Själsöga/Poetiska Ådran

onsdag 3 december 2014

den 25 november 2014

(skingra)

skingra

mina tankar

sprickorna

svider

skapar djupa fall

vindar rusar in

viner

lyfter

vaskar

guld ur sjunkna

trädens

flodträdens

rötter

vikes undan av dem

(ryggsprucken)

ser henne ej

lämna

vanan är dem

trogna

hennes alltid där

ser de

hennes fårade

ögon

hör de

hennes spruckna rygg

lyssnar de

till hennes brännande

hud

vikt i bön

skogen hör

(taggtråd)

så

är min längtan

en taggtråd

virad

runt min väg

åtdragen

så

är min längtan

piskan

vilken driver

min splittrade gjord

in i fållan

det gjorda

en hjord

av skenande härdar

(”)

haren bringar ofta glädje

har du sett att haren stannar samt vädrar

i glädjen

(”)

det tingliga/tingen

kan icke ersätta de inre stigarna

hur ont dessa inre stigar än gör

(”)

de skor vilka icke är sömmade

till dina fötters värn

skaver

den 24 november 2014

(armsjal)

älskade

linda

din armsjal

runt mina trötta axlar

hjulen har

stannat

vagnen är tömd

kjolen jag bär

bär lappar

lappar i vilande fält

älskade

linda din

armsjal

runt mina axlar

låt oss

bädda in

det vi sådde i vinden

(övermanning)

sorgen

övermannar henne

ögonens

slocknade

ljus

är vidöppna smärtbrunnar

klor

river

sliter tär henne

in ifrån

hon sluter sig sakta

bort

(bortom)

bortom

de grävda gravarna

vakar

en kvinna

hon håller en stav

täljd

av rönnbärsträd

en pumpa

är lyktan

vilken skänker skimmer

över

markerna

var gång steg närmas

sänder hon varning

(nyfikenhet)

han

kom i en stund

nyfikenhet

han vände ryggen

dörren smällde igen

hennes livsstängel

(pelare)

tallar

är lagda ned

ögon blickar

solpelare träder in

rör vid hennes

sidenskrud

fallen

i en krona

bredvid bädden

vari

hon lade sin

kropp

hon lyfter taket

in i purpurkällans toner

(”)

hjulen är runda av en orsak

fyrkanter gör ej färden behaglig

gör dina sinnen fyrkantiga

(”)

det sägs

gör ditt bästa

strömma all din kärleks närvaro in

det är utan jämförelse mer än det bästa

det är metamorfos

(”)

gräset

höstgräset

vet vårgräsets andning

den 23 november 2014

(röstspinnare)

röster

spann vägar

runt

henne

ringarna tätnade

ögonen slocknade

rösten stockades

floden forsar

hon hoppar

in bland de rullande fällda

hoppar

följer

forsen

landar i sjön

vilken är

i lotusens hand

tjärnen

mottager henne

i kärlek

där bliver hon

i tystnadens skönhet

fri

(skingras)

dimman

skingras

lyfts ur mina ögon

spann fyllda med drömmar

hälls

i drömäng

jag bedjer

om detta

må

(giv)

giv

mig kraft

att orka

andas

orka

mina händer så tomma

linjer

mönster

utsuddade

giv mig kraft

att orka

lyfta stegen

in genom detta

(fria)

fria

svävar

vingfolken

följer luften

till stränder

dit solföljen strör

nekta

in i havs klippblad

så vakar

sångföljen

med stjärnkorn

(”)

giv med fria händer

bind dem icke med förväntan

(”)

du vet väl att dina rörelser

kan bringa harmoni in i de splittrade golvtiljorna

(”)

mullvadar skulle icke gräva

om dessa ej visste rötternas bärkraft

grävarfolken följer tonen vilken kommer ur hjärtat

den 22 november 2014

(osedd)

de ser henne ej

de hör henne ej

barnet

slår

skriker

förtvivlan spränger

river

sliter

muren rämnar

de ser

barnet är

livet

önskade

(ebenholts)

en droppe blod

en stjärna

vit

snö

faller vid

tröskel

vindar blåser in

golvet

är

blankat

med tall

skimrar djup

ebenholts

fönstren bär

frostrosor

(innan)

han sade

innan

du kom

levde jag ej

genom dig

vill jag leva

hon föll samman

molndrakarna

lyfte hennes frid

ur tvång

(minns)

i molnskogar

hölls

armar

runt hennes frusna

stjälk

någon bröt

stjälken

armar

hölls helande om

detta

minns

hon

detta minne sörjer hon

(högar)

de gräver

tunnlar

marken är en gunga

de vet

stigarnas bärande

de vilka ser

med jordögons skärpa

(”)

förtvivlan är ropet

vilket manar till medvarande

(”)

ögon vilka verkligen ser

är belivande för den vilken ej var sedd

(”)

så många karga landskap

kupa dina händer runt dem människa

i kärlek

den 21 november 2014

(klarkorn)

skogsstjärnsfolket

viker ut

täcken

mossan bär diamantglöd

bäddar

ed mjuka kudd

var

dunskålar seglar in

med klarkorn

(hjärtrörelse)

rör vid mitt

hjärta

sträck dina fingrar

låt mig

höra

din

viljas klanger

ljuda

tona in i mina ögon

(spädträd)

spädträden

breder ut

rötter

över mullvadstunnlar

högar

med jord bildar

girlander

ökenskeppsstigar

mullvadspyramider

med jordeskatter

(disögon)

omsluter dagkommande

lätt silas

ljus genom penslar

lyfter slöjan

ovalens

längtan

(fasaner)

fasaner

betar korn

frön

släppta ur

blomster

ur sommargräs

stillheten

andas mjukgörande

helar sprickor

i händer

(”)

förlåtelsen

är icke det att släppa förlåten

blotta ådrornas puls

rötterna har vävt sig samman

till att bära dina steg

(”)

våga blotta ditt ansikte

till att se stammarnas rötter

den 20 november 2014

(doftregn)

vid stranden

lade

till

dina spår

mjuka

rör vid vassens hjärta

ina ögon

skådar dig

vid udden av denna skrifts

doftregn

(stjärnklara)

mörkrets

stjärnklara

omsluter

mna ögon

ädelstensljus

pudras in

markernas tystnad

gnistrande klarhet

väver

träden höljer

en kvinnas sömnvandring

(molnstilla)

molnstilla vandring

stiger ur

grånad

fåglar vänder blad

i skriftens stengivna

tonen

anbefaller dagen

(rör vid)

han rör vid doften

av orden

hon hällde i hans händer

(”)

som att vara

existerar ej

är

(”)

media kan icke skänka dig djup upplevelse

real upplevelse

endast genom att stiga in instiga kan du uppleva

(”)

de sagda orden är inte alltid hjärtats röst

när orden sårar

är de ytliga

ytandning

onsdag 19 november 2014

den 19 november 2014

(nattmantel)

nattmanteln

är sömmad av bark

havstallen vakar

med

havets dyningar

andas

elden levande

tänder drömljus vida

(drömviskningar)

det lever

ett hus vid stranden

fönstren

är

slutna

dörren reglad

huset

drömmer om

honom vilken så ömt

värnade om livet

(friord)

han

har släppt

orden fria

havsvinden

bär arken

till henne

vilken läser med vita ögon

(”)

hela golven vilka bär dina bara fötter

dessa golv har ögon vilka hör dina suckar

(”)

de knöt knutar till sammanhållan

i konstfulla frimönster

så svarade stammarna i sämja

(”)

dessa stenar tvingades ej in i ringen

dessa stenar vandrade in i ringen