den 3 juli 2014

(vitrök)

ängen

öppnar händer

regnens samlade

stiger

dis tätas

in i vit rök

de viskar

röken är icke rök

dimma

dimman är ej dimma

kim

dansa

med oss

ängen

sluter varsamt

händer

runt hennes drömmande

ögon

*

(skalbagge)

ur öknarnas 
pyramidstränder 




där hägrar vakar med vassens rörda 





landar 
nystanet 



beduiner bar nejlikans doft 
pudrade kanel 
i 

oron 




skalbaggen 

svävar 
tondjups 
höjder 




breder ut vingar 

mjuka mantlar läggs om en kvinnas axlar 




hon bärs av 
eldmantra 


vid en av sjöarna 


skymningssjöarna 



glider manteln 
som vore den ett vattenfall 

av 


hennes rygg 



skalbaggen 
beundrar 


en kvinna skrudad i regnbågsglas 

*

(regnvila)

regnen

lägger sig

i ängen

skådar in i molnskogar

lätta

seglande

skådespel

andas in markens

hudrörelse

stiger

regnen

stiger upp

aftonvinden

andas lätt

så

lätt

stillhet

dimman

dimfolken

låser upp skönheten

*

(sargad)

en kvinna

sluter

ögonen

lindar sömnblad

runt pupillens sargade

ekrar

tonerna uteblir

ögontröst

rör vid linsens

spända

båge

så viskar en kvinna

leende

stiger hon

in i fridsstilla

*

(blå nektar)

blåklockor

sträcker blå nektar

i kalken

drejad i regn

brygd av

kvinnorna vilka

rör i grytan

järnkitteln

i eldens bladhänder

blåklockor

sträcker blå nektar

till den vilken

föll

genom tidslinjens

släckta

*

(”)

blomman släpper ett frö

stjäl den blomma vilken nu spirar blommans frö

stjäl marken blommans frö

stjäl du blommans frö när du plockar blomman

det är visdom

vishet i växandet

vad är ditt

vad är mitt

är spirandet ej en gemensam ett gemensamt skeende

*

(”)

när du verkligen inser helhetens vidhet inser du kan ske

det alla dessa tillstånd är

tillstånd vilka är nämnda vid namn av

ledsen glad sörjande lycklig med mera

innan din insikt vaknar

fråga dig ständigt vad

dessa

är

den 2 juli 2014

(barkkarameller)

hon lyfter

locket

av skålen

där barkkarameller är samlade

lindar in med

silkespapper

med ömhet

i händer

lägger hon dem

i ringar av radband

hon lägger locket på

i visshet

*

(vattenlinje)

vrister

är under vattenlinjen

skålar av knä

fyllda med

gångbarhet

nacken

är böjd

in till bröst

sakata

i

solvind

reser ormbunksblad

i stenröset

stråk

*

(båtlagd)

båten

med det lagda

utan

åror

följer

rörelsen

av undinandning

sylfer

strör rosenpollen

lavendelblå

in i färden

pilen

i linden

minns gnistan

färden

hur askbladen

steg

hur molnskogar

omfamnade det

havet

lyfte

*

(diamantklöver)

nattens

bäckåder

vilar stilla

in under

pilars

utsläppta hår

de speglar

ansikten

i silveråder

innan de lyfter dimman

av skuldrors tärda

andning

så blommar diamantklöver

i morgonsången

*

(”)

det finns många sätt att fly det oundvikliga

frågan är varför du flyr

vem jagar dig

det oundvikliga är ett kärleksöga

*

(”)

i allt detta kan det vara bra att rikta blicken

ordet

till ett väsen

just till att känna närvaron vilken alltid är

den 1 juli 2014

(minnesplantering)

han planterade minnen

i jorden

och hon slöt

sitt hjärta om

ovetandes

kom han till platsen i nästkommande

de säger

slump

slumpen

bjällrorna

vid ingången

säger mening

rosentemplet

regnade bladen in i hans ögon

irisen sträckte

honom liljekalken

fyll dig

med denna

minnesdroppe

ur

rosenregnens

sensitiva

och hon lyfte

den vänstra handen till himlarna

rörde vid hans

högra

*

(trädgärdsbord)

boken

vilandes på

trädgårdsbordet

vänder bladet

bladet viskar

varför fyller de

molnblommorna med suckar

varför gnyr de

in i dropparnas fall

bord

vackra bord

kan de ej se

glittrets stigande

bordet ler

stilla

deras hjärtan gör

låt oss invänta

fingrarnas

läsarnärvaro

*

(bi)

biet

i den röda rosens

gömme

fyller fönsterblanka

med pollentoner

sommaren

bär du i dina hjärthänder

andas den

in i molnkolosserna

du tillverkat

se hur

kolosserna

av dina händer

mjuknar

knoppar

sommarknoppar

öppnas av

ur

din kärleks närvaro

*

(klocka blå)

klocka

i skogshav

i ängen vari

gräsplymer viskar silvermjuka

ljuder

blå toner

in i vandrande tåknoppar

det dansar

ett hjärtbarn i gräsets höga

klockan

skänker

tonregn

*

(”)

vad månde det bliva

bliva kan det ej ty det är redan är

är kan ej bliva ty är, är alltid blir

är, är infattningen vari de tre fjädrarna skriver

*

(”)

visst kan du spotta ut kärnorna

ordkärnorna

träden låter kärnorna vila in i spirandets tima

kärnorna är ju kunskaper av det du mumsade

i sensommarens mognad

*

(”)

bambuträden vet medföljandets rörelse

bambuträden strävar ej emot

de lyssnar in i vinden

*

(”)

visst är detta märkligt;

ett hål kan vara en por

en por är ej en grop

en grop är ej en gruva

ett hål är en gruva

gruvar du dig

vad är att gruva sig för

vi ser här i det skrivna; benämningsivern intet annat

och vad är gropen är och vad än hålet är

är dessa tömda in i fyllda

den 30 juni 2014

(kargaxlar)

karga är

axlarnas nyckelbågar

oken

är lagda i stjärnväv

tyd

det du hindrar

stiga ur

gruvans djup

violträden bär ametister

*

(regnträd)

i natten

står

regnträd

iklädda blanka mantlar

forsen virvlar

ur handskålar

rör vid bergets rothavda

fem korpar

vakar vid enens bär

gjutna hjärtformers harmonier

in och ut

ut och in

vattentrappor

regnträd

renar

martankar

*

(röda)

röda

faller nattens vågor

in

guldblad

lagda i skynmning

skriver

origos

vidgade oblatseld

regnbågsmantlar

slutna

in i seglande spann

smeker

markens hud

trumman vakar med elden

med hon

vilken

inser

gryningen

*

(molnaxlar)

axlar

bär moln

fyllda med tvehågsenhet

yxan klöv ådern

ljudet skar

genom märg

genom

ben

lyssna till stigarnas toner

klöverhänder

doftar

honung på pannans veckade

molnen

lyfter

tyngd

*

(dalkvinna)

kvinan

i dalen

vänder sig icke om

bumerangen kastas

av

osedd hand

med fragila stjälkar

knäpper hon upp

bröstet

blottar sjön

den röda

trädet

med den vita stammen

lyfter blicken

med din hud

se

hör

mina röda blad

tona

kvinnan i dalen

samlar sinnenas tolv

portar

i händer

vänder sig icke om

bumerangen

lyser upp

den dunkla natten

hon tar emot silverskäran

*

(”)

det krokiga är ej det raka

det raka är ej det krokiga

ändå är de varandra

komna ur samma punkt

och punkten är den stora cirkelns nav

*

(”)

ur bordets nakna öga

stiger trädets saga

*

(”)

stickan i ditt finger

har behov av ditt pincettöga

den 29 juni 2014

(nattsånger)

nattsångerna

lindar

tystnadens blad

väver ängdernas

drömmoln

kvinnan har lossat

färden

löst

hamnens knutar

bladen

tystnaden

skänker henne ro

nattsånger

ljuder inom

*

(gråandning)

grå

andas moln

grå

skimrande

dräkt

skrudar ögonens vyer

nattens regn

glittrar

tröstefägring

*

(rosenfall)

rosens blad

faller

rinner nedför slänten

brunnar av iris

möter färden

rosens blad

färdas genom

origos öppnade visshet

*

(nog)

hon vände ansiktet 
till 

skärmmakaren 



visa mig 
hur du 
väver 





och han visade henne 
vassens ordvävan 




de vandrade till stranden med 
barken den rödabruna 
släppta 


färgade vassen med lov till 


av barren 
malde de 
med lov till 

grön 



han hällde färgerna i krus av jordens lera 
med droppar ur hav 
fuktad 



jag vandrade till kammaren 
satte mig på tröskeln 
flätade mig 
en skärm 


vi 
höll långa samtal 




målade med mjuka penslar 
skärmens färger 



såg djupt in i skärmens 
vinklar och vrår 



sade 



nu är det nog 
detta måste upphöra 




slöt händerna hårt 
med dubbla råbaner 
råbandsknutar 
heter 
det 



scarabe fattade händerna 
det valet är inte ditt 


jag svarar 
det är 
nog 
nu 

jag flätade av vass 
en skärm 

till värnad 


vek skärmen i många skikt 



däri lyssnar jag till 
scaraben 


vakandes vid min härd 
av nog 

*

(trumfingrar)

fingrar

trummande

lekande

blommor bär glittrande

är pärlbrudar

med kronblad öppnade

vem

trummar så mjukt

i strilande toner

forsen

älven

regnfolken trummar

tassar

mjuka

väcker gryningens källa

tager du denna dag

till att älska i nöd och lust

*

(”)

i din blommande själ

andas mjukt rosens vintersömn

den lågan  andas evig

*

(”)

mycket döljs av stegrande färder

se rädslans blick

smärtans blick

*

(”)

drömmarna är de djupa rötterna

dessa kan de aldrig släcka eller skada

de, drömmarna består ty dessa är ditt hjärta

*

(”)

sträckt är handen genom glasets krossade

tar du emot handen i dina blodspår

minns att blodet är din själs tårar

den 28 juni 2014

(ansiktet)

tjärnen

öppnade händerna

släppte

de röda

näckrosskålarna

lade sina strömmar

i floden

floden

vilken rör vid

vildblomstrens stränder

floden

lyfte ditt ansikte

visade dig

för mig

viskade hav

tillit

och bergen vilka

håller stränderna

strödde guld

strödde silverblad

vilka mjukt föll

in i varandra

*

(humlan)

humlan

rör vid nyponrosen

pälsen

pudras vit

landar i stenens

solvarma

ur jordens hjärta stiger

toner ur humlans bröst

till granen

ler humlan

hör du

min broder björn

våra sånger

möts i cirkelns mitt

åter

trummar humlan

på stenens spända hud

*

(spegeln)

spegeln

viker upp bladen i livsboken

detta är att mötas

frånse ej den stunden

så lyfte

spegelfjärilen

in i molnhavdas klarhet

*

(röd droppe)

se

denna röda droppe

stigen

samlad

ur saknadens öga

hur droppen färgar marken röd

stanna

se

ur det röda stiger det gröna

andas

fridsstilla

lugn

*

(rösten)

rösten

spunnen ur tonregn

spricker i

känslans stigande våg

sången

skrevs

med älskande fingrar

mötet

splittrades i tusen skärvor

två planeter

en strålande

stjärnö

i väntan på regn

tonregn

*

(”)

lyssna till fåglarnas stämmor

hur stämmorna väver

*

(”)

till viss del är livet en skådeplats

vari ditt hjärta rör vid tingen

det vilket är öppnas det vilket ännu ej är

viks in i dukar

mjuka dun i dukar

att vila din tanke i

*

(”)

skådespel är ej krig

arenan gjordes till en krigsplats

en ”dödsfälla” en offerfälla

säg

var det inte egentligen

åskådarna vilka var offer för sina oskolade insikter

arenan var en cirkel sedermera en halvcirkel

*

(”)

fåglarnas stämmor är icke krigiska, talar ej krig