den 19 februari 2015

(gryningsblad)

stjärnfingrar

spinner

tråden

stjärnfingrar

flikar in

skälen

väven böljar fri

skirblå

in i vitas

i famnen bär hon

intill hjärthav

morgonbarnet

aftonbarnet

lindade

i gryningsbladet

skirblå

renhet

*

(vind i hand)

vind

i hand

hand

i

vind

trädens rötter

grottor

höljande

skimrande

ljus

vind

i

hand

hand

i

vind

kristalljordar

andas

in

tonen stiger

*

(solen i)

han

är

solen i hennes

hand

han

smälter

issjalar

hon lindat om

hon är

leendet i hans ögon

*

(stiger upp)

havet

havet stiger

upp

smälter

vallar

resta

ängsblommen vaknar

målar händer

i blå

doft

azuriter

tonar

in

vindar

sveper mantelljus

in i

ögon

*

(”)

tanken är den släppta droppen

sjunker in i mognad

fuktar jorden

jorden visar vägen

*

(”)

själen är allts rörelse

tanken är allts form

hjärtat är balansen

askens rötter

*

(”)

händer gräver mjukt

behagar jorden

maskiner gräver hårt

jorden kvider

den 18 februari 2015

(granvind)

granvinden galopperar

grinden

till hagen

har släppt nycklarna fria

blåvingade

fjärilar

dansar runt

kristallpelare

vindarna drejade

skivan

rund

är silversmidd

granväktare

manar

vindar in i mantelro

*

(havsvandrare)

smaragdfjäril

lyfter gryningsskål

skänker mannen näring

gryningen

lyfter

sepiatoner

komna

ur skymning

ur mannens bröst

han hör solen stiga upp

vandra med stränderna

havsvandrare lyfter

skrudar

stenar

lagda i hav

stiger upp

dansar

i lotusblad

omsorgshänder

sveper

helandeblad

ängen är det vita kjortelfånget

tärnor

lyfter isar

hedlandet glöder

shamanen

rör vid jordens hud

*

(låser)

jag låser

mina drömmar

in i

ögonsjöars tysta

sjunk

sjunk

stig

in i molnbäddar

svep mig

in i händer

magnolia

magnolia

du bär modet

blommar

i det nakna

*

(fängsel)

detta fängsel

fotbojorna

skave

skaver

facklor

släckas av fukt

trappan ekar

svindlande

tyst

röster svävar

i ekovinden

borgar

vallar

vindbrygga

skruden trasad

fårad av smuts

av händer

*

(regnbågsoblat)

regnbågsoblaten viskar

speglar du

ditt hjärta

eller

speglar du

dessa resta murar

omkretsen är ett hav

av droppar

i stigande oktaver

låt mig smälta

på din tunga

lyssna

lyssna

djupt in

*

(”)

speglar du ditt hjärta

eller speglar du graven

*

(”)

följer du tonen skall du se

formen upplösas

*

(”)

lyssnar du till tanken

i kärleks tystnad

istället för omvänt

så kan ni sluta fred

du kan också se tanken vara ett barn

ett barn fyllt av berättarglädje

till barnet lyssnar du till allt barnet mött

ni befinner er ej i krig

ni är vandringstoner

ni är ett vi

den 17 februari 2015

(marköga)

obsidian

vilar blank

vakande

vid

lågans cinnoberkorn

elden

flammade

vida

vid vakandes

blanka

vila

en av dessa lyfte obsidian

in i bröstet sitt

åter

skimrar kolglöd

i diamantljus

*

(träd viskar)

träden viskar

bergens sånger

bevarade i

bergsgrund

i grottor stiger lågor

i det träden viskar bergens sånger

*

(din hand)

du lade din hand

runt nacken min

fann

det sargade ögat

kysste linsen

varvid regnbågsblad

rörde vid

irisfältens

längtan

*

(hummar)

stenarna

hummar i skogen

mossan sveper

vida om

om

om

skymningsdagg

hennes tårar

ur händer

sänkta i tjärn

stenarna rör vid

hennes hjärta

hummar

sejdar

det finns

rötter

du ännu ej ser

*

(”)

varför så bråttom se det du redan ser

det är en fråga. om . klarnande

*

(”)

alla vill ha sin sanning

lägg kornen i den vida korgen samt se

trädet bära blom

*

(”)

kan rötter verkligen blomma

rötter kan blomma när du släpper det låsta

den 16 februari 2015

(spröd)

spröd

så spröd

är stjälken

tonen

tonen

lägger jag i mossans

vila

sluter mina

händer

*

(bladet)

bladet

det bladet vilket

är

stenen

golvet vilket är

tiljorna

kvistarna

skådar in i takkupolen

säg var är mina kronor komna

kronorna dina

svävar

fria

ovan mig ler taket

och säg mig

var är mina rötter

nu lyfter

stenen blicken

skänker mjuk stämma

här är

vi

bladet viker ut flikar

kolibri

lyfter

färden

*

(icke)

jag

talar icke

om

havet

havets sånger talar jag

lyssna

in i

rörelsen

själstoner ljuder

vackra människor

toner

i

universums väv

skytteln hålls av

allhänder

*

(sveper)

stormfåglar

sveper vingbredd

silverrören

skänker

klanger

sälgen blåser flöjt

stenar

dansar

hon sjunger

sjunger

skapandetonen

*

(skogen reser)

skogen

reser sig

ur bojornas svärta

kronor bäddas

in i jordefamn

rötterna

bär pärlor

pärlor i mognad

molnsvanar

rör vid isarnas

blomsterprakt

*

(”)

barnen vet, hjärtvet

att det ej kommer an på avsikten/betydelsen

barn hjärtvet rytmen

klangen i det sagda

ramsor, sångramsor är vackra i tankefrihet

det vill säga

befriade

*

(”)

för stå icke där du tror

för ställ dig icke emot

förstå samt förställ kan ibland vara masker

låsta positioner

*

(”)

det är ju så att solen lever i ditt bröst

den 15 februari 2015

(händavända)

lavarna

hänger trasslade

nystan

grenars komna härvor

av bågars fyllda vassa kanter

täljda

med

trubbiga don

åthävors bördor

spräckte

ordningens räcke

skogsväktaren

borstar stammar rena

redde

reder ut

skäggens trassel

slipar donen

ur trubba

varvid

bågar täljes runda

skedar till medhavd

förtäring

i kosor given av masur

styrkan kom åter

grumset skingrades

åthävornas

bördor

synas i skarpt ljus

varvid grenarna lyfter dem ur axiller

arma hålor

bladveck

bladen

andades ut

de vise

de visa

stammarna

samlades

i ringen av triliter

språkar om

det hända

så kan det vända

ler en slända

alltmedan tråden rinner fri

*

(solgnista)

solgnista

lyfter

grånads molnhav

snö

mognar

in i hennes händer

snöfrukter sår kärnor

in i

spirande

vårgryning

*

(tallar)

tallarna

drömmer

skogarnas frihet

fåglar

rör vid hjärttoner

agda vägar blänker isasfalt

rötter

spräcker hårt

åtdragna linjer

detta stilleben

har en vidare

verklighetsgrund

*

(ökenstad)

ökenstaden

lade sandens täcke

över sig

än spinner

oasens lykta

än hämtar kvinnorna

vatten vid brunnen

ur brunnens urkälla

de vilka vandrar i sanden

med öppna sinnen

kan stundtals höra

sandvindens stämma

*

(”)

visst kan du rita diagram

koordinater trianglar kvadrater cirklar

stjärnfolken andas vidare

*

(”)

vem sänder vad

och vad är det att sända

*

(”)

endast i tystnaden kan det sanna mötet leva

däri den enes övertygelse ej söker övermanna den andre

ej är till sövande av den andre

övertygelser är ofta försvarsmurar

fråga dig vad tystnaden, denna tystnad här är

kanske en fågel i din hand vilken du släpper fri

den 14 februari 2015

(midvagga)

midvagga

stolen är

täljd i ene

stolen

pallen

bär snidade rosor

benen

trenne

viskar hjärtorden

han täljde i soldalen

till henne

i midvagga

sover rosenorden

hon sitter

på pallen

handen mjuk håller rytmen

sången lindar lugnet

in i

stjärnbädden

*

(solfärder)

snörök

snödimma

soldimma stiger

ur ängsvida

skimrande

skimrande

stiga de

svävar solfärder

in i himlars silvervita ljus

*

(känner ej)

glasets spräckta

skär

hennes händer

känner ej

känner ej

golvet

är

en blodsjö

lugnt strömmar bäcken

in i

issläppta

hon håller skärvan i handen

sitter i

spridda delar

ser glaslotusens

börd

och botten är en cirkel

är

rotgrunden

*

(silvertonstråd)

hon sluter

sina ögon

in i ljusets klarhet

silvertonen

är tråden hon följer

svävar

svävar

fri

ser kullen

minns hur stenarna lades över

*

(ensamhetskvinna)

i ensamheten

sitter en kvinna

i hjärtat

har hon

en ädelsten till låns

i natten

lyfter hon

ädelstenen

ensamheten skingras

så

är din andning

regnbågsfjädern

vilken väcker mina ögon

*

(ur meja)

dimman

stiger upp

ur

meja

skogsrandsdiademet

lyfter ordkorn

följen stiger

in i dimman

följenas händer

klor

gaddar

försöker greppa din själ

så

hänvisas följena till

att i dimman uppleva

dessa

de är i sitt hjärta

följena

är icke vägen

se

taggarna i ditt bröst

lösas av jordmånens händer

in i hjärtblad

så är

knoppen din gryning

*

(”)

om du verkligen med ditt hjärta

är

närvarande

varför avbryta den strofen

*

(”)

det finns outtalade regler

ibland såpas golv

varvid tungan slinter

det är då tallbarsdoften stiger

förhoppningsvis ren i befriad andning

de flesta regler är verk av materia

det vill säga illusioner

*

(”)

regler är ej livets behov

när hjärtat är din ledsagare