trasiga

hon har mött de trasiga stegen

hon sömmade dessa

med vackra

stygn

rosor fåglar fjärilar

ty hon visste

att det är

helande

kraft

nattens våg vällde över henne

innan hon anade dess vassa tunga

du är ej

nattens våg

du är av annat slag

se

jag flyr dig ej

mal dina bönor tills aromen tänder

den du är

jag är

när din hand skälver

hon studerade noga

revorna i vågen

såg hur

vartåt tyngden lutade vågen

såg vågens haltande gång

bad snäckorna i havet hämta helandebladens färger

vakade med vågen i sjuhundra år

då

lade vågen sig stilla

i hennes knäfamn

somnade

lugnt

hon vakade med

sömnen

solstavar stodo i ring

lyfte sänkte

lyfte

stavarnas klanger vävde i stigandefallande

tills vågen vaknade

i den sjunde gryningens insteg

i det vilket är

nattens våg

hon såg

fjärilar fåglar rosor

flyga i nattens våg

i det hon varsamt lindade in de trasiga stegen i vita

örtdoftande dukar

lade dessa med nålen

i förklädets ficka

jag vakar med er

jag är

när din hand

skälver