fredag 12 september 2014

den 12 september 2014

(sprödtonad)



järngrytan


hänger i kedjor



molnhand håller
ringarnas
för


enade


girland


elden
värmer


källan av
regn

spröda
toner

stiger
ur


dimmans svepande
slöjor

smeker bergets

fall


landar

i dalen


där vinden andas


klocktoner


repet

vilar stilla


i


klockarens
hand

*

(bågbrutna)


brutna
ligger bågarna

vid
stranden


strängar bär
kristalltårar


i solvind
gnistrande


möter tjärnen
hjärtblad



vari näcken bär en ros
i vänster hand
rosfela


kvinnan
vid åhörande

ur bröstet sitt


demonerna fria


dimman omhöljer
hjärtblad
upplyser


sju vita näckrosor
sträcker sig

in i ögonvind

*

(pilarna)


pilarna
de brutna


gavs silvernålar


ur månmoders
klarhet


skärpan  löste
rosenbårdsknutarna


gårdarna
frilades


i rödas stränder



pilarna slog rot
lyssnade in i jordhjärtas sånger


pilarna
lades
i ljusfolkens skogsvärnarhänder


aldrig
bröt dessa pilarnas mening


aldrig
spände dessa strängen för hårt


alltid
levde bågen
förenad

med dessas hjärtbåge


cirkeln
är sluten

*

(kroppsminne)

de
lindade

hennes kroppsminne


i vita lindor


kvistar
givna  ur lavendel
ur rosenbädd


lade de
i hennes bröstskål



de lade henne i jord
slöt stentavlan
skivan
över



namnet bär hedarna
in i havet

upp
in
i hedarna


pendeln är
fullbordad

*

(uppregla)


ej längre
förmår hon


regla upp
porten


och det är
ej längre


hennes vilja
sluten
är


porten tills månmoder

viskar annorstädes


då
skall städet möta
hammaren


i elddans


då
skall nyckeln

stiga upp
ur


vatten


läggas i meningens hand

*

(”)

du kan smida dina planer
du kan tro planerna om att inneha styrka
planerna är inte livet
planerna är låt oss säga tankedamm
eller det engelska ordet dust

*

(”)


skogarna
bergen
det människan så att säga har runt sig
skulle ej tillåta människan allt detta hon gör
om skogarna bergen allt det människan så att säga
har runt sig ej visste den vidare meningen

*

(”)

tror du verkligen att elden släcktes
av människan vid eldsvådan
eller att elden släckte sig själv i beslutsfattande av
verkandemening

*

(”)


tanken, iden bär ej huset
grunden, livsgrunden bär huset
alla ras är ohörsamhet

*


(”)

störtskurar sköljer bort lagt damm
avlagringar
pålagringar
störtskurar sköljer bort den gjorda tanken
idéer
dessa tankar samt idéer är icke verkligheten

kanske är dessa idéer i en stund av stunder
iden
att vila i

björnen stiger ur idet

störtskurar
sköljer bort damm

allt är rent
doftande rent
till spirande

*

(”)

vanan omtöcknar dig
är
kanske ansiktsslöjan


torsdag 11 september 2014

den 11 september 2014

(peridot)


och hon
insteg

i djupen
bergen kupar händer
runt en kvinnas
stig


hon gives
peridot

att bära

i hjärtskål

hon lyfts

stiger upp


omgiven av hopp

*


(savannmöte)


gräset
viker undan plymer

jaguaren rör vid djupguldsjord
tassarna mjuka


smyger
osynliga

lyfter stråkens dofter


soldroppar
ur honungsskålar


gnistrar

bärnstensådror
givna ur sötma


jaguaren
närmar sig
vattenögas
svalka

lapar skugga


antilopen
följer jaguarens närvaro

de möts
i fridstecken


kolibri
kysser

gräsets
plymer


stilla
stilla


i vila inträdes aftonbården

*

(höstmoder)

höstmodern
bryter ej stjälkar


stjälkar utan lov



höstmodern
lyssnar in i
bejakelsen


hon skär med silverskära
med lov


med förberedelse


örter till vinterbruk



ovan eldglöd
hänger örter till torkan


så
mina vänner
kan vi hälsa
vintermodern välkommen


och järnkitteln

ler doft

*

(såkupa)


så


kupar jag
mina händer




inväntar


 droppen
stigen



ur ängsdimmas
vita


droppe
faller
in


doftar


disfolks rörelse


kom vind
vagga mina händer



låt mig
uppleva


skälvningens
källa

*


(regngräs)


regngräs



slumrande gryningsrörelse


bidar
solvindens
mjuka hand



varsamt
vikes
bladen ut



morgonblomman
släpper ut rödhake


kysser höstrosens
djupröda

*

(mantel ur)

han

lyfter manteln
ur
skogshavda


rister
mossan



droppfjärilar yr


lekvilda
runt hans händer


håret hans
är


ädelstensskrudat


han
återlägger manteln


runt
stenaxlar


elden kallar in kretsen


så
ögonmålar de
dimman i purpurtoner

*

(”)

kastar du en bit av pusslet
fråga dig vad som då sker
läker detta hål
eller kvarstår hålet

*


(”)

höstsoppan
kokas med samstämdsingredienser
smakbalansen är näringen
och soppan serverar du med allt däri
livsbalans

ibland kanske du serverar soppan silad
när mottagaren ej kan intaga bitar
ändå är allt med alla så kallade riken
soppbalans
smakbalans
livsbalans


onsdag 10 september 2014

den 10 september 2014


(gammelmor i ängsvida)

gammelmor
sitter i ängsvida


kjolarna utbredda
jordfärger


skålar
av höstfägring


gammelmor
knyter dukar



barnet lyssnar till

dockornas
stämmor


ur gammelmors gåvorörelse


tänder höstglöds
kärnhus

*


(grop)


jag sitter

i en djup

grop


ser eldhimlars penslar

når


ej


förmår ej
komma

upp

*

(sträcktahänder)

hon
har


sträckt
sina händer


in i bön


in i
månsilverskålars färgbad


förvånat sett
händerna återvända


med
sot


hon stelnar
sakta

i dödsmaskens grepp

*


(svart häger)


den
svarta hägern


omslöt hennes ögon



smärtan
hennes

blev alltför stor
att bära


hägern
mildrade
slagen


hennes
ögon stiger

in i
obsidian

*

(mildranderegn)

det mildrande
regnet

blev
antändande gnistor


eldfjärilar
steg


flög ur
hennes bröst


askan i ringen


var det hon efterlämnade

*

(”)

ingrediensernas sammansättningars partikelgramsljus
är av betydelse i degelns tillstånd

*

(”)


avmätta steg kan vara insteg
källordsöppnande

*

(”)

du kan vara fastspikad på en vägg
ditt liv en anslagstavla
där var och en nålar fast minneslappar
det
är
troligen
ej meningen


tisdag 9 september 2014

den 9 september 2014

(sällskap)

i sällskap
med elden
sitter en man


silverblad vilar
i stadigföljande hand


lockar av trä
samlas runt fotblad


han täljer sked
slev
till hon

vilken donar i stugan


pelargoner
doftar ädelröda


så älskar de varandra

i enadglädje

*

(molnklister)

molnklister
täcker ögon


axlarna
är brustna

rester


kugghjulens
delar

ligger splittrade

ur
lopp


hur reser ryggen
utan
stöd


hur talar
stämman

utan
klang

vem
hällde klistret

vem
vem

*

(revar)


ovädren
driver in


revarna
vrider sig

oroligt



vad kastar
vad river


revarna
sjunker

trasslade


till bottnen


källan
är dold av murbruk

*

(ädelröda)

pelargoner
doftar

ädelröda


så trött

jag
är

så trött



kom
lyft mig upp

kom
vänd bladen
i pärmens slitna



trådarna

håller ej samman


skriften

jag blöder ymnigt
i själen

*

(”)

vänd ej ansiktet bort
från det vilket påkallar din uppmärksamhet
skåda djupare


måndag 8 september 2014

den 8 september 2014


(forhjul)


rösten
av

forornas snidade
trähjul


följer bergsvägarnas
raviner


spåren
skärpes
bärs av sherpas


lyssnar till
flodens

vägledandestämma


silverbruden
bär stjärnor i hår


och fororna
är färder i

minnesparker

vari hjulen nu
sätter stenar i rörelse


kvarnen höres mala
solmognadssäden till vintermjöl

*

(han skrev)


och han skrev till mig

om

plogarna

vilka leder vägarna
till

länderna
vari ebenholtsskogarna
bär bud

där folken
är

leendedjupa
i oceanens vidseende hand

där
ebenholtsstenar
vitnar

vittnar
om

obsidians vägar


där magman
är

hettan i folkens bröst

så
förde jag
samman

mina händer

dök
in i havets öga

och han skrev
längtan
med

filigranstift

in i
mitt bröst

*

(hoppsten)

så
slöt jag handen
om stenen

där ordet är skrivet


hopp

stenen skänkte mig
värme i ljusets slocknade


så
innerligt

önskade jag
mod

*

(prydlighögar)

alla klädnader
är vikta i prydliga högar


träden
samlar släppta grenar


eldfjäril
tänder fnöske

vi eldar
det prydligas högar


läser
molnens stigande


somligt
faller ned
i ädelstensljusklanger

somligt
förblir
dimma

slöjor av rökridåer


skingras


i natten vikes ridåer upp
jag följer scenens aktörer

somligt klarnar

sakta

*

(visa)

älskade

visa ditt ansikte

stig fram


låt din hand
vara

ett rede

för mig
att vila i
andas i

din hand
ett andningsrede


låt mig
landa
i din hand

*

(”)

du vet ju att det obevakade skottet skrämmer hjorden
hästarna skenar med trumvirvlar
varningsmoln stiger
sakta dina steg
detta är ej stanna det är se

*

(”)


obalans river upp

pendelns jämna rytm ur fästet

söndag 7 september 2014

den 7 september 2014

(ej längre)


ej
längre


svarar mina händer


till
kastvindarnas
knogar


ögonen mina
svarar


till eldens jämna
rörelse


stillheten
är

den droppe


jag ber
omsluta

mig


stillheten

*

(med ålder)

med
ålder

stiger slagen
alltmer

upp
till ytan


ärren
bränner


smärtskoven faller


alltmer
tätare


gasvävens
andningshål
dras

samman


asfalt
täcker min hud


alltmer


smärtan är
övergripande


och asfalten
är lagd till sammanhållande

tidssammanhållande

*

(bak ögonjalusier)


hon ser
bak

ögonjalusier


det orden
uttrycker


hon ryggar


en hind
vilken genomskådar


ordklossarnas uppbyggnad


hinden
upplever markens darrning



blåser
tornet omkull


i ängen växer
varningsklockor

bildar ring runt

hindens betandelugn

*`

(sorgen)

sorgen
i mitt hjärta
är


alla
älskade
ord jag ej fått uttala

säger du kanske; förmått

säg
vad du vill
jag säger; fått

*


(fela i duk)

han
lyfter felan

ur duken


han bäddade in i sand


näri elden
skänkte honom
värme


näri smärtan
brände hans fingrar in i
pinande



hon
den långväga
lade örter till läkande


nu vikes duken ut


han väcker varsamt
felans

stämma


hans
hjärtas sång


hon ler
näri molnduken vikes

undan

*

(bröstkvarnar)


kvarnarna
i hennes bröst


skuggdyningar


lyfter forsvirvlar

bumlingar
vrider
vrider


vitknogad
sitter en kvinna
håller

behovselden i händer


ur forsen
höjes


vidvingads
spann


häller seende
i var

droppes


vintervitnande


höstglöd

*

(”)

inför tävlingar kysser de ofta korsen
ber om vinst
bön om vinst
godheten favoriserar ej
godheten ger den vinst vilken svarar till behovselden

*

(”)

det omedvetna ögat skänker icke lindring i  slagens hetta
den trösten river snarare upp det pågående helandet

var medveten om bladen lagda i din hand