smaragdögon

sjöns smaragdögon

omhöljde mina ögon

såg sjön
himlarna

såg vattnet möta stranden

smaragdögon omslöt mina ögon

sjöns

smaragdögon

omhöljde

mina ögon

jordemodern

jordemodern blickar upp

blickar in i

molnens mulnandeansikten

regnfolken har vandrat milsvida

hungriga

törstiga är de

hon har dukat det vackraste bordet

sätt er ned

låt mig värma edra kläder

regnfolken avkläder sig sina mantlar

jordemodern

hänger dem på tork i trädens kärlek

hon rör vid deras hudar

skimrande värme sprids genom

de äter sig mätta

förtäljer henne vandringarna

jordemodern ser deras ögon tröttas

hon har tillrätt vilobäddar

sveper sömntäcken över

strör solströssel över deras trötta

jordemodern vakar över regnfolkens sömnad

hon ser djupt in i eldkärna

det enhetliga

bladet

delade sig

höstkroppen glödde

i

mitten

flyg vackra fjäril

in

i

jordebröst

solkatt kryper upp i jordemoderns knä

hon smeker ömt

gnistregn ur pälsen

spinnandes

värme

regnfolken har vandrat milsvida

markerna är blöta

blötmarker är de

inte träsk

har du märk detta vän

vandrar du på ängen

kan du genom gräset höra dina steg

dina

steg

fortplantas

jordemodern har med månskära

skördat säden

med stenhänder

malt säden

hon har lagt alla ingredienser i kitteln

vår sommar

vindar dofter smaker

hav

degen har hon satt

hon ser degen jäsa

i sakta mak

stiger den

hon häller degen ut över träskiva

knådar

tillsätter

solsmör

himmelskt socker

sinnesros kanel

doft av vanilj

hon ringlar kringlor

penslar med ägg med grädde

strör pärlsocker över

pärlande socker

ser kringlor jäsa under höljesduk

värmer eldugnen

gräddar bullar med

pärlande

socker

doften omvärver de sovande

jordemodern vandrar till ljungen

ber om honung

vandrar till maskrosen

ber om mjölk

hon värmar mjölken med honung

dukar det vackraste bordet

väcker regnfolkens strålande ansikten

 med varsamma händer har hon strukit mantlarna

i gryningen andas regnbågsvärldars rena skönhet

medvarandehand

en medvandrares hand sträcktes fram –

det kunde ske i och med att du steg ur panikrädslan samt lugnade dig.

shaman jag ropar till dig

taktil rörelse

i natten, i körsbärsträdet

öppnade en fågel strupen

körsbärsträdet blommade

vitvingar

släppte

i natten stod jag i vit körsbärsblom

röda körsbär doftade

i mina ögon

fågel sade

sätt dig här i mina händer

det finns ting jag önskar förtälja dig

lyft din hud och lyssna till tingen

stilla log jag tingshas hörde jag

du vet

de där jag benämner zimblor

bara för att namnet smakar ljudtonande

fågeln väntade in

tystnaden

intoningen

fågeln tog min hand

vi vandrade inte långt

molnfolken hade sakta dragit sig samman

regnmantlar breddes sakta ut

så vackra var de

de bar den där blå färgen

den milda viloblå skogsblå duvblå

så anlände den första droppen

ser du sade fågeln

hör du

upplever du

allt detta lever under sanden

i sanden

sjung din sång

shaman jag ropar till dig

hör mitt hjärtas sång

i vinden lägger jag sången

den sången har jag aldrig nynnat

och alltid nynnat

i månskärans

vaggande

hand

ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten

din stämma har jag lyssnat till

din röst rör vid mitt inre

i detta har vi aldrig rört vid varandras ögon hud nära

aldrig blandat våra ord tonande in

aldrig sköljt våra ögonljus in i vara

aldrig snuddat vid våra läppar

aldrig rört våra hudar skimranderodnande

shaman jag ropar till dig

hör mitt hjärtas sång

i vinden lägger jag sången

den sången har jag aldrig nynnat

och alltid nynnat

i månskärans

vaggande

hand

alla prydnader har jag avklätt mig

blottad naknad står jag

högst upp på berget

hör du min brustna stämma

en av strängarna brast i min längtan

ja, jag ser berget gråta

och det gör mig ont

ändock vet jag vet du att detta måste ske

av allt detta är vi

vi är

ett hav

är vatten

en enda droppe faller i stenens hand

droppen vidgas

löser upp banden

droppen är en rännil

en bäck

en å

en flod

droppen kastar sig ut

jag kastar mig ut

vi kastar oss ut över kanten

frisjungande kaskader

och droppen är sjö och sjö är hav

drar sig samman

är

ett korn

är grus

är sten

är klippa

är berg

strängen är helad av bergsfolkens vishetshänder

de lyfte stämnyckeln ur krukan

strängen ljuder

ljud du min rena stämma

ökenvandrare är jag

i solregns dallrande hetta

sanden är sammet hettande gör mig icke illa

var gång jag vågade säga nej

manglades jag över i människodalen

det var präglingen

gör mig icke illa

sanden hör mig

är sandfärgad

sammat

mjuk

i hjortskinnsklädnad

med pärlbroderier sydda av

månmoders följe

vandrar jag

i visshet

solregn sluter ögon

fram stiger stjärnhav

jag stiger i detta hav

sköljer mina läppar med kristalljus

toner rena

fuktar min hud från inre

shaman jag ropar till dig

hör mitt hjärtas sång

i vinden lägger jag sången

den sången har jag aldrig nynnat

och alltid nynnat

i månskärans

vaggande

hand

ditt ansikte har jag sett stiga fram ur natten

din stämma har jag lyssnat till

din röst rör vid mitt inre

skogsvandrare är jag

lövträd susarprasslar

silverne gyllene blad

regn vackra regn faller

ur bladens hjärtform rinner

bäckar

droppe

droppa

droppar

jag törstar i öknen

och du bjuder mig att dricka

droppen rör vid mina läppar

följer vägen till

hjärtat

strålar in i mina händer

kolibri öppnar min panna

ser du sjön

bladen i dina händer

hoppets blomma

hoppets sjö

lägg dina blad däri

se lotusen

andas

er

strängen ljuder

ljud du min rena stämma

ja, jag ser berget gråta glädje

och det gör mig lycklig

av allt detta är vi

vi är ett hav

är vatten

en enda droppe vatten, blod

faller i stenens hand

vidgas

löser upp banden

av allt detta är vi

shaman jag ropar in i vinden

ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna

kom till mig innan skymningsvinden

greppar mitt hjärta

krater av mitt hjärta

vad är

din vilja

lyft den glödande stenen in

i dina händer

vad svarar du

jag kupar händer runt glödande sten

den bränner mig ej

och denna krater är en sjö

där vildrosen blommar

kolibri rör vid mina ögon

ser du sjön

bladen i dina händer

hoppets blomma

hoppets sjö

lägg dina blad däri

se lotusen

andas

er

jag har sparat detta frö

ty jag vet

det

vilket finns i sandfågelns vingar

kan uppleva

hjärtsången

trotsat öknarna det har jag

mina fötter

brändes

helt utan smärta

föll sulorna

av

skavsår gavs jag ej

ty mina fötter upplevde

sandens

rörelse

jag ser

sandfågeln lyfta

i krater ligga ett ägg

och ägget är

tvenne lotusar i varandra

varande

*

shaman jag ropar in i vinden

ber fåglar i mitt bröst bringa dig de vackraste fjädrarna

kom till mig innan skymningsvinden

greppar mitt hjärta

o tavla ur

o tavla

ur den mytomspunna sjön

du drömmarnas sjö

i dig

ber jag om nåd

tillåt mina

händer andas

bädda mig i dimslöjors skrud in

sänk mig in i

ditt hjärta

för mig

till

han

med rosenvingars ögon

och drömmarnas sjö

bar mig in i

havsgrotta

skimrar

cinnoberröd

tecknen stiger fram

du väntar mig

i eldens nära

avkläder mig

all var daglighet

skrudar mig i dagande

all var

dagande

i allvar

möter vi

våra handljus

vilja

våra ögonljus

vilja

våra hudljus

vilja

vi stiger in i värmen

bönen för oss in i havets cirkel

vi är förenade vågor

vilka följer cirkelns

krets

från mitten vidgas vi

från periferin

dras vi

in

in i varande

hetta

det vilket hetta är

i gryningen ser jag mig i spegeln

sjöspegel

jag ser

rosen

i dina händer