tisdag 7 oktober 2014

den 7 oktober 2014



(svartlagd)

det svävar
svartlagda
skuggor


över mig


vingar viner


närmre
allt närmre


huvudet böjer jag bakåt


tanken
nacken är

en ring


spänd


pilen jag släpper


klyver tystnaden

*

(regnsvall)

regn
faller in

i mjuka vågsvall


vänder
trädansikten
in i fukt


tonandesigill öppnas
i dalarnas silverskogar


så
var jag

ett av alla dessa
smältande

oblater

*

(vågstig)

vågorna
stiger

sköljer in


i visshet av
att vågen ej är våg


stiger jag in


upplever
vågens

följande cirkel


vågen är
en cirkel


i vågens öppnande skjuter jag
släpper jag

pilen

pilen vilken klyver
den spända hinnan

*

(den ön)

den ön
ser jag


och jag vet ej vart
strömmarna för mig


den ön ser jag


och jag ser dess
övergivna stränder


ser
ser

rör vid min hud

så stiger havet
in

över

*

(”)

kanske vänskap är de vilka stannar i medgång
kanske ovänskap är de vilka dyker upp i din motgång

flykt har många uttryck

*

(”)

varför fly det redan flydda
flykt leder bort

*

(”)

det går att bryta ringar
det går att hela ringar
cirkeln
är en obruten verklighet
cirkeln steg ur drömmen
den
cirkeln håller i drömslädens tömmar


den 6 oktober 2014

(vänt)


hon vänder
ansiktet in
i


eklunden

lyssnar till stammarnas gåvor



och mossan bär
doften av

vandrarens steg


hon lyfter en droppe dagg


andas in
ekarnas sannhet

*

 (lönnguldhav)

mina ögon
badar jag

i lönnens guldhav


koppartoner
ljuder


i

vindens
stilla
lugn


ur nattregn glittrar


diamanter
kristalljus faller in

i skogens böljande
höstmognad

*

(avklädda stigar)

jag kan se
dessa stigar


avklädas

ärren
ligger blottade

en åker
sådd

med

visste jag vore vad

mönstren är
trasslade
stampade
trampade
på


och jag skall
låta

drycken mogna

sila sörjan
in i klarhets rubinglöd

*

(buffelgåva)

det blåser
en ton

i hornet bufflarna släppte

detta
horn

till den
vilken svarar
jorden

jordevindens djupa
magmaglöd


det blåser en ton
ren

i hornet

han gavs i handen

*

(”)

det rena är städse närvarande
ser du
allt smutsat
stier upp ur sandbädden

*

(”)

det täta är sinnesrörelsens djupnad
orkar du stiga in däri
förbliva i detta täta
ser du origos oas

*

(”)

ökenkällan har du i ditt bröst


den 5 oktober 2014

(stiger in)

stiger in i
bilden


med solfjäderspenslade
moln


seglande moln


liljor
i dammen


kornen
är

sagor
vilka kisar ut
över


fönsterblecken

stiger ut
ur

bilden


bärs av moln
i

vindgunga

*

(molnberg)

molnbergen
seglar fria


rör vid

genom

skirblå
fingerblommor


träd
rister höstgrenar


gyllenblad bäddar in

hennes
blottade
hud

*

(såg)

jag såg dem
i

natten

breda ut
sidenmantlar

gnistrande
vita


hedblomstren susar
havsvindstoner


stormarna rullar
in sig


i hennes bröst


spinnande katter vid eldhärd

*

(främmande)


så
främmande
så
främmande

i detta vara

husen
städerna

min kropp

hemmahörande
är jag icke

*

(”)

varför driva fram drakhästarna vilka betar vid floden
floden där ängsblomstren doftar honung
vildhonung
sätt dig stilla
lyssna till stillhetens betande skönhet
i den kan du höra tystnaden falla in

*

(”)

räkna icke stegens minimalistiska mångfald
näri oändligheten andas stegens verklighet


den 4 oktober 2014

(handeldlöv)

handen
ett eldlöv


en stjärna

given av moln
ur träd


träd
träd
in i salen


salen vilken andas
själs
ros

*

(höstfjärilsvingar)


havet är
öppnade


höstfjärilsvingar

stranden
bär gyllenmantlar


guldoblater


smälter
in


molnen speglar
lugnrörelser in


stillheten är
mantelns gåva

*

(lyssnandepenslar)

han målar
med lyssnande händer

penslarna
är doftande
örter


helar
trasade harmoniers
spruckna stämmor

*

(slutet)

och jag
skall sluta skalet
om

mina stigar


såren
är

åter vidöppna


smärtregnen
blodströmmars
tårar

min kropp
blöder
ymnigt

*

(”)

motstånd kan du ej riva ned
smält dessa i kärlek

*

(”)

sår har en läkandeförmåga
när du tillåter såren
dessas
därmed
dina behov


den 3 oktober 2014

(turkosmoln)

himlarna
kläddes i

turkosmoln


vindarna håller råd


i rotkrets


sticker pyr

gnista tänds
ur visshet


shamanen bär
svaren i


mesas


komna ur röse



den gamle sänder signaler


i kritpipa


till hagarna i skogslunden

*


(vackerdimma)


dimman

den vackra


rörde vid gryningen


regnen
steg upp


ur bäddblad



dimman
viskar

är
är
är



dropparna
i våra händer är

andningsdrömmar

*

(dörrspringa)


och han gläntade
på dörren


genom springan
stegn ljus


en stråke
lades till violinen


ömt
lade han

kinden till


tonerna
bröt varsamt


det lagda mörkret
i

tusenprismors skönhet

*

(rosiga)

med
rosiga kinder


med
ögon

levandeslutna


sover kvinnan


läpparna
är

leende i vackertystnad


han
kysser hennes ögon


utan att röra

viskar

far
väl


silverhöljda


så
stiger solen
in genom trädkronor



(”)

visst är det så att allt är allt
du kan ej endast klippa ut de dockor du tycker
visst kan du; minns att de klippen ej säger allt

*

(”)

är det så svårt inse vad en orkester är
vad körens stämmor är
vem dirigenten är
det
är märkligt att det är så svårt

*

(”)

detta undflyende kanske är urd – flyende
så viskar nornan vid asken


torsdag 2 oktober 2014

den 2 oktober 2014


(ren ton)

ren
andas  urtonen

given av kristaller
komna ur kol
bädd


upplysande
midnattsblås
vidhet


rosentemplen skrudas
med diamanters


gnistrande klarhet

*

(vindomslutan)

vindarna
sluter henne inom


vingar
av
andning


de trampade stegen
står vakande vid tröskeln


inväntar flodens befrielse
ur hennes bröst

nu inåtvänt

stegen
trampade
reser


meningen ur
ebb


hon andas
i vindarnas
inom

*

(kan höra)

han
kan höra hennes bön


ordern
urskiljer han ej

klanger
sistone
av

bristande strängar
skär

nattens tystnad


hennes hud
är vimplar vita
i tempelträdens bonsai


hon vek
innan


en trana
den skänker honom


förklaringens
ord

*

(kyssen)

denna kyss
lägger jag i askens värnad


den kyssen
är

mina ögon
såg dig


den kyssen
handlar ej om


läpparnas rörelse


den
är
seende

*

(”)

varför tror du händer har tio fingrar
varför tvenne händer
tvenne femstjärnor
så vet du
morgon
aftonstjärnans
insignier
livssigill

*

(”)


fingrarna är icke till att ätas
genom dessas kupande kan du bjuda den törstande ökenvandraren
vatten ur källan
att ätas är icke fingrarna till

*

(”)

det finns förklaringar till allt
somligt skall ej förklaras
mest smältas
en välsmakande pastill
allt efter smak
sött salt surt beskt
med flera




onsdag 1 oktober 2014

den 1 oktober 2014

(silveröga)

hon vandrar
i natten


ansiktet är vänt

in i silverögats
vidgade
pupill


hon stiger in
hämtar
i löfte


synens ögonblick


varsamt
planterar hon
detta kristallfrö

i jordmånens händer

hon sover dag
in

under
mossans täcke

*

(täcket)

de gav mig
i nattens höga andning


täcket

gnistrande
diamantglöd


värmde
mina frusna
fingerknoppar


i mitt inre syntes
vitfjärilar sväva


syntes
mina bara grenar
med spjut


sakta täckas med blad


ännu
tvenne av dessa nätter


bidar du mor


sedan giver jag dig
blå i gåva

*

(rosenlugn)


lugn
skådar rosen
in i solmoln


nattens rena klarhet
är

tårar

rörda av
stjärnor


fåglar
höljer henne

i vingar

*
(du väna)



frys icke
du väna viol


jag bäddar moln
runt rötterna dina

*

(ur skepp)

triliter
manade in i vidhjärta



där steg jag
ur skeppet

buren av mässande


moai lyfte facklor


lade mig ned 
i visshet
lindade tystbladet runt mig


ske
må ske

klarning


däri
syntes han


nalkas
genom trädens grenar


lätt

rörde han vid
kristallbladen



havet råmade
korallgräset rörde vid stranden


han öppnade handen
blåste orden trenne till



ordlöst
öppnades mitt hjärta
in i svar

kom



han avklädde mig lagren
av skydd av värn
skälvde gjorde jag i vinden


han kysste
min smärta


visade i renhet
den tillit jag glömt
därmed
svek


han öppnade stämman
svikit tilliten har du ej
dina segel brändes


han rörde vid askan
moai målade jordehuden med


jag öppnade den stämma
jag slutit


dig
min älskade
är


den tråd

sländan spunnit
till vävens helande
du min älskade är den saknade vingen



vad annat kunde jag i sömnen
än att le till
var det
dumhet



tystbladet
lämnar jag ej


och mossan förblir mitt täcke



så hördes facklorna fräsa
näri regnen steg ur stenarnas rötter




minns detta
ögon


mina ord är icke
riktade

*


(”)

visst
är vägarna många
ändå är de en
ty hur du än försöker vända vrida vägarna
är namnet de bär
förening
förenande

*

(”)


du kan välja att hoppa i zick zack
men
säg mig
är det icke skönare med mjuka steg
för alla inblandade parter

*

(”)

molnen i dina ögon är
inom citationstecken; bara
solskugga
se hur solen belyser skuggan
det är sant
det kan vara månskugga

*

(”)

kan ditt görande icke vara utan baktanke
är det kanske bättre du låter bli det görandet
baktankegörandet är icke kärleksgärning, frigärning
ej heller gärning
är helt enkelt
baktanke
slughet