den gamle
från bergen
hör
älskade
forma dina händer
till
fyll din handkopp
med öknens alla sandkorn
ökenvinden
rörde vid mitt hjärta
kanske andas du
i ett av dem
min doft
ty det
vilket rört vid hjärtat
upphör ej
den gamle från bergen
ser
livet har flytt ögonen
kroppen är lämnad
de kvarvarande söker kalla åter
händerna
armarna faller ut
till
viljestigen
månsilver
sköljer
stråken
vandrade
vidare
havet vänder
ögat
älskade
slut mina händer
i dina
se
mina ögon är i
stjärndiamanten förenade
stjärnor
mina fränder
förtälj mig
det ögonen såg innan
den gamle från bergen
upplever
hon skådar
stjärnlotusens valv
lär dig livsstäderna
ej skrivna i
böcker
tänd lågornas sanna
väsen
hennes ögon är stjärnvärldar
vilka rör vid rosenbladen
fyll koppen
vilken klarnar dagens
passerade
den gamle från bergen säger
sätt dig här vid aftonelden
ur bröstgördel lyfter hon
livets bok
gör dina händer vita
vänd bladen
i vördnad
försiktigt
se solen glöder
i sepiadimmas
kopparklanger
en dag
slutar ditt liv
livet slutar
ej
allt består
i det du levt ditt liv
till fullo
då lever du
i de liv du rört vid
se
öknens sandmoln
sandrök
gryningens
skymningens
dimma
stoff
stoff till stoff
utan
ände
var i ditt bästa
till varje
stoffkorn
allt består i det du levt ditt
liv
till fullo
det var en dröm du drömde
hela
ditt
liv
hela ditt liv är
en dröm du drömmer
det vilket rörde vid ett hjärta
upphör ej
älskade
i stjärnorna
kan jag se ditt ansikte
ditt ansikte
vilket suddas ut i dagens
påfågelsmolns
sargade
fjädrar
den gamle från bergen
viskar ömt
dina tårar
suddar ut sargorden
vildmarken är nu paradiset
det vilket rör hjärtat är aldrig
glömt
det
vilket rör
hjärtat
är
aldrig
glömt
den gamle från bergen
ser
ser henne
vandra till källan i dalen
hon tvagar händer vita
vänder varsamt
ett blad
i
sänder
i
livets bok
den gamle från bergen
ser
henne
vandra till tjärnens svarta
spegel
hör henne
viska
du mytiska ädelsten
höljd i dunkel
i nattens öga
giv mig svar
ödmjukt
jag ber
den gamle från bergen
hör
tjärnens morgonöga
sakta lyfta vingarna
hennes ansikte ler
klarnat
han sträcker ut vingar
de rör vid
varandras
hjärtvingar
det vilket rör hjärtat är aldrig
glömt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar