berörelse

älskade

vad skall vi tala om

omfamna med våra ordhänder
vandra i
i denna dag

om skogarna
vilka aldrig fanns

inte fanns för att inte några
nå
gra
ville se skogarna

för att nå gra förpassade skogarna med sin sko

älskade skall vi
tala om molnen vilka aldrig fanns
inte fanns för att inte några
nå
gra
ville se molnen

hur skogarna hur molnen slöt sina vingar om

huru vackra lever skogarna i vingarna

trädfolken skrider bär
pärlor
ädelstenar

stamsånger
i hjärtkälla ljuda

mossa mjuk omfamnar bara fötter
stegvisa fröjder möter
silverdroppsbarn
skogsstjärnor tindrar
linneor ljuder
klockrena
kattfot

natt och dag
violen ljuder tätt sluten till hans bröst

ormbunkar stensöta
så vackra är bäckens kvinnor
vilka sluter dem nära
med sirliga
fingrar
lätta
lyfter ur klanger ur strängar
harpospelare
lyrans strängar
silverne

svampar i långa rader vandra de
trumpetarna
gula
bruna
guld

sporde du näktergalen i trädet
var bäcken andas

var tjärnens öga väntar dig

solfingrar
mantelsols diamanter
rör vid trädens knäppta fingrar
tjärnen andas
i ro stå de
de kronbärande
djuren
i ring

luften andas fåglar och högt upp
sväva de
duvhök
falk
örn

och molnen
molnen seglar vida
vida

älskade

hur skall vi
beröra varandra i denna dag

mitt sista blad

kan väl
dina ord röra vid
mina ord

då

öppnar boken bladen

lyfter
våra ögon in i varandra



kan väl
dina färger röra vid
mina färger

då

öppnar arken skikten

lyfter
våra händer till varandra


våra fingrar förs
sakta

samman

andandes fingerljusvärme

rör vävande
in


penslar fjärilslätta är våra fingrar
i svarande

penslar med mjuk borst
målar
vår hud

lyfter
mästerverk


i detta

tonar våra rörelser
skapandes

skönhet

vilken tonande lyser upp
lyfter natten


vi är
komna i
höstens blomning nu


kan väl
mina ord

röra vid
dina ord

däri öppnar de vidvingade vägen vår


det


får bli mitt sista blad

ser du

ser du droppen
haven stiger in i droppen

sjöstövlar

lystrandeögon
lyftas

i nattblads skugga

träden sätter på sig sjöstövlar
vandar med sjumilasteg

spåren
spåren dras samman i
samma
stund
de
blir

i dalen

den vilken ropade

stannar
träden

klättrar uppför bergssidor
tar av stövlar
häller vatten ur

i morgonvindens händer
stå träden i ring

i ring runt nyvaknad sjö

håll om mig

han lyssnar till jordens sånger



hennes hjärta
skälver


han glömmer
ögonkällor



hon är sjö i

hans
hand



viskar darrande



älskade


håll om mig

fjäder lätt

det föll
en fjäder


det faller en fjäder



ur himmelshand



fjäder


steg in i mig


stiger
in
i




vi flyger


lätt

själsros

dotter
så vacker är du



du dansar
i gryningen


rör vid allt


väver så vackra vävar i skogens hägn


så
vacker

är du


du dansar i gryningen


böljande
smekande


lyfter du slöjan



ur dina ögon flyga
fjärilar fåglar vingburna

ur din mun skrida
rådjur hjortar älgar kronburna



ur dina fingrar
knoppar blad blommor



ur ditt bröst sväva
doften av


allt



du väcker morgonvinden


så vacker är du dotter



i det du lägger rosen i ljusets hand