med - ögon

med ögon

öppna för dag

vandrar ett väsen de blinda stegen

snubblar

faller

hårt

med ögon slutna för dag

vandrar ett väsen de seende stegen

bärs över hinder

in i värn

sol - vind

solvind

knackar lätt på rutan av glas

hakar

smiddes

ur åder av måne

blecken

ett utbrett horn

minns fjädern

vilken skrev vingars pennor

glödvara

så

håller jag ett

höstblad

i hand

ur kol stiger glöd

gryningen blåser lätt

väcker lågan

i glöden

denna eld bränns inte

denna eld är kolets urton

med

med penslar

bredas

vägskäl

målar drömmen

aftonskogen

med toner

hällda ur eld

kolkritor

virvlar hållna i fingerdynor

ritar silhuetter

mån moder

pudrar pannor med silver

hand - i hand

toner

i sol

hand i hand

öga möter öga

i fyrton

fötter följer

toner

hällda i vind

gryningsblad

ur månhands

hjärta

planteras en knopp

viker ut blad

glitterkorn

gnistrar i solandning

ur gryning

viker morgonblomman

origami

skimrande i

skimrande

i stämning av

mästarens händer

se hur vackert han höljer höstjorden

runt rosenfolkens kroppar

mästaren manar vilan in

endast så

kan våren vakna

dröm

stigarna in i jorden

trippar

trippar

på tå

över kristallglas skärvor

en vind blåser

mjukvirvlar

glasmoln

löses

ur brännande smärta

in i sand

trippar med bara fötter

i solvarm sand

havet ler i ögonhamn

jojo

en jojo

glider upp och ned

följer handens

svar

ögla runt fingerled

handen ett rede

jojon är jorden ler barnet

svala - i vind

titthål

en svart pupill

ur vägg

under ås

flyger svalor

i streck tonande

ritar svalor

sommarsilhuetter in i hösteldar

nattkvarn

nattkvarnen

den med vingar av silver

mal

i forsen

säden sådd

i dag

vitpudrad skrider dagen

skådar med ebenholtsblankt hår

med mandelögon milda

talar körsbärsord

ängsdis

ängsdis

skimrar den vandrandes

stig

vilande i sommar

nu vandrar väktare av steg

in i skogsvalv

berättar vid jordeeldar

de bara fötternas viskningar

nedför

nedför

kullar

nedför berg

rinner strömmar av liv

en gång gjutna

en gång slagna i bojor

folken

andas glittrande ögon

den är

den är vänd nu

ekan

bryggans persienner

släpper in hav

ekan

en givandehand

kupar

om

om seglar in i moln

molnsamlas

moln

samlas

rör vid baldakiner

sträckta

kryddoft

strös

in i eldar

kameler betar lugn

de medhavda vattenkärnorna

detta smälta

rör vid dadlars

sötma

vallaren rör vid sandens

skugga

klippor reser in i himlars hav

rönnbär

samlade

i klasar

sitter eldbär

blickar in i fingerblad

samtalar med

näbbarnas landade vingar

inandas

färder

ler in i aftoneld

släpper händer

släpper

händer

ur fasta grepp

lergöken

flyger

redet ett himmelshav

glittrar i vinden

stenar i ringen mal säden

till vitt mjöl

och kornen

de sjunger i vinden

kommet

ur nattskepp

stiger de

seglarna

med seglen av siden

pärlemorögon

lyser upp

floden

ur ebbens händer

så följer de

klippornas

stänkta lärft

styrkta

av vindens maning

styrker de

den brutna liljans stjälk

reser

jag reser mig

ur jorden

sprickan lades av

trädets grenar

sträcker

andning

upp

rör vid

rotens stämma

den vilken sade

kom

säg

säg

vad är vad

säger sälgen

genom väggar visslar vind

en man lyfter

en pipa till läppar

genom väggar

visslar

andning

rörd vid

dessa

ögon

ur djupen stiger tårar

rör vid

kvisten

den vilken så djupt

önskade liv

sakta

sinas

livsön

i en sakta viskning

ljuden - med

i smedjan

den bärbara

ljuder slag

smeden sluter ögon ser gnisttunnlar

tunnlar virvlande efter släde

smeden ler in i skönhet

smeden smider medar

en med

i

taget

till släden

vilken bär facklor till

vintersyn