lördag 30 november 2013

den 30 november 2013


(rödockramark)

marken
är rödockra

täckt av bladoblater släppta

lagda

stammarna
reser sig höga

han lyfter blicken

märkligt

stammarna
bär gröna blad


kronor susar
rötter viskar

det släppta
är det fallna
är det stigna

trasten
med regnbågsfjädrar lyfter

han ser henne
avkläda

synen av vissnad
in i spirande

*

(solslända)

solsländan
håller hon

i diamanthänders
gnistrande
skålar

spinner silvertrådar

till
andedräkten

hon nynnar
markerna
stammarna

in i frostade andningsblad

*

(västanhimlar)

västanhimlen
sänker gråskimrande
sammetsvinge


i strimman synes
aprikosmjuka toner


han vilken vakar
vid stranden

beundrar detta sköna
kanske drömmer han

strandkvinnans skrud

den hon släppte
en afton

i skydd av regnmantels vingar

*

(kupar ögon)

hon
kupar ögonen
runt länderna

vilka målar hennes glober

blickar in
i kristallkulans
frostade dimslöjor

varsamt stryker hon
undan

slöjan

synen klarnar


ur fundamentets lagda
andas firmamentets regnkoder


(kanariefågel)

den gyllne kanariefågeln


bär buren
i näbben

snuddar vid orchideers
midnattstoner

kanariefågeln
låser upp buren

kysst av
kolibris vingar



fredag 29 november 2013

den 29 november 2013

(lyft ur bädd)


vinden

lyfter mig
ur bädden

till pilen vid floden

pilen
vilken ännu
bär blad


vinden virvlar mig
in i skogarnas höjder

jag landar
i bergssjöns
öga


lyssnar till han
vilken vallar tonerna

i bergens ädelstensdjup

jag tänder lågan
i lyktan

vilken hänger fri
i himmelstråden

*

(lavendelbädd)

sakta
stiger liv
ur

bäddar av lavendelkvistar


sol sträcker fingrar
in i oceaner

av vakenblad


flöjten ljuder
milda toner

han

vallaren
andas

*

(björkfägring)

björken
med vitstammens
skuggfält

når vida
över hustakens

veckade pannor


bladens täcke
höljer
fotrymd

*

(ögonsilver)

hon möter dagen
med ögons silverdroppar


tindrande i gräs


de rusar
hjorden

nedför
sluttningen


andas in skönheten
i ravinens
ljusvågsstigning






torsdag 28 november 2013

den 28 november 2013


(ylandevindar)


vindar
ylar i nattens
sprickor

omfamnar
husens väggar
samt
tak

husen sträcker sig
ur fasta former

leder
knakar

andas  in
andas ut

vindar drar genom
grunder

upp gen0m mattors
täta

det flyger ett hus
in i skogens lä

*

(trasselhärva)

trasselhärva
hänger i
granens mantelveck

ekorren trilskas
med nypors hållna

härvan reder
trassel

i gryning ut

de lösta knutarna
rebusarna
i fjolårsgräsets

visslande steggång

*

(solhand ur moln)


solhand
sträckes ur purpurmoln

rör vid almens
grånandemantel

han talar med
vindarna

nattens färder

hur de
lyfte bumlingarna

in i skeppens kupade händer

huru månstrimman
följde deras
svarandegärning

*

(fäller stjärnor)

i höstvida
fäller stjärnor

järnrosenblad


viskar
mod

in i vacklande
steg

kupar händer
under pilens

böljandekupoler

flätar korgar
till glöden

i stenringens
altarkrets

ett

ljus

lyser upp natten

onsdag 27 november 2013

den 27 november 2013

(släpper)


sakta
släpper hon

kroppens
alltmer
tyngande stigar

viker samman
huden


bäddar in denna hud
i bädden av mossa

sluter armarna
frysande

om
källan


vad skall vi tala om

hur skoven aldrig vände
i det klangen sprack


det mumlas så mycket om
om du
*

(stenträd)

vindar
gråter

vid stenträdets stränder

tårarna
sprids
i askvinden

bergen rämnar
i det månsilverbladet
landar i flodens hjärta

vindarna kysser
stenträdets åkallan

kristallföljen
stiger ur molnöga

*

(stämman)


en stämma
viner

genom dalen

hjortarna
reser blicken ur markskådan

kronorna
lyfter tankens klarhet

regnar mjukt
in i händers hjärtsvar
*

(acceptans)

jag for ej ut i förundran
frågor sättandes mot
jag stannade i
acceptans

*

(om)


om du var här
om du vore
om du är
om
det mumlas om
om du

hör sopranernas
spända segel
duetter väver
i oceaners
månvilja

*
(det)

jag andas
därigenom är jag
är jag droppen i droppen
näri knivarna skär som djupast
kommer de läkande tonerna till oss in

det

detta är det enda
vi egentligen
behöver veta

*

(skedkniv)


med skeden
skålar han roten

vandrar till källans
klara stämma

fyller kåsan med vattengåva

baddar hennes
drömmande 

mattade ansiktsoval

in i tonande
skimmer

*
(berett)


han har berett
marken

sträcker händer
in i moln

stjärnkorn landar
mjukt in i hans handspann


han bugar
inför vissheten

sår kornen med rak rygg

in i spirande

ömt följer han marken
beredd
*

(livsfölje)

hon skrider
i molnskogar

ur midnattsmantels ficka
lyfter hon ett blad ur månsilverträdet


vinden
formar bladet

passar mjukt i hans hand


inför ögon
ser han kvinnan han drömt
andas svagt


med sked täljer han ur rot

vandrar till
källans klara


sipprar väg där vid stenträdet
där vid den vida stammens rotgrenar

med vattengåva
baddar han drömkvinnans
andning

vaggar henne in i livsfölje


visandevinden susade
svarsvinden
har talat

hon den vackra
med silverhänder
i molnskogar


ler i upplevelsen av
dessas möte


tisdag 26 november 2013

den 26 november 2013

(sabel)

elden flammar 


dånande 
dånande 



sablar gnistrar 

sänder 


skälvande 
andning 




de vässar klorna 




i de vitsvarta skrudarna 



de reser sig 

hudar 



skimrar brons 
ögons skarpa linjer 



marker 
hör rytmen av valv 

öppnande 


bakomframom 




sablar viner 
danser virvlar 




korpvingar bredes ut 

vänder blad 




sabeltandade tigrar 
vakar med den sovandes drömfärd 



gonggongen 
stannar 

luften 
skälver 
*

(valsar)

valsarna
slätar ut vecken


i lärftens
skrynklor


kugghjulens
pussel
faller lätt in


marmorskivor
skänker kyla

svalkar de hettande


såraderna


och hon skall se fälten bära blom

i det havet
släcker hennes bojor

stiger
de vita bergen ur knoppar

av idegran

respektera min upplevelse

jag ber
*

(strössel)

solströsslade fingrar

sträckes in
i vitt fjolårsgräs


gnistrandevita
safirer

smälter in
i hennes vilande ansikte


ögonen
skådar in
i prismahänges
ellips

skapar
helandeandning


till hon
vilken reser med dyningarna

*

(reser)

hon reser nu


solfjädrar
bär henne


så lätt
så mjukt

nu reser hon
ut ur
muren


bergsrosen
vars frö
bar längtan till
hans ögons möte

hans hands
välkomnandegest

*

(tjärnkupor)

opalerna
i tjärnens händer

lyser upp
skogsdunkelhet


mossan

har bäddat in stigarna

hon sluter sig
sakta

inom

*

(sjöslöjor)

grön andas turmalin
in i violetta djup


eldslöjor
svävar

rör vid
silhuetters fingrar

sjön
är vikta blad


tranor
eldtranor

lyfter

vattnet fräser
bubblar

lyfter

hägring viker ut blad


apachetårar följer
himlarnas färder

*

(solströsslade) så publicerad på poeter.se

solströsslade fingrar

sträckes in
i vitt fjolårsgräs


gnistrandevita
safirer

smälter in
i hennes vilande ansikte


ögonen
skådar in
i prismahänges
ellips

skapar
helandeandning


till hon
vilken reser med dyningarna


valsarna slätar ut vecken
i lärftens skrynklor


kugghjulens
pussel
faller lätt in


marmorskivor skänker kyla
svalkar de hettande
såraderna


och hon skall se fälten bära blom

i det havet släcker hennes bojor
stiger de vita bergen ur knoppar

av idegran



respektera min upplevelse

jag ber



hon reser nu


solfjädrar
bär henne


så lätt
så mjukt

nu reser hon
ut ur
muren


bergsrosen
vars frö
bar längtan till
hans ögons möte

hans hands
välkomnandegest



grön andas turmalin
in i violetta djup


eldslöjor
svävar

rör vid
silhuetters fingrar

sjön
är vikta blad


tranor
eldtranor

lyfter

vattnet fräser
bubblar

lyfter

hägring viker ut blad


apachetårar följer
himlarnas färder



opalerna
i tjärnens händer

lyser upp
skogsdunkelhet


mossan

har bäddat in stigarna

hon sluter sig
sakta

inom