söndag 16 mars 2014

den 16 mars 2014


(kom kom)

kom måne
kom hav

giv mig nålen med ögat
av seende in

giv mig tråden
att hela den

fransade
väven

av trasor
av toner

vävdes denna matta

kom hav
kom måne

flyg mig
in i månsträndernas
vila

*

(huttrande)

det sägs
att öknarna
huttrar i natten

ej ett moln skymmer
stjärnhavet

så är
denna natt
given


kristallordens hälsning

hällristningar
andas skimmer

moln vänder ej sitt ansikte
från dig

det är du
vilken vänder
ditt ansikte

från
dig

*

(morgonskönhet)


vingfolken hälsar

denna morgons
skönhet


tonerna är spröda


i denna
ännuvita

sidenjord

*

(sidenkokonger)

hon lindar allt
i sidenkokonger

vitas
diamanttrådar

stilla er
gryning

följ med edra hjärtans
stämma


*

(”)

så svävar tonerna mjuka
låt dina steg
sväva mjuka med din andning

*

(”)

hennes silverögon tvagar
stigarnas lagda band
doftar kärleksorden
in i händer

*

(”)

skugga ej ögonen
med dina händers sömndruckna
det finns de
vilka putsar linserna
med sidenord

*

(”)

se skärvorna på marken
du kan hela dessa
med din hjärtsång

lördag 15 mars 2014

den 15 mars 2014


(havshjul)

så andas havet
vi ser havet andas in
andas ut
vi kallar det vågrörelser
vågor
havet vågar

havet är en cirkel
ett hjul
havet andas
rör sig
når botten driver upp
kornen
sand
minnen
sådd
må vara att dessa når stranden

spirar de
eller
drar bort

havet rör vid
varandras strömmar
om vi ser havet vara vågor vilka lappar över varandra
havet rör vid varandras strömmar
rörelsen är icke undergiven

och är den undergiven är det
under
givet




(dropphörsel)

hörde
dropparna i natten

så kom du
i närmande

vara dessa
vackra toner

vilka dog ut
dina fingrar spreds ut

likt

tystnad

*

(aromer)


molnen samlas
sträcker

 händerna samman
geishor vilka blygt

täcker
ansikten med solfjädrar

molnen viskar
fjädersolar är vi

nät
vare sig
utan
maskor trådar rutor

se hennes moderliga vara
hur hon läser
rutorna

hur hon vänder
skalets utsida
till insida

se hur hon med rönnstaven
rör i vattnets stigande ånga

hör oceaner
sjunga

upplev örternas stigande aromer

*
(är vi)


och kanske är vi
molnträdens lummiga grönskas bladverk


vi för våra
händer

 samman

vaggar vindar lugna


i nattens
kommande

vattnar vi markernas
törstande strupar


hör sångerna stiga ur folkens strupar
är det man kvinna eller rådjur
se hjortar skrida i lugn

hör kameler
idissla lugn
i nattens
läger

tältdukar
baldakiner böljar


vi vattnade markerna med regn
droppar ädla föll

här är sanden
det vilket föll

det vilket
steg

de täcker ej ansikten med solfjädrar
beduiner bär slöjor

läser öknarnas
andning

svarar i oasens
stigande
droppar

*

(sensitiva

där
i oasen

i lä av dadelpalmer


väver hon mattor av mjukaste trådar

mönster viskades
in över bergen


vävda av
skiraste andning


av honom vilken målar med sand


hör
lamornas mässande
toner


hur hon
plockar tonerna med

lätta
fingerblads
sensitiva


*

(rotkorgar)

snödroppar
lever vid jasminens
rötter
buren i rotkorgar

i ömhet kysser snödroppar
jordehuden
hennes vackra andning
hennes hud

*

(”)

i och med att frågan är öppnad lever redan svaret
ty svaret väckte frågan
ur skuggorna i hjärtskogen


*

(”)

vad skrämmer människan
eftersom människan
bygger upp hinder
innan hindren
behövs

och är hindren behov

vad visar oss exempelvis hästen
frihjordarna
vad visar oss vindarna
vindar viner i denna dag
molnen seglar stilla

när snubblar hästen över hindret och slår sig
jo
då hästen ej är lyssnad till
när hästen är för hårt driven


*
(”)


räkna ej kornen
ett och ett
ej droppar
en och en

se havets skönhet

*

(”)

och jag säger dig
andas in vindarna i denna dags
vidandning
vid är
stå vid din sida samt
oändlig


*
(”)

ser du
hur träden medföljer
träden stretar ej emot
träden njuter av nåendet


*

(”)

var medveten
i kärlek

att ditt hjärta andas dina steg

och varför tror du bröstkorgen
liknar en bur

hjärtfågeln är din
medvetna frihet


*

(”)


ömt lyfter jag detta berg i min hand
lyssnar till varje spricka varje vrå

berget är en sagoförtäljare
i sannhet


*

(”)

de bröt piskorna i natten
flätade fibrerna samman
seglade in i hamn
i havet regnet lade

regnhästar betar lugn i regnbågstonens cirkel


*

(”)


det är när vi kan låta oss falla
in i det universella språket
utan rädsla
vi kan uppleva är





fredag 14 mars 2014

den 14 mars 2014


(silverneskrudad)

hon med
silverne skrud

med stjärnklara
ögonrymder

frågar
är det vingarnas sus
du hör

eller är det
luftens andning

ja du vackra drömros
vem är vem
i vad är vad

*
(skogsstig)

stigen
leder skogen
i hand


kom du nära mig
i nattens silverbladskälla


rörde du vid
mitt ansikte

väckte du
mina ögon


skrev du
skogens sånger

*

(pärlträdd)


hon bär pärlor
trädda på livstråd

pärlor utan sår

ser du livet
vandra genom pärlorna

mörkt
kan det se ut

säg
hur såg det ut
i den stund
innan  du trädde in

hur ser det ut
i den sund
du träder ut

i kärlek putsar hon
varje pärlas ton

*

(silvermoln)

hon vänder ansiktet
in i silvermolnen
ser du

ökenrosorna gryr

*

(”)

iakttagelsen
är ej iakttagelsen att andas in
för att i tillit kunna andas ut
i in

*

(”)

se mästarna
stenar träd växter
lyssna till rötternas vävnad
allt är mästargärning

det lever i ditt hjärta

*

(”)

templet ligger icke utanför dig
lyft slöjan

träd in i tempeldansens skönhet

*
(blomsterkrans)



i denna stund
skall jag fläta
en blomsterkrans


av alla mina vandrade stigar


se kronknoppar
vika ut bladen

så viskar
magnoliaträdet

vilken bär min stämma

torsdag 13 mars 2014

den 13 mars 2014


(tonen)


tonen
kysser grenfingrar


sträcker
skimrande höljen
ur bäddar


lindade i varsamvila

tonen
rör vid drömmarnas ögon


*


(så)

så skall stigarna sköljas
i solflodens händer

*


(hand)


i handen
ur handen

landar soldroppar

lyfter
pergamentslövet

ådrorna är floddeltats
grenar


se detta jordeträd
spira

i vindens allomfattande
insikt

*

(”)

du bär allt i dig
skogar marker
allt du mött
samt ickemött

så är du buren av allt

*

(”)


ögonen är det du kallar för syn
är synen verkligen så begränsad

be gränserna lösas
så skall du se synen

*

(”)

se denna spröda snödroppe
hur den i ömhet i vördnad
stiger upp

jasminen är dess rotstigar

*

(sittandesten)

det sitter en sten
där
under

trädets grenar

lyssnar till rötternas vävan


stenen är tyngd
av molnen de släppte


de vilka ej såg
vilka ej ser


stenen svarar

breder leende ut vingar


de vilka ej såg
ser en humla flyga

onsdag 12 mars 2014

den 12 mars 2014


(vändning)


de följde havet
trädens rötter


lyssnade
till vågorna av hennes andning

såg henne vända sig
i sömnen

rötterna
vände blad


havet
följer de

*
(kulmakerska)


scarabee´n
med de gyllene orden


rullar stenkulor till barnen

hon sitter med
sju skålar

färgar stenkulor
i regnbågstoner

hon andas
pyramiderna

in i barnens händer



*

(kvedhav)

havet kved
in i strändernas händer


snäckorna blåses
av vindarnas djup

hon vandrar
in i havet

skrudad i sin vackraste klädnad


lågan brinner vitnad
i det havet sluter händerna


runt
hennes stängel

*




(hästar)


sju hästar
galopperar in i sju stall

fjorton toner samlas
i den femtondes hand

öppnar
sju toner
in i den tjugoförstas
tjugoåttondevarsel
*

(tjärnminne)

tjärnen minns
kastanjeträdet

gungan
farfadern snidade

vaggar
tom


*
(”)

ditt hjärta gråter i vinden
näri du ej ser ditt ansikte

*

(”)

detta sandkorn

var en gång hav
en gång berg
en gång träd
vem slipade stenen
vem trädde nålen
vem bar stickan

ur vilken rosen gryr

och var denna gång

en gång eller
evig

*

(”)

se in i dina händer
se djupare

lugna de skenande hjordarna


*

(sjösätta)


rör ej mer
vid mina drömögon

låt mig vila
i en av alla dessa lanternor

sjösätta
mina ögons segel