tunnlar

låt mig

se

bakom tunnlarnas

virvlande eko

bak neonljusens

förstelnade

flimmer

giv mig ett hårstrå att hålla min hand i

låt mig

se

bakom tunnlarnas

virvlande eko

vari plåthästarna

dundrande

färdas genom

likt de borrar vilka sargade berget

plåthästar med instängda

människohudar

blekta ansikten mattade

låt mig

se

bakom tunnlarnas virvlande eko

vari avgasernas koldioxid

smygande

stiger

omger fukten väggarna

eller är det berget vilket blöder

låt mig

se

bakom tunnlarnas virvlande

eko

eko

giv mig ett hårstrå att hålla min hand i

spill

spill mig

ut över

markerna

tömt mig har jag

i denna källa

hällt

allt

i detta glas

spill mig

ut över markerna

till att

sjunka

in

i

närhet

virvelvind

det far en vilsen stormryttare

över

land och

hav

ur virvelvinden

stiger

rök

i färgbad

doppas

härvor

månsilvers ansikte skimrar blått

bråddjup

andas nattens stämma

städer

kroppen

organ

städer

förblödande

städer

dolken

jag minns en dolk med

oslipad egg

stött alltför ofta i jorden

i stenar

huggen för ofta i träd

så ofta undrade jag

skaftet var en gång pärlemorprytt

numer eller då lindat med slitna läderband

mer trasor

vet inte längre var dolken finns

kanske gömde de den

kanske kastade de

bort den

det var så mycket de för kastade

kunde jag få sluta mina ögon

slippa denna skärande smärta