mjuktassad

ur

rosengården

andas purpurfjärilar

dofterna

komna är

ur den vilken mjuktassad

följt stigen ur

berget med den tunna luftens blåsilver

blåsilverelden

brinner silverrök

förenar

natt samt dag

dag samt natt

i hennes kupade

morgonskymningsögon

alltmedan

orangemantlar

rör vid silverklockor i dalen

vattenbygge

regnfolken

bygger murar med vatten

glänsande

kristallkupoler

tonar in

i

stegens

runda gatstenar

minns händerna

händerna vilka ömt lade dem

till barfotavalv

vari andningen är vitskimrande

skärstämmor

skärstämmor

skriker

osmorda gångjärn

dörrar slår hårt

i öppnade

ljusansikten

skärstämmor

översträckta strängar

hårda

talklangers

oförutsägbara

landningsdun

ett dun

landade vid mina fötter

jag seglar

i himmelsvida

ur asfaltstjärans

klibbtrådar

husen

väggarna rasar över mig

rutornas splitter

skär

dammolnen

lägger sig

sjunker

sjunker

samman

rykande

trampade på

röksvampar

skingras

se insiktsdjupen växa

ur vildblomsteräng

silverdok

nattens silverdok

ännu

i mina ögon

rör vid

havssträndernas

mjuka avtryck

jag drömmer din hand

ömt omsluta min

drömmer dina ögon kyssa mina

vara din ocean lyssna till dina vackra vingar

vivara vår lagun vari kiselsanden

andas turkoser

vågor rör vid

frontaler

floden

leder hon

vilken bär allt

i sin famn

hon sträcker huvudvinden ut

drar in huvudvinden i hjärtfamn

i skalet med vidsynta fält

i sand lägger hon

gryningsgåvor