en man

en man syns skriva ord

på ett papper utan penna

och papperet är

havets

regnblad

solen springer genom

trädens nakna grenar

korgar 

bär ömsint bär

minns

rönnbären

rönnbären

är tusen fåglar med

röda bröst

flätar

jag flätar

stigarna i mönster

av liv

fönstren

öppnade

svävar i nattvida

det flätade

lägger jag i lommens

sånger

fladdermöss hör jag

vandra i ekovinden

de lyfter de

slutna

taken

vinterlä

vid spisen

sitter hon i vinterlä

spritsar ärtor

ur skidor

mjuka trumtassar

dansar i kopparkärlet

blå skogsduvor

sitter vakande

i ring runt hennes rötter

hon bär en blommande kvist

i ögonträdgården

andning

fingrar

löser livgördels

korslagda

andas

ut

andas in

upptäcker

gärdesgårdars

sträckning

granarna höljer frostmarker

under vida mantlar

fållen är sömmad

med langettstygn

nålen fördes

med fingerkänsla

fållan

vilar i stallets värme

herden tänder

lyktan

vandrar med fållen

följandes vinterstövlar

runt fållan

vari vinterhjordar

betar

klöverängens gåva

stråla

jag hör dem

stråla samman i nätterna

de sjunger

i tystnadens

träd

stämmor rena

samstämda

jag hör dem

natt efter natt

sjunga

svedda

svedda

sträcks händer

i värn av

kvarblivande gnista

gnistan

läggs i rosenskålen

den midnattsblå

med guldkant

snöstrimmade händer

svävar fria

i silhuettskogens

eldhav

stämma

stämma

av

ton

snäckblåsare

andas i nattvida

månmoder

höljer

den sovande huden

stjärnträd

är bergsekens

vinterekens vida krona