stråla

jag hör dem

stråla samman i nätterna

de sjunger

i tystnadens

träd

stämmor rena

samstämda

jag hör dem

natt efter natt

sjunga

svedda

svedda

sträcks händer

i värn av

kvarblivande gnista

gnistan

läggs i rosenskålen

den midnattsblå

med guldkant

snöstrimmade händer

svävar fria

i silhuettskogens

eldhav

stämma

stämma

av

ton

snäckblåsare

andas i nattvida

månmoder

höljer

den sovande huden

stjärnträd

är bergsekens

vinterekens vida krona

sidenfjädrar

penna

i hand

tecknar

perenners

timotej

dofter stiger

vid

fingernäras

nära

andningen stiger

fri när snöhästar

galopperar i nattvidas ängder

renhet

lagd

av siden

sidenfjädrar

rörde vid

rot

*

viska

viska

stilla

lugn in i skenets

härdar

mana

ro

in i stormarnas

crescendo

viska

viska

tystnaden

in

in

i

stegrandes

manar

*

dessa goda

vallare i havsvind

sträcker segel av moln

skimrar havets hjordar in i havsängders stillhet

olivträden höljer den lagda flöjtens ton

dimstränder manar vandringar in i vila

vila stilla vid roten av trädets stämma

i denna skål är minnesdroppar fallna

stillheten är rörelsen mina ögon målar

minnesdroppar låter jag skimra när livsmodet slocknar

minnesdroppar tänder livsgnistans glödtråd

så möter ögonstränder havets fingermjuka penslar

målar sanden röd in aftonblommans öppnade kalk

och dessa goda sidor skrivna med hjärtats penslar

vikta till tranor, lagda i vindens händer

följer de lagda lindarnas resor

dessa goda sidor reser lindarna in i spirande gryning

solströssel

solströssel

i ängdens

höstvidder

bufflar bär drömmoln

i horncirkel

skådar

in i markers djup

prärien 

andas

de mjukas mockasiner

månsilver

rör vid

höstvidds hjärta

bård

du

vackra saffransvita

hand

vagga

vagga

håller

lapis lazulirosenknopp

djups

blå

i din hand

dessa skira slöjor

rör vid

den dunkla nattens bård

hudvägg

jag knackar lätt hål

på den tunna ishinnan

för att höra

havet 

sjunga

i lä av vinden

inlindad 

i andning

lyfter öknars hägrar

nejlika bäddar in stjärnhuden

dessa seglare

kommer ur de öppnade händernas glans

färden

skrevs av papyrus

kom

kom

hör mitt hjärta sjunga ut

den

längtan

jag bar

jag inser nu

seden

jag har tvagat mig

i timglasets sand

hälarna

blöder oro

dessa väggar

hudväggar

bär mig i formen

molnen

göt

mina drömmars solformer

i månsilverdalen tonande

dessa hudväggar

skaver

grenarna trädet bär

följer ordens andning

den blommande kvisten

ögat i

hjärtats origo

kammaren är vidgad i ojämna slag

slöjan

till templet

fläktar

vid oljelampans doft i förmaket

så

så



såg jag




så



ser jag





dessa stränder
blånande in i vita







gnistfolken
bär


lågor av
safirregn i händer






med silverspadar
gräver de
sågropar





sätter 
lågor







i gryningen synes
kristallrosor


vika ut
bladen