...

detalj är ej del



detaljerna skapar delen i helheten

... det ...

så kom det sig att mitt osäkra kom att ses vara mitt säkra i tolkningsvärlden

solguldstårar

trädfolkens tårar
trängde genom stammar
stammars
brutna


solguldstårar


kopparglödande strömmar dessa in i hav


solanden smekte havens yta eldröd
mantel svepte tårar in

vassbåt

i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag


flätade fingrar


rinnande
mönster


sakta
mycket sakta flöt bilden fram






hav sköljde hudlösta
strand tog emot
in


jag andas dig nära
andas är


rosenkvarts skimrandemilda rör vid hjärta






ära vare nattens sköljandeljus
lyfter blodstenar ur


urkälla


apachetårar hänga i himlaträd


skimrande ur himlaansiktes ögon gavs de
ej av smärta av lycka
i deras svar




hav nuddar vid strand strupsegel mjukas
nynnande ljudar tonsegel


tornfalken lämnar
höga vallar
breder
solskänk
inom
bröstvärn


smälter undan av skäranderena
kristallers andedräkt




jag
nynnar


vaggar rosendeblad
granater gnistrar
ur händan


opalblad vikes ut ur mörka
strålandestavar
öppnar
stängda


lotuskrona lägges i hjärtring






i nätters stjärnstrimmade mörker
flätade jag
flätade fingrar


rinnande
mönster


sakta
mycket sakta flöt bilden fram


flätad vassbåt vaggar
bjudande hand


jag lämnar bojornas gissel
stiger i hand




du ger mig kraft säga nej




moln sluter mina ögon in i klarseende brunnar
stjärnföljen leder vägen
andas hav
andas




ser ökenvandrare bära turkoser i händer
vandringsstaven sjunger väg
sandmoln virvlar spiraler runt fötter
är blommande kronor
doftande stiger
ord ur
lösta


ögons klarnade


sandvingars vågandesvall jämnas
stilla andas hav av sand
vingspetsar snuddar vid gryning
vingar säras
bredes ut




blå bäckar
ådror synes levandegjorda
han vädrar
ser


vassbåt föras närmre
lapis lazuli
målar
dag

stjärnsafirer ber jag in

hela natten




har jag
ägnat




tvaga ur näthinna




mina hjärtpärlors röda rubiner
skrudar älskat träds fingrar
må de klinga dina steg




må de skimra röda i nattvakandes sternom
till värman


i nejders sejdan




så ensamt


i


denna värld


så ensam




tangenter flyter genom
hjärtfingrars skriftan




inte någon


vågade


vänta ut stormen
vagga lugn


se


bakom skölden


se genom sårbarheten




stjärnsafirer ber jag in i ögons tröstljus




så ensamt


i


denna värld


så ensam

falköga

falköga du ädla
sten


lyft himlahaven in i mitt bröstvärn
öppna vallar slutna av hagelstormar


hav
jordehav
skölj stenar ur dina händer
givna av trädfolk


bärnsten
eldöga


vattna mina utbrunna marker


skölj rosenblad
i lavendelhamn
*


så ensamt
i denna värld
så ensam


mitt bröst är ett svart hål


kol
släckt
glöd


lyfter händer
urgröptas
hålor


falköga
sänd mig


strålande


av


klarnad

i obevakat ögonblick

kvinnan
av människa


håller
henne tillbaka




i


obevakat ögonblick


stiger
kvinnokvinna ur ögon


sträcker karta
över
månberg




jag


lägger mina fingrar


i
vinden


flätar du dina
in






andäktig


målar hon


näthinna


mina ögon är slutna


flätar du