fredag 31 oktober 2014

den 31 oktober 2014


(vitgnista)

vitgnistrande
ylar


i nattens blå
stjärnor lyser upp


dunkelhetens andning


vitgnistrande
vakar

ylar i stillhetens skönhet

allt är
ro

så sjunger vargarna
skogens lov

*

(fjäderhand)

så länge sedan
är det

sedan fjäderhanden
lätt rörde vid


sepiatoner


vässade udden
ren


gavs sepia
till

arken

till strömmande
ordskönhet

ur
sfärer

*

(flätband)


han mötte henne
vid vägens flätband


där broarna
möts i

svar

frågebroar
svarsbroar


siarbroar

bromakaren


viskade


mötet

dems


är era vägar
flätade samman


*

(bladen)

bladen i mina händer
djupnar
alltmer


järnklanger
stiger
upp

upp ur ögonrymder

vattnade av stjärnglöd

huden gnistrar
givet av nattens diamantregn

*

(odelade)

stäppens
odelade ögon
strålar blå

salvia renar
andningens tyngd



gnistorna stiger
följer cirkelns mjuka tassar


klarnar
gryning in i ansikten

smeker händers dags bärkorgar

*
(lade)



lade hon strängarna
in i låda


sjösatte lådan
i oceanens gröna jaspisdroppar



röken bildar moln
ur den eld hon bar i hjärtat


händer värker sönder brutna leder

*
(flaskpost)


älskade

det är länge sedan
jag lyfte stiftet

växterna bad mig pressa arket
arket har legat skälvande tomt
natten bad mig ta emot sepia
visst fyllde jag kruset
det bergssmederna gav mig

fjädern
den fågeln gav vilade tung
ej ur sig själv

min tyngd tyngde
bröt fingerleder

sherpas kom bad mig följa
blev sittandes


hon med silverblå
med saffransröd skrud

har följt mina blad
sett bladen slutas öppnas omvartannat


min vinge har de helat
gång efter annan


här i trädet har jag suttit
stundtals anat doften

inte vet jag var du är
vem du är
från var du kom
eller kommer


ansiktsbärande
ansiktslös


ett kan jag uppleva
det är ett hål i mitt hjärta
däri stormar det ibland

det vet jag också
stormens öga är stillhet

och än har jag ej ramlat ur

det är bara så ofta mörkt


älskade
ett kan jag uppleva

du skänker
mig

soldroppar


detta har sagts mig
dina händer är goda

i din famn med dina armar runt mig

kan jag uppleva
stillhet

den vackra stillheten
vari rötter andas


ett

annat vet jag

jag faller nu


det går ej att sitta så här

faller
gör jag

in i mosstäckets sträckta händer

*

(”)

vägen är öppnad i stillhet
stillheten är den stillhet vilken är allts urstillhet

*

(”)

rosenmoln är djupet ur kalken

liljan bjöd i månsilverskålens ur

torsdag 30 oktober 2014

den 30 oktober 2014

(diamantpuder)


diamantpuder


ur höstglöd kommet

gnistrar
gryningstjäll


vindar håller
vitfacklor i händer


hon skrider med klarhets skära


sveper
axens mognads groende

*



(molnmakare)

i seglande
stillhet


stränder i molnmakarens
händer




skådar du in i jordeträds marker


så gör jag


därvid öppnas för dig
sprickan i spegeln

skönjer du


trädbuketter

rosor givna ur stammar
slår ut
dofter



så faller rubiner
genom sprickan


rörd av
skönhet


himlar
breder ut


safirsidenmantlars blå


molnmakaren
viskar

genom sprickan kan du


se


uppleva
med huden dig


given

*

(skolös)



han
vandrar

skolös





sanden följer stegen
leder honom in i havsvaggehand


sjögräs
smeker hans längtansstigar

fria





ögonen hans plockar zinnoberblad
ur havs anemonskogar





med zinnober
tänder han



havselden


till henne




jaspis
följer hans rörelser




sömmar hans
kommande

dagskrud



vakna
vandrare

*

(djupguldsblad)




pärlemormoln
möter gnistrande

djupguldsblad


koppartoner
faller in i marker


djupnar toner
in i hjärtglöd

gonggong vibrerar
i hands händers
välvilja

*

(med)

med kniven skar hon av sig håret
hennes stolthet föll av


med kniven
skar hon
hudränder


till lindring
av smärtan av hänvisad


*
(”)

är ej vänskap
det väna skapandet
vän skapar ande
eller vän skapa an det
helt utan måttstockar
helt utan förbehåll så hjärtfrön
in i mognads mening

*

(”)

upphör vi någonsin att glöda inombords
upphör någonsin källan att porla
ja
jag undrar vad är släcka
vad är sina




onsdag 29 oktober 2014

den 29 oktober 2014


(silverpärlsblad)


rödklöver
i höstäng

dansar i vinden
doftar honung


in i humleide


ängen
är skrudad i

höslövsskålar
doftande mognad


bladen
bär klaraste droppar


silverpärlsblad


fyller vandrarögon


nötväcka svirrar höstandning i
bladvirvlar

*
(bolster)

i viloblå
andas dalen


mjuka bolster
fyllda med vackertystnad


viloblå skimras

sträcker ut

är dimman skingras
framträder templet i dalen



solmåne
lyfter slöjan
av tempelansikte

*

(vindbärare)

vindbärare
tömmer korgar i ängen


nystan rullar
ystra
ut


bärare av vind

samlas i
åter hålls samhet

nystan stillnar

trådar vävs
av sensibla fingernålar

höljetäcke värmer
ängsblomssömn

*

(i almkrona)

molnfagra
sitter i almkrona

skådar danserna


böljande svepande sammetsmantlar

faller
faller mjukt

molnfagra rör vid
silverspännet


klangen vidrör
regnharpans strängar

*

(”)

du kan önska dig närvaro
därmed inte sagt att den närvaron kommer
närvaro
den
har du alltid
städse är ett vackert ord
inne börds ord

*

(”)

har du en gång
någon gång undrat
varför det heter innebörd
varför det inte heter utebörd

*

(”)

ditt inre är det barnet skådar
just för att se hur ditt yttre överensstämmer
är ditt yttre ditt inre följer barnet din rörelse

*

(”)

jag undrar ofta varför så många skyddslagar eller skall jag säga
skyddskapell
tillverkas av människan
vad eller vem ser hon
kanske en spricka i spegeln
finns egentligen tilliten
över huvud taget

(”)

kåpor
presenningar
vad är egentligen alla dessa spektakel
vem göms
är dessa kåpor presenningar
täckelser värn


tisdag 28 oktober 2014

den 28 oktober 2014

(fingervärn)

lövet
bladet


flammade eld
en hand

skulpterad ur höstglöd


vinden
kysste lövet
bladet


skriften rann ut inöver marken

bär en mans
längtan

in i
levande liv


vinden smeker lövet
bladet

virvlar upp
trädet

tar varsamt bladet
lövet

i fingervärn
inväntar

en vinge

*

(sorgsenhet)

hans sorgsenhet
kupar händerna


runt hans ansikte

skådar i kärlek


djupt
in

se
skogarna
ditt ursprung


droppen vilken slöt dig
i sitt öga


gav dig
pupillerna

i oceanen av detta
ditt hav
ditt land


är jag sorgen i ditt hjärta


så är det
för att du ej hör din egen sång


hans sorgsenhet
sluter honom
ömt i famn

vaggar
honom in i hjärtro

*

(mossmantel vid)


stenen
med den vida
mossmanteln


reser sig sakta upp
ur tramp
ur stamp

ur kastade lappar
av fall


samtalar med trädfursten
försten


så var vi korn
så är vi detta


låt oss flyga med vinden

en sten ett träd


svävar
skådar


ser en lyssnare


landar i hans händer


(skogsvrå)


skogsvrån
oasen i stadsöknens
kalla murar


susar


rör vid
öknens kala
resta väggar


talar in i folken


väggarnas murarnas längtan


minnen
ur stenar ur träd


ur allt det vilket en gång var
skogshelhet


folken lyssnar


hör svagt en stämma


inkallar utdrivaren

*


(”)

det talas om spöken om gastarom gengångare
snubblade du över din genväg
kanske är det din rädsla
kanske är det ditt hjärtas varning du vill driva ut

*

(”)

egentligen finns ej underliggande strömmar
dessa underligganden kan bli under
det vill säga i en medveten – kärleks – medveten tillvaro


måndag 27 oktober 2014

den 27 oktober 2014

(stenviskning)

heden
blickar in i havet


ekarna
susar
år


barden vandrar
med bara fötter
med händer utbredda i lyssnan


stenarna i ringen manar kom


lyft harpan din ur dukarna
spela sångerna
för oss
in

barden rör vid harpans strängar

månen ser
stenarna gråta

blå safirer

vid åhörandet av bardens
mjukavackra stämma

*

(taktrumma)


vindarna
smeker taken


toner stiger ur skorstenar
basuner ljuder

i fallandets
stigande


vindarna samlas
sitter vilandes


en stund i en stund


pannor är veckade
våglinjer


trumma
trumfingrar

vindarna spelar taktrumma
väggar knakar

leende glittrar fönster


ögonrymder skapar skönhet


vindarna stillnar

glider
in i ängen

dansar virvlande
håller löv i händer


yster lyfter dyster
ur tankesvacka

*

(spannsagor)


han lyfter
mantel

av axlar


blottar raden av
burna spann


hon lyfter oket av

spannen
vilar stillhet vid tröskel

hon läser
spannens silversagor


mannen
ser
allt det vilket var

i nu i då i kommande


spannstämman
kurar sig samman i spinnandero

*

(droppträd)

droppträden
vakar

i cirkel


tjärnen
är ädelstenen
i cirkelns mitt


i stunder av tysthet
lyfter hon svart slöja


droppträden
ser


följer tjärnens djup


vandrar gör de
hand i hand


i den skog vari frid andas

*

(”)

hur vet du att det du ser är det du ser
att det du ser inte är dig det ser
kanske vet du det i det ögonblick du sluter ögonen
samt upplever essensen

*

(”)

hur vet du att det du rör är det du rör
att det du rör inte är det vilket rör dig

*

(”)

det finns egentligen bara ett tillstånd där vetandet övergår
stiger in i varseblivning
det tillståndet sitter i tystkronans inre

*

(”)

allvaret är en ädelsten vilken stundtals viskar all var
nåväl låt ej allvaret förgifta dig
det
är icke
allvarets vilja
allvaret är ditt hjärtas kärleks vilja
all var sam lek full het

(”)


förlikning behöver inte vara negativ
förlika dig med stormarna
tag dem i hand
tag tömmarna i din hand