fredag 27 juni 2014

den 27 juni 2014


(solvandrare)


solvandrare

vakar med klippornas utslagna händer


händer
fyllda med
pärlor


klippor släpper ut
viskningar


ur pärlors skirhet


solvandrare sluter
ögon


delfiner tonar
i natten


klipporna dyker
in i hav


förenade med
delfiners
toner


*

(ängsros)


vissnad
står en ängsros


vildblomstren
sörjer


en tår
rör vid ängsrosens
intorkade
stjälk



en droppe grönt
malakit


sprider livets börd


vildblomstren
gläds


med knoppens komna

*


(stigen)


stigar
kan växa igen
slutas
in i grästäcken

aldrig
trampade


stigen viskar
in i stenarnas
rösen


lyfte den stenen vilken bär min stig

lägg den
i molnens vingar


lägg den
i vandrarens bröst


så lyfts en sten
så bärs en sten
så väcks en vandring


stigen välkomnar
dynornas mjuka tramp

*

(sprödkvistsfågel)


fågeln

på den spröda kvisten
andas mjuka toner

vinden bär


tänd din
själslanterna

lys upp
dunkellinserna

*

(ängshök)


ängshöken
dyker

lyfter den livsfallna
kvinnan


bäddar in
en dröms

slocknade
stig


tänder
eldens vita blad

vakar
väcker i

ängens gryning


en kvinnas
blick


*
(snigel)


snigel
vackra snigel

bär huset på din rygg


medhavd
medhavda


spiralen andas sol

vandrare


månen strör silver in i väggar


allt är en cirkel av linjens
ödmjuka öga


i huset lever en kärna

tänder själslyktan var natt
i tjärnens

stjärnöga


*

(åkant)

helt nära
sjön


där vid åkanten


betar de
lugn

i gräset strålar
smörblomster


rödklöver
vita klöver


finns honungsklöver


nu finns det ler timotej


en fjäril
blåser lätt i hornet


drömmar
lyfts ur

bundna

och natten lyfter täcket

*


(”)

det osedda
den osedda vissnar
glädjen är spirandedroppar
så vet du vad detta pirrande är

*

(”)

en bok med lås sägs vara en dagbok
i natten väver drömmarna vidare

*

(”)

varför tror du att är natt dag är dag
yin är yin yang är yang
vad bär dessa i sina händer
vilket bud landar i din själslanterna


torsdag 26 juni 2014

den 26 juni 2014

(vem vore)

och vem vore jag om vore
vore jag

vad viskar alla ord
vad tystnar alla ord i

vad är skalen de lindats i
är lindorna skalen

eller höljen till
öppnan

är jag kärnan
är jag stjärnan
den vilken molnen viskade

är jag huset
med skira väggar
sådor membran

vilka ljus tänder jag
tänder ljusen mig

vem vore jag
vore jag
vore

och vem vore jag om jag släppte all tro
är tron den jag är

vem vore
jag
jag vore

och jag frågar mig allt mer
är jag
är
jag

existerar jag

och vad är detta jag
fanns det



(pålen)


är detta bitterhet
är jag kommen bitter

bitter
detta förhatliga tillstånd

bitter
bitter
vill du vara bitter
harklar enen sin stämma

bitter
är du bitter
så var bitter
bitter hör också till livets rikedom


så hålls
bittersjälen fängslad

fången
i en cell av bruk

av okända
pigmenteringsgrunder

andas själ
andas
själ

drag samman
punkterna

till en vidgad ö
origoö

andas själ
tillåt smakerna
framträda

bitterhet är
en del av livets rörelse

ett tillstånd
i vilket bittersjälen
behöver

hjälpandehänder
helandehänder
oftast sträckta till

bitter är
en tagg
en påle

vilken slogs in i
ditt hjärta


du steg upp samt ur din grav
ur den kista vari du
ej slog i spikarna


så mycket hopp bar
barnet i sin famn
så mycket
hopp

såg skönheten
solens
uppgång


såg skönheten sväljas rödblödande
i sepiatoner i havet
i den stunden drevs taggen
pålen in i ditt bröst

du förintades

*

(flugan)

flugan landade
i handen

klättrade fingerlek

solspann
hällde regnbågstoner

flugans vingar
rörde vid kvalm

calmusroten
lindrade

tandradens blivan

*


(ur havsstig)


hon
ligger vid stranden
av lagunens öga


dolken
med pärlemorskafts
intarsia

ligger utslagen
blödande

fallen ur hand


palmerna har vävt
täcke över hennes kropp


ur havet stiger
en moder


kysser hennes sår rena


med tårar
ur

solglöds smärta


hon lägger ett opalägg
i hon vilken ligger vid stranden

av lagunens öga

viskar
slut henne in i ditt regnbågsöga

invänta opallotusens
öppnande


palmbladen
är hennes havsvagga


en moder vakar
med en kvinnas livsmod

*

(rallarrosor)


rallarrosor
följer

resandes fönsterblickar


rälsen lades


än ljuder
hammarslagen
i berg och i dal


än faller träd

än vrider gruset
singlet
händer i kval


rallarrosor
tröstar


resande ser endast vyer i
rusandes hast


än ljuder hammarslagen
och rallarrosen
gråter röda tårar
när skymningen faller in


träden reser sig
bergen växer ur singel

allt faller samman


hammaren smeker städet

snäckor
lyssnar in i havets sång


rallarrosor väcker
resandes
fönsterblickar

ur fönster stig
speglarnas visshet

*

(gräsviskning)


gräset viskar

och inte vet jag varför

ni lämnar
era vägar


är era ögon blinda för
skönheten


för nätets lagda trådar

*

(hans längtansögon)

hans
ögon

bar en längtan

till kvinnan han släppte


magnolia
stiger i höjden

azalean
har släppt gryning

pionerna blöder


jasminen
doftar
natt


i stillhetens tystnad


gråter en kvinna


ensamhetens gråt

*

(sommar)


sommardagar
sommarnätter


sommarkvinnor sommarmän


vita skjortor
vita klänningar
i skira vävar


stråhattar

saft i immade glas


samtal vid strandeldar


havsdoft och vassens
susande
stämma


sommarbarn i barfotadans
smultron pryder diken

stigna ur
träda


bjuder sommarfingrar
in i röda
ur vita blad


här
är

tråden röd

*

(inte)


jag har inte
något att förtälja


vet ej längre hur
förtäljandet sker


möten
röster
gemenskap


ett slocknat blad


och till detta har jag full förståelse


jag har inte något
att förtälja


husets väggar är röda
knutarna vita


om tråden är röd
borde väggarna vara vita
*


(spindelväktare)

spindel
vakar vid tröskel till


hur vet du
detta är till


kanske är det
ut eller bort


det är in


jag vakar
är

kvistens öga


vem får träda in
genom nålens öga


månen häller skugga över nätets origo


den vilken ser
mitt ansiktes vara

*


(”)


du vet ju
att spegeln
är av glas
har du glömt att regnbågen är dess hav


*

(”)


fly ej livet anden är liv
hör du ej andens viskningar
du är den du är
så sök ej bortanför se innanför
så vet du att bortanför är innanför du är det du är

*

(”)

ni möts för att se skönheten i edra ögon
slut dem ej för att bättre kunna se det ni kllar fulhet
i edra ögon skönheten se
därför möts ni

*

(”)

sjunksand, du kan också se det som så att sjunksanden
mjukt stillar hårdtrampet
så kan du hålla din hand när den lyfts till slag.
sjunksand eller kvicksand sväljer din omedvetna panikgärning
det finns mening att se i denna stillhet
se hela scenariot ända in i räddningens ankomst när du dras upp ur ropen