den 24 september 2014

(mötaröga)

i mötarögats lins

andas

vidhetens

handhavda

munnen

är en kåsa

fylld

med belivande

källord

i mötarögats lins

andas

liv

med huden

hör du

tystnaden råda

i

skönhet

*

(stammen)

stammen

i skogsvida

slogs omkull

tankekastet

for väsande etter

genom

märg

genom

ben

saven stelnade

stammen i skogsvida

slogs

omkull

kunde jag flyga

nu

orkar jag icke mer

spira

mina rötter

ur djupen av edra hjärtan

*

(rosenrös)

rosenröset

är lagt

en snölykta av kvarts

stjärna rör vid

i natten skimrar

röset

så tyst

så stilla

*

(anslag)

med mjuka

anslag

faller regnfingrar ned

sonetten

dansar ur

skugghörn

väckt av den

vilken manteln

föll av axlar

cembalo

sträcker svar

ur glömska

*

(”)

den vilken sticker fötterna i cement

betong

lär ej kunna flyga

*

(”)

i min värld lever inte alla däremot allt sida vid sida i ett

i insikt av att denna sida är du är jag är ja;

allt och alla

allt

*

(”)

jag upprepar

de avklädda ansiktena är de vackraste

den 23 september 2014

(trappa)

trappa

i stegrytm

tofflor

klapprar mjuka

täljda

gröpta

med silversked med silverblad

sockorna

är ullmoln

stickade vid stad

i gungande rytm

med silverstickor

se

så vackra

mina fötter

trädskodda

möter dig

du trappgoda

i sång

*

(snörfingrar)

fingrar

snörs

alltmer

runt hennes hals

stämman mals

mellan kvarnnaglar

hennes yttrade

varsamhet

försiktighet

för att ej såra

lyssnarörat

vänds

i örfilar

mot

henne

*

(vindsamling)

vindar

samlas

i bladskålar

tvagade är ansikten

i nattköld

gnistfolk

seglar i vita

drömdroppar

nalkas

allt

närmre

ängsgräs

gnistrar

diamantbär

i morgonfågelns

svävandetoner

*

(vakande)

hon vakar

vid sin kvinna

sin kropp

lyssnar till smärtans

vinande slag

baddar

hennes svidande

fingrar

nötta av

krafsandet

i försök till befrielse

ur muren de reste

i hennes barnfärd

timglaset

ligger spräckt i sanden

är regnbågsfloden

dit far kvinnans

längtan

*

(”)

strypgrepp hålls ofta till motståndet upphör

var vaksam

iakttag dessa händers nalkan

*

(”)

räds ej dina gränders upphörande

gläd dig i din etthet med sfärernas vävandeandning

*

(”)

säg mig

när du hällde ut ditt kroppsfängsel samt tvagade skruden

in i dis skönhet

säg mig

varför

skall du återsamla formen i en gravsten

lev i insikten av kornet i fältet

lövet i trädet

droppen i havet

det

är befrielse icke oaktsamhet

icke oansvarshet

möjligen;

oh aktsamhet

oh ansvarshet

oh varsamhet

det

är

kärlekens

medvarandets andning

den 22 september 2014

(skogsvalvsamlas)

i skogsvalv

samlas de

skogsfolken

skådar

in i dimma

bidar stilla

dettas ankomst

så faller dimman isär

böljande

regnbågsmantlar

sköljer äng

höstregnen

bär djupmognads

röda

mantlar

*

(klarhetslängtan)

längtan

till klarhet

hand om hand

öga om öga

omhand

omöga

klarhet till längtan

hjärta

om hjärta

längtan till klarhet

omhjärta

så

inser jag sakta

det spräckta

spegelglasets bakgrund

*

(mask)

hon

lärdes

att

darra i rädsla för

att

alla skulle se

den

hon är

att de skulle bryta

igenom masken

se

det monster

hon föddes till

det var

monstret hennes föräldrar

viskade in

i

henne

hon blev aldrig

den som var

i deras ögon

*

(trumhud)

vindarna

dansar

in över

trummans hud

regnfötter

stampar jordgolv slätt

bäddar in

snubbelhinder

i spetsbårdade

sträckta jordlakan

här vilar

sömnen

vaggas in i vinterdröm

*

(natthjärta)

längtan till klarhet

dånar

i mitt natthjärta

skälvande

andas huden

ögonen svävar i ängsdimma

viskar

vem är jag

vad är mitt livsändamål

dimman faller isär

se dig

i ljuset av den du är

dimman slutes

viskar

du

är

jag är

längtan till klarhet

dimman faller isär

*

(”)

att vara en vind

en kastvind

vem vet kanske visar

kan ske

visar just den vinden tillitens urkälla

*

(”)

längtan till klarhet

det är ej svikandet av ditt hjärtsjälv

det är att skälva samt att

än då

vandra genom pupillens slutaröga

det är vackert

skådandevackert

då pupillen vidgas

den 21 september 2014

(i tima)

i tima av måne

ljuder

han sitter vid

bergselden

knackar

skivans

svar

i nedan av måne

susar

vassen repslag

i

tvinnarlag

han fäster skivan

i träds bejakelses

an

svar

ansvar

i helhet av måne

andas gonggongen

höjer

sänkans ansikte

hon

kammar floden

kommen

ur

berg

*

(matriark)

matriarken

sitter

i dalen av silver

barnen är samlade

i skogarnas ringar

ansikten

är

vända

in i

matriarkens silverkälla

ögonpenslar

målar sagostigars

vaknande

*

(farmor)

och

jag minns

hennes milda ögon

hur hon matade

domherrarna

med fröskopor

minns

hur hon

sydde dockor

hur

dockorna snurrade

i solen

i takkronans

fingrar

minns

doften av lavendel

av hennes

närhet

farmor

*

(husblick)

huset

blickar

in i sjön

marken rinner

nedför slänten

ängsblomstren

ler

kattungars trassel nystan

stannar

runt fatets rosenbård

blå

vinranka

kattmoder

undervisar

lapandets konst

marken

kysser sjön

*

(sommarhav)

sommarhav

följer

lien i handens

kärleksstadga

han är ett

med

är

moder i silver

skänkte honom skäran

strimman

sommarhav andas

in i bröstets

öppnade

tempelgårdar

*

(”)

i dimman kan du skönja det odelades skönhet

kan du ana nåendets så kallade högsta punkt eller tillstånd

så faller dimman isär och du känner åter din ensamhet

*

(”)

erinra dig hur det var

när skrifttecknen fann sig tillrätta i ditt förstånd

säg

var inte det

aha

den 20 september 2014

(tusenöar)

så

synes åter

tusenöarna

snudda vid markernas

sträckta händer

handskålar

kupade till stjärnmottagande

så

synes åter tusenöarna

upptända

midnattsblå

stränder

i

detta

blida milda ljus

vari

ögonen ej skyggar

vari ögonen

andas

stillhet

vari

ögonspeglarna

ombedes

se

det

gemenskap

är

*

(midnattsblå svan)

svanen

den fagra

midnattsblå

vilar

i spegelskivans mitt

vingar

pärlbeströdda

slutna

handblad

i värnad runt

stranden är

den böjda nacken

säg minns du

skogsbackens liljekonvaljregn

säg minns du

snödroppsskogen

nu

i ditt bröst

*

(ljusgrus)

silverhimlar

borstas med

mjuka

fingerkrattor

ljusgrus

landar

i

stigmandalas

viskar

följ

kom

följ

*

(drakfloder)

så

uppväcker dessa

höstens drakfloder

vid vilka

himmelsdrakarna

vakat i

vinter vår sommardalarna

sett kristallord smälta i klarhet

sett fjärilsord knoppas

samt vika ut

sommarorden

så

kläcktes äggen

så flög fåglarna

så bars sådden

frögivan

in i drakfloderna

och drakarna drack det givna

omvandlade

omvandlar detta till järn

och Mikael

rör vid himmelsskivan

så

gives styrka

 till att vandra

till att bära

vinterdalen på axlar

av börd

människobörd

*

(undrens)

undrens

sidor

sulorna

fotbladens

hållpunkter

svider

varje steg

en tagg

borras

in

droppar

klisterdroppar

är

smält tenn

ögonens oseende

stirrar

in i rest vägg

*

(örfil)

varje klang

en örfil

ett örfilsanslag

minner mig

om

om

om

armarna är block

av frysta dödsögonblick

klätterväggen

jag glider

utför

klättrar

glider

ut

för

käftarna är

min orkeslöshet

släckt låga

pyr

ur sotat

nedbrunnen veke

orsaken

ja

vad

är

or

saken

*

(maneter)

maneter svävar

skönhetslugn

speglar

ängsdimma

så

vore jag

en manet

jag bränns ej

detta

lugn

denna

stillhet

graciös

gracila rörelser

skal existerar ej

skalorna är valarnas toner

sånger

stiger ur djupen

*

(tystinfall)

träden

släpper in

tystnaden

med

mjuka dunsar

tystkronor

så sade hon

hon skrudar träden

med tysthängen

tystnaden

infaller

(”)

vad finns det för visdomar i varje ögonblick

vilka ej är ögonblinkade

*

(”)

klistertrådar kan du icke likna vid livstrådar

klistertrådar liknar mer tjocka(fog= engelska = tät dimma)

än dimma

vidga synen till seende av fyrfaten lysande vägen

utifrån inifrån uddarna

den 19 september 2014

(näbb)

det

knackar en näbb

näbbas du

en näbb knackar

på rännan

ränner du

rinner du

fågel knackar hål på skalen

här doftar

fröer

ur vindgivan

landad i takränna

nej

jag ränner ej rinner ej

och jag näbbas ej

förbereder

det

gör jag

*

(livsbugan)

livet bugar inför

dagsängen

får jag lov

beträda

stiga in i

rörelsens

timaklang

för mig

i dansens penseldrag

med lov

framtona

klangerna

*

(kaveldun)

kaveldunen

sträcker ansikten

in i

bäckens

stigande gryningsdis

andas in

strofer

medförda

ur havets

klippstränder

minns

kransarna

välkomstkransarnas

hibiskus

minns

havets vågor

flammor av hav

minns hur de paddlade kanoterna

kaveldunen

sträcker

ansikten

*

(morgon i hand)

morgon

i hand

korg

lyft ur hjärta

fylld med drömkorn

sås

i dagsfältens

oändligvida

öppnar

ögongrinden

mildrar dess vreds längtan

*

(de vackra)

gryningsängen

skymtas

i rörelsen v dimma

de vackra

dansar

dunlätta

stigar

drömmer maskrosmolnens ljusgivan

solhand

rör

vid

lyfter

i skogen sitta de

leende i kärlek

vakar med träden

ängderna

de

vackra

*

(”)

orden

lyssna till ordens åkerfält

åkarbrasor när du fryser

orden

när en djup kärlek

till de vilka ser tystnaden stiga

*

(”)

har du levt med bilden av att viljan

organen

kan du ej styra

jo

det finns folk vilka kan

dessa är livsskolade

rena

reflexer till vilja har du

reflexerna skolar du in i din hand

har du djuplevt med de scenarion vilka öppnas

näri allt öppnas för dig

*

(”)

får jag lov

en av de vackraste meningarna