den 23 februari 2015

(vidgehjärta)

floden

den floden

skänktes av regn

droppe

droppes klarhet

droppe

given

av

regnmolnsdrömmar

spirar i

jordmån

källa

kallas

åder

spirar

stiger upp

skådar in i havet

vidgehjärta

förenas

med

källa

flod

så mötas tvenne

komna ur

droppe

droppe

klarhet

*

(bergshöga)

bergshöga

målar

klipphänder

vita

soldaning

skimrar

henna

in i

bäckar

följer uppströms

klättrar med

lätta

fjät

molnen seglar

viskar

se

genom glaset

i dalen sträcker

tallar

pinje

ansikten

in i vita strofer

svanen

med de

gyllne vingarna

doftar rosenblad

in i gryningsviolen

*

(nattstängsel)

nattstängsels

värnandehänder

är öppnade

vindar

löper fria

jagar

lekande pärlljus

regnmolnen släpper in i

tonhav

nattväktare ler

i kärlek

stängslen är

vandringsstavar i vävarramar

varpen är

ljussträckta trådar

skälen är

själens bejakelse

*

(vidjekorg)

hon vandrar

i ängsvida

vidjekorgen bär

vide

spinnandemjuka

tassar

morrhårs

soltrådar

lapar

solbladshänder

skingrar

dikens

mulna tankar

släpper porlandefröjd

in i vägbårder

*

(”)

undanflykter

det omedvetnas känsla av olust

viska till detta; undan flyktbeteende

*

(”)

i lek biter valpar sig i svansen

dansar runt i cirkelns skönhet

kanske vet de cirkelns meningskärlek

*

(”)

lyssna in i trädens rörelse

hur rörelsen följer vinden

hur vinden följer bejakelsen

den 22 februari 2015

(gnista)

marken är

öde

siaren skådar in i linjerna

öde är

den övergivna

marken

tömd

tom

silhuettblixtar

ur eld

siarens hand är sluten om

om vad

sakta

öppnas

siarhanden

gnistan

läggs

i gräsets torka

sammanfört knippe

siaren andas

blåser varsamt

elden vaknar

kvistar

grenar  läggs till

marken

välkomnar

liv

siaren skänker svar

öde är

ej

mer

över given

het

*

(stenägg)

de har vakat med

stenäggen

lagda i

malakitskogars rothav

de kupar händer

runt stenäggen

skalens blad

vikes

ut

kristallfjärilars

rena

vingar

rör vid

hennes sargade ögon

hon ler

in i malakitskogars

bladvind

*

(sandörn)

sandörnen

sveper vida

segel

stranden

lindar av

sandmanteln

blottat

är havets djup

ytan

är att snudda vid

ögats rand

djupet

är

rörelsens

fridskälla

älskade

rör vid mitt hjärta

sandmanteln

svävar

skimranderöd

stranden

är

den vilken vakar

med

skarpögd

blick

bär

sandmantelsvingar

*

(landet är)

hon

stiger in i landet är

sträcker fötter

in i

jord

sträcker armar

in i

moln

barkens hjärta

skimrar

hennes

fingrar bär

bladkommande

*

(”)

molnen bär alla nyanser

vila dina ögon, din syn i den tilliten

du behöver ej försvara den du är ej heller gå till reträtt

vila i tillit i din hjärtbåt

den båten har en lanterna

*

(”)

kobran har en orsak till den hypnotiska gåva den givits

samtal har ej den orsaken ändå brukas hypnos flitigt

*

(”)

du tänder troligen ej fnösket innan du tillrett bädden

genomskåda det bakomliggande

skåda genom är en verklighetsbädd

den 21 februari 2015

(ljusdroppe)

ljusdroppe

i mitt

hjärta

faller in

ljusdroppar

samlas

samlas i hjärtsjö komna

skimra

skimra

ädelstensljus

må källan

bliva i

är

*

(vintervinge)

vintervinge rör vid de släckta stränderna

breder

ut

kristallordens

vithet

vithetta

befriar känslan av köld

värnandeskölden

släpps

svävar

svävar

landar i

slånbärsvita

fjärilsmolnsvingar

*

(vintervinge 2)

vintervinge

svävande

lyfter

molnen ur

pannspann

tindrande

flödande bäckar

komna ur

vinteride

solglitterkorn

sås i vindarnas händer

*

(klättrar du)

klättrar du

skata

grenarna är många

sträckta

in i

silversol

träden

andas pärlor

klättrar du

skata

välkomnar du

pärlblommens närhet

*

(hon sade)

hon sade sjö

lägger sig

breder ut sig

helt nära jorden

hon är nu en hud

med blottat bröst

sjön

är

en hjärtsjö

inbäddad i bågar

i vingar

tvenne

sjön

vilar i vingar

sjön

andas

blad stiger i ring

i ring

lotusblad

rosenblad

hon sade sjö

sjöar kan stiga över vallar

*

(leder)

bäckar vatten strömmar

ibland

ser vi dem ej

de strömmar i markens djup

stiger upp

stjärnöar

bäckar

ådror

nebulosor svävar lugn

molnen seglar lugn

följer rörelsen

eller rörelsen följer dem

leder livets rörelse

*

(linda vagga hand)

linda linda

ord

linda  vagga hand

linda in ord

kastas

kastas i svall

vara ett

moln

vattna rötterna

*

(ekosteg)

alla dessa trappor

alla dessa steg

ekande

ekande

lyssna till trummans hud

hur sången

 stiger

upp

upp

ekande in i jublande ärs tonhavs hjärtsång

*

(”)

sanna tillstånd går ej eller har ej vilja till jämförelser ty de är alla impulser – livsimpulser. 

*

(”)

visst leder trappor ned, du måste våga gå ned

just för att vandra uppåt

den gesten ses i allt

visst är det behagligt sitta högst upp på berget, omgiven av moln

det är faktiskt lika behagligt att besöka rötterna komna ur – just – moln

*

(”)

låt ljuset stråla från ditt hjärta ut i dina händer

det är den rörelsen vilken öppnar blomman

*

(”)

allt det vilket är skälvande mörker, omvandlas, stiger in i ljus till ljus när seendet välkomnar kärnan.

'

den 20 februari 2015

(läder)

läder

spänt

i ramen av björktiljor

tilja

tilja

vilja

händer borstar

vatten givet av floden

hälls i mjuka vågor

hud

läder

givet i gåva

sömma

sömma

fötternas vinterömma

in i lä

nålen vandrar

barnets ögon tindrar

makaren

sömmar vandringsstråk

*

(källan)

källan

sluter

händerna

ömt

om

blad

stiglös gives

fotblad

källan

skulpterar dina fötter

ur

rothavdas viskningar

*

(solplog)

solen

plogar

inseende

molnängderna

sår pärlor

i fåror

öppnade händer

kristallblad

spirar

*

(vindvirvlar)

vindar

virvlar

med sol

sol håller vindarna

i hand

spiraler läggs

i blottade gläntor

stenarna

bär tecken

skrivna i solglöd

*

(”)

det ristade går ej att i ett nafs stryka ut

läkning är medvetenhet

kärleksregn

*

(”)

leva i nuet är icke ett splittrat tillstånd

det är seendet av splittrets sammandraganden in i helhetens är

*

(”)

ord kan vara en svänggunga

ord kan även vara en katapult vilken kastar dig ut ur ditt själv

*

(”)

just detta att icke se tala höra – det finns en staty med tre apor –

det är egentligen en vid insikt

just i det tillståndet är du varseblivande

i ditt inre – allts inre

den 19 februari 2015

(gryningsblad)

stjärnfingrar

spinner

tråden

stjärnfingrar

flikar in

skälen

väven böljar fri

skirblå

in i vitas

i famnen bär hon

intill hjärthav

morgonbarnet

aftonbarnet

lindade

i gryningsbladet

skirblå

renhet

*

(vind i hand)

vind

i hand

hand

i

vind

trädens rötter

grottor

höljande

skimrande

ljus

vind

i

hand

hand

i

vind

kristalljordar

andas

in

tonen stiger

*

(solen i)

han

är

solen i hennes

hand

han

smälter

issjalar

hon lindat om

hon är

leendet i hans ögon

*

(stiger upp)

havet

havet stiger

upp

smälter

vallar

resta

ängsblommen vaknar

målar händer

i blå

doft

azuriter

tonar

in

vindar

sveper mantelljus

in i

ögon

*

(”)

tanken är den släppta droppen

sjunker in i mognad

fuktar jorden

jorden visar vägen

*

(”)

själen är allts rörelse

tanken är allts form

hjärtat är balansen

askens rötter

*

(”)

händer gräver mjukt

behagar jorden

maskiner gräver hårt

jorden kvider

den 18 februari 2015

(granvind)

granvinden galopperar

grinden

till hagen

har släppt nycklarna fria

blåvingade

fjärilar

dansar runt

kristallpelare

vindarna drejade

skivan

rund

är silversmidd

granväktare

manar

vindar in i mantelro

*

(havsvandrare)

smaragdfjäril

lyfter gryningsskål

skänker mannen näring

gryningen

lyfter

sepiatoner

komna

ur skymning

ur mannens bröst

han hör solen stiga upp

vandra med stränderna

havsvandrare lyfter

skrudar

stenar

lagda i hav

stiger upp

dansar

i lotusblad

omsorgshänder

sveper

helandeblad

ängen är det vita kjortelfånget

tärnor

lyfter isar

hedlandet glöder

shamanen

rör vid jordens hud

*

(låser)

jag låser

mina drömmar

in i

ögonsjöars tysta

sjunk

sjunk

stig

in i molnbäddar

svep mig

in i händer

magnolia

magnolia

du bär modet

blommar

i det nakna

*

(fängsel)

detta fängsel

fotbojorna

skave

skaver

facklor

släckas av fukt

trappan ekar

svindlande

tyst

röster svävar

i ekovinden

borgar

vallar

vindbrygga

skruden trasad

fårad av smuts

av händer

*

(regnbågsoblat)

regnbågsoblaten viskar

speglar du

ditt hjärta

eller

speglar du

dessa resta murar

omkretsen är ett hav

av droppar

i stigande oktaver

låt mig smälta

på din tunga

lyssna

lyssna

djupt in

*

(”)

speglar du ditt hjärta

eller speglar du graven

*

(”)

följer du tonen skall du se

formen upplösas

*

(”)

lyssnar du till tanken

i kärleks tystnad

istället för omvänt

så kan ni sluta fred

du kan också se tanken vara ett barn

ett barn fyllt av berättarglädje

till barnet lyssnar du till allt barnet mött

ni befinner er ej i krig

ni är vandringstoner

ni är ett vi