sitargråt

sitarerna gråter

i morgonhymnen

med hon

vilken fällt

sina drömparasoller

hon vilken sjösatt

hibiskusblommorna i floden

sarin är fransad

hon sitter

i vinden

förmår icke lyfta vingarna

sitarerna gråter

i morgonhymnen

hon väntar

på han

vilken red bort med tonerna

sitarerna

tystnar

i skymningshymnen

floden sköljer henne med

de ser

en stjärna tändas

han

kom

ej

strandblad

i strandbladet

ligger en pärla

en gryningspärla

ur

ögondjupen kommen

ur bergens

klippornas tunnlar

havet bar mig

havet vaggade mig

det kommer en kvinna

i uppmärksamhet

omfattar hon bladet

vid hennes bröst

skimrar pärlemormoln

ur pärlas vingfästen

vindspel

bäddat

har solvinden

de stumma bladen

vindspelens klagosånger

spräcker blyfaten

solvinden släpper

de sejdande bladen

skallror ljuder i hyddgården

han vilken vandrat utan år

talar

genom de mörka skogarnas träd

granar bokar cypresser

följer spåren

han jonglerar ringarna

i rörelsebalans saturnus

sann är meningen

taggrörelser

kunde jag

drömma frosten

ur mina händer

perma

permafrost

permanent

kunde jag

vattna

pergamentsbladen

höra

smaragdfjärilens rubinhjärta

röra vid

taggarna i min hud

moln

moln ur vindens händer

släpper andningen fri

seglar lugn

i skogsmarker