(tillfällets
akt)
så trött
är hon lagd
bokens utslagna blad
fjärilsord
flygandes med vinden
han har vakat
länge nu
följt hennes stigar
i tillfällets akt
somnar hon stilla
med huvudet på hans arm
en vind drar mjukt
genom rummet
stryker lätt hans ögon
bladen slutes
*
(ansiktslinjer)
han följer
hennes ansiktslinjer
varje ögonrörelse
en doft fylld med kärlek
hur skall han kunna höra
detta
kom
det svaret bär
hennes nyckel
hon lade den i hans hand
*
(tät)
tät
sveper ängsdimma
dis
upp
in över
husens byggda väggar
smeker
viskar
lyssna
in i
tystnadens stämma
röster
för utan moln
rör vid tankens ton
aldrig
tänkt
aldrig tagen
rörd
levande
mjuk
vänligt sinnad
*
(följde)
vem
följde
stigarna hon vandrade
vem
vävde
rörelsen
utan avslöjanden av
gestalt
vem fattade hennes hand
utan hand
doften
levde med henne
i stunder av smärta
han viskar hennes namn
i kärlek
jag ser dig
du
kära
*
(”)
språk innehar en mångfald
människan är ej ett stapeldiagram
(”)
tolka
tyda
är att bygga torn av klossar
bygga korthus
hur lätt rasar dessa icke
*
(”)
är hjärtat ej med kan du öva låt oss sääga
hur länge du vill
det övandet är ej vilja det vill säga hjärtvilja
det övandet, utan hjärtat är en fras kanske en parafras
*
(”)
möt med dina inre ögon
