snölagun

i lagunen

snölagunen

lever ett väsen

lyfter kristallord

i ögonhänder

sluter den trötta tankekvarnen

in i mildrande vila

oasen är örnens vingar

dessa

dessa

vita stränder

rosorna bidar i tempeldalen

blå valar stiger upp

bär stjärnsafirer på ryggraden

blå valar natthimlar

lyser upp

virvelvindarnas snömantlar

tonar in

kristallspråken

skogen vandrar in i bergsro

följer molnens rörelser,

fallstrimmor snuddar vid slumrande stigar

blå valar

dyker in i havets öppnade famn

klipptorn

klippor

sluter blad

klipptorn bär månsilverögon

öppna för

färder

klipptornet

en lur

ljuder 

kallande havsfolken

samman

månen häller silver

i jordmånens

källhänder

vandrare samlas

par om 

par

i grupper

ögon

ögonhav

bär själsstämningar

i mångfaldsmening

dur rör vid molls tungsinne

moll rör vid durs ysterstämma

vaggar barnet

jämnt

grind

så tvinnar hon

ädelljustrådar

så för hon dessa

samman

så sätter hon denna grind

vid trädgårdens

inträde

hon träder

gårdens

mening

in i

värn

lågorna

har jag studerat

i stormar

i lä

lågorna berättar

eldens

behov

och elden

andas i din mitt

stillhetsparasoller

jag sätter penslar

i din hand

måla

med milda

toner

din älskades

ansikte

så skall era ansikten

falla in i varandra

utan att

upphöra

jag lägger

mig

i bädden

av

drömstigar

nätet

är

ett öppnat hav

jag ser

dem

havsfolken

sväva

i

frirymd

i tankelandet

famlar

skuggor

händer

efter fotfäste

famlar skuggor

händer

efter spaljéer

där rosor kan

klättra

i annatlandet

fäller

gryningen

ut

stillhetsparasoller

mjuk

mjuk

faller natten in

svävar i skira slöjor

tonande vita

en man skådar

in över bergskammar

höken lyfter

ser henne

sitta vid spinnrocken

och hjulet

det sjunger

livets 

gång

snöuggla

lyfter

skogsdunkel

in i mjuka skimmervågor

vitskimrande

dansar 

i ring

i ring

snöuggla

rör vid bergsvidas ögon

handlanterna

genom fingrar

skimrar

lågan

den vilken

upplyser

det mistade arket

trädens rötter

är inbäddade

i rostblads

oblater

smälter i skymningseld

stiger upp

i trädens kronhav

skänker tanken

klarhet