koltrast

strupsånger porlar i natten

bröstkällor vidöppna

andas i salarnas viadukter

susande

susande

skog

vingfolken bjuder serenader

till längtansögon

koltrast koltrastar väver stigar vilsnas

kroppsark

ordtårar

väter det vikta arket

löser upp

kroppens hörn

dimman sveper mjuk

mellan stenhjärtan

rör vid stammarnas

livstecken

han vaknar

med nyponrosens

bladdofter

dimman stiger

arket det lösta blommar

i hennes händer

en kvinna är

till dig

bär dessa träd

knoppar

vattnet i skålen krusas

i det han tvagar sitt ansiktes

slutna

en gryningsdroppe

sjunker in i hans pannlob

kysser hans hjärta

endast en dröm

månskenspromenader

vita kiselstränder

går bra med

sandfärgade

nattbrisens mjuka

fläkt

av stjärnoaser

handens mjuka

finns ju vantar

näktergalens sånger

den älskades arm

över axlar

kanske ok går bra

solpromenader

klippors doftande hav

du kan halka omkull

mjuka fotspår i sand

sjunksand är lömsk

tuskaft

kypert

skytteln springer

tysta kysser våra ögon varandra

i en ordlös smekning

jo

det är möjligt

det

är

endast en dröm

sakta

stiger hon

ut ur drömmolnen

in i klarhet

det

var på tiden

näktergalen

rör vid det

outtalade bröstet

kolibriögon

händerna

är tömda nu

ådrorna är rena

tecknen är bortsopade

askan är tömd

i den röda flodens sand

det vävar en kolibri

i mina ögons skogar

klangen är

månens silverskära

ledsen

och jag vet ej

varför

jag sitter här

och

skriver

varför

var

för

kanske i väntan

på

att en regndroppe skall falla

ned över mig

lyfta mig

här

i

från

och jag är

ledsen

därför att jag är ledsen

i medvetande av

att jag inte borde vara

ledsen