den 11 mars 2014

(blå)

blå

ljuder klockan i ängen

berget lystrar

soltonen skrider

*

(”)

säg mig

leder alla dörrar ut eller in

in eller ut

välkomnar dörrarna

eller

viskar dörrarna

far

väl

*

(”)

stigen ur bädd

strålar tonens skapande hymn

*

(”)

drag inte din stängel upp ur jord

lyssna till ditt hjärtas rytm

*

(”)

slå inte dina gångna stigar

hela skavsåren med din kärlek

*

(”)

kan du se fullheten

stiga in i tomheten

tomheten stiga in i fullheten

så vet du att natten är dagen

dagen är natten

i dina stillade sinnens närvaro

den tystnaden svara urtonen

*

(”)

kan du släppa din egenhägring

skall du höra gryningens daggdroppar

sjunga ditt hjärtas lovsånger

*

*

(min ålderdom)

jag vet

så skall jag ej tänka

jag drömde

om en

närvarande närhet

den

handen

jag drömde om en

närvarande närhet

satt vid stranden

hörde havet tala

jag inser nu

att ensamheten är

min ålderdoms närvaro

mina tårar skall vattna

mina händers vissnande

*

(stenmakaren)

ädla sten

i handen hos stenmakaren

vilar matt

i din vandring

stenmakaren

putsar dina ögon med finduk

fasetter vaknar

sakta

hon har vänt synen nu

djupt in i hjärtskogen

lyfter hon

bladverkens

vikta servetter

stenmakaren öppnar handdörren

*

(han)

han kommer

genom drömskogarna

bär ett knippe

silverpudrad vass

i följe

ögonrosor

andas nattstilla

i fjärran stiger gryning

*

(solblad)

hon hälsar

dagens solblad

lyfter skålen

med purpurdagg

baddar ögonens strävan

den 10 mars 2014

(stämma)

min stämma

lägger jag i vinden

vindarna

min kyss lägger jag i vinden

vindarna

var

berörelsen sker

kan jag ej veta

*

(virknålen)

jag har täljt

en silvernål

ögat är mitt hjärta

kroken är en droppe

given av månsilverträdets tårar

trädet viskade

du har ej hört

jag har täljt en silvernål

nu virkar jag

livstrådens stadga

*

(vet)

jag vet

att våra händer

rör vid varandra

däri stigarna är tysta

däri våra lågor

upplever varandras

jag vet

en äng

däri vildblomstren lever

under öknens sandhud

*

(”)

du kan icke höra tonerna

näri du slår hårdare än högre

*

(”)

lyssna till fåglarna

hur de faller in i varandra

så stiger sångerna

in i ditt hjärta

*

(”)

omfamna hennes hud

med dina ögon

gläd henne i din närvaro

i dina ögons händer

*

(”)

andas in saktmodet

blommor hastar ej ur bädden

*

(”)

lägg din hand

mjukt till din kind

viska

jag älskar dig

och du skall se ringarna i träden

i havet

*

(”)

bind dina penslar

med själsstrån

detta binda är ditt själshymnsvar

*

(mussla)

musslan

tiger stilla

pärlan bär orden

inom

jag gav orden till pärlemorfjärilen

den lade sig stilla

så stilla med förstlingsordet

ordkornet

stilla

tiger musslan

allt medan pärlan

växer

soltigrar vakar

in i

under

akacieträden

i det höga savanngräset

regngivet

*

(ögonvinden)

ögonvinden

rör vid kvinnans blottade

fingertoppar

floderna

silverfloderna

höjde hennes bröst

ur sankmarkers

rottrassel

*

(svärdslilja)

hon steg upp

ur sjön

hon bar ej svärdet i sin hand

embryot

till en svärdslilja

bar hon

ur sjön steg en kvinna

varsamt bar hon

denna späda droppe

planterade droppen

i strandhanden

den 9 mars 2014

(penslar fyllda med sorg)

med penslar

fyllda av sorg

ville han måla

trädets

ådringar

det ljöd ett skri

ur penslarnas rörelse

han såg sin själ

vandra över bron

bärandes

hans egenvånda

svartklädd

med uppspärrade fasansögon

med en mun

vidöppen

tystad

sökte han hålla

ansiktet kvar

*

(vidån)

vid ån

den vilken rör vid

brovalven

sitter hon

vilken flätar korgar

gräset vajar vind

brusar i oasens öppnade öga

hon fyller korgarna med

droppar av

å så vackra

*

(tätt intill)

tätt intill

rötterna

lade hon sig

kvinnan vilken steg ur natten

en stjärna föll

i hans hand

han glömde plantera sin svarsvilja

komme är hon

en av trädets grenar

det växer i trädlandet

där bergen

snuddar vid varandra

*

(”)

du kan ej så fröet

samt hälla allt det behöver

över det

*

(”)

hindren kan resas

redan innan du ser hindren

*

(”)

veken

lågans veke

är grodden

vilken bär hjärtbladet

säg

hur vårdar du veken

*

(”)

öknen

är det hav

däri dina fingrar kan helas

pyramiderna är ur kvartstoner

*

(”)

låt dina tåknoppar först snudda

nudda den mark du möter

valven vara broar

låt ej hälarna gräva gropar

*

(”)

vinden andas

så gör du

var ett av de stillaseglande lugnmolnen

så är du himmel i himlar

*

(”)

spegla dina ögon i droppen

så vet du vem du egentligen är

*

(”)

dina händer kn vara de rivna seglen

de kan även vara de fyllda vilka bär skeppet

i oceanens vågor

*

(”)

skoven är icke spaden

du behöver väga skoveln i din hand

redskapet underlättar

ger bäring

du behöver anpassa grävspadens stegtyngd

anpassa grävspadens rörelse

fotens tyngd

*

(somligt)

soldroppar rör vid marker

sjöar

hav

sköljer

stigar

somliga stigar

slutar innan de ens

började

kanske lever de

i just havets

droppar

den 8 mars 2014

(havsrörelse)

djupröda

andas

stenar

havet rör

vid de dragna linjerna

stenar

kysser havet

befrielse andas

i vågens andning

*

(stegstrå)

han trädde stegen på strået

möter krokusarna

där under körsbärsträdets

ännusömn

*

(”)

Linan består av tvinnade trådar

Säg

Vem

tvinnade linan

*

(”)

havet skälver

vågbrytare

reder ut trasslade strömmar

illusionen spricker

i balans andas havet ut

illusionens verklighet

*

(”)

förändringen är icke evig

denna är doften av flykten

det föränderliga är evigs rörelse

återhämtar sig i centrum

pupillens sammandragande effekt

*

(”)

övandet är en glädjekälla

det finns ett redskap tillreds

*

(”)

lågan är icke utanför dig

det är därför ögat dras in i lågan

*

(”)

även de så kallade brutna stjälkarna

spirar i hennes hjärta

med trådarna spinner hon liv

*

(”)

balanskonst är din vandring

på den lina du sträckte

spindelmor sträcker linor

spindelbarnen

kastar sig fritt ut i in

i våren

*

(marmorberg)

hon håller glaset i handen

glömmer

hålla

väcks av tusenbitar

av glaset

vilket

gled

ur

sju svanar landar

i marmorbergets sjö

prismor andas

i vindarnas träd

*

(skymdas)

hon stiger in

i de skymdas skara

de utsträckta händerna

sjunker in

i knäet

en droppe

samtal

tankemonstret

tankemonsunen

breder ut svepedukar

sker

det

i det karga

en droppe samtal

ringarna

i havet

det mjuka vårregnet

sommarregnet

vilka kysser kinden

de utsträckta händerna

sjönk åter in i knäet

den 7 mars 2014

(kortordad)

det kortordade lämnar utrymme till helheten

det tysta lämnar utrymme till skapandet

*

(vem)

kan veta min smärta

bundit för alla speglar här i hemmet

har jag nu gjort

med svarta

flor

*

(")

den enda jag kan förändra är mig själv

genom mitt hjärtas stig

(”)

allt har behov av rörlighet

så stillheten är näri du tystar dina sinnen

samt stiger in i

just

lyssnandet

(”)

blodförgiftningen kom av stickan du ej såg

ej av stickan

*

(”)

det förbittrade hjärtat

är en fågel utan vingar

är snäckan utan gångar

är den slutna handen

*

(”)

snubblade du

förlåt dig

du somnade in i din vakenhet

*

(”)

fistelgångar

jag upprepar

kroppar kan ej förenas

det är oftast ett försök att stabilisera

det förgängliga

förgängligas

det är oftast ett försök att manifestera

resa en vägg ett skydd mot din egensmärta

din egenrädsla

dölja flykten från dig själv

(”)

allt stilla är i rörelse

emotionsrörelse

se ökensanden

(”)

stillheten är att komma överens med dig själv

om ditt själv i dig själv

stillheten är icke att vira om dig hårt

barnet lindades

för att barnet ej skulle skrämmas av sig själv

skrämmas av sig själv för sina egna rörelser

(”)

med slutna händer kan du ej nå mötet

dina knogar stegar blödande brant uppför

stretar emot

(”)

du kunde ha låtit mina stigar vara

såg du att jag var ett törstande hjärta

det var ej du vilken lät

det var jag vilken lät dig

*

(läkevinden)

läkevinden

andas

tyllgardiner

svävar

mjukt

släpper in

regndoft

baddar den mattades läppar

rör vid blåmelerade

händer

malva

nynnar

sommarträdens

gårdar

hon är en fjäril i ängen

rör vid

mästarens

drömmande händer

tyllgardinen är ristad i ödehuset

*

(vinden)

vinden

rör vid

det slutna

ljuset flyter in

i mjuka strömmar

rygga ej undan

i begynnelsen skär ljuset rent

det gör ont

öppnar

origos väg

in i havsäng

vinden

bär

det öppnade