det är

det är

den blommande fruktlunden

vari träden andas kärnor

stjärnuddar in i

flodens silver

och denna öken

är icke sinande

den är vakande

vaknande

sin ande

ur andeskogens dunkla

denna öken är en källa

av alla källor

ögonberöring

älskade

du väckte mig

i gryningen

med en fågelvinge

rörandes

vid mina ögons

slutna

dröm

tog min hand

älskade

den vandringen

i det ännu kristallklara

är i mitt hjärtas dröm

älskadeögon

dina ögon

älskade

är vårfloden

vilken sköljer

min längtan

in till stränderna

av azurithavens lugna laguner

vari kiselsanden

är

vita fjärilar

och palmerna är

fläkten av

det du är

klangtysthet

vindarna

har stannat nu

i en klang av

tysthet

markernas sömn

är bidanssömn

allt medan

solbladsfingrar

vaggar deras stigande sånger

blommornas dofter

in i

din hud

lärkträdet

purpurmoln i dina händer

lindblomsgröna strålar

vaja

vaja

vind

reser dig ur ängens höga gräs

vari narcisser kikar blygt fram

stammen är djupbrun

ur jordfärg given

du föll

ett av purpurmolnen

drömmer vid dammen

gömd under rosenbron

lärka

i vindens händer

rör vid silverbjällror

ur regnens skålar

porlande

ila de

till sjön där vid strandens kant

storken tvagar fötter

i nyvaknad rörelse

sandkornen är många från

lärkan hon sätts i tallens vida

baldakin

sjunger till ökenstadens pärlband