tisdag 31 december 2013

den 31 december 2013


(skuggorna)

jag har sett
skuggorna dra in


mantlarna svepte om
mina ögon

jag tände ett ljus
till varje skugga

brinnande skimmerljus
lade jag på silverfat

havet fick bära dem

och jag såg lågorna segla
till kryddoftande stränder

*

(fåglar av vind)

fåglar av vind

rörs
av smärtans ilningar

breder ut
vingarna

inväntar
luftens tunna
styrkevingar

bärs in i helande

*

(i)

i
illusionen kan du ej
gå på dimman
på vattnet

och varför skall du gå på dem

du är i dem

*

(ännu en)

älskade
jag ser silvermanteln
sakta öppnas

av vindarnas andning

slöjor
ur skirpurpur
ur skirblå

synes i en svag andning

älskade
kan du höra
solfingrarna
varsamt

röra vid
silvertrummans hjärthud

den vita molnhästen

betar det avlämnade

i gryningens blåklocka tonar klangen

*

(släppta)

dörrarna är släppta

gångjärnen
är lyftade ur bojor

vreden
är stillade


bumeranger flyger i vindar


tärnor av sjövida

låsen
nyckelhålen

är blickande ögon

se detta vackra öppnas

ur järnets gångklanger

nycklarna
ligger i din hand


*
(du bor)

du bor i mitt hjärta

i månsilverdalen
såg vi dem

tända
tvenne lågor

träden
månsilverträdens vita stammar
träden med de gyllene
silverne bladen
susade
ädelstensljus


fröjdas med eder
fröjden eder

en hand sträcktes in
vad skedde
med
din

låga

våra lågor
den ena röd
den andra blå

skapade till varandra
till djup violett andning

du bor i mitt hjärta
mina steg haltar

jag väntar dig älskade

till det tima
i vilket du öppnar den fysiska
illusionsdörren

du bor
i mitt hjärta

det har jag alltid vetat

så spirar vetet
i gryningsåkern

*

(gott nytt år till er alla)

se denna bok
se pärmarna

oxblodsröda

se bladens skimrandetoner

så lever
den verkliga tiden i denna bok

då kommande nu

i är

du lever
är

måndag 30 december 2013

den 30 december 2013


(i solglöd)


en kvinna sitter med en kölapp

och det spelar
inte en roll

vilket nummer det står
jag har tappat lappen


jag viker denna lapp
till en trana

var landar du lapp

i

solens
glöd


*

(vindarna)

vindarna
faller


vindarna landar

i molnskogars
gyllenblad

silvrade
andas
marker

i trädens rothav
dessa rötter viskar

fem landar vindarna
och dessa fem

är stjärnans uddar

de hon knypplade i kärlek

urstjärnan

*

(eldflamma)

eldflamma
tänder stenarna i ringen

menhirer
lyfter mantlar

höljer hennes
skådande
ögon

*

(skogsinre)

så är jag i skogen
i mitt inre

skogstemplet
bär vita stammar
stammarna bär städse
eldblad

det hårda
rör vid det mjuka
det mjuka
rör vid det hårda

möten
förståelsemöten andas
skogen

tillförsikt
är ett vackert innebördsord min käre

*

(vinterax)

han kom
ur

sädesfälten
med

vinteraxen

han bar en mantel
gnistrandevit

håret en böljande
sky

ett snömoln

fyllt med
gnistrande
rena

tankar
ej tänkta

doftar ordmjöl


in i bakugnens eld

tideduken
är lagd

nebiaträd andas tedeumgrenar

i gryning vankas
bröd till sömndruckna

söndag 29 december 2013

den 29 december 2013


(ängsögon)

ängens
drömögon

målar
vita rosors

rena dofter


solfingrar rör vid önskebrunnar

i dammen
simmar

en soldroppe

gnistrar
mina ögon

*

(gångna)


kvinnor
gångna

sitter i nattblad

blickar in i
eldens rörelse

följer vandringarnas
andning

allt är i

värmen
fyller

kvinnornas insteg

*

(komna)

rosenmolnen är komna

regnbågsskeppen
förde dem

till inlandshav

klippornas
gröna

landkänning
är havets toner

fröjdas

de rör vid liv

andas in rosenmolnen

djupvida

*

(mandolin)

mandolinen
tätt intill hans bröst

trenne fjädrar
är trenne
sidenband


gondolen
vaggar mjukt

broar viskar svar


kanalen
landar tonen

dithem den hör

*
(handlinjer)

mina handlinjer
är rena

jag tvagade dem i sandelden

*

(vintervingar)

trollslända
med vintervingar

rör vid oblatens smälta


bäckar
fjällbäckar

porlar
stilla


lavablommor
sprider doft av snö

istoner
istappar

viskar

vajans väg

in i renmarker

lördag 28 december 2013

den 28 december 2013



(gnistkorn)

hon ber dem
lägga

gnistkornen i händerna


hon vandrar
i natten

bärandes
stjärnskålar

in i de släckta städerna

hon knackar mjukt
på slutna dörrar

planterar
gnistkorn

i handåkers gryningsmylla
*
(ömhetsskapande)

han
satte sig
i skimrande månsilver

skapade
med ömhet

hennes ansikte

hon hade
i tjärnen
instigit

med slutnavakna
ögon drömde hon

 skogsstigar

hans andning
rörde vid tjärnens svarta

tjärnen öppnade öga

han ser henne
stiga upp

ur

drömansikte

*

(dagen)

dagen
älskade

höljer ansiktet sitt

i dok
i grå slöjor


fåglarna rör vid
lufternas

lätta
rörelser


dagen
klarnar i mitt bröst

din hand
rör vid mina ögon

molnen bär min rörelse
in

över

fjärran

*

(korgen)

korgen
ställs

flätad av brunbark
tätad med grönmossa

doftar
skogshänder

tröskeln bär korgen
in i mina gryningsögon

dörren lyfter korgen
till mottagandehänder mina

röda äpplen
doftar

fruktmognad

ett stänk
nejlika

bär givarens hälsning
*

(amaryllisklocka)

amaryllisklocka
ringer in morgonen

i dalsänkas ögonrymder


cinnoberklanger förs
mjuka

av vinden

hon
i stugan
med mosstak

väcker eldblomman

röken
skimrar vit

hon lyfter
dalsänkans
ögonrymder

amaryllisklockan
tonar in

är nu
kalken

kalken med källvatten

*

(barhändad)

med bara händer
bygger jag templet

denna gång
är taket en droppe
regn

bärande
grundens
öppnade mening

så är denna droppe

huset vilket föll samman
i det stormen lyfte taket
i det stormen rev ned väggar
i det stormen lyfte fönstren

in i tända stjärneldar
vilka väckte
grunden
stenarnas knoppar

ur dvalan jag lade dem
inom

denna droppe
är mitt tempel

öppnade är de dolda

jag ände dem
lyfte dessas bojor

kan jag förlåta mig
det jag tillät

fredag 27 december 2013

den 27 december 2013

(dagskrud)

dags
skrud

ligger i mjuka veck

pinnstolen bär snidade
linjer

dagskrud
ligger i  mjuka veck

vikta
kuvert


namnlösta

tömda

hon vänder ansiktet
in i

midnattsblå
djupsafirer

löser flätornas
samlade


fri
andas

nattbruden

i vita rosenskyar

*
(kommen)


är du
vandrare

kommen


kommen till min längtan

dina ögon är kända
din andning är
ditt hjärtas

rena klang


mina händer andas

öppnade

*

(krackelaturmask)

masken krackelerar
alltid

sakta
helt utan brådska

ty masken är namne med sannhet
sannhet är namne till masken

masken
krackelerar
ty masken vet

livsmask
dödsmask

liv existerar ej utan sannhet
masken krackelerar
ty hjärtat tvagar det falska

detta vet maskmakarens urkälla
mästaren lade ansiktet i dennes händer

det gör ont för den i den
vilken litade på
det gör ont för i den vilken ser
masken krackeleras
dig litade jag till

det gör ont tills
insikten av befrielse stiger fram
att detta var
falskhet

masken viskar
strömma ditt ljus
strömma din värme

till den vilken bar det söndrande
*
(bladskogar)


i citruslundens
djupgröna

blanka bladskogar
med malakiters helande toner
vandrar jade
kimonon är
skimrandesiden
vit

håret är ebenholts
landade korpar
händerna doftar rosenvatten
liljevita skålar
mandarinen lägges däri
skalet löser hon
skalet är
kartor
vandrade

klyftorna viker ut kronbladen
hon stiger in i
cirkelns mitt
lyssnar till nätet
sammanhållande
lyssnar till
ellipspärlors
fruktmognad

hon andas in
rör vid silverklangen
i citruslundens
djupgröna
blanka

bladskogar

*
(regnomfamn)

älskade
regnet

omfamnar mina händer
denna dag


rosengrenar
är

glittrande
ädelstensbärare

dropparna
är

mjuka
tassar

tilliten ser jag
i dropparnas fall

huru dropparna
vattnar stenarna

och floden ser jag
buren av

bergshänder

så är det
älskade

*


(suckbefrielse)

vem
hör rösten tala


vem
hör stämman ljuda

vem
hör den vackerstämda
rösten

sakta vika ut
rosenknoppens blad

i bröstet
i templet med de vita
bågarna


giv denna suckarnas stig
mjuka mockasiner
vilka glider mjukt
över sjunksanden

glider mjukt
gör

skräddaren
vattnet räds ej
ej en droppe krusas


skräddaren sitter vid lågan
sömmar skruden till
gångstigen
med vita
kristallstygn


hon hörde suckarna svepa

hon
jordemodern
tar suckarna mjukt i hand

för suckarna in i ögonhand
ögonhamn

hur

lyckades den vilken suckade
knyta alla dessa tyngder in

hon
jordemodern

ser djupt in i suckarna
vidgar handen


och i luften
synes lätta dun sväva

vilka var dessa
och från var

svävande
dun

befriade suckar