stillhetsparasoller

jag sätter penslar

i din hand

måla

med milda

toner

din älskades

ansikte

så skall era ansikten

falla in i varandra

utan att

upphöra

jag lägger

mig

i bädden

av

drömstigar

nätet

är

ett öppnat hav

jag ser

dem

havsfolken

sväva

i

frirymd

i tankelandet

famlar

skuggor

händer

efter fotfäste

famlar skuggor

händer

efter spaljéer

där rosor kan

klättra

i annatlandet

fäller

gryningen

ut

stillhetsparasoller