innanhav

ja – det sköljer in hav

havssjok

bilder

varanden

strofer

ur det vilket kan kallas mitt liv

och de får göras så

mjölkvägen

en äng

en friäng

i fjärran ser jag trädlinjen

blicken fokuseras

eller jag är mer i ängen

är en del av ängen

kan se att detta är hur ormen ser ängen

detta är hur vinden

vattnet markerna upplever ängen

detta är hur ängen upplever allt

är stilla invid en maskros

ser

nyckelpiga, nyckelpigor, de mjölkar maskrosen, mjölkar maskrosen

ser nyckelpigor bli pigor, de bär hinkar, de bjuder törstanden

bilden förändras

blickar in i himlen, är i stjärnvindar, världar, galaxer, upplever det tindra är, upplever skönheten

det står nu en lada i ängen, det stor ett boningshus, det är grästak på dem båda

skorstenen i boningshuset är lustigt hög är en cylinderhatt och röken skimrar ur munnen

vintergatan

mjölkvägen andas

gräset är stjärnvärldar, galaxer, bergsfolken ila, vita, bruna dvärgar, grå, jordgröna, röda, blå dvärgar. vad gör de, de värnar om ljuskraftens värme, låt oss säga att de lindar regnbågsljus runt platsen. från var undrar du, från himlarnas händer falla färgblad

ser

barn, hungriga i skogsgrotta, barnen fryser, deras moder har ej torft att bjuda barnen, hon blickar in i sina tomma handskålar spruckna av nöden, de lever i armmod - armt mod - glöden har slocknat. hon vet, hon har sett boningstrevnad modern ser ljusen skimra

pekar väg för barnens ögon, värmer barnens ögon med skimranderöd fönsterskönhet. berättar

hemtrevnad för dofter smaker till barnen - i grottan andas tindrande stjärnvärldar, så plägar modern göra.

modern ser mjölkvägen, den upptrampade stigen mellan boning samt ladugård - lade du gård -

stall byggde jag för kreaturen, är dina händer kreativa med ditt hjärta, utan att åsamka harm.

i nattens vingar bäddar hon om barnen med mosstäcke, madrasserna är torv fyllt med guldstoff av dvärgar givna är granris av trädvisa givna, kuddarna är drömduns segel var.

modern inväntar deras fridssömn kallar beskydd in, smyger ut. modern når fram och hon ser in i stallet genom kvisthål, hör sångerna av hö, ängsblomningen sköljer in i hennes bröst , vallens sädesdofter, skördesångerna och nu av idisslande, av värme, av ljusglimtar. plötsligt släcks ljuset - ljuset släcks, kvisthålet är stängt. dvärgar samlas runt modern; du hungrar med dina barn. de drar tunntapp ur hål, sträcker fram kruset, hon tar emot mjölk ur kvistöga, endast det nödvändiga - av nöd vändiga -

du åsamkar ej harm, vandra till barnen vilka du värnar under dina vingar i dina vingars värme.

väck dem med mjölken den goda

hjärtstall

jag står inför ett stall

det stallet är mitt hjärta

ord andas däri

orden har det gott i stallet

de höres

svaras

till

och ord stiger ständigt in

väver samman

så står jag i den vida världen

ser samtliga stall

varifrån

varifrån bilden kom

från

molnens skira slöjor

från

trollsländan

vilken rörde vid luften

från

 trollsländan

vilken helt stilla stod framför mig

från

den vita fjärilen

vilken snuddade vid slånbär blå

nypon röda

klöver

vid ängens kant

från

fåglarna vilka svirrade

i solskålars solvatten

från

träden

trädens blad vilka släppte

solströssel in i mina ögon

därifrån

svepte bilden in

rosenbalsaminen

rosenbalsamin står i skogsbård

stenar drar mossa över sig

löv står i lågor

här vill jag inte stå

i skuggan

bara invänta

vissnandestigars

iblomning

rosenbalsamin skuttar frödans

knäpper på luftgitarrens strängar

snart

är jag

en skog

rosenbalsaminskog

det du

jordbröst

det enhetliga

bladet

delade sig

höstkroppen glödde

i

mitten

flyg vackra fjäril

in

i

jordebröst