den 7 februari 2014

(upplev)

kanariefågel

i pouakaniträdet

öppnar stämman

slut dina ögon

tillåt floden

skölja alla präglade

synintryck

tillåt dig

andas

helt stilla

i djup

andas

andas

upplev essensen

upplev

liv

(bladtecken)

bladen bär tecken

skrivna vid flamman

med pennan

ur vingar

berättaren skrev färden

du

inandas

doften

bladen viskar

vandra i din

skönhet

ditt

hjärtas färd

tag ej dennes för given

*

(ansiktsljus)

silverdroppar

rör vid

koppartonshänder

skålen andas stilla vatten

en stilla aning

rör vid silverdroppar

koppartonshänder

vidgas

se ditt ansiktsljus

*

(alruna)

alruna

lyfter

cypressernas  dok

tolv svarta svanar

landar i guldöga

vita breder de ut vingar

alruna

är den trettonde tonen

*

(ömrörelse)

ömt

rör du vid mina sorgflor

vaggar mitt hjärta

i din stämma

intonationens

klara renhet

öppnar sakta mina sargade händer

den 6 februari 2014

dina ord är

sidendroppar

vilka

rör

vid

fårorna

i bröstet

*

(vinterbröst)

i vinterbröst

andas

blåklockor

i solvind

andas fingrarnas rörelser

doftar bär

ur

himlars fröjder

i mina händer lever

sjön

*

(himmelsbäck)

vid himmelsbäcken

stannar jag stegen

bäddar mjukt in dessa

i korgen

mitt hjärta flätade

sköljer mina händers

kartornas

sorgkanter

sorgband

i bäcken seglar vita blad

lotusblad ur kanter

i träden

andas

fruktträdsblom

ur band

här är vilosamt

*

(nattflarn)

du rörde

vid nattens

spröda

flarn

tände

stjärnan i min hand

indigo

är manteln du bär

*

(värn)

mjukt

lyfter du

mitt värn

du lyssnade

till vattnens

sånger

du ser in i mina ögon

utan

rädsla

den 5 februari 2014

(sagostig)

barnet

har en skallra i hand

fadern

täljde skallran

tonerna är klanger av

är

katten spinner

i garnet

modern virkade katten

av drömgarn

fyllde med mjuka moln

dröm

dröm

barnet vårt

låt oss vandra

sagostigen

*

(är du)

så är du

templet

du en gång

skapade av

rena ögonblick

eller har du sotat din insyn

*

(blånandeberg)

blånandeberget

sträcker

sig upp

in i vindarnas molnandning

andas in dofterna

ur himlarnas

rosengårdar

djupnar

i purpurvioletta toner

hon pudrar

pannan med

ängsull

*

(stillhetsblad)

stillhetens

blad

ögonvingar halvslutna

värnar

om

ängens hjärta

däri brusar snäckornas hymner

de

vilka sträcker tonerna

in i

kvinnoträdets

fingerdröm

*

(med vind)

hon slöt armarna

runt sig

frysande

i motvinden

hon öppnade armarna

i insikten av

vindens snuddande orddroppe

hon viskar

du är medvind

du vårdar

mina sinnens lugn

*

(ängsdans)

så

har taken

släppt

de tunga

sammetsmantlarna

riddarna bjuder

kvinnofägringen

in i

dansens

frasande

siden

tärnor

strör

rosenblad

ögons

den 4 februari 2014

(ur ramen)

allt är

lugnt

är stilla

vindarna slumrar

i ekdungens läfamn

sömnen

är

ett mjukt täcke

hjorden

betar i frid

ett plötsligt

rör upp friden

stillheten

lugnet

bilden skenar

ur

ramen

herden manar de trenne

in i

tillit

*

(tjärnsyn)

tjärnen

jag steg ned

stiger

ned

in i tjärnens

pupill

till seende av djupen

smärtnyckeln

vilken

vrider om motsols

jag skådar

in i

tjärnen

viker upp bladen

ansikten av

mitt liv

stiger upp till ytan

medsols

*

(mina tankar)

mina

tankar

runt mitt egenvara

har blivit

händerna

vilka band mig

vilka slog mig

mina tankar

slår mig

inifrån

och jag hör ett barn gråta

inser

hur illa

jag skadar

mitt egenvara

mitt jag

*

(kunskapen)

kunskapen kan icke läka

var öppen inför droppen

vilken lösgörs

ur

dimman

*

(ordsjunkan)

låt orden

sjunka in

innan du upptar orden

ofta är

nedtecknade ord

skrivna ur  i egna förvirringstillstånd

se vägen

in i helande

tillåt ej det nedtecknade

vrida om

det

ditt hjärta viskar

*

(vatten)

vattnet kan icke nå din törst

om du ej lyfter det

till munnen

i mottagande

vattnet

upplever din törst

är därmed alltid närvarande

den 3 februari 2014

(resonera)

resonera

med dig

tills du hör

hjärtat

viska

*

(blad)

jag vänder bladet

sidorna

sidorna bär

enhetliga tecken

jag ser den sida

vilken andats skugga

den sida vilken andats sol

ändå

har dessa snuddats av vardera

*

(årshjul)

oxen

drar spannet

tvenne är hjulen

av träd av järn

natt dag

dag natt

stjärnor

stiger upp

faller

ned

i gryningsregnen

*

(dis)

dimman

smeker mina ögon

toner

ur vingfolks händer

rör

vid min hud

stenbron

har många gångar

vattengondoler

rors

av dis

*

(månportar)

hon

sitter i den tolfte

månporten

skådar in i djupen

och berget

öppnar dalens sång

klangen spräcker

skaldoken

naknad

reser hon

sitter

i den trettonde

månporten

lyfter bladet från sina läppar

den 2 februari 2014

(takknäpp)

taken

knäpper sakta upp mantlar

mantlar

glider

faller

i mjuka vågor runt

husfötter

taken flyger fria

in i skogsäng

*

(nedåt)

tyngden

drar mig nedåt

djupt

in i hennes händer

in i trädets rotgrotta

hon sluter

mina

ögon

hennes händer

rensar

lyfter

helar

läker

hon viskar

vi väcker dig

i det du

är

redo

*

(snäckandning)

hav

vackra hav

blås

i snäckan

frigör andningens puls

kalla samman

dropparnas

flammor

de vilka

andas

dem

ut

berg

vackra berg

kom gråt med flodernas

stäckta

hör

tonen vidga

ögon

och jag fröjdar mig

med vattenfallets

stämmas

viveldans

*

(stilla)

stilla

stilla

mitt hjärtas oror

sorgen

vaggar mig

inom snöblad

smälter smärtan

istappsdolkar

frigörs

dolda ansikten

forsar

klargjorda

med floden

stilla

stilla

mitt hjärtas oro

sorgen

vaggar oss

inom snöblad

den 1 februari 2014

(nattvidavandrare)

den vilken vandrar

i nattvida

bär en vit rosenkrans

i håret

snörosor vita

skillrar

ansiktet

är vänt in i cirkelns öga

hon tänder altarskålen

med sin syn

i nattvida

vandrar den

vilken vakar

med sidenhjordarna

gnistor tänder

gryningspendeln

*

(vänd)

vänd ditt ansikte

in i jorden

jag vänder

mitt ansikte in i jorden

vänd ditt ansikte

in i jorden

däri

höres

hennes stämma vagga

din oro

stämma ditt hjärtas bön

in i stigens klara

ljuskägla

*

(snölotus)

av snö

formar hon

av snös

medgivande

formar hon

blad

väcker honom

tonande i gryningen

hans ögonsjäl möter

i ängen en lotus

en eldskål

hör henne viska

så

är din dag

väl komme

*

(drömrörelse)

drömmen rörde vid de blödande såren

ögonens smärta slöts hårdare

*

(förledandelängtan)

förledande längtan

tömmer händernas

mening

vänta in stillheten

hör

snö

falla

mjukt i ditt hjärta

*

(väckare)

lämna ej det

vilket väcker din flykt

möt

väckarens ögon

i ro

se djupare