jag knackar lätt hål
på den tunna ishinnan
för att höra
havet
sjunga
i lä av vinden
inlindad
i andning
lyfter öknars hägrar
nejlika bäddar in stjärnhuden
dessa seglare
kommer ur de öppnade händernas glans
färden
skrevs av papyrus
kom
kom
hör mitt hjärta sjunga ut
den
längtan
jag bar
jag inser nu
seden
jag har tvagat mig
i timglasets sand
hälarna
blöder oro
dessa väggar
hudväggar
bär mig i formen
molnen
göt
mina drömmars solformer
i månsilverdalen tonande
dessa hudväggar
skaver
grenarna trädet bär
följer ordens andning
den blommande kvisten
ögat i
hjärtats origo
kammaren är vidgad i ojämna slag
slöjan
till templet
fläktar
vid oljelampans doft i förmaket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar