vinterlä

vid spisen

sitter hon i vinterlä

spritsar ärtor

ur skidor

mjuka trumtassar

dansar i kopparkärlet

blå skogsduvor

sitter vakande

i ring runt hennes rötter

hon bär en blommande kvist

i ögonträdgården

andning

fingrar

löser livgördels

korslagda

andas

ut

andas in

upptäcker

gärdesgårdars

sträckning

granarna höljer frostmarker

under vida mantlar

fållen är sömmad

med langettstygn

nålen fördes

med fingerkänsla

fållan

vilar i stallets värme

herden tänder

lyktan

vandrar med fållen

följandes vinterstövlar

runt fållan

vari vinterhjordar

betar

klöverängens gåva

stråla

jag hör dem

stråla samman i nätterna

de sjunger

i tystnadens

träd

stämmor rena

samstämda

jag hör dem

natt efter natt

sjunga

svedda

svedda

sträcks händer

i värn av

kvarblivande gnista

gnistan

läggs i rosenskålen

den midnattsblå

med guldkant

snöstrimmade händer

svävar fria

i silhuettskogens

eldhav

stämma

stämma

av

ton

snäckblåsare

andas i nattvida

månmoder

höljer

den sovande huden

stjärnträd

är bergsekens

vinterekens vida krona

sidenfjädrar

penna

i hand

tecknar

perenners

timotej

dofter stiger

vid

fingernäras

nära

andningen stiger

fri när snöhästar

galopperar i nattvidas ängder

renhet

lagd

av siden

sidenfjädrar

rörde vid

rot

*

viska

viska

stilla

lugn in i skenets

härdar

mana

ro

in i stormarnas

crescendo

viska

viska

tystnaden

in

in

i

stegrandes

manar

*