbara
det okännbara med det kännbara
förenar det synliga med det osynliga
det osynliga med det synliga
det hörbara med det ohörbara
det ohörbara med det hörbara
intet var där
en illusionistisk rörelse for genom rummet
intet var där
gråskimmerblommor
gråskimmerblommor
seglar
bär silverdroppar inom
händer
sakta öppnas
klanger
in i
ängens
famn
Natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Blad
Löv risslar sjunger med vind
De var aldrig borta
De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus
tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger
natts sånger
i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer
Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring
Daggens droppar bjuds att dricka
Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Önskar Dig en Vackerdag
Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig
Själsöga
älskade droppar
grå
skimmermoln
seglar
sakta in i
vidare riken
molnblommor seglar i
blåskimrande händer
då och då faller
de
dropparna
tårarna
änglars tårar
över
brädden
klanger skapas
stiger in i
ögon
solar vaknar
sjunger
Hon vandrade med såriga fötter
ögonen var böjda till marken
fransarna
målade
skönhet
inom
dröm
rygglinjen var en böjd stängel
blomman
var sluten
knopp
vilade stilla
i
hjärtvingar
hon räknade varje andetag
till
detta
sluts början
dagarna nätterna stegen var långa
han såg henne
följde hennes steg
övermannade
henne
han sökte tränga in i henne
varsamt hårt
hon brast
tusen blodregnsfjädrar föll ned över hans rygg
hon andades bort
tusen blodregnsfjädrar målade
tatueringen av hennes brustna hjärta
Lerfjädern(ur en bils perspektiv)
Vattnet forsar över mig
händer tvagar
bubblor
skimrar
Vattnet forsar över mig
I
Över
Allt
händer torkar
sämskinn
hudnärhet putsar
jag strålar jag skiner
känner mig
vacker
vägen ligger framför
dammet virvlar
groppöls
vatten
stänker
lerfjädrar
de vackra
ler
menande
vecklar ut solfjädrar med en pisksnärt
jag ställs in i bon
garaget
jag gömmer
mig
Andas stilla vackersjäl
Andas
stilla
vackersjäl
Var i ditt själv
lockas icke till flyende smärtsteg
Andas
Andas
lyft dina vingar
Andas
Andas
stilla
Se
din rädsla stiga fram
omfamna famna om rädslan med
din kärlek
känn
rosenvingar omfamna
Er
lämnar jordbädden
I gryningen lämnar jag jordbädden
sätter mig vid bäcken hör
strömmar kalla
lägger ögonen däri känner
linser klarna
Maskrosen bjuder mig morgonmjölk att dricka
florstunn skrud lindas runt kropp
jag vänder åter till min fridsbädd
lägger mig stilla
sjunker in i jords omfamn
vilar stilla
värmes
ljus
timber
forsande
timret dånar virvlar
berättar för dig om livet,
om skogarna,
om markerna,
hur de fann rötter,
hur de växte upp mot ljuset,
berättar om djuren, de fyrfota, om de vingklädda,
om människans frö
om elden,
om glöden vilken gavs in i människans hjärtan,
till att bruka
till att värna om
till att vara hjärtats glöd,
alltid evigt skimrande värme,
värmandes upplysandes grottas väggar,
stenens väggar.
Träden berättar om människan vilken växte fram ur fröet,
växte upp,
växte ur fröets kapsel,
blev vackerblommors doftande skönhet,
med svepande händer,
svepeblad med skrivna smäckra skira linjer,
varje deras steg följde linjerna,
de var svepeblad,
de var omslutna av blad,
se skalbaggens kroppstyngd, se vingarna skimra,
se solen öppna vingarna, hör den djupa sången,
se skalbaggen, vet dess visdom.
Människan vandrade, stenar lades i ring, de satt vid eldarna,
samtalade,
sam talade,
sam sam sam
tal ade
sam
sam
talade samman.
reste sig över sitt själv,
eldarna slocknade i glömskans ögon,
det fanns platser där glöden ännu skimmerandades,
den glöden lades i ännu rofyllda sinnen,
dessa sinnen planterade glöden i hjärtans rum, dessa frön vaknar sakta.
Se timret se det forsande vattnet.
se yxan vina genom luften,
se sågens tänder,
se skogshuggaren hör honom ropa timber,
den höga furan faller med en dov duns,
marken vibrerar, skälver, trädet vilar stilla, kronan, grenarna, allt skalas av,
Rötterna är i hennes sköte i hennes hjärtfamn.
Timret rullar i forsens virvlar.
Virvlar,
se honom hoppa från den ena timmerstocken till den andra med kroken i hand,
se timrets väg till bräda till hus, hör timrets saga, vet dess sanna ljus.
Timret virvlar i forsens dånande virvlar, kronan grenar är avskalade,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar,
det virvlar, själen ropar högt: se upp du krossas.
Forsen virvlar i bröstet, hjärtat skälver,
Skälver in i tanklöshet,
Tanken är gärningen
Hjärtats röst är kroken vilken söker få dig att stanna,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar, det virvlar,
själen ropar högt:
se upp
du krossas.
Forsen stannar
Du är åter i de höga skogarna,
Du hör honom ropa timber, trädet faller med en dov duns, en bejakande duns,
Marken följer mjukt trädets rörelse.
Han smeker stammen, skalar varsamt av grenarna, kronan.
Han känner med handen han karvar ur stammen, han känner vet stammens linjer,
han lyssnar han ser, kanoten är där. Han bär den till flodens vatten
Håller paddeln i handen.
Kanoten följer flodens strömmar,
han för paddeln fram och åter,
fram och åter
Sitter i dess mitt.
Rofyllt sinne
Uppmärksamt sinne
Ro
Fyllt
sinne
Endast där lever
det rena klara vattnets samtal
Ur källan kommer det
Kommet ur källan talar talets sanna väsen
Förenar tanken med det otänkta, otänkbara
det otänkbara med det tänkta
känslan med det okännbara
det okännbara med det kännbara
förenar det synliga med det osynliga
det osynliga med det synliga
det hörbara med det ohörbara
det ohörbara med det hörbara
intet var där
en illusionistisk rörelse for genom rummet
intet var där
gråskimmerblommor
gråskimmerblommor
seglar
bär silverdroppar inom
händer
sakta öppnas
klanger
in i
ängens
famn
Natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Blad
Löv risslar sjunger med vind
De var aldrig borta
De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus
tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger
natts sånger
i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer
Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring
Daggens droppar bjuds att dricka
Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Önskar Dig en Vackerdag
Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig
Själsöga
älskade droppar
grå
skimmermoln
seglar
sakta in i
vidare riken
molnblommor seglar i
blåskimrande händer
då och då faller
de
dropparna
tårarna
änglars tårar
över
brädden
klanger skapas
stiger in i
ögon
solar vaknar
sjunger
söndag 3 maj 2009
13 strofer
breder ut min själ
Vandrade i nyuppstiget gräs älskad vind smeker kind
såg buskar
stela
svartstreck
ljusmellanrum
fönster
spjutspetsar bar grenar
blommande vithav
kärleks solögons silver
skirljus
vitfjäril dansar runt hälar
vandrar in i äng
ser det kala trädets suckan
breder ut min själ
ber trädet lägga sig intill
luften vibrerar
trädet knakar
tättintill ligger trädet
jag omfamnar dess liv med innerlig kärlek
nynnar varmsångers liv in i kronan
ser bladen vecklas ut
ber trädet resa sin skönhet in i ängens livsfamn
jag ligger stilla
alltid
ser trädet växa
känner dess ljusglädje
älskad vind smeker min kind
jag ligger stilla
i lycka
sluter ögon ser buskar
blommande vithav
kärleks solögons silver
skirljus
Vitfjärils vingar är runt oss
Under trädet
I jords famn under träd ligger jag
i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus
andas ådrors sånger
trädets stam
lyfter strömmar
rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom
vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig
Älskade vita varg
skira grönslöjor
sveper över huden
blommande ansikten ler solögons silver
fåglarnas vingar
sveper höga sånger
fjärilsljuset
väver spinner skira slöjor
bröstkorg häves
skänker rödsilver
minns skönheten känner mina steg
hälar lyftas jag smyger lätta steg
ljungen doftar oändliga vidder är runt mig
oändliga kretsars ringar
väver
havets tång doftar
för mig nära mycket nära stannar vid hennes sida
beundrar begrundar
undrar
ber om grund
stranden är mjuk mottagande
skruden faller ned i mjuka vågsvall
stiger i havs liv strömmar väver
runt med igenom
jag andas frid
bärs in i havs strand
ligger stilla ser en stjärna känner igen
ord stjärnregn faller över ned in i mig
lyfter mig till slätternas vidsyn
möter ruinerna av
stenar suckar
stenstoder suckar
i deras mitt är storstenen
jag bidar stilla
väntar
gryningssolen stiger sakta
skrider fram
ansiktet bär stenmantel
känner spindelvävstunn vitklädnad runt
svävar lätta steg runt mellan genom stenar
berör vidrör
ännu natthimmels indigorund
öppnas
ur himmelsstrimma av ljus
dansarfjärilar ned över mellan genom stenars krets
jag ställer mig i storstenens hand
lyfter armljus upp vänder ansiktet till
ser Solen skrida
hör stenars stenstoders djupsång
stiga värme
vind sveper om
bär mig
åter
I jords famn under träd ligger jag
i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus
andas ådrors sånger
trädets stam
lyfter strömmar
rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom
vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig
Älskade vita varg
Kom lägg dig här under trädet var mig nära
Skirslöjor
Skirslöjor
andas
vind smeker
solögon strålar
glädje
Skirslöjor
andas
böljar strömmar
vind känner
smeker varsamt undan
solögon strålar
vingar
skriver
skönhet
blommande kronor
Vindar
blida
andas
träds kronor vibrera
vingar skriver
blommande skönhet
viker undan skugga
solögons strålar
blommors leende ansikten sjunger hjärtsånger
Skirslöjor
andas
böljande svävande violljus
vind
känner
smeker varligt
undan
undran
solögon strålar
leende ansikten
sjunger
skirslöjor
andas
vind smeker varsamt undan
sol strålar
ängens blommor sträcker armarna in
ansikten ler
ler
sjungande ljus
Skirslöjor
seglar
stilla rörelse
vind
andas
smeker varsamt undan
de badar i silversjön
Solögon strålar
blommors ansikten ler armljus
dansar
sjunger
Sols
värme
omfamnar träds kronor
blad
öppnas
solregn faller in i
blommors ansikten
strålar
solfötter dansar
sjunger hjärtsånger i
slånbärsblom
från min plats under trädet i dess vackerhägn
upplever jag stor rikedom, hudarna genomströmmar mig med evighetsflöden
med livs
liv
jag ser dem släppa grenarna
vandra vid båge
med sol
sakta närmas föras
dras samman
deras fötter smeker upp
prismaljus
ser dem samlas i cirkels
kretssång
från jorden stiger den upp
strömmar genom
flyter ur
munnar
vänster hand är knuten över bröstet
i vid båge lyfter de den vänstra handen ur bröst
flyger i bågvidd utåt
hålls öppen
i väntan
i den högra handen
vilar svarta spjut
svarta spjut
står i
ring
ur ögon blixtrar vitsols ande
jag ser dem lyfta spjuten samtida
högt upp
mot
stanna vid
gemensamt faller
stöten
dovt
dov värme sjunger jordens hjärtstämma
de vita skira
vandrar bågar mellan
runt
svarande lägga hands ljus
i hand
de står i ring med svarta spjut med vitjungfrur skira
sida vid sida
solögons silver ler
jag ser din blå oval svälla
ditt blåa bär
i mitten
längtar att dricka din djupt vinröda saft
smörja mina nerver med din vackerolja
mötet
De vakande skogarnas höga sånger ljuder vida svepmantlar
vandrar genom i över
lyfter skuggljusen ur dalars djup
fågels vingar färgas blågrönasilverljusslingor
fjäderpennor
skriver
himlens tecken
silverregns droppar faller in i mossans mjukhänder
Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Flätar gyllene band samman
Lindas runt handleder
Kronor andas vida
Blads pärlor
öppnas
Grönskimmermantlar långa svepande
smeker ängastegen lyfter hälar ur
Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Väntar svar
Svarande
Vilja
Han kommer från öster
Hon kommer från väster
De förenas
i hjärtats
hamn.
Blad runt sjö
Runda varma stenar
Ur ålders
Blad runt sjö
Strömmar mötas
Flodvatten forsar in
Stillnar vid
Bäckalivs
lugnrörelse
Elden brinner hetflammande glödbädd
bykkarets vatten
dansar
ånga
kvinnan
tvagar
tvagar
tvagar
hennes händer är röda svullna
hon lyfter
trött
höger arm
sveper hand över pannas öga
ångan dansar pärlor
hon lyfter kläder ur
kjolen är knuten ros på höften
vader skymtar
bara fötter
smeker
jord
hon lägger kläderna i gräshav
lyfter dem ett efter ett
ler kärlek
hon håller varmsten i hand
tvagar
tvagar
tvagar
spelar stenvattensång vrider ur
sköljer
vrider ur
ser snodden
släpper
ler ljus
lägger sitt liv i vinds sånger
ser vingar famna
om
Runda varma stenar
Ur ålders
Blad runt sjö
Viskar
orden
Det vackra
Beskåda
det vackra
beundra
det vackra
ställa sig utanför
eller
stiga in i sitt andrum
beskåda
tingens rörelse
stegens rörelse
steg så mångahanda
svåra att urskilja
tydliggöras
*
*
*
be
sitt själv om skådande
en
ödmjuk bön av sig själv till sitt själv
jag ber mitt själv att öppna andens ljus
Andens ljusväg
I det ljuset uppenbaras ljuset
Alltid.
Slånbärsbeundran
jag lever med slånbären förundras över denna skönhet.
ser de stela grenarnas svarta linjer, stela svarta silhuetter,
de är verkligen stelbenta,
ser de vassa taggarna,
svarta spjuten.
Ser knopparna, små pärlor
sakta öppnas de
möter skira blommor
Älvväsen.
skira vita kjolar med solögons silver
Det finns intet öga vilket icke fylls av ljus av dessa.
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse
Den visar vintern
Den visar blomningen
vilken sker i
vithavet
Då tanken förblir vit.
Då tanken
är tanke
själen
är själ
anden
är ande
jaget
är jag
allt är ett
Lever i inre frihet till förverkligandet av sitt själv.
Slånbär, Prunus spinosa
i vårens tid synes svarta linjer, grenar likt blixtar, taggar.
Vita ljusstrålande blommor på bar gren.
Tre är mycket viktiga tal
tre vägar
nu
framtid
då
då nu framtid
Tre dygn, tre frostnätter
leder till mognad.
Vid tre vaknar njurarna,
njurarna är tvenne,
Två embryoliknande former.
Huvudet har ögon, ekrar
Solhjulsekrar.
Solembryon,
Soläggsembryon.
Dessa renar,
Förbereder,
De är omslutna av kroppen av huden.
Slånbär är indigo.
Saften är stärkande efter sjukdom,
Tillför ljus under den mörka årstiden.
Oljan är god för huden att höljas inom,
Njurarna bringas till harmonisk balans,
Det sängvätande barnet kan vakna torrt.
Se de sista orden; det sängvätande barnet kan vakna torrt, lägg sedan till:
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse,
Den visar vintern,
Den visar blomningen vilken sker i vithavet,
Då tanken förblir vit.
Snösmältningen sker varsamt, floderna rinner icke över sina gränser.
Bäret är indigo – det är gott att stiga ur sin egenvärld och stiga in i sin egenvärld, det vill säga stiga ur sig själv och in i sitt själv,
Låt dem omfamna varandra i kärlek.
Fågels bröst
Ur Fågels bröst sveper sång
Bär mig in i vinds hand
Ordsmycke
Varje ord är ett smycke
Så är ordets innebörd pärlan av liv
Detta smycke är att bära runt hals
I gyllene kedja
Var gång bröstkorgen häves är talet uppfyllt av vilja
Strupvingar
Andas smeker
Smycket
Orden klingar ljus
Var gång bröstkorgen hävs upphör fångenskapen
Häva är att upphäva domen
Förgänglighetens dom
Bröstpansaret skingras för vinden
Skingras för vindens vilja in i andnings ljus
Tagen av berg
Vara
bergtagen
berg
tagen
tagen av berg
berg
tag
en
en tar berg
bergfast
envis
en vis
Stenarna bergen
öppnas
blir ett blommande väsen
Stenarna
öppnas
blir
ljus
ser du
ser du
stjärnan till vänster
ser du
henne sitta vid Månmoderns fötter
hör du
havet
livshavet
hon håller lyran i famnen
liljevita fingrar smeker strängar
hör du
klangerna
Du
är
Vacker
Vind andas natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Blad
Löv risslar sjunger med vind
De var aldrig borta
De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus
tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger
natts sånger
i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer
Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring
Daggens droppar bjuds att dricka
Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Nattens stillhet
andas
frids
ros
rörelse
Nyöppnade blad andas
de
var aldrig
borta
det syntes så
de var täcken runt
Fåglar är tysta
de sover ej med huvudet under vingende vakar runt varandra
Koltrastens vackernäbb öppnar bröstet
Sjunger
sjunger
genom dalar skogar ängar
över berg
bär mitt hjärta
med
i
Vandrade i nyuppstiget gräs älskad vind smeker kind
såg buskar
stela
svartstreck
ljusmellanrum
fönster
spjutspetsar bar grenar
blommande vithav
kärleks solögons silver
skirljus
vitfjäril dansar runt hälar
vandrar in i äng
ser det kala trädets suckan
breder ut min själ
ber trädet lägga sig intill
luften vibrerar
trädet knakar
tättintill ligger trädet
jag omfamnar dess liv med innerlig kärlek
nynnar varmsångers liv in i kronan
ser bladen vecklas ut
ber trädet resa sin skönhet in i ängens livsfamn
jag ligger stilla
alltid
ser trädet växa
känner dess ljusglädje
älskad vind smeker min kind
jag ligger stilla
i lycka
sluter ögon ser buskar
blommande vithav
kärleks solögons silver
skirljus
Vitfjärils vingar är runt oss
Under trädet
I jords famn under träd ligger jag
i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus
andas ådrors sånger
trädets stam
lyfter strömmar
rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom
vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig
Älskade vita varg
skira grönslöjor
sveper över huden
blommande ansikten ler solögons silver
fåglarnas vingar
sveper höga sånger
fjärilsljuset
väver spinner skira slöjor
bröstkorg häves
skänker rödsilver
minns skönheten känner mina steg
hälar lyftas jag smyger lätta steg
ljungen doftar oändliga vidder är runt mig
oändliga kretsars ringar
väver
havets tång doftar
för mig nära mycket nära stannar vid hennes sida
beundrar begrundar
undrar
ber om grund
stranden är mjuk mottagande
skruden faller ned i mjuka vågsvall
stiger i havs liv strömmar väver
runt med igenom
jag andas frid
bärs in i havs strand
ligger stilla ser en stjärna känner igen
ord stjärnregn faller över ned in i mig
lyfter mig till slätternas vidsyn
möter ruinerna av
stenar suckar
stenstoder suckar
i deras mitt är storstenen
jag bidar stilla
väntar
gryningssolen stiger sakta
skrider fram
ansiktet bär stenmantel
känner spindelvävstunn vitklädnad runt
svävar lätta steg runt mellan genom stenar
berör vidrör
ännu natthimmels indigorund
öppnas
ur himmelsstrimma av ljus
dansarfjärilar ned över mellan genom stenars krets
jag ställer mig i storstenens hand
lyfter armljus upp vänder ansiktet till
ser Solen skrida
hör stenars stenstoders djupsång
stiga värme
vind sveper om
bär mig
åter
I jords famn under träd ligger jag
i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus
andas ådrors sånger
trädets stam
lyfter strömmar
rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom
vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig
Älskade vita varg
Kom lägg dig här under trädet var mig nära
Skirslöjor
Skirslöjor
andas
vind smeker
solögon strålar
glädje
Skirslöjor
andas
böljar strömmar
vind känner
smeker varsamt undan
solögon strålar
vingar
skriver
skönhet
blommande kronor
Vindar
blida
andas
träds kronor vibrera
vingar skriver
blommande skönhet
viker undan skugga
solögons strålar
blommors leende ansikten sjunger hjärtsånger
Skirslöjor
andas
böljande svävande violljus
vind
känner
smeker varligt
undan
undran
solögon strålar
leende ansikten
sjunger
skirslöjor
andas
vind smeker varsamt undan
sol strålar
ängens blommor sträcker armarna in
ansikten ler
ler
sjungande ljus
Skirslöjor
seglar
stilla rörelse
vind
andas
smeker varsamt undan
de badar i silversjön
Solögon strålar
blommors ansikten ler armljus
dansar
sjunger
Sols
värme
omfamnar träds kronor
blad
öppnas
solregn faller in i
blommors ansikten
strålar
solfötter dansar
sjunger hjärtsånger i
slånbärsblom
från min plats under trädet i dess vackerhägn
upplever jag stor rikedom, hudarna genomströmmar mig med evighetsflöden
med livs
liv
jag ser dem släppa grenarna
vandra vid båge
med sol
sakta närmas föras
dras samman
deras fötter smeker upp
prismaljus
ser dem samlas i cirkels
kretssång
från jorden stiger den upp
strömmar genom
flyter ur
munnar
vänster hand är knuten över bröstet
i vid båge lyfter de den vänstra handen ur bröst
flyger i bågvidd utåt
hålls öppen
i väntan
i den högra handen
vilar svarta spjut
svarta spjut
står i
ring
ur ögon blixtrar vitsols ande
jag ser dem lyfta spjuten samtida
högt upp
mot
stanna vid
gemensamt faller
stöten
dovt
dov värme sjunger jordens hjärtstämma
de vita skira
vandrar bågar mellan
runt
svarande lägga hands ljus
i hand
de står i ring med svarta spjut med vitjungfrur skira
sida vid sida
solögons silver ler
jag ser din blå oval svälla
ditt blåa bär
i mitten
längtar att dricka din djupt vinröda saft
smörja mina nerver med din vackerolja
mötet
De vakande skogarnas höga sånger ljuder vida svepmantlar
vandrar genom i över
lyfter skuggljusen ur dalars djup
fågels vingar färgas blågrönasilverljusslingor
fjäderpennor
skriver
himlens tecken
silverregns droppar faller in i mossans mjukhänder
Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Flätar gyllene band samman
Lindas runt handleder
Kronor andas vida
Blads pärlor
öppnas
Grönskimmermantlar långa svepande
smeker ängastegen lyfter hälar ur
Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Väntar svar
Svarande
Vilja
Han kommer från öster
Hon kommer från väster
De förenas
i hjärtats
hamn.
Blad runt sjö
Runda varma stenar
Ur ålders
Blad runt sjö
Strömmar mötas
Flodvatten forsar in
Stillnar vid
Bäckalivs
lugnrörelse
Elden brinner hetflammande glödbädd
bykkarets vatten
dansar
ånga
kvinnan
tvagar
tvagar
tvagar
hennes händer är röda svullna
hon lyfter
trött
höger arm
sveper hand över pannas öga
ångan dansar pärlor
hon lyfter kläder ur
kjolen är knuten ros på höften
vader skymtar
bara fötter
smeker
jord
hon lägger kläderna i gräshav
lyfter dem ett efter ett
ler kärlek
hon håller varmsten i hand
tvagar
tvagar
tvagar
spelar stenvattensång vrider ur
sköljer
vrider ur
ser snodden
släpper
ler ljus
lägger sitt liv i vinds sånger
ser vingar famna
om
Runda varma stenar
Ur ålders
Blad runt sjö
Viskar
orden
Det vackra
Beskåda
det vackra
beundra
det vackra
ställa sig utanför
eller
stiga in i sitt andrum
beskåda
tingens rörelse
stegens rörelse
steg så mångahanda
svåra att urskilja
tydliggöras
*
*
*
be
sitt själv om skådande
en
ödmjuk bön av sig själv till sitt själv
jag ber mitt själv att öppna andens ljus
Andens ljusväg
I det ljuset uppenbaras ljuset
Alltid.
Slånbärsbeundran
jag lever med slånbären förundras över denna skönhet.
ser de stela grenarnas svarta linjer, stela svarta silhuetter,
de är verkligen stelbenta,
ser de vassa taggarna,
svarta spjuten.
Ser knopparna, små pärlor
sakta öppnas de
möter skira blommor
Älvväsen.
skira vita kjolar med solögons silver
Det finns intet öga vilket icke fylls av ljus av dessa.
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse
Den visar vintern
Den visar blomningen
vilken sker i
vithavet
Då tanken förblir vit.
Då tanken
är tanke
själen
är själ
anden
är ande
jaget
är jag
allt är ett
Lever i inre frihet till förverkligandet av sitt själv.
Slånbär, Prunus spinosa
i vårens tid synes svarta linjer, grenar likt blixtar, taggar.
Vita ljusstrålande blommor på bar gren.
Tre är mycket viktiga tal
tre vägar
nu
framtid
då
då nu framtid
Tre dygn, tre frostnätter
leder till mognad.
Vid tre vaknar njurarna,
njurarna är tvenne,
Två embryoliknande former.
Huvudet har ögon, ekrar
Solhjulsekrar.
Solembryon,
Soläggsembryon.
Dessa renar,
Förbereder,
De är omslutna av kroppen av huden.
Slånbär är indigo.
Saften är stärkande efter sjukdom,
Tillför ljus under den mörka årstiden.
Oljan är god för huden att höljas inom,
Njurarna bringas till harmonisk balans,
Det sängvätande barnet kan vakna torrt.
Se de sista orden; det sängvätande barnet kan vakna torrt, lägg sedan till:
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse,
Den visar vintern,
Den visar blomningen vilken sker i vithavet,
Då tanken förblir vit.
Snösmältningen sker varsamt, floderna rinner icke över sina gränser.
Bäret är indigo – det är gott att stiga ur sin egenvärld och stiga in i sin egenvärld, det vill säga stiga ur sig själv och in i sitt själv,
Låt dem omfamna varandra i kärlek.
Fågels bröst
Ur Fågels bröst sveper sång
Bär mig in i vinds hand
Ordsmycke
Varje ord är ett smycke
Så är ordets innebörd pärlan av liv
Detta smycke är att bära runt hals
I gyllene kedja
Var gång bröstkorgen häves är talet uppfyllt av vilja
Strupvingar
Andas smeker
Smycket
Orden klingar ljus
Var gång bröstkorgen hävs upphör fångenskapen
Häva är att upphäva domen
Förgänglighetens dom
Bröstpansaret skingras för vinden
Skingras för vindens vilja in i andnings ljus
Tagen av berg
Vara
bergtagen
berg
tagen
tagen av berg
berg
tag
en
en tar berg
bergfast
envis
en vis
Stenarna bergen
öppnas
blir ett blommande väsen
Stenarna
öppnas
blir
ljus
ser du
ser du
stjärnan till vänster
ser du
henne sitta vid Månmoderns fötter
hör du
havet
livshavet
hon håller lyran i famnen
liljevita fingrar smeker strängar
hör du
klangerna
Du
är
Vacker
Vind andas natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Blad
Löv risslar sjunger med vind
De var aldrig borta
De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus
tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger
natts sånger
i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer
Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring
Daggens droppar bjuds att dricka
Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat
Vinden
Vind andas
Natt
Nattens stillhet
andas
frids
ros
rörelse
Nyöppnade blad andas
de
var aldrig
borta
det syntes så
de var täcken runt
Fåglar är tysta
de sover ej med huvudet under vingende vakar runt varandra
Koltrastens vackernäbb öppnar bröstet
Sjunger
sjunger
genom dalar skogar ängar
över berg
bär mitt hjärta
med
i
lördag 2 maj 2009
Älskade vita varg
I solfamnens mantel känner jag mitt hem
ropar
stilla
In i vinden
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings ljus låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom bäckarnas klara vatten andas renljus se vattenstenarnas halsteg flyta bort
känna vattenstenarna mötande ta emot våra tassars mjukhet
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom de höga skogarnas svalkas skuggspel evigt ljusgenomströmmat
höra stammarnas djup känna mosstenarna skogsblommande vitstjärnor mötande ta emot våra tassars mjukhet
höra vindens vandring börja långt bort fjärran nära nedifrån stiga svepa lyfta om in i cirkelns krets höra vindens fasta tag om steget om slänggungan ta sats släppa fri andningsbölja stiga nedifrån svinga svepa om in i cirkelns krets av jord av eld av vatten höra klanger stiga ur metallen talar stjärnors ord
se in i varandra känna din nos fuktiga ömhet känna dig linda dig runt mig leda stegen
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom klippans vägg följa vindrösten se väggarna skimra varmröda med tecken höra tecknen öppna rösten berätta vår eviga saga i vindens famn svara bäckarnas ådror stiga sjunka in i grottans sköte känna röken ringla slingra dansa mjukslöjor om se elds vattens jords sånger lyfta klanger ur metallen talar stjärnors ord låt oss stiga upp genom kristallrökens gång vara nära himlarnas vitdrömmande ljusblad
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss vara stilla med varandra andas frids ljus
genom dagarnas nätters dagar i klippans öppnade handflata på platån se stjärnorna bada i månsjöns silver mötande stiga in i skymningen mötande vakna i gryningen
se vita örnen sväva cirklar kalla uttala regnord över oss känna pärlor stråla känna vinden svepa om bli vingar lyfta finna landmärke bli människogestalt
skrudade i regnbågsfärger
vandra pärlsteg
i vingars skrift
i fridsros
inre
kärlek
Älskade vita varg
Låt oss känna fjäderskrudens mäktiga stämsång
ropar
stilla
In i vinden
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings ljus låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom bäckarnas klara vatten andas renljus se vattenstenarnas halsteg flyta bort
känna vattenstenarna mötande ta emot våra tassars mjukhet
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom de höga skogarnas svalkas skuggspel evigt ljusgenomströmmat
höra stammarnas djup känna mosstenarna skogsblommande vitstjärnor mötande ta emot våra tassars mjukhet
höra vindens vandring börja långt bort fjärran nära nedifrån stiga svepa lyfta om in i cirkelns krets höra vindens fasta tag om steget om slänggungan ta sats släppa fri andningsbölja stiga nedifrån svinga svepa om in i cirkelns krets av jord av eld av vatten höra klanger stiga ur metallen talar stjärnors ord
se in i varandra känna din nos fuktiga ömhet känna dig linda dig runt mig leda stegen
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom klippans vägg följa vindrösten se väggarna skimra varmröda med tecken höra tecknen öppna rösten berätta vår eviga saga i vindens famn svara bäckarnas ådror stiga sjunka in i grottans sköte känna röken ringla slingra dansa mjukslöjor om se elds vattens jords sånger lyfta klanger ur metallen talar stjärnors ord låt oss stiga upp genom kristallrökens gång vara nära himlarnas vitdrömmande ljusblad
Älskade vita varg
Var hos mig i evig andnings värme låt oss vara stilla med varandra andas frids ljus
genom dagarnas nätters dagar i klippans öppnade handflata på platån se stjärnorna bada i månsjöns silver mötande stiga in i skymningen mötande vakna i gryningen
se vita örnen sväva cirklar kalla uttala regnord över oss känna pärlor stråla känna vinden svepa om bli vingar lyfta finna landmärke bli människogestalt
skrudade i regnbågsfärger
vandra pärlsteg
i vingars skrift
i fridsros
inre
kärlek
Älskade vita varg
Låt oss känna fjäderskrudens mäktiga stämsång
sextett
Rösts stämma
djupbilder
frammanande röstspel
stämsång
stämma
fram
mana
anandet
lyfta fram
mana till rörelse
se an/se om andningen
*
*
*
vindspel
klangspel
vindspels sånger
lyfter fram vindens, metallens klanger
metalls klanger, stjärnorna talar i vinden
kärlekens lov är det
renvinden är det
ren vinds andning
djupbilder
frammanande röstspel
stämsång
stämma
…
Hjärtbarnet
I själen
I barnet
Lever hjärtbarnet
Viljan skolas, stegen till liv skolas
Gärningen skolas
Handhavandet av livet
Handen
är
havande med liv
Handen
bär
barnet i händerna
Hjärtbarnet.
Lind
I gryningen
vandrade
fotblommors knoppar
Tungsteg
Satte mig
under linden
Inom dess kronkrets
Lutade hjärtat till
Tårar strömmade
Gräset glittrade tårdagg
Jag såg det ej
Lutade kinden till linden
Fingergren smekte
Luta
Strängar brast
Lyfte blicken in i kronan
Smaragdgrenar
blomstrande livs
darrning
Lyssnade till glasvingesångers ådror
mantel blåskimrande
Föll ned över mig i
Vitrosmolnen seglar själen
Jag sjönk in i jord
Med lyran i hand
Djupblå natthav
vaggar månmoderns skära
hon sitter vid stranden med lyra i hand
stjärnjungfrur ler drömmar in
Solfaders strålar
smeker allt
solvägar strålar i allt över allt genom
vi är alla hjärtsolar
grönskimmerkronor dansar sång
skugga faller
över
av rörelses darrning
Solfader viskar ömt
Ni är
vi är
även i skugga
i dagen höres lyrans strängar ljuda
Solmantelsvågor
Solmantlars vågor
lyfter
havs djup
vattnar hudar
med
kristaller
slotts
pelarljus
tempels gårdar
vänaste
ljus
vitstegsblad
slöjors solögon
sveper runt träds stammars
förståelse
jungfrun sitter i dalen med solmantlar om
bröstkorg häves
skänker
rödsilver
Sök
Sök tysta vinden då den talar ljus
det går inte
Vinden ler
Inre kärlek
Smeker kinden ljus
djupbilder
frammanande röstspel
stämsång
stämma
fram
mana
anandet
lyfta fram
mana till rörelse
se an/se om andningen
*
*
*
vindspel
klangspel
vindspels sånger
lyfter fram vindens, metallens klanger
metalls klanger, stjärnorna talar i vinden
kärlekens lov är det
renvinden är det
ren vinds andning
djupbilder
frammanande röstspel
stämsång
stämma
…
Hjärtbarnet
I själen
I barnet
Lever hjärtbarnet
Viljan skolas, stegen till liv skolas
Gärningen skolas
Handhavandet av livet
Handen
är
havande med liv
Handen
bär
barnet i händerna
Hjärtbarnet.
Lind
I gryningen
vandrade
fotblommors knoppar
Tungsteg
Satte mig
under linden
Inom dess kronkrets
Lutade hjärtat till
Tårar strömmade
Gräset glittrade tårdagg
Jag såg det ej
Lutade kinden till linden
Fingergren smekte
Luta
Strängar brast
Lyfte blicken in i kronan
Smaragdgrenar
blomstrande livs
darrning
Lyssnade till glasvingesångers ådror
mantel blåskimrande
Föll ned över mig i
Vitrosmolnen seglar själen
Jag sjönk in i jord
Med lyran i hand
Djupblå natthav
vaggar månmoderns skära
hon sitter vid stranden med lyra i hand
stjärnjungfrur ler drömmar in
Solfaders strålar
smeker allt
solvägar strålar i allt över allt genom
vi är alla hjärtsolar
grönskimmerkronor dansar sång
skugga faller
över
av rörelses darrning
Solfader viskar ömt
Ni är
vi är
även i skugga
i dagen höres lyrans strängar ljuda
Solmantelsvågor
Solmantlars vågor
lyfter
havs djup
vattnar hudar
med
kristaller
slotts
pelarljus
tempels gårdar
vänaste
ljus
vitstegsblad
slöjors solögon
sveper runt träds stammars
förståelse
jungfrun sitter i dalen med solmantlar om
bröstkorg häves
skänker
rödsilver
Sök
Sök tysta vinden då den talar ljus
det går inte
Vinden ler
Inre kärlek
Smeker kinden ljus
fredag 1 maj 2009
april sjunger sex strofer in i 1 maj
De fann jorden
De sökte
De fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till
De fann jorden, de sökte, de fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till, i
De vandra över skogar och slätter
De vandrade i skogar och slätter
De vandrade med skogar och slätter
Deras händer berörde utan att känna livs liv
De vandrade i evinnerliga tider
De tider vilka ligger utanför inom den mänskliga tiden
De var så vackra, oändligt vackra
De är vackra inom er
De var gestalt och ickegestalt
Form och icke form
De var i rörelse i formen
Är rörelse i formen
Deras hy var kristallers rena yta
Ljuskimrande
Kristall
ren
deras hy var kristallens rena glas
Blodets strömmar syntes
Rubiners färg, blå safirers färg
violljus
Lymfbanorna i smaragders gröna färg
Skiftande
Skiftande
I varandra uppstod prismas liv
Prismas liv, regnbågsfärger
Deras ögon är skimrande ljus
Djup visdom
Fridslugn
Fridsro
Skimrande blå mantlar
av godhet höljande omgivande
Omfamnande allt de mötte
möter
Aum är den rätta klangen av deras ögons ljus
De omfattade, omfattar allt de möter
Deras mun var är purpurvingar
Doftande rosenolja
Deras ord
Deras händer
Livgivande skålar
Deras fingrar ljusströmmar
Deras fötter trådar bäckflöden
Kvinnorna bär
skira slöjor
Långa svepande stillhet
Männen bär
höftkläden, skira
Långa svepande stillhet
Gångens stolta resning
genomsyrad vishets visdom
kärleks ljus
Allt vilket möter dem är de
Deras hår är silvervitt ljus
Runt dem skimrar guldstoff
De andas ut stjärnstoffs regnbågs färger
Guldbestänkta kopparbestänkta silverljus
Gestalterna
Formerna
Andas
Vidgas
Förtätas
Vid varje inandning är de duvblå
Vid varje utandning är de stoff
De befinner sig alltid i
Inom
De förtätas
Göres synliga
vid behov i långa vida skeenden
de är gestalt och icke gestalt
De sökte länge
De fann pärlan
Jorden
Såg dess yttre
Såg dess inre
Lade händerna runt
Lyfte den ur mörkret
Varde ljus tillsade de pärlan
De fyllde pärlan med liv
Varde liv tillsade de pärlans inre
Så är varje människa en pärla
Yttre gestalt
Inre liv
I begynnelsen var ordet
De gav oss språket
Att tala
Fader och Moder;
Faderssjäl, Fadersande
Moder och Fader;
Moderssjäl, Modersande
Världssjäl – Världsande
I alltet över allt i allt
Lever ordet
…
Hon steg in i tavlan
Blev bilden av alla skönheters skönheter
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon lärde sig måla sitt ansikte
ett ansikte är ett ansikte
hon skolades till att bli alla konsters rörelse
hon målade sitt ansikte icke för att dölja sig själv, för att värna om sitt själv
Hon målade sitt ansikte till bilden av alla konsters skönhet.
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Vid varje möte steg hon ur ramen
förverkligade skönhetens rörelse
Mystikens blomma vandrade över handsnidad träbro
Gyllenfloden dansade under
Vingar dansade runt
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon ställde sig högst upp på klippan
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Hennes hand, vindhand
Gav doften fri
Hon själv steg in i luften
Var honom alltid nära
Till slut
Fick hon möta
Mans närhet.
…
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
*
Skymningsblomma
negligerar sig själv
i skiraste slöjor
smeker strimma i natts mörkerdjup
hon tillåter honom
ana sitt själv
ger honom
ljus
*
Skymningsblomma omfamnar gryningsblomma
hon ser dem
han och hon
de omfamnar varandra
skymningsblomma väntar
tills
sorg
trötthet
omfamnar hans steg
skymningsblomma berör honom
till ljusfamn om gryningsblomma
ser dem vandra uppför alltarets gång
från hennes öga
stiger droppform
tår
vidgas
skymningsblomma bäddar runt hjärta inför nästa nöd
*
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
…
Hon sträcker ut nymornat livsflöde. Huds värme. Varsamt gnuggar hon drömstoff ur ögon.
Gräs tindrar. Hon ser moln segla vitrosors sötma. Dricker dess morgonsaft. Stiger ur daggkåpebladets hand. Hälsar de fyra sjunger morgon med dem. Spindelvävs skrud faller över kropps livslängtan. Mjuka våder runt smäckra linjer framträder.
Hon ställer sig högt upp på tå. Omfamnas av solen. stiger in i solens famn
snubblar. Skuggan faller över. Hon var i djup dalgångs mörker.
For till Jamaica kastade av sig skorna. Krullade tårna i sanden havet sjöng lugn.
Kroppen böljade vaggade vaggar vaggande rytm bort från dalgångs djup.
i dagars nätters svall dansar hon reggae tills kroppen var rytm i är. i dagars nätters svall
dansar hon reggae ännu
å skuggan är borta.
…
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
…
Solstrålar väver runt naken hud
Ömsar
Rullar ihop sitt själv
Somnar i mossans liv.
…
Såg dem
Sväva
Kärlek
Högt upp
Vingar vida
Snuddade
lätt
Vid
Varandra
Hörde
Vemodssången
Nu
Ljus
Såg dem
Sväva cirklar
Om
Varandra
Högt
Upp
Svävar
De
Kärleks ringar runt
De
Fann varandra
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
De sökte
De fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till
De fann jorden, de sökte, de fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till, i
De vandra över skogar och slätter
De vandrade i skogar och slätter
De vandrade med skogar och slätter
Deras händer berörde utan att känna livs liv
De vandrade i evinnerliga tider
De tider vilka ligger utanför inom den mänskliga tiden
De var så vackra, oändligt vackra
De är vackra inom er
De var gestalt och ickegestalt
Form och icke form
De var i rörelse i formen
Är rörelse i formen
Deras hy var kristallers rena yta
Ljuskimrande
Kristall
ren
deras hy var kristallens rena glas
Blodets strömmar syntes
Rubiners färg, blå safirers färg
violljus
Lymfbanorna i smaragders gröna färg
Skiftande
Skiftande
I varandra uppstod prismas liv
Prismas liv, regnbågsfärger
Deras ögon är skimrande ljus
Djup visdom
Fridslugn
Fridsro
Skimrande blå mantlar
av godhet höljande omgivande
Omfamnande allt de mötte
möter
Aum är den rätta klangen av deras ögons ljus
De omfattade, omfattar allt de möter
Deras mun var är purpurvingar
Doftande rosenolja
Deras ord
Deras händer
Livgivande skålar
Deras fingrar ljusströmmar
Deras fötter trådar bäckflöden
Kvinnorna bär
skira slöjor
Långa svepande stillhet
Männen bär
höftkläden, skira
Långa svepande stillhet
Gångens stolta resning
genomsyrad vishets visdom
kärleks ljus
Allt vilket möter dem är de
Deras hår är silvervitt ljus
Runt dem skimrar guldstoff
De andas ut stjärnstoffs regnbågs färger
Guldbestänkta kopparbestänkta silverljus
Gestalterna
Formerna
Andas
Vidgas
Förtätas
Vid varje inandning är de duvblå
Vid varje utandning är de stoff
De befinner sig alltid i
Inom
De förtätas
Göres synliga
vid behov i långa vida skeenden
de är gestalt och icke gestalt
De sökte länge
De fann pärlan
Jorden
Såg dess yttre
Såg dess inre
Lade händerna runt
Lyfte den ur mörkret
Varde ljus tillsade de pärlan
De fyllde pärlan med liv
Varde liv tillsade de pärlans inre
Så är varje människa en pärla
Yttre gestalt
Inre liv
I begynnelsen var ordet
De gav oss språket
Att tala
Fader och Moder;
Faderssjäl, Fadersande
Moder och Fader;
Moderssjäl, Modersande
Världssjäl – Världsande
I alltet över allt i allt
Lever ordet
…
Hon steg in i tavlan
Blev bilden av alla skönheters skönheter
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon lärde sig måla sitt ansikte
ett ansikte är ett ansikte
hon skolades till att bli alla konsters rörelse
hon målade sitt ansikte icke för att dölja sig själv, för att värna om sitt själv
Hon målade sitt ansikte till bilden av alla konsters skönhet.
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Vid varje möte steg hon ur ramen
förverkligade skönhetens rörelse
Mystikens blomma vandrade över handsnidad träbro
Gyllenfloden dansade under
Vingar dansade runt
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon ställde sig högst upp på klippan
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Hennes hand, vindhand
Gav doften fri
Hon själv steg in i luften
Var honom alltid nära
Till slut
Fick hon möta
Mans närhet.
…
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
*
Skymningsblomma
negligerar sig själv
i skiraste slöjor
smeker strimma i natts mörkerdjup
hon tillåter honom
ana sitt själv
ger honom
ljus
*
Skymningsblomma omfamnar gryningsblomma
hon ser dem
han och hon
de omfamnar varandra
skymningsblomma väntar
tills
sorg
trötthet
omfamnar hans steg
skymningsblomma berör honom
till ljusfamn om gryningsblomma
ser dem vandra uppför alltarets gång
från hennes öga
stiger droppform
tår
vidgas
skymningsblomma bäddar runt hjärta inför nästa nöd
*
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
…
Hon sträcker ut nymornat livsflöde. Huds värme. Varsamt gnuggar hon drömstoff ur ögon.
Gräs tindrar. Hon ser moln segla vitrosors sötma. Dricker dess morgonsaft. Stiger ur daggkåpebladets hand. Hälsar de fyra sjunger morgon med dem. Spindelvävs skrud faller över kropps livslängtan. Mjuka våder runt smäckra linjer framträder.
Hon ställer sig högt upp på tå. Omfamnas av solen. stiger in i solens famn
snubblar. Skuggan faller över. Hon var i djup dalgångs mörker.
For till Jamaica kastade av sig skorna. Krullade tårna i sanden havet sjöng lugn.
Kroppen böljade vaggade vaggar vaggande rytm bort från dalgångs djup.
i dagars nätters svall dansar hon reggae tills kroppen var rytm i är. i dagars nätters svall
dansar hon reggae ännu
å skuggan är borta.
…
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
…
Solstrålar väver runt naken hud
Ömsar
Rullar ihop sitt själv
Somnar i mossans liv.
…
Såg dem
Sväva
Kärlek
Högt upp
Vingar vida
Snuddade
lätt
Vid
Varandra
Hörde
Vemodssången
Nu
Ljus
Såg dem
Sväva cirklar
Om
Varandra
Högt
Upp
Svävar
De
Kärleks ringar runt
De
Fann varandra
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
onsdag 29 april 2009
nio
Årsringar
Trädets ringar
årsringar
års ringar
Sten faller
ringar vidgas
Droppe faller
ringar vidgas
Ringar
Vidgas
stiger upp i Träd
Kärna faller
ringar vidgas
stiger
upp i träd
…
Gonggong
Ceremonimästaren står stilla
Andlöst stilla
Hud skimrar
Lyfter armar
slår med klubban
gonggongen ljuder dånande
markerna vibrerar
allt flyter samman
blir klangväv
…
Ljuskälla
Ljuskälla instängd inlåst glömd
sitter bak galler med stenskärva i hand lyssnar på droppars fallande rytm
Solstråle letar springa
Månstråle letar springa
Ljuskälla sitter på iskallt fängelsegolv säckväv runt kropp tovat hår mumlar nynnande med stenskärva gnuggar hon gnider hon repen runt vristerna runt handlederna
Stenskärvan löper stilla rörelse
fransar fransar rep
brister
stenskärvan ligger stilla på golv
Solstråle vidgar springa
Månstråle vidgar springa
Ljuskälla flyr
på golvet finner de represter
en blomma av blodsilver
hennes vindfötter bär henne över ängar genom skogen till klippan
hon susar viner uppför känd stig
där uppe river hon sliter hon av sig säckväv
kastar sig ut
virvlar
in i hav
ler glittrande
ljus
ro
…
Stiltje
Ur stiltje
Föds regns tårar
Ur stiltje föds regns tårar
Tårar
Är
ogivna svars
Spetsar
Punkterar dröms livgivande hopp
Regns tårar
Föds
Ur
Stiltjehänders
Slags
Fängsel
…
Morgonljus 2
Morgonljus stämma hälsar dagen
Vingar
Sveper
Daggs droppe
Strör silver
I ängs
hår
andas okända marker
silverljus
grådalar
vita blommor
fåglars
sång
steg ännu icke tagna
drar
i
fötter
fottrådar
spinnsväverklangväv
vinge av ljus
tröttsteg gives vingar
skira klockor
målar
regn
vinge av ljus
svingar molnsolregn strömmar
molndans
andas okända marker
vita blommor
vinge av ljus
svingar
molnsolregn strömmar
molndans
…
Kittelregn
Stegsånger famnar
Bladkåpa
Faller
Ned
Över
Nerver kittlar
Fingrar rinner
Strömmars porlsång
Strängar
Vibrerar
Kittelregn
Silverklang stiger
Gnistregn
Bröst häves
Knoppas
Slår ut
Hjärtvingar
Omfamnar
Sols
Gyllenguld
Tår
Rinner sakta utför
Kinds båge
...
Morgonljus
Hon sitter vid källan
I
dess svepande kjolar
Lyfter vemodsströmmar
Ur
Svartvatten
Morgonljus stämma
Lyfter skirslöja
Ljuspärlor klingar
Handglädje
Fötter
Klingar
Ansikte
Vänds
In i daggs droppe
Hon lyfter ljusblomma in i din hand
...
Havsöga
Havsöga
lyfter
vågvingar
skimrar
djupregn
droppar
glittrar
pupill vidgas
flamma vind
flamma
förlös
frysande hjärtas
brustna
sträng
håll händer runt
låt inre krona blomma
ur mun fladdrar strömmar blad
näckrosskålar synes flyta
stilla
bär eldljus i händerna
…
Fottrådar
Dagenandas okända marker
silverljus
grådalar
vita blommor
fåglars sångsteg ännu icke tagnadrar
i
fötter
fottrådar
spinnsväverklangväv
vinge av ljus
svingar molnsolregn strömmar
molndans
Trädets ringar
årsringar
års ringar
Sten faller
ringar vidgas
Droppe faller
ringar vidgas
Ringar
Vidgas
stiger upp i Träd
Kärna faller
ringar vidgas
stiger
upp i träd
…
Gonggong
Ceremonimästaren står stilla
Andlöst stilla
Hud skimrar
Lyfter armar
slår med klubban
gonggongen ljuder dånande
markerna vibrerar
allt flyter samman
blir klangväv
…
Ljuskälla
Ljuskälla instängd inlåst glömd
sitter bak galler med stenskärva i hand lyssnar på droppars fallande rytm
Solstråle letar springa
Månstråle letar springa
Ljuskälla sitter på iskallt fängelsegolv säckväv runt kropp tovat hår mumlar nynnande med stenskärva gnuggar hon gnider hon repen runt vristerna runt handlederna
Stenskärvan löper stilla rörelse
fransar fransar rep
brister
stenskärvan ligger stilla på golv
Solstråle vidgar springa
Månstråle vidgar springa
Ljuskälla flyr
på golvet finner de represter
en blomma av blodsilver
hennes vindfötter bär henne över ängar genom skogen till klippan
hon susar viner uppför känd stig
där uppe river hon sliter hon av sig säckväv
kastar sig ut
virvlar
in i hav
ler glittrande
ljus
ro
…
Stiltje
Ur stiltje
Föds regns tårar
Ur stiltje föds regns tårar
Tårar
Är
ogivna svars
Spetsar
Punkterar dröms livgivande hopp
Regns tårar
Föds
Ur
Stiltjehänders
Slags
Fängsel
…
Morgonljus 2
Morgonljus stämma hälsar dagen
Vingar
Sveper
Daggs droppe
Strör silver
I ängs
hår
andas okända marker
silverljus
grådalar
vita blommor
fåglars
sång
steg ännu icke tagna
drar
i
fötter
fottrådar
spinnsväverklangväv
vinge av ljus
tröttsteg gives vingar
skira klockor
målar
regn
vinge av ljus
svingar molnsolregn strömmar
molndans
andas okända marker
vita blommor
vinge av ljus
svingar
molnsolregn strömmar
molndans
…
Kittelregn
Stegsånger famnar
Bladkåpa
Faller
Ned
Över
Nerver kittlar
Fingrar rinner
Strömmars porlsång
Strängar
Vibrerar
Kittelregn
Silverklang stiger
Gnistregn
Bröst häves
Knoppas
Slår ut
Hjärtvingar
Omfamnar
Sols
Gyllenguld
Tår
Rinner sakta utför
Kinds båge
...
Morgonljus
Hon sitter vid källan
I
dess svepande kjolar
Lyfter vemodsströmmar
Ur
Svartvatten
Morgonljus stämma
Lyfter skirslöja
Ljuspärlor klingar
Handglädje
Fötter
Klingar
Ansikte
Vänds
In i daggs droppe
Hon lyfter ljusblomma in i din hand
...
Havsöga
Havsöga
lyfter
vågvingar
skimrar
djupregn
droppar
glittrar
pupill vidgas
flamma vind
flamma
förlös
frysande hjärtas
brustna
sträng
håll händer runt
låt inre krona blomma
ur mun fladdrar strömmar blad
näckrosskålar synes flyta
stilla
bär eldljus i händerna
…
Fottrådar
Dagenandas okända marker
silverljus
grådalar
vita blommor
fåglars sångsteg ännu icke tagnadrar
i
fötter
fottrådar
spinnsväverklangväv
vinge av ljus
svingar molnsolregn strömmar
molndans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)