hon
lägger handen till
varje
träd
fryser
i den
tunna spindelväven
drömmer
dig
hand
ömt
över min
höljevinge
för
mig
in i
färgvärldars
toner
lyft
mig ur
regnvävsgräsets
tyngd
fryser
i min
vemodsäng
*
ack
himmelsvind
slut
mina ögon
in i
sfärernas
källor
lägg
handen din
över
min
för
mig
in i
färgvärldars toner
hon
lägger handen till varje träd
viskar
tyst
frågan
lyssnar
in
vid
randen däri skogen suddas ut står hon stilla
stilla
i
fruktlunden
hon
lägger handen till varje träd
viskar
tyst
frågan
lyssnar
in
vid
randen däri fruktlunden suddas ut ser hon
ser
hon solen
sakta
sjunka
inbäddad
i
glödande
molnstrimmor
aftonmantel
andas
sammetsblå
en
strimma indigogrön
lugnar
hennes oro
ängen
glimrar
en båt
stiger ur dimstråkens toner
nuddar
hon
kan höra
vatten
är du
ej längre
ängen
är du
nu
sjö
det -
är – jag
stig i
båten
i ro
förs
hon in i
vad
och var
båten
stannar
lägger
an
stig
ur min
hand
hon
stiger ur
ser in
i sina händer
däri
trädsvaren nu växer
du vet
vad
du
kan
med
bara fingrar
tillreder
hon strängarnas fäste
spänner
regntrådssilver
i
nycklarnas händer
i
midnattsblås
djupa
grund
spelar
hon gråtande
sitt
hjärtas tystade sånger
vinden
kan höra henne
spänner
gryningsduk av de vida fälten i rosentempel
lägger
handen ömt
över
hennes
för
henne
in i
färgvärldars toner
lycklig
är jag i denna flyende stund
fly
mig
ej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar