(skogsstall)
träden
sluter sig samman i
ring
av värn
kronor flätas samman
till tak till värn
vindar leker
regnen
springer
med
mjuka tassar
träden är stallet
vilket skänker
vandraren lä
och gullvivorna i
skogen
släpper silvertoner
fria ur klockor
*
(skogscello)
det sitter en
ur ålder stigen
i skogen
på en sten
i en stenhand
klädd i mossa
den ur ålder stigen
håller en cello
mjukt intill bröstet
för stråken i mjuka rörelser
varvid cellon
stubben
spelar
ljuder
vemodsskönhet
ur ålder
rör vid
hjärtspann
*
(för
gångna)
för
gångna
är stegen
i dem alla
en gång
en tinderdroppe
hoppvävd
för
gångna
är stegen
droppar
steg ur
av stegbärarens ohörsamhet
droppe
bubbla i tal
sprack
bidar
i andning
in
i
gång
nugång
*
(fästen
festen)
fästen
festen
bron är lagd
in
över havets
panna
diadem
ögonflimrande
i solsherpa
svindlande
höjd
hur gives mig stegen
bron
är lagd
in över
havets panna
stegen
är dig
givna
*
(ur
dis)
ur dis
stiger sol
de
lyfter slöjor vävda
i skirsiden
häggen andas vita
sockermoln
cinnobertulpaner
följer med vidgade pupiller
purpurfjärilens möte
med lungörtens kalk
kärrhöken
svävar vida cirklar
de
fläktar
synen in i klarhet
med slöjor vävda i skirsiden
*
(”)
lev med upplevelsen av att allt det du möter
har du aldrig mött
var upptäckarbarn eller varför ej en upptäckarvalp
*
(”)
det är sant; varje steg taget/utverkat bar en gång en
glitterdroppe en tinderdroppe
något gjorde att du ej hörde varvid droppen blev en
talbubbla, en sådan där de har i serietidningar
för gångna är stegen
var nu
lyhörd
*
(”)
den vaggande rörelsen är vaggande av en orsak
den kan vara fram samt bakåt eller bakåt samt fram
det är behagligt
så är livets övande
rörelsen kan vara sidledes
så är livets rörelse
höger vänster
eller vänster höger (hjärtat belivar gärningen)
vaggmakaren visste behovet av balans; därav detta
finslipande av medarna, meridianerna samt balanspunkten
vaggan viskar dig visdom
urmodern är balans
*
(handled)
hon hör pulsen
sjunga
han leder henne
uppför berget
hennes hand i hans
hans hand leder
hon följer
i tillit
hans ögon
skimrar i natten
skimrar
lyser upp
bergets krona når dem
de skådar in i gryningen
hand i
hand
*
(avklädda)
hettan
flimrar i ögonen
sanden andas
guld
savannträden skådar avklädda
in i molnkorgar bärandes
av kvinnorna
komna
från
havsbrunnen
kvinnorna vattnar sanden
sanden skimrar kopparröda toner
savannträden
bär gröna fingerblad
med vita
blommor
de möts
vid den uppkomna sjön
*
(syrener)
syrener
ljuder
djupvioletta
ögonrymder skådar in i
ängens
solbollsfält
gräsets smaragdfingrar
spelar
i tonföljder av
syrener
lagda
*
(det
är)
det är
i gryningen
i östans ögonvinge
du kysser min hud vaken
*
(ensamhetens
blad)
dessa
ensamhetens blad
jag river dem sönder
virvla
vind
virvla
dessa vita hägrar
in i spann av forsar
virvla
dessa blad
in i regnbågsdroppar
enhörning skimrar
pärlemor
hägrar
hägringar
dessa ensamhetens blad
*
(blodsskrift)
och jag skriver
med mitt blod
mitt hjärtas sånger
vad
läser dina ögon
sonater eller harmonierande duetter
*
(”)
är det så svårt att inse att blodet är
alla vattens järnklanger
tankar påverkar vattnen så och ditt blod
*
(”)
naturligtvis talas det om det timligas yttre
med detta byggs fängelser
vilka håller livet tillbaka
*
(”)
barn
har en innerlig vilja i att gå framåt
resa sig upp – ur
samt gå framåt
det torde vara ett skeende att efterhärma
det torde räcka med att påminna dig om detta faktum
*
(gömd)
gömd
av sina egna händer
dold
av sina
egna händer
skymmer stigarna sakta
sakta
saktas
åderns lopp
en vinge
rör vid hennes låga
en hand
leder henne in
leder henne ut
ur buren
hon läser
bladen
skrivna
av den kvinna
hon
gömde
med sina egna
händer
ler
in i lyssnande
ögonrymder
*
(glaset)
hon lyfter
glaset
mattat
immat
källan rann ur
ögonen hennes viskar
det är kommet
glaset
svävar
möter grunden
faller i tusende bitar
hon dansar med bjällror
i ökensanden
kupar händerna in i
oasens
källa
en bit glas
bär hon
till
smycke
var gång hon glömmer sitt liv
viskar glaset
mod
*
(vasston)
vasston
böljar i vind
båten
vaggar stenarnas
drömmar
slutna ögon
lyssnar
till
stämman hägern
bär i viss av vingar
kvinnans ansikte
skimrar
i röstens närhet
ansiktsoblat
smälter
hägern
bär hennes andning
han
tar emot
*
(ordtassar)
ordtassars
mjuka spår
borstar gräsets skira
barnen
blåser gräsflöjt
molnen ler
skänker
ljusdroppar
barnen dansar i regnbågsdroppar
huden skimras
in i kaskadljus
höken bär bud
ur västans händer
*
(han
vilar stilla)
han
vilar stilla
i stäppens blå
salviahav
hans andning kom tung
nu
andas han
fri
han skådar
bergens öppnade ögon
vindarna rusar
bergshår rufsas
han kammar
med fingrar fyllda av mån
*
(din
hand)
din hand
ett solöga skimrande
rör vid
regnknopp
stämman
en silverklockas
rena
ton
din ton
regnlotus
kronbladshymn
*
(”)
tanken kan låsas in
frihetsberövas
säg; är det icke bättre att valla tanken
ja
var en tankeherde
*
(”)
silvertonen är alltid närvarande
tilltala silvertonen
den tonen lever i allt
*
(”)
studera vindarna med ditt hjärta
med ens skall det uppenbaras vad dina stormar egentligen är
*
(”)
det du ser är icke det du tror att det är
det du hör är icke det du tror att det är
ser du; reningen av templet
*
