lördag 25 januari 2014

den 25 januari 2014


(ishorn)

han blåser
i hornet

medhavda

snidat ur
isvindens
dräkt

forsen stannar
i gnistrande rörelse


stenarna bär
kristallmantel


skogsbarnen
åker kana

till forsens kluckandeglädje


skogsbarnen
kittlar

forsens isdröm

*

(tvennetomhet)



mjuka
löper tassar


vinden lyfter
snövirvlar

där vid berget
möts

tvenne tomheter
i rörelse


stjärnor strålar
gräset skimrar

allt
gläds

i

tvenne
tomheters

mötesrörelse

*
(drömrosor)

isen gungar i vinden
medarna knakar

djuren
råmar

hon ser in i
eldkammare


däri gnistor
andas stjärnor


hennes ansikte
är leende
skimrande


gungstolen
vaggar en kvinnas
drömrosor


månne
doften

förs till den
vilken tömt

sina tankehänder

*

(ekråd)

ekarna håller råd
i bergsmilans krets

det dånar en stämma
näri tonen stiger


stenar stiger
upp ur mossans djup


skeppet är kommet
från vida

hon bär ett radband
med runor


ekarna trädde
färden

stenarna gav bladen
bergsfolken
fäste tecknen

cirkeln är
fullbordad

i rörelsens tomhet

vit andas
gryningselden

hon lyfter
tomhetens

fullhet

*

(insiktsro)


de ögonen sökte mig över strandlinjen
jag tillät ögonen störa min insiktsro
den mjuka ögonstämman
skymde

röstens trånad
*

(fingerfrusna)


mitt hjärta viskar
jag vill

leva



ur bädden steg jag
tanken
förledde mig

ur hjärtat



knäppte upp
min grå
vandringsstråke


rörde vid
strängar


vindar
kysser mina fingrar isblå


isen
havets täcke
rister
dun ur fickor
stiger
virvlar


med en vind
rörs mina sinnen

fredag 24 januari 2014

den 24 januari 2014




(vilken)

vilken skatt

ser du
hägra

innanför stensättningens skrift

bär du
nyckeln

till

ser du
ljuset silas

genom

nyckelhålet
nålsögat

är
nyckeln

tråden

vilken ledde dig ut

ur

vilsegången

*

(grå skugga)

det vandrar
en grå skugga

vare sig
ljushyllt
eller mörkhyllt
hållan

är denna grå
av kornet vilket växer

i handens
vaknande

denna skugga ser
utan seende

ser i seende

det vandrar en
grå
skugga

se
bröstets rödskimmer

*

(snöhand)

det faller
snö

i min hand

handskålen

mottagande

mjukt lägger snö
sig

tillrätta

spinner sången

förtäljer stillhetens lugn


smälter in i
skålens hjärtmottagande

*

(mansstämma)

det ljuder
en mansstämma

snuddande
vid

trädens stammar

doften är ej
av yxa ej av slag


väktare av skog
skogshänder

tala in i
mina ögon

närma dig
varsamt

ty ännu skrämmer livet mig


*

(ögonklara)

du kommer
med ögonen klara

omfamnande mitt ansikte

dina ögon är

den framsträckta handen

den 23 januari 2014



(för ut)

den stigen
har hon vandrat
för
ut

stövlarnas mjuka
lyfter
mjuka

snöblad

stegen är
tyst faller bladen


trädtemplet doftar

en hand av stillhet

hon vet
att

hennes väntan
är över

i ett svagt ögonblick
är hon

på väg
att

vända sig om

*

(porslin)

en kanna av
skiraste porslin


rispapperstunna
väggar


håller hon i handen

i gryningen
ställde hon kannan
invid trädets rot

ur drömkannan
häller hon vattnet

i fatet vilket viskar
drömmen ur

moln


hon hör manar andas
med vinden

mjukt faller snö

*

(av kristalljord)

han gav henne
skålen

drejad av
kristalljord

blicka djupt in
i detta tömda


se
fullheten

stiga


fram leder din vandring

se dig ej om


tillåt dem vila
i spirande

grodden
är  ådern

vilken andas ditt hjärta

*
(stillandas)

hon andas
stilla

insegels
utsegel

spänner andningsduken

syringen
sybågen
är mottagaren


av andningen


månstrimma sömmar
silverfästen


hennes fingrar
rör mjukt vid


stilla andas hon

väcker
stämman

kommen ur
utsegels
insegel




(vriströrelse)

mjukt
faller snö


bäddar in mina ögon
i drömbolster


vandrar
i ängen
av himlars sken

violintoner
dansar

smaragdgräs


bufflar
betar

bär molnen
mellan hornens


djupa


havet sköljer stränder
händer

rör vid


hennes vrister

torsdag 23 januari 2014

den 22 januari 2014



(bergsjonglerare)

berget
står i

nordanvinden
jonglerar

med stenbollar


stenbumlings
bollar


bumlingarna
fnittrar
det hisnar så
kittlande i magen

maggropen


varligt sätter berget ned

bumlingarna


tänder lyktan
i kammaren

förtäljer trädens väg

in i barnens lyssnarögon

*

(vinterfåglar)


nötskrika
skriar i vinden

sidensvans
breder ut

sidenjordar

vinterfåglar
rör vid viteldsblad

*

(kristallide)


de rör mjukt
vid trädens

kristallide
vinteride


kisande blickar träden
in i vingrörelser

de tofsbärande
strör toner


glädjetoner
in i ögon halvslutna


snöblad

virvlar skönhet

*


(kakel)

rad
efter rad


fog till fog


rutor
i blanka ögon


med nålsfina penslar
sitter en kvinna

i fjärranland


vid
oljelampan

invid eldens stämma


kvinna målar bårder
ur bardens stämma

*

(torgstenar)

torgets stenar
lagda i ring

lagda i stjärna


suckar
i avsaknad


händerna de trygga
sättaren vilken besvarade orden


vart
är de

komna


fötterna
hans
bara

frisanden han målade in

vart
drog de

sättarens ord

band de orden
inom låsta ramar


torgets
stenar
lagda i ring
i stjärna


hör brunnens torrlagda


dockan dansar
i ringar
av guld

ur djupet glittrar droppen

han
är här

avsaknaden
är ej hans närvaro

av
saknad


saknad
av

vandrarnas ögon
är det ni upplever

i bladens ådror

*

(och där här)


och där

under den vida kronan

av det upp
och nedvända
kristallträdet


sökte jag andningen


korsetten
knöt jag upp

de korsade
taggtrådarna


upp ur havet
såg jag den tunga kroppen

andas
andas



vinterfåglar
rör vid
trädens kristallide
vinteride


sol skimrar mitt brösts inre


berget släppte ut
sitt långa hår


och där
i vattenfallet
tvagade jag tvivlen
ur mina händer


så mycket längtade jag
till
in i samtalan


jag hörde ej dånen


en snöflinga
föll


dina läppar snuddade
vid


med dig
älskade

talar jag

här

under den vida kronan

av det upp
och nedvända
kristallträdet


vi andas med de glömda sångerna

i sikt

tisdag 21 januari 2014

den 21 januari 2014


(bedjan)


bedjande
blickar
ögon

in över kanten

trädpenslar målar
himlar

i guld

utur grånade tinningar

hon skådar

djupt
in
i

dvalan

ögon
blickar bedjande

*


(hud)


marker
hennes hud

andas vita toner

smygande
rör fotblad

diamantådror


eldarna pulserar
i kolskogar


örnen vakar
med hennes vita toner


andningsljus
fyller markerna

*
(dia)


diande ögon

suger
musten
ur


hjärtmjölkens
honung


längtan
är

dessas
ögon

*

(havskälla)

det stiger
toner
ur

havets källa


havsfjärilar
rör mjukt

vid vattnets yta

under
i

från

rockor

havsfjärilar


skapar i droppars
vidöppna

tillhänder

*

(glasudd)

hennes läppar
rör mjukt
vid

arket


med penna av
glas

himlars
blå


doppad i havets horn


krus
krusa
krusa
ytan min


se djupt in i havsöga


med penna av glas


med färger
ur

hav

azur

skriver hon arket

med röda
sidenbands
sigill