onsdag 3 december 2014

den 1 december 2014

(skymningshand)

skymningen
bär

mjuka bolster i famn

strimmor
sköljer eldhav

skimrande
skimrande

köldhav nalkas
sakta
sakta


skymningen

bäddar om
frysande

innebörd

vandrare med ryggvända


värm
min stängel

i din
omtanke

jag far
illa

*
(snöflinga)

snöflinga

du för mig


mjukt i din famn

i kristallsalarnas
skimrande
renhet


du smälter
jag smälter

in i tystnadens andakt

*

(kristallblad)

kristallblad
gnistrar

rör vid släckta
ögon

upptänder
regnbågsbrons
cirkel

navet
är


ögats visshet

*

(penslar)

penslar
plymer

givna av vass

målar havets stillhet

hon dyker
in i

renheten

minns blåklockorna
i ängshav

*

(tryggt)


räds icke det gjorda
tryggt
lutar du

mig bakåt


skåda in i ängens sådd

älskade
viskar
du


ser du
vildblomstren

vakna
i

vår
gryning

ser du domherrens röda bröst

så sätter jag
snödiademet
runt din panna

tryggt
reser du

mig
upp

jag bejakar

är
*
(”)

kan du egentligen utnyttjas
kan du egentligen utnyttjas i den stund ditt sinne är rent

*

(”)

kanske den vända ryggen
är måltavlan för ditt hjärta

*

(”)

hjärtats röst är templets klockor
dessa är icke tidsbenägna
mäter ej tiden

släpper tiden ur burens fångstram

den 30 november 2014

(kyss)


nakna
mina fötters nakna

stiger
ut

ut

snö andas ren
frisk


bäddar in
mina steg

jag sträcker mina händer


drömmer
dina ögons

kyss

*
(rosenträd)


rosenträdet

i rosenträdet
är landad


fågel röd
blöder


ur bröstet


pilen skar
en strimma


hjärtat är helandebladet

taggen
är silvernålen


den vilken ser
vilken sömmar

rosenträdets

hamn

*
(nattbädd)


natten
en bädd

vävd
ur regnsånger


tårar

trädda
upp

spröda silkestrådar


vibrerar hjärtats tillåtelse

*

(upprördhet)

upprördhet


andas marken


husets oro
sprider

sprickgångar


gässen bildar värn


med
utbredda vingar


hyddor
varur
tröste


kvedosånger
stiger

*

(palmblad)

de
lagda

bladen

palmbladen

flätar hon
till bädden

vari rosenbladen
landade


hon
öppnade lotussjön
med sin andning

hörde
floden kasta
sig

in i luftens händer


tillit i närvaro
är budet dessa bringar

*
(stillhetsbedjan)

hon bedjer
i stillhet

in i kammaren


faller
in
i

bönevandring


silverklockorna i bonsaiträden

skänker
visshet

hon är
en av blommorna

*

(”)

följ flodens flöde
var icke fördämningen

*

(”)

det yttrade är yttrat följ klangen

*

(”)

tystnaden är den fjäder
vilken nedtecknar meningsorden


den 29 november 2014


(åder)

ur
bergs åder

smider
en hand

silverkannan

skänker natten
hällande

forsar

jag är en droppe
vilken kysser din ögonrymd

jag söker dig

du

hand

i omkrets

*

(hand i omkrets)

jag söker dig

du

hand

i omkrets

*

(klarnar)


ditt ansikte

klarnar

skogar andas regn


det gjordes gjort

vägar
är

i skogskantsbård
betar

hjort hjordar

slingrar mjuka
kurvor

livsgirlander
är lagda

ur givande molnhänder

*

(hand)

din hand
bär

stigen


ögonstigen

luften vibrerar
toner ur regn


endast

kan regn tala
i nätter av skogars vila

din hand
i din hand

kan min själ vila

*
(minnesfloden)

ur
minnesfloden

lyfter hon pannan


stenar
grus
slam

följer


med mjuka rörelser
sköljer

vaskar hon

ser guldkorn
uppenbaras

*

(av toner)

av toner
gives denna färd


färger ur
regnbågsfjädrar


hon väver en mantel
till han vilken nalkas

pilgrimen
med utbredda vingar

bär snäckan
ur havets lunga given

*

(ur ökensand)


hon vänder ansiktet
upp ur ökensanden


tänder med
hoppets strimma

den eld
vilken blåser
glasbubblor


svävande
fyllda med svar


*

(”)

upplev kärleken i den vida andningen
den är en strof av det evig är

*

(”)

visshet ernås
erhålles i stillhet

*

(”)

slut ögonen samt se doften


den 28 november 2014

(höstdrömsgräs)

höstdrömsgräs

vänder ansikte
in i

skogslä


ängshök
bidar stillhet

björkarna
breder ut sina långa hår

skrudade i
regn

vallare
vallar moln

manar
giv björkarna svar

ängshök
lyfter


bär ur moln
vita

pärlband

*
(ögondalar)


hon
vandrar
i ögonens dalar

lunder
tempelskogar

minns
ginst
minns gula fält
träd

minns hur svalor
kysste hennes fingrar

hur
kolibri
landade i hennes brösts
vidöppna
smärta

hur den vitskimrande
varligt
starkt

höll henne samman

*

(björkar)

björkarna
höres viska

bara fötter
vilka löste
täckens lagda

bara fötter
vilka väckte blomstren

vilka nu bidar
kristallblomstrens ankomst

björkarna är fyllda
med gryningslängtan

så bär vi
dem båda i ett

*

(lyft grund)

ja
de lyfte golven


under
i
från

till stugfolken att se
grunden

rötterna vilka bär
hustes grund


en tonande oktav
nedlagd i cirkelns mitt

*

(”)

du tror väl ej att trädens avklädda
är det avslutade

*

(”)

illusionen av förgängligheten
förvirrar din tanke

*

(”)

fråga dig i varje moment

vad är det som binder dina fingrar

den 27 november 2014

(höstdrömsgräs)

höstdrömsgräs

vänder ansikte
in i

skogslä


ängshök
bidar stillhet

björkarna
breder ut sina långa hår

skrudade i
regn

vallare
vallar moln

manar
giv björkarna svar

ängshök
lyfter


bär ur moln
vita

pärlband

*
(ögondalar)


hon
vandrar
i ögonens dalar

lunder
tempelskogar

minns
ginst
minns gula fält
träd

minns hur svalor
kysste hennes fingrar

hur
kolibri
landade i hennes brösts
vidöppna
smärta

hur den vitskimrande
varligt
starkt

höll henne samman

*

(björkar)

björkarna
höres viska

bara fötter
vilka löste
täckens lagda

bara fötter
vilka väckte blomstren

vilka nu bidar
kristallblomstrens ankomst

björkarna är fyllda
med gryningslängtan

så bär vi
dem båda i ett

*

(lyft grund)

ja
de lyfte golven


under
i
från

till stugfolken att se
grunden

rötterna vilka bär
hustes grund


en tonande oktav
nedlagd i cirkelns mitt

*

(”)

du tror väl ej att trädens avklädda
är det avslutade

*

(”)

illusionen av förgängligheten
förvirrar din tanke

*

(”)

fråga dig i varje moment
vad är det som binder dina fingrar


den 26 november 2014

(gräsöken)

dimman tätnar

alltmer

allt
mer

pyramiderna
i gräsöknen

dryper av fukt

höststämning
andas
ljusbidan


skänk mig
ur

ditt hjärta

*

(komna)

komna
ur
ro

stiger andning

andningsdroppar

bäddar in
stigarna

vandrade

i sidenpapper
sidenbanden
är

röda

skimmer

*

(glasskrud)

träden
är

skrudade
i glaspärlor

diamanter
fyllda med

sommarminnen

förtäljda vid
strandeldar

*

(vinterglödsträd)

älskade


din hand
så god


omfamnade mina
stelnade
fingerblad


du ledde mig till dessa
sandstensröda
berg

dina händer lade du
mjukt över mina ögon


andas viskade du

och
jag andades


varghjärta hördes besjunga
skönheten

du släppte mina
ögon

fria

du visade mig
vinterträdets

glödandevita
safirer

*

(”)

ensidighet tär på vandringarnas vandring
samsidighet är föränderlighetens varaktighet
så viskar stämmaren

*

(”)
det finns en orsak varför skruvar skruvas i medsols
samt skruvas ur motsols
liknar livsspiralen

*

(”)

berättarglöden gav orden vid eldarna
detta var innan staket restes gränser lades
sedemera band hon böcker
lärde folken läs samt skrivkonsten
ja
konsten


den 25 november 2014


(skingra)

skingra
skingra

mina tankar
sprickorna

svider

skapar djupa fall

vindar rusar in
viner
lyfter
vaskar

guld ur sjunkna

trädens
flodträdens

rötter

vikes undan av dem

*

(ryggsprucken)

de
ser henne ej

lämna

vanan är dem
trogna

hennes alltid där

ser de
hennes fårade
ögon

hör de
hennes spruckna rygg

lyssnar de
till hennes brännande
hud

vikt i bön

skogen hör

*

(taggtråd)

är min längtan
en taggtråd

virad
runt min väg

åtdragen

är min längtan

piskan
vilken driver
min splittrade gjord
in i fållan

det gjorda
en hjord
av skenande härdar

*

(”)

haren bringar ofta glädje
har du sett att haren stannar samt vädrar
i glädjen

*

(”)

det tingliga/tingen
kan icke ersätta de inre stigarna
hur ont dessa inre stigar än gör

*

(”)

de skor vilka icke är sömmade
till dina fötters värn
skaver