torsdag 10 juli 2014

den 10 juli 2014


(sorghjärta)

sorgen
i hennes hjärta

är
plantan

vilken en gång

stod i snålblåst


vilken drogs och slets
i alla lags
riktningar


i gryningen vaknar hon

lyssnar till plantan

sorgen
stiger
ur bädden

hon är en morgonblomma

*

(luta)

luta dig
till min stam

kyss mina händers bark

och vindarna
viskar min närhet

*
(rum)

ett rum
fyllt med vindar

andning
andas

andning
levande medrörelse

ett rum
fyllt med prismor
färger


skymning
klarnade nätter

ett
rum

ett
hus

en
boning


trädgårdslandet
viskar in genom
väggarna

rör vid vilans stengrund

*


(nakna)

nakna
andas


hennes fötter


stilla
stillhet


jord
regnar in över
fötter


bäddar
bädd


hon är ett träd


följer vindarnas
rörelser

viskar
viska

mitt namn är
i källans ur

*

(muren)


den muren
är rest

galler satta


regnfukten


muren gråter svarta tårar


fåglarna
rör vid
gallren


toner svävar
in

han vilken lagt sig
tätt intill muren

som vore muren
en kvinnas famn


bädden
underlaget
är jord


fuktad av tårar


ett blad
ur citruslunden
med en klarnad ängsdroppe

släpper fågeln in


bär honom fri
i handen av detta blad

vilket fuktade hans stämma

*

(”)

det sägs att det är lätt att brusa upp
stiga
skena in i det oåterhållna
hör du orgeln
ser du han vilken trampade
är hans trampande lätt

vad
håller orgeltramparen i
när brusar bäcken

det borde vara lättare befinna sig i det stilla
skimrande havet däri djupet är närvarande

*

(”)

se denna knut
se detta trassel
hur reder du ut eller upp trasslet.
hur löser du knuten, knutpunkten.

*

(”)

det oåterhållna är det återhållna
det återhållna det oåterhållna
så är de i blivande
tag dem i din hand
berätta vägen till dessas båda
tvillingar är de i väven

*

(”)

livet består av smaker
sött salt surt bittert till exempel
smakerna framhäver i balans den tilltalande aromen
kryddningen är en övandets konst
detta framhäva är icke häva sig över
möjligen är det en hävstång

*

(”)

det ostyriga har behov av en hand


onsdag 9 juli 2014

den 9 Juli 2014

(trädet)

det växer ett träd
i skogen


ett träd
i

alla stammar


av
alla stammar


hon flätade samman banden
i kärlek


detta träd
är det första
ur det sista


detta träd
är det sista
ur det första


trädet viskar

oändlighetens
flödeskraft


det växer ett träd
i skogen


koltrasten
älskar

trädets närhet
trädet älskar


koltrastens närhet

älskar de
allt

*

(än)

än
minns jag

stenarnas värme

än
minns jag
forsens glittrande
ljusögon


en stund
i

liv


levande
skönhet

*

(gungor)

gungorna
hänger

tomma

vaggar
i vind


vaggar
vaggar


drömmarna


barnhänder
leendeljusa


gunga
gunga
vind

*


(stämman)


stämman
lyfter henne

ur
tyngden


lagd över hennes bröst


i natten dansar en kvinna
möter stämman


hon
tror
sig

höra


en stämma aldrig
kommen

en stämma
i aldrig

kommande


hon sjunker
in i

insiktens
utsikt

*

(skrudsömnad)

hon sömmade skruden


den vita
i siden


nästade
bårder
med spets


till nätter i skönhet


nätterna
sprack


likt bubblor
utan bäring


skruden är
ett gulnat fotografi



rosenbladen
vissna


en vind
drar in genom
sommarfönstret


blåser
rosenbladen


bort

bort


tag mig med

*

(”)

tysta orden du ej vet om de är basen
pyramidens bas
de orden kan vara pyramidens spets

invänta basens grund

*

(”)

väv ej ok in över ej närvarande själar

knoppar öppnas sakta
de ok du väver kan kväva dessas flöde

*

(”)

vad är det din tunga uttalar
är tungan ense med hjärtat


tisdag 8 juli 2014

den 8 juli 2014

(snida)

och han snidar

nattens
ebenholts


alabasterbladen
andas

pärlemorstränderna


in i
hennes uppstigna hud


han ler
kärlek


*


(sitter)

de sitter där


inunder


i rothavets
knäfamn


modern förtäljer barnet


sagan


detta träds
saga


hur trädet
nalkades stigen


ur bergsöga



en kvist älskade jorden


och barnet
sträckte händerna


in i

molnen klarnade


jag är
trädet

*


(koppblad)


bladet
i koppen


seglar runt


cirklar
cirklar


vilar i lä
i sunnan



skådar
in i

mina ögon


bladet är en bubbla
ett öga

vem lade
dig i


så undrar
den kvinnan


vilken lade bladet
i vattnet


och ögonen är icke mina
och är mina

*

(tecknad)

han

tecknade

hennes
ansikte

med kol
lyft ur elden


trädet bragte bilden


han svarade
tonen


henne
väntar han

i kammaren


han tänder eldskålen
var natt att lysa hennes väg



bilden
bar ugglan

in i skogen
däri träden susar



så var hans bön

till ugglan med eldögon

*


(teceremoni)


porslinsväggar


så tunna
skimrar ljus

in
ut


bär värmen
in i händer


vattnet är kommet ur källan


kannan
är värmd i elden


jag smulade bladen varsamt


serverade drycken
i kärlek


andas vi in
alltets
oändliga kärlek


andas vi ut
lugnets tillitsceremoni


och jag hör
körsbärsträden mogna

*

(tystnaden)




tystnaden är en vinge
 
vilken vilar runt min rygg
 






tystnaden är en vinge
 
fjädrar är
 




skimrande
 
i natten
 





sorgens vinge
 
bär jag runt
 
mitt hjärta
 





tystnadens vinge rör vid
 
stämnyckeln
 



lev i mig
 
och du skall se
 




gardinen fläkta
 


det
 
är
 


din andra
 
vinge
 





han sitter i lä
 


lutad till väggen
 




rest vida
 
från
 

bruset av stadskärnor
 





en cello
 
håller han lutad till bröst
 


varsamt har han
 
stämt
 





blodet i strängarnas
 
tonarter
 




han lägger vandringsstråken
 
till
 




i städerna
 
ljuder helande
 

öronbalsam
 





snäckorna i havet
 
ler stilla
 

så är det
 




tystnaden är
 
kommen
 

*


(”)

i allt det du inmundigar lever allting
riskornet är inte bara riskornet

*

(”)

se bortanför det du tror  är verklighet
befäst din tro i det tro är
så öppnar verkligheten
verkligheten.
det ni säger är overklighet

*


(”)

se fröet i den vida eken almen asken trädet
allträden
så kan du se fröet du en gång var samt är
det så kallade upphörda
är ej upphört
möjligen har du släppt skalet in i spirande

*

(”)


jag ser alla dessa vuxna främlingar
främlingar inför varandra
och jag ser barnen innan barnen blev främlingar för varandra
innan barnen blev formade in i det uppväxande
det vuxnas släkte
jag ser träd gräs moln
hjärtat säger
det indelade var ej urmeningen
i en stund möjligen
för att snudda vid delen i helheten
barnen vet trygghetens skärpa
tryggare kan ingen vara än guds lilla barnaskara
så höres sången
med avseende på att ingen är allting är detta himlars vida
oändlighetens vishet


måndag 7 juli 2014

den 7 juli 2014


(läsittning)

han sitter i lä


lutad till väggen


rest vida
från

bruset av stadskärnor


en cello
håller han lutad till bröst


varsamt har han
stämt


blodet i strängarnas
tonarter


han lägger vandringsstråken
till

i städerna
ljuder helande

öronbalsam


snäckorna i havet
ler still

så är det
*

(lågsamtal)



lågan i ljusskålen


ler i
värme


tystnaden är en vinge
vilken vilar runt min rygg


tystnaden är en vinge
fjädrar är

skimrande
i natten



lev i mig
och du skall se


gardinen fläkta


det
är


din andra
vinge



delen skapar helhet

*

(ögonberöring)

rör vid
mina ögon


moln
med klarnade
drömmar



väv skruden av skymningsdagg


daggens
pärlor


möt mig
vid grindens


aldrig
slutna


viskar

rosen

med röda blad

*

(präriegräs)


präriegräset
susar

böljande


floden
en glittrande drake


en gång betade de
stillheten


i skönhet
visade
de

hän


de slogs ned
av snaror
av skott utan hjärtblad


musköter
med ej


doftande
muskot


floden
glittrande

hästdrakar


viskar gryning


präriegräset
susar

böljande

*

(blådans)

de dansar
i blå toner


lägger slöjor
i skikt


blå stiger in
i fingerblad


klock klangen
är ängens blå

danserskor

*

(”)


det går att gömmas i tankebanor

dessa är icke stjärn – planetbanor
dessa gömmer icke
det behovet är ej verklighet i tiden utan tid
i sfärernas toner

tankebanan är illusionen av ditt eget maratonlopp

*

(”)

det går att stadga det brutna
ej med baktankar eller bakbundna händer
med hjärtat går det
och läker det är meningen medvarande

*

(”)


kanske är vilsenhet vägen till klarhet
tecknen är skrivna i dina händer


söndag 6 juli 2014

den 6 juli 2014

(ja)

ja

sju röda fåglar


flög ur
hennes bröst


tolv korpar vakade i ring


hon talade
vigdas
möte

där cirklarna
 är


seglande lanternor

*


(purpurskira)


luften
genljuder
av havets vingar



valar
lyfter sånger

in i klippors
öppnade händer



vassen andas seglarnas färder


näckrosor
svävar


i purpurskira slöjor


han drömmer
strändernas nuddande närhet

*

(själskupa)

jag kupar mina händer
runt själen


håller samman
splittereldarna


jonglerar
med eldklot



floden ber jag
ebba ut


jag vrider mig i kramp


luktärten viskar


helt stilla



allt är väl


minns du
doften


jag pudrade in i
dina ögon

*
(få)



låt mig
 

 



återförenas
 
med det hav jag en gång kom från
 




där vatteneldar
 
färgar
 


skymning i järnklanger
 



värmer
 
ljusgnistor
 






sju röda fåglar
 
flyger ur hennes bröst
 



tolv korpar vakar i ring runt
 



hennes vidöppna
 
rosentempel
 





han är given pilen
 
med eldblad
 





bågen är en helad cirkel
 



hon sjunker
 
in i
 


givet
 
svar
 

*

(solpelare)

solpelare
rör vid markerna


oändligheten
rör vid
grästes plymer


sfärernas
toner


stillar
själens längtan


solpelare
baddar
den tärdes panna



tjärnen
är

en strimmas
glöd


i midnattsgryning

*

(”)

lyssna djupare
tag ej för givet att de du möter
uttalar sannhet
håll ditt hjärtblad rent

*


(”)

var ej tvättbrädan där de gnuggar sin byk
det fäster alltid vid en del av det de vägrar se
eller erkänna

*


(”)

bryt ej blommans stängel
blomman bryter ej din ryggrad

*

(”)

det går att beundra det sköna
utan att slita det ur dess fäste/bo