söndag 31 augusti 2014

den 31 augusti 2014

(springbrunnssteg)


huset
släpper väggar fria


taket flyger vind


in i
sunnanäng


golvet
är av jord
fyllt med spring


och nu

i denna stund höres


springbrunnen porla

*



(eldstad)


eldstaden


är bädden
med

aska


hon skrev
bekymren på lappar


lades
i hög


ark till ark
tändas

i salviakrona

nu


andas eldstaden fri

*

(så är jag)

så är jag ord
skrivna

rösten tystnad


orden
flyger vindar lyfter

landar
löven i bäcken

sjunker
löses
upp

så är jag ord
virvlande i vind

*

(arkitekten)


han skissar
linjerna


arkitekten


linjer
ur

alla möten gångna


hon lever i nattens
indigobläck


han suddar
han tecknar


allt klarare stiger natten



arkitekten
släpper pennan


i hennes nu närvarande
icke synlig


han kan
känna

hennes hand


arkitekten är
lystrandestilla


hör
henne stiga


hör
henne vandra


så mötas de
där båten landat


hon fyller hans linjer


arkitekten ser
bladen vakna


ur blyerts suddade

*


(plockade)

hon
plockade rosorna


gav rosorna vatten
i skålen given av
anmödrar


beundrande
skådar
hon


stämmornas dofter


jag bröt er ej
till vissnande


jordmockasiner
sömmade jag runt edra fötter


ändå
vissnar ni inför mina ögon


ovarsam var mitt spadhandlag


jag tackar er
för er gåvonärhet

*

(andning i kåsa)

tung
är andningen
i kåsan


buren av torkade hopp



tjära hälldes i

torkade


gångarna nötte
ut

de vita banden


följena
visar blanka
tandrader


kromen är ett sken

kromtandrader
gnager

*

(”)

den tanken
är ett redskap
tekniken
är ett redskap

vad är dessa då handen ej är hjärtat

jag säger; hjärtat är hon vilken fyller dessa med skönhet

*

(”)

har du möjligen studerat flugornas flygande
dessa är kvicktänkta
förunderliga är flugornas ögon

*

(”!)


människan lever  med utrotandefobi
ändå talar hon ofta om utrotande av vissa arter
insekter till exempel
istället för att fråga sig varför insekterna så kallat anfaller
utrotande är en allvarligprincip med vida konsekvenser
omedvetna oberäkneliga oförhappandes konsekvenser

hon
borde ryta ändå smeker hon allt med ovillkorlig kärleksglöd
visst kan
hon
ryta
det rytandet sker i ovillkorlig kärlek

*

(”)


jag undrar
kan huvudet spricka
av alla tankemonsuners piskande


lördag 30 augusti 2014

den 30 augusti 2014

(jordnära)


hon

rör med fingrarna
vid jordnära


reder ut
sommarrankors trassel


solstrålepensel
rör vid skalbagge svart


tusenfärgers
djupskimran

när skalbaggen slinker
in
under


akvilejors
nu violetta blad

grönskan är släppt nu

in i
höststämma

*

(nu)

nu

har jag sömmat
med dubbla

taggtrådsstygn


i
nätternas
dagskov


i lampans sken


insåg
skenet ver
skenet

av

en låga

brusten av
tvångströjan

de knäppte


runt

min kvinnokropp

insåg det icke


sju
näktergalar

pickar på
stygnen

inse kan jag ej varför


sömmar

ett varv till


med
taggtrådsstygn


fingrarna blöder


sju näktergalar
lägger vingar om

vaggar nålen


kolibri
kysser mina ögon


tvångströjan
får bli

min hud


min livgördel

den
håller mig samman


så viskar min arma kvinna
till kolibri


till sju
näktergalar

till
taggtrådsstygnen

*

(trodde)

trodde jag

det var
dun

vilka svävade
i

natten

huvudet vilade på kudden

trodde jag

det var

kuddens var
vilket brustit

såg jag
kammaren fylld med
vita undulater


och detta var
bar en hamn

in i skogshögas rymd
fallskärmen landade
i

mina händer


linorna är tolv
det

kan jag klart se


och den trettonde
är ett frö

i vardandes vida

*
(tondyningar)


fält

målade i
helhet


elden förtäljer
verken
verkan

målar
kan
ske

väggarnas ark

så seglar vi med arken
till den grönskande sagoön

där molnen är träd
träden är moln

där sagorna viskas av
skeppen du benämner moln


tonen de sjöng faller in likt mjuka dyningar


*

(trädda band)


och jag trädde alla dessa ansikten

som vore de pärlor
på ett radband

bad mina böner
försökte

vara till lags


svaren uteblev

nu ber jag
helt

andra böner

ibland
snubblar jag

*

(”)

hur kan det komma sig
att människan vill
vill utan egentlig vilja
vill lägga det gångna bakom sig
sägandes att det ej finns
samtidigt med att hon letar antikviteter
gamla föremål sägandes att de andas liv, patina
samtidigt säger hon att de är billigare än nytt

märkliga täckmantlar
täckmantelsjämförelser

*

(”)

kan du i medvarande närvaro
inse att allt detta görande är ett intressant studium
kanske friden infinner sig eller som det sägs;
då har du kommit långt


fredag 29 augusti 2014

den 29 augusti 2014


(så)

har jag bundit orden

i en bok

knutarna är
fyrskaft
kors

vilka håller samman
skriften

gord
gordiska

gordisk
gård

löser du
ryggens rebus

*

(vävargärning)

så väva 

de 



det vandrar 
en kvinna 



stranden är hennes kajak 



hon täljde den 
med silverblad 



det sitter en man 


vid bergets 
rötter 



i händerna håller han 
en tankeskål 



ljuset 
strålar 


målar himlars sken 



kvinnan 
tecknar med händer 

en ram 
spindelmor skänker trådar 



norrsken 
sydsken 


hon väver flamskt 


 

väva dessa 
i 

enhet 

*

(svärta)


kom vind i vagga
ryggen är ett öppet öga
ett öppnat öga

pupillens vidgade täcker fältet
svart
svärta
vilket mönster målar hennan
i höstens annalkan

meteorer nalkas

snart styrker de
dessa
vacklandesteg

järn
järnklanger

meteoreldar
in
under valv

valven av elfenbensmärg

ryggen
en
orgel
kotorna
vattentrappor

vem trampar tonstegen

det gör du i vinden

kom vind
i vagga

vagga dessa täckta ord

se
in i pupillens
svarta
svärta

ser du
ser du det svarta
svärtan


svärtan  är allt du förglömt
allt det du förskjutit
eftersom smärtan klöser dig

nu
vet du varför
de sade att drakar lever i grottor
med dödas ben i högar
nu vet du
vilken skatt drakarna vakar över

draken är
kärleksvingar
i grottan
i din bröstkorg

hör du i silvernatten
tempelklockornas
klarblå
klanger mana
skymningen

in i eld
mana
gryningen
in i purpurvindens
händer

kom vagga
i vind

kom

*

(vem)

vem
är du

vilken lägger
en ros


vid
min tröskel

söker
locka mig
till

liv


vem
är du
vilken ej
tillåter mig

det
jag tillåter mig

sakteliga

*

(lugnstilla)

hon sluter


i

lugnstilla rohet

ögonen


skeden vilar
i handgrepps kuddar

kammen
kammar

trådarnas inslag


ögon
blickar in i trädda
skaft


hon trampar
rosengångens tolfte


följer i seende
klarhet

det skrivna

*


(molnkälla)


molnkällan
är


uppstigen ur bädden

av
tågat virke


i smedjan ljuder
hammarens klanger


i eldföljes
lystrande


spikarna är stöpta
i ädelstensljus

ur månskärans
ny


gavs
gryningen

*

(pärlskänk)

regnen
skänker pärlor

in i de slutnas
jalusier


marknadsplatsen genljuder

ger
eko
av

utroparnas
uppblåsta
bälgar


in träder
tystas

breder
tystnadens
skönhet


fiskarna följer havet

regnen skänker
diamantljus

*

(”)

nog måste ni väl inse
att molnens tyngd är edra ovädersverk

*

(”)

oceanen är ett vida begrepp
vilket borde öppna
är
sinnes närvaro
i topparnas sjunkande in

*

(”)

du vet väl att de skrev med glödande kol
detta var innan rädslan blev dessas följeslagare
förlamande syntes dessas stelnade fasader i sjöspeglar
detta är icke min väg mitt ansikte ler rädslan



(”)

trotsar du rädslan
förlöser du er båda i ett själv

*

(”)


misslyckanden finns de
misslyckanden finns ej
det du känner så inför
är ett miss
lyckande

det är som att mista balansen, halka, snubbla
just för att återfå balansen


torsdag 28 augusti 2014

den 28 augusti 2014

(herdevall)


herden
vallar fåren


gärdesgården lindade han
runt hagen

utan spik
utan syll


sammanlindade han
med solen
band

runt om

i varv
i varv
i varv

granar susar

molnens
fårens

bete utan agn


*

(en endaste)

en
endaste
blåklint

är kvar
i höstfältet


kornet
släpper
drömorden fria

sigillet är brutet

elden brinner
vallmoröd

*

(molnberg)

molnbergen
löses
upp

i hennes händer

gryningen bär
stjärnsilverdroppar

skäran skar
i kärlek tonax


såddes
in i

gryningsflodens vattenskänke


stiger hon upp

hennes vagn
en öppnad mussla


det står en man
vid havet

fotknopparna
är i havsmöte

han blåser
i en snäcka

minns
pärlan

han skymtade

*


(rosen rosen röd)

rosen
rosen röd

planterade hon
i ögontempel

var stund hon vandrar

hälsar
hon

rosen
rosen röd



en gåva av
han vilken ser

skogshuset

*

(flätkoja)

kojan är flätad
av släppta mjukgrenar


träden
såg hennes blödande fingrar


eldstaden
skimrar

i ringen stenarna lade

stenarna såg
hennes blödande hjärta


röken skingrar
i skirhet

för doften till nalkan


örterna helar
den söndrade stigen

*

(”)

så minns att allt är klarlagt
det fördolda det dolda
är ditt krångel
din vägran att se klart

pussel består icke av gömda bitar

*

(”)

för att dricka måste du lyfta vattnet
det är av godo att lyfta smilbanden
att le
ibland