den 14 oktober 2014

(välan)

välan

är det så

så är det

du får vänta

så säger rösten

till vad

du får de

för genom till i

välan

är det så

just så

är dess verkan

*

(godsken)

pendeln ljuder järn

vid det runda bordet med trenne

sitter en snömolnskvinna

hörde hon det en hon sade

skymning

faller in

i lyktans goda sken

lägger hon korten

med sensitiva fingerbladsknoppar

händerna är

sann historia

fyllda med bäckar ådror fåror

allt i höstbädds gyllenåkrar

patiens

tyder det gör hon ej

hon övar närvaro

reser sig

matar

domherrarna med

doftande fröbröd

i natten

lyser lyktan upp

vandringsfolkens stigar

*

(sade)

hon sade

att namn

gömmer sig

under gravstenar av ickenamn

detta

släckte nästan min gnista

det svärtade

det sannhet

är

att lögn är lögn

och därmed lögn

ej sannhet

så slog blixten 

med staven i marken

ned

in

klöv lögnen

lyfte namnen ur

jordmara

*

(det)

det jag undrar är

varför bränns

mitt ansikte

bränns mina händer

när du rör dem

varför drar du dig undan man

kan du ej

uppleva

det är din hand

vilken i tystnad

omfattar min hand

vi tillåter

energiskönhet

följa

ögonens tondjup

våra händer

är

i tystnadens innerlighet

endast så

endast så

vi stiger

ut ur ytan

ytbegrepp

kärlek

är

ej ett begrepp

möjligen

bedjan

livsbön

*

(är det)

kärlek

är det

ytan

bladets yta

ådrorna nerverna

masken

själsbädden

kärleken

är kärleken andningen av

dina händers verkan

älskade

du fattas mig

den stora kärleken kan endast ses

i det nakna ansiktet

jag dyker

in i djupen

älskade

vågar du

möta mig

vågar du

lyssna in

sångerna i djupen

vågar du

med mig i andningsdroppar

lyftas

vara diset

vara dimman i ängshavet

vara den spröda klangen

i tempelklockan

kärlek

är icke

konstruktion

kärlek lever i

jag älskar dig

så

är vi allt det träden är

*

(senkommenslända)

senkommen slända

landar i handen

i asterskogens

ringblomsmildrande skönhet

sländan

spinner fri

höstmognads trådar

*

(”)

trötthet kommer av tankarnas oro

i tankarnas hänvisande till kommateringarnas tankestreck

traktar till punkten av acceptansen

varvid tröttheten lyfts av jordaxlar

lyssna till rösten vilken leder tankehjorden

in i stallets spilta

det sägs att ett barn lades i en krubba

en hjärtkrubba

*

(”)

förstånd är icke förstå

logik är icke medvarande

tillsammans är de livsverkande

den 13 oktober 2014

(blåklocksbröst)

hon bär

blåklockor

i sitt bröst

toner bjudna ur

himlaängder

vari pioner

vakar

djupröda

hon cirklar med solens

cinnoberskiva

en hand lyftad

mottagande

en hand bevattnar i

vidaregivan

fårornas längtan

hon åkallar

fältens blåklockor

*

(hans hand)

hans hand

en eka

älskade

ett eko

kommet ur sjön

lommens väktargärning

synliggjorde

natten en svart puma i stjärnglöd

i skalet bär hon

ländernas ädelstenar

ur bergshöga

han landsatte handen

hon gav honom handens sin

han stödjer den stig hon har

vägen icke orden

älskade

vågen är cirkelns fullbordade mening

*

(lotusträd)

lotusträden lyfter stockar

tigrar samlas i ring

bärnstenar glimrar i gräshöga

lotusträden frigör bladens andning

så faller dessa oblater

in i templens övergiva valv

*

(fyrvägar)

du bar bokens fyra vägar

pärmarna bar oxarnas plogar ur fältens röda tårar

sidenbandsord lindade du om i korsvägar

just där

i mitten

sammanförde du rosetten

rosettens diamantögonsring

så

kunde du

lämna över

orden du andades innan tiden blev tid

medans tiden var samt är din

allts

vagga

*

(”)

den stora kärleken kan endast ses av det nakna ansiktet

*

(”)

innan tiden blev tid

var tiden en vagga

är den än

*

(”)

vet du varför träden mjukt dunsar då träden fälls

av samma orsak

anledning löven mjukt  dansar vid markmötande

enkom är ett vackert smältandeord

kanske

allkom

den 12 oktober 2014

(eldbladsflammor)

eldbladen

flammar höga

gnistor virvlar

rytmen

frambringas av

fötters mjuka rörelse

modern ler

de möter henne i kärlek

hudtrumma

marktrumma

puls

ur skålar

av lera

handformade

bjudes

rosennektar

hon

talar

*

(hon talar)

hon talar

in i

vinden

orden

löses upp

i ädelstensdroppar

dem

fann jag ej mod

säga dig

en fläkt

rör

vid

hans

irisfält

orden sammanförs

pressas

samman

hans tydan

gör orden

överlämnade

övergivna

svävar

de i bidan

*

(stelfingrar)

fingrarnas

stelnade uttryck

fäller

bladen

fjädern ligger bruten

udden tandad av

stormar av hugg

lerkrukan

bäddar hon in i sand

in

under

brunnens stenringar

viskar

brinn  vatteneld

brinn

i ringarnas

väktarhänder

ansiktet lyfter hon

in i

ädelstensmanteln

*

(jag har hört)

jag har hört

att ansikten är många

i dessa

ordskogar

dolda verkligheter

det

förtar

viljan min till skrivande

hur veta

vilket är vad

vad är vilket

sannheten

är diamantens slipade

renhet

kommen ur kolbidan

så vakar en kolare

med stenarnas sånger

*

(”)

du talar

vem andas in din andedräkt

ordens uttal

ser du sammanvävandet

*

(”)

människan till och med slår för att separera

kärnorna ur helhetens vita

det fanns en man

han såg det mjölkvita glasets tongåva

glasblåsaren

svarade hans syn

detta kallas goetheglas

han svarade djupen

den 11 oktober 2014

(bloss)

blossen

är tända

i

strandlinjens

båge

lagd av en älskandes hand

ett diadem

av karneoleldar

leder seglarna

in

i

hamn

handen bar linjer

cirklar

stjärnor

kvadrater

triangulärer

ej

galärer

reser väggarna

till huset de

bebor

*

(höstmognad)

höstmognads

sånger

stiger upp

ur brunnarnas djup

valarnas sånger

ditt hjärtas val

höstmognad

stiger upp

ur brunnens djup

sångerna de djupa

är valarnas

valen

ditt hjärtas val

*

(handeka)

han sjösätter

handekan

lanternan vaggar

stjärnrytm

hon stiger in

han strömmar färden

i spegelns

blanka

silverdaning

hon

är

drömspinnerskan

han

är

lanternan i hennes ögon

*

(rosenled)

rosorna leder

hösten

in i nakenhet

dofterna bär lavendelträden

in i

astrarnas

frostbidan

än

bär

stockrosen

hennes sommarföljen

*

(”)

moral

rättfärdighet

kan du icke tillverka i tankemikroskop

moral

rättfärdighet

är hjärtats ocean

*

(”)

cellerna

vad är cellerna när du lösgör dem

definitivt ej helhet

mera

fängelser för

eller inlåsta meningar

biopsier

*

(”)

du kan icke tänka dig in i liv

skulle så vara meningen

vore händerna, armarna

slokande vissnande växtdelar

tanken har behov av din medverkan

den 10 oktober 2014

(rosetter)

molnstränderna

breder ut

pärlemortäcken

knyter

med rosa sidenband

rosetter

ädelstenar

satta i ring

doftar

rosenhonung

molnstränder

klarnar

i skymningssols

nedstigan

*

(livsrädsla)

rädslan

för mig

rädslan

för livet

kvinnan

ställer sig

i flodens silverknoppar

tvagar

med händer

blödande

med sandgivna

korn

den kropp hon bär

huden

glöder i rörelse

av att tvaga

den inmatade rädslan ur

hon faller

faller

isär

dropparna

stiger

in

 välkomnans stjärnhänder

*

(ett av)

ett av

alla dessa röda

är en strof

ur mitt hjärtas tillhörighet

trädet

lösgör

bladet

singlar

mjukt

in i gräs kristallkorn

regnfolken vakar

helt nära

rötternas regnbågsnät

*

(husresa)

husen

reser

reser sig

ur lagda grunder

skorstenar

skor stenar berg

ryker

ur

tända eldringar

gryningsörter

baddar ögon ur sömnvingar

*

(gyllenlövsträd)

i gyllenlövsträdens mattade kronor

gnistrar

ädelstensord

komna

ur

det regn är

*

 (hane)

för

skjuter du av

silverkulan

spänner du hanen

laddar du krutet tänder du gnistan

släpper du hanen

viner silverkulan du göt

i skopan av järnglöd

hanen gol i morgonvinden

tusenfjädrar virvlar yra till skrift

för

skjuter du pilen du gavs

ur bäckens

åns

vakarträd

i bågen du gavs av ene

med strängen

tvinnad av regn

viner pilen

eller är

pilen stråken

du lägger till

enstråkad violin

*

(av vad)

dina steg är

 i vildblomstrens ängder

komna ur de knoppar du

bar i din hand

så vem gavs lov av vad

av vad att

 sarga dina steg

din gång

försköna

förskjuta

ur krets ur stams

ur stjärnö

stjärnöar förskjuter ej

det gör töcknad människa

i sovande själ

där sinnet hamnat i van

vanan att se sig själv i försköning

det

kan

kallas vansinne

vant sinne

invant vid att ej se

det förskjutna

ser du smulan

vilken föll från brödet de gavs

hur de borstar den undan för att

hålla sitt yttre

sin bakgård

obefläckad

ren

ser du hur de sopar smulan undan

eller trampar den ned

*

(”)

de

vilka ber dig undan

lyssna till stegen dessa bär

vad väcker deras undan

vem

påminner du dem om att vara

*

(”)

det sträckta

har behov av vila

höstvila

det framsträckta tröttnar i det spändas sträckbänk

knotor dras ur led

(”)

barnet

ett frö ett korn

minns du att fröet

kornet

bär alltet i skalet

sitt hjärta

grodden spirar i gudomens ljus

*

(”)

stjärnöar förskjuter ej

det gör töcknad människa

i sovande själ

där sinnet hamnat i van

vanan att se sig själv i försköning

det

kan kallas vansinne

vant sinne

invant vid att ej se

*

(”)

det förskjutna

ser du smulan vilken föll från brödet de gavs

hur de borstar den undan för att hålla sitt yttre

sin bakgård

obefläckad

ren

ser du hur de sopar smulan undan eller trampar den ned

den 9 oktober 2014

(trädknippen)

han samlade

träden

i

ögonknippen

sträckte buketter

till hon

vilken vakar

i

havsvindens skogshus

vari hon

planterar

ögonkvistar

*

(regnrörelse)

regn

kysser mina ögon

mitt ansiktes

trötta

linjer

slut mig

en hand i din

vandra mina stigar

med mig

regnhänder

rör vid mitt hjärta

*

(stad)

stadsgator

asfalt

är

knottrade hudar

torget

kullerstenssolen lagd

kanaler

barkbåtar

seglar

med tecknade segel

barnet

i mitt hjärta följer

*

(under ifrån)

hennes sulor

är

slitna

under

ifrån

de ber mig tända deras lanternor

i skogen

vandrar lyktfolken

med kulörta månar

*

(”)

fräsande stämmor kan liknas vid grovt sandpapper

avväg grovleken på ditt beteende

sådant papper är icke för själshud

*

(”)

stämmor har många tonarter

frågan är om bäraren vet sin tonart

*

(”)

slunga icke din hand innan du varseblir handens styrka

*

(”)

om allt är klangen av urtonen

hur kan du i den vissheten motstå budet

*

(”)

det stiger en ton ur hennes hjärta

den 8 oktober 2014

(palmblad)

palmblad

lagda

skänker tak

hyddan

en vibrerande ljudkana

skänker

rymd

sanden

i månsilver

skimrande siden

hälld ur pärlemorblad

sjöstjärnor

glittrar

viskar

spår

i havsnära

där

där

andas

fridsnära

*

(hade)

visst

måste jag väl få drömma

hade ni

lyssnat

på mina drömmar

alla mina drömmar

hade ni hört

att de

leder bort

*

(saknaden)

saknaden

är det malande hålet

ett svart

gap

vilket äter mig

utan

brådska

svävar det runt

*

(tyd ej)

tyd ej

mina fingrar

smärtan

viner

genom vener

blåsljud

ur

flämtandeblå

återhållen andning

*

(vägguret)

jag hör

väggurets blåsljud

den ojämna rytmen

pendeln vilken längtar in i klang

sackar

alltmer

klangen är

ett vissnat löv

vägguret

det ej

uppdragna

ur träsken

ur dammens allt tätare slemgräs

min hand

är slagen i rot

orkar ej

lyfta

handen

*

(”)

visdomsord kan vara piskrapp för själen

när visdomen ej är änglaord

*

(”)

varför skall jag säga ord

allt talas redan i allt

*

(”)

det är lätt glömma i yrväder att

allt är gudomlighet

kärlek

*

(”)

hudar kan vara i så kallad olika densitet

var förvissad i att de har exakt den tjocklek

bäraren orkar bära

*

(”)

det lever ögon vilka ser in i allt

ögon vilka skalar av skalen

skalen är där

dessa ögon

ser in

ofta bär dessa ögon smärtregn