den 5 september 2013

(händer i hand)

hon tar sina händer

i sin hand

bädden är

renbäddad

hon lägger sig ned

helt

stilla

inväntar

solnedgången

*

(solhänder)

dina

vackra solhänder

rör vid

ängarnas

höstblom

rönnbär

i klasar

glöder

i ditt ljus

än

ljuder

syrsor

än

synes

fjärilar

aspen

sköljer röda blad

*

(rosenbården)

rosenbården

lyfter slött öga

mattad är

synen

så många spikar

huvudlösa

sanslösa

hjärtlösa

trädmakaren

ser hennes nöd

*

(stensedda)

Stenar

mal

mjölet

ur fröhänder

skalen

skänker

jorden näring

sedda

ur stenars

visdom

(tala dofta)

kom

låt mig höra

en röst

tala

tala livets börd

kom

väck rosorna

i mitt bröst

en röst

viska

dofta livets börd

sker det

ej

kom

lyft mig

ur

denna

ram

helt utan insignier

*

(tårhängen)

tjärnen

lyfter tårar

ur kastanjeblommens

vitrodnad

gungan

är ett minne

av hon

vilken andades

kastanj

tårar

lyftade

skrudas träden i

lanternor tända av tjärnens gnistor

den 4 september 2013

(solskärva)

solskärva

i handen

bränner

pyrande

stiger

kolibrivingar

tänder bladglöd

elden löper i fackelhand

*

(soldroppe)

soldroppe

i daggkåpeblad

bjuder ögat fröjd

badar

i regnbågens skimmer

älskade

jag ser dig

stiga in i havet

du

är vacker

i din malakitmantel

helar havets sinande skål

mildrar

smärtan

jag hör ej tonen

*

(stillvind)

vindar

är stilla

minns färgbyken

härvorna

i trädgrenshänder

lyssnar

till stolens skedgång

hon nynnar takt

med tramporna

*

(vattenhår)

älskade

du tager en droppe i din hand

silverbladet vilar

lätt

en fjäder landad

en silverstrimma landad

i dina fingerblad

älskade

du snidar

vattenlockar samlas runt dina nakna fötter

kristallkruset

en droppe natthimmel i

nattfjäder

raspar

mjuka skrivtoner

ur

urtonens

flerstämma

möter arkets

ytdjup

urtonen

origo

stormens öga

urkälla

stämman är

strålarnas färder

bringar

ordkroppar till

den 3 september 2013

(regnstigna vingar)

ur

regn

stiger vingar

glasfågel följer

stigen

diamanter gnistrar i gräset

hon stannar

glasfågel

landar

i hennes hand

hon ler

i en stund av smärta

*

(handbäran)

du

bar mina händer

in i

skogarnas vida lä

månmoder

silvrade mina ögonfirmament

citadellets

silverklockor

ljöd ur

trädens kameliaföljen

*

(resa)

de

reser nu

folken i skogen

bladen

virvlar

i rörelsen av

deras närhet

det skrivna sprids

in i hennes händer

mognar i

molnfolks bäddar

*

(eldranka)

eldranka

vid grinden till huset

huset med

de lagda stegen

striderna

är

stillnade

folken

ler i handomfamns

kärlek

eldranka

vildvin

i höstvindens ankomst

öpnar

grinden till

husets fönstervy

äppelträden

bär rodnande fruktmognad

*

(soltrappa)

sandstenar

stiger

i mjuka mönster

uppför bergets alkover

sömnbladen äro

öppnade

synen är vidgad

kopparglödande

solsteg

leder

vandrarblad

*

(tuvastrå)

allt

under

lönnens vida krona

invid rötternas

bäckar

vilka leder nedom

kullen

allt

under lönnen

i lövskuggas fläktande skönhet

växer

strån

gräs i tuva

*

(havfamn)

älskade

du famnade havet

med dina oändligvackra händer

lyfte vågens

öga

grästuvan

allt under

invid lönnens eldsegel

stammen glöder koppar

där

ser jag

dina ljussteg

i dina händer dök jag

den 2 september 2013

(törnrosgråt)

törnrosen

gråter

blad

sörjer

törnfågelns sargade vinge

fågeln

törnade in i

vindens bärhand

lades i gräsbädd

skalbaggar sju

helar dess vinge

törnrosens taggar blir blad

pärlknoppar

synes stiga i bidan av

törnfågelns helade vinge

törnfågelns sångarbröst

*

(jordblad)

jordbladen

glöder

ur hennes inre stiger

stiger

stigar

vandrande

ådror

ur fotblads svarande

slår ut i eldblads hav

hav

dina händer öppnade

hennes

innerliga

själ

pudrar

dofter in

*

(askrosor)

askflagor stiger

ur eldgnistors seende

vattnar jorden

med

kärleksorden

samtalen

i stenarnas ring

eldarnas

åhöran

*

(plogfärder)

nu

plogar de

himlarnas

jordbörd

regnfolken skrider

in

bär

silverkannor

berikade med järnvatten

vänd

ansiktet ditt in i regnen

*

(lädergåvor)

hjorden hörde

träden hörde

han hörde

frysande fötter

huttra

de

hörande

lämnade gåvor

till han

vilken hörde

lädren

ligger torkade

beredda

lyktan

fotogenlyktan

skimrar nålen

björnen har spunnit tråden

rullad runt träd

örnen svävade

högt ovan topparna

pupillen

en kikare

vilken ser

in

ögat glimmar

 i kåpans glaskupoler

skomakaren

tummar läder

den

blir bra

skär ovanläder

bakläder

sulor vilka bär

höljande

starka

än

då

mjuka

nålen vandrar i uppom i nedom

tråden spänns i lagom ton

skomakaren gör hål

med sylen

träder

tvinnade snören i

lägger paret i vila

i traven med skor

snart kommer barfotabarnen

stojandes leendes in

far

hösten är kommen

säg

är travarna till oss

skomakaren

ler

så

är det

den 1 september 2013

(visshet av närhet)

ugglevinden

andas

djup

buskar bär vita bärandning

hon dansar i ängens

vita gräsplymer

runt vrister ljuder bjällror

hon bär

fingercymbaler

hon är en aster

i ringblomsring

och ängshöken

följer henne

hon ler i visshet av närhet

*

(revbensresa)

revbenen

reser sig

huden

är

marken

ryggbenens rev

är

bärande

hennes

hjärta är

pulsens innebörd

revbenen reser sig

träd

vilka

skådar

hjärtfloden

hon vandrar

i en vilsam skog

*

(i molndansvingar)

glitteröga

i molndansvingar

droppen

ur nattens regn

följer det röda trädets blad

faller

faller

faller dansar med molnen

glitteröga

sjunker

in i solvinge

*

(sagoförtäljarmöte)

kvarnen

rör vid

huset

huset vilandes intill granen

länge har

vi

vandrat

kvarnen lyfter

dem in i vingar

var

landar de

i cirkelns mitt

däri

förtäljer de

vandringens saga