tisdag 5 november 2013

den 5 november 2013


(fjärilsljus)

det sitter
ett fjärilsljus

i skålen av
bränd röd lera

leran röd
bär djupgröna sidenband

blå violer
in i lila


fjärilsljuset
lyfter skuggor
ur vrår ur hörn

väggar skimrar
inkarnatsröda


trapporna leder
till soltemplets
guldblad


hon följer vandringen
i silverdalens urskogar

*


(regnmannen)

han springer
i vinden


regnmannen

fem vita vargar
löper vind med honom

vindmannen


kristallvinden
hörde de tona in

de svarar
i bergsdjupa
skogar

*

(pioner)

han tar stenarna
i handen

mjukt
infattar han stenarna

utan stängsel


de steg ned
genom skogarna

nattskogsmolnen

han avlyssnar
rullar stenarna mjukt

kastar dem
in över slättens sandgräs

varde det

sandpioner synes
vika ut bladen


han är leendehänder

är det kommet

*

(dessas)

hon såg dessas liv

utplånas

så trodde utplånarna

hon såg bergen
pulsera

äggen lades
i hennes härnad

ömt
bäddade hon in äggen

i allt det vilket är

hon ser drakarnas gryning

utplånarna inser det de trodde

ur deras hjärtan
stiger befrielsens lovsång

i det de hör
drakarnas vingar

röra vid livens är


*


(oförlöst)

människan
vandrar oförlöst i natten


söker stoff

i natten hämtar hon
människan

nattstoff

viskar in i elden

förlös mig
stjärnvisa

måla dagen
med detta stoff

(hon ser)


hon
ser honom

vandra med

mjuka steg

hans händer
rör vid
stammarnas

drömmar

hon ser honom
vända ansiktet

in i
purpurvinden

röra vid
enebären

vilka når till himlarna

måndag 4 november 2013

den 4 november 2013


(täppa)

solvind
i trädgårdstäppa


rör vid
silvermolnens
ellipser


origo
är

nyponets vita
pastiller


slumrar

i vinterides
fingerkorgar

bladen
ännu

skälvande


i vinden


viskar
rosenhymnen
*

(sandoceaner)

havet böljar

sandoceaner
vågor lagda


drömmande skepp

seglen de vita
sömmas samman
med rosenknoppsknutar


baldakiner komna

reses ur
karavanens kryddoftande
bergsstigar


hon är oasen i hans ögonhem

*

(alm)

alm
ur ålder stigen

vad
viskar du

i granens mantelnärhet

vad sköljer
minnenas
vandringar genom er

minnesådror är blottade
ängsbäckar

sköljer vildblomstrens
skogshus

nycklar
klirrar
runt midja

ur midjas stegrytm


den ådern
sköljer

århängen
*
(domnadeögon)


hans stämma
rörde vid
hennes domnade ögon

*

(tilja)


golvet
av tiljor

är skrudat med
ringblommeblad



orangemantlad
sitter i templet
skriver sandornament


en vind
drar genom
viadukter

möter skogens högra öga


tiljor
viljor slår rot
golven är
ett

blommande
ringblommehav

i frostnalkans stjärneldar

och berget andas
skira slöjor

i det fjädern
faller ur hennes hand

*
malviablad



hon 


brukar ej 
taljor och 
block 

repen är regnskogens 
långa flätade hår 



vajar 
vaggar 
arornas 
fjädertoner 




hon lyfter ur brunnen 
silverspann med pärlor 

häller dem in i 

hav 





hav dina ögonrymder öppna 




han 



lade stenarna 
i brunnens 
ring 



tornfalken 
skådar 



hon lyfter 
in i 

rosenvinden 


faller 



av pilen 
vilken oavsiktligt 
for ur bågen 




skymningshavet blöder 
malviablad 



något 
viskar 
hest 


det var ej meningen 

söndag 3 november 2013

den 3 november 2013



 (sticka av asp)


sticka av
asp

bär
darrande
skälvande

blad

bär doft av bäck
av forsythia

doppad är stickan
i pupillens indigobad

dras mot
plån

gnistor stiger
girlander


väcker elden
i ringen av stenar


med knippen av fnöske
till värman av nattens frosthängen

vandrar lyktor vita
i skogshagars
nycklar



(aldrigin)

gnistan
steg aldrig in
i ögonen mina

glaskulor sattes in
blickade tomma


den vilken kan se
djupare


ser landskapen
mitt hjärta vandrar inom


så vackra
fylldavackra

med kärlek till liv

*
(liljeviskning)

liljan
den med den vackra
välvda pannan

med bron
snidad

kommen ur vackerhänder

vänder ansikte
in i regn


silvermoln
skrider
genom skogens täckta
mossa
strålar
stigar

korgar vidgas
fingrar silar regn
och regnet det mjuka
knackar lätt på
kolibrins vingtak


mina händer är mina ögon
mina ögon är min hud

liljan
sträcker
kalken till

så läkes de givna dig


i natten sjunker solen in i kristallberg
vindar är mantlars godhet
kysser en liljekalk


bladen spricker


glasmosaiker
är lagda

klipphängen


mina ögon blöder
mina händer är min hud


det svävar en örn
in över berget med det vita håret


viskar
begynnelsestrofen

*


(töckenblickar)

töcknade
blickar

dagens ansikten

silvergrånad
skimrar

rymdörnens skarpa
genomskärande blick


skådar
färdarnas töckenmantlade
ansikten

*

(stampad udd)

udden
är

stampad
krossad i vridmoments
axelryck


flamingo
doppar näbben
i indigoflodens djup

med ett ben
viskar flamingo
enhet

*

(ivrigsjäl)

ivrig
är den själ

vilken stiger upp ur
de magra benen

nötta av solstavar
i ökenstädernas rasade

rasande
stjärnvindar


glas
regnade ned

pergamentsgnistor
steg upp ur

flodens svarta bläckpulpet


pulpa bär
obsidian

stiger i stråets cirkel

böjd ut
ur linjens enfald

enhet viskar ivrig själ

skådar
bördig

hudrörelses baldakiner

myrra doftar
eldarnas blad

lördag 2 november 2013

den 2 november 2013



(pärlskratt)

pärlskratt ljuder

barnet är
regnets
är vindarnas rörelse


rosenkindad
dansar fantasin

löser upp
rummets väggar


barnet tager
moderns hand i sin


nu
vandrar de
vid ängskants
balans

in i
strandens

kisande sjööga

barnet strör pärlor

i hösthavs knippen

*

(silverhår)


sol
drar genom
silverhår


gången
är

grusad

skor
knastrar utan fötter

hovar
snuddar mjukklang

*
(barr)

barr
löper

i hennes mjuka fingerhållan
tråden väver nät


hon stickar
sockor till

kommande

vitgnistlekar

vantar till snölyktans händer

mössa till tankarnas
värme


sjalen till stämmans
mjuka skönhet

barr är redskapen
i moderns händer


mjukt vaggar gungstol
hennes lugn

*
(ringblommor)

ringblommor
kysser

fingerblads ärgade

kopparmynt

önskebrunnen sjunker in
i det grinden slutes


gräset stiger upp
över midjehöjd


höljer
ängsblomstrens

sommarglädje
i det

frosten
inträder

fredag 1 november 2013

den 1 november 2013


(klacklös)


droppe
utan klackar

glider
nedför stupets
släckta brant


gnistrar
i silverskärans
utslagna
knopphänge

tystnaden är en fjäril
ur pärlemor

*

(tandad)

tandad är
eggen

slagen i mur
av pansar
upprepandes

stenar
sätts i
otydligheter

rena
linjer


kristallrosor
tonar in i

hennes händer

muren är
ett blommande silverhav

*

(djuptin)

och han frågade mig
djupt in

vad brista
är


tystnade föll in
i min tankeskål

mjuka bäddun

han sade
brista
är

näri droppen
tåren
knoppen

viker ut blad

näri snötoner
faller vita

*

(stegtunga)

de hörde
stegens tunga

slicka marken
sugande
koppar


hörde motståndet
i stegen

hans smärta
var det han pålagts


han värjde sina hände
ur det pålagda

manade träden
in i bergets lä


yxan grävde han ned
i jorden

nu vakar han med skogen

stegen är
lättade

*

(vakare)

han
vakade vid hennes bädd

lågan
slocknade sakta

handen föll ned

han
viskade rosenblad
in i hennes pupillskogar


han såg henne
stiga

in i bladens mening

var skymning
tänder
han

lågan


hör hennes stämma ljuda
i vinden